Primär biliär cholangit (PBC) Flashcards
Primär biliär cholangit (PBC)
Definitioner
Primär biliär cirros (primär biliär kolangit) - Autoimmun sjukdom med långsamt progredierande destruktion via T-celler av de intrahepatiska gallgångarna. Destruktionen leder till kolestas och i många fall på sikt även till leverfibros och cirros.
Epidemiologi
Prevalens: 10-15/100 000.
Incidens: 2/100 000/år
90-95% av patienterna är kvinnor
Vid symtomatisk PBC sker sjukdomsdebuten vanligen i åldern 30-65.
Högre incidens i Norra Europa och Norra Amerika
Etiologi
Orsaken till sjukdomen är okänd. Dock ses aktiverade T-celler i drabbade områden, mycket specifika autoantikroppar och en association till andra autoimmuna tillstånd.
Associerade sjukdomar: gallsten, sklerodermi, sjögrens syndrom, hypotyreos och celiaki.
Patofysiologi
90% av patienterna har autoantikroppar mot mitokondrier. I tidiga stadier av sjukdomen ses destruktion av gallgångar och i samband med progress tilkommer leverfibros och slutligen levercirros. De flesta patienter uppvisar en långsam förlust av intrahepatiska gallgångar och cirros kan utvecklas över en period på 10-20 år. Cirrosassocierade komplikationer (blödande varicer eller ascites) kan i vissa fall vara debutsymptom.
Symptom och kliniska fynd
50-60% diagnostiseras utan symptom. Sjukdomen påvisas då vid patologiskt leverstatus, förstorad lever eller förhöjd SR som tas av andra orsaker.
Trötthet (50% av patienterna) - ffa dagtrötthet
Klåda (ca 30% av patienterna) - Kommer ofta innan ikterusdebut
Ikterus - Kommer ofta sent i sjukdomsförloppet, ses endast hos 10-20% vid diagnosen och eventuell klåda kan föregå ikterus med decennier
Splenomegali, pga portalobstruktion + ökad mängd leukocyter som svar på leverns nedsatta förmåga till nedbrytning av toxiner.
Hudförändringar - t.ex. hyperpigmentering pga ansamling av melanin, xantom, xantelasma, xerosis (torr hud), dermatografism
Diagnostik
Två av dessa tre kriterier krävs för diagnos:
Leverprover med kolestatiskt mönster
Dominerande stegring av ALP och GT - De flesta har lätt förhöjda aminotransferaser.
ALP-stegringen är starkt korrelerad till graden av gallgångsförlust och inflammation medan aminotransferasstegringen främst avspeglar periportal nekros och inflammation.
Ofta kan hyperlipidemi ses
Specifika autoantikroppar
Mitokondrieautoantikroppar (AMA-M2) ses hos 95%. Hos en del kan även specifika ANA påvisas samt en IgM-stegring kan förekomma.
ANA-antikroppar kan ses hos ca 70% av patienterna
Biopsi - tas ej alltid, ffa vid osäkerhet i diagnos
I tidiga stadier ses destruktion av gallgångar omgivna av mononukleärt infiltrat som kan bilda granulom. I samband med progress tillkommer prolifierande dåligt utvecklade gallgångar, fibros och slutligen cirros.
Typiska labresultat är: ALP-stegring, positivitet för mitokondrieautoantikroppar (AMA) samt förhöjda nivåer av IgM
Patienter med misstänkt PBC bör genomgå ultraljud alternativt MRCP för att exkludera extrahepatisk bililär obstruktion.
Behandling
Målet med behandlingen är att hämma de underliggande patogena mekanismerna som driver sjukdomsprocessen, behandla symtomen vid kronisk kolestas samt handlägga komplikationer som uppstår sekundärt till kronisk kolestas.
Ursodeoxykolsyra (ursofalk) - Hydrofil gallsyra som anses kunna fördröja utvecklingen till levercirros och skjuter därmed fram behovet av transplantation. Förbättrat prognosen avsevärt.
Kolestyramin - Mot klåda som kan vara mycket besvärande (man kan ibland använda rifampicin, naltrexon eller sertralin)
Levertransplantation
Patienter med bilirubinnivåer >100 eller uttalad terapirefraktär klåda är aktuella för transplantation.
För levertransplanterade ses recidiv histologiskt, dock har detta ännu ej rapporterats vara ett kliniskt problem.
Osteoporosprofylax
Osteoporos är vanligt vid PBC, därför tillägg av kalcium, D-vitamin och bisfosfonat.
Komplikationer
Cirros
Hepatocellulär cancer
Osteopeni och osteoporos
