Fotledsdistorsion Flashcards
Fotledsdistorsion
Epidemiologi
Mycket vanligt – Tillhör de vanligaste skadorna bland idrottare och motionärer.
Utgör 90 % av alla ledbandsskador.
Etiologi
Den vanligaste skademekanismen är inversion/supination av en plantarflekterad fot vilket ger skada på laterala ledband:
Ligamentum talofibulare anterior (FTA, lig. fibulotalare anterius). Vanligaste skadan, ca 70% av fallen.
Ligamentum calcaneofibulare (FC). Skadas ibland.
Ligamentum talofibulare posterior (FTP). Sällsynt.
Kraftigt pronationsvåld kan ge skada medialt på ligamentum deltoideum. Ligamentet är mycket tjockt och skador här är ovanliga.
Vanligare med avulsionsfraktur av mediala malleolen vid pronationsvåld av foten.
Symtom och kliniska fynd
Smärta, särskilt vid rörelse eller vid stödjande på foten.
Svullnad.
Hematom.
Diagnostik
Anamnes - skademekanism, om patienten kunde gå på foten efter skadan, tidigare fotledsskador
Status
Inspektion - kolla efter svullnad och echymos
Palpation - palpera hela fibula, distala tibia, foten och hälsenan. Följ Ottawa-kriterierna.
Klinisk diagnos med fot- + fotledsstatus – Kan vara svårt att skilja från fotledsfraktur, för att bedöma behovet av slätröntgen används Ottawa-kriterierna.
Främre draglådetest (fotled) – Bedömer det främre talofibularligamentet (FTA).
Inversionstest bedömer kalkaneofibularligamentet (FC).
Viktigt att utesluta syndesmosskada, kolla stabilitet i fotledsgaffeln. Stabilitetstest kan dock vara svårbedömt de första dagarna.
Squueze-test - Kompression av fibula mot tibia. Vardera hand på varsin sida av underbenet, i mitten på underbenet. Positivt test kommer reproducera smärta i distala syndesmosen och indikerar syndesmosskada.
Distalstatus är viktigt!
Ottawa-kriterierna
Vid fotledsdistorsion är röntgenundersökning indicerad om det föreligger antingen:
Smärta runt malleolerna samt något av följande:
Palpationsömhet över den posteriora kanten av laterala och/eller mediala malleolen.
Oförmåga att belasta foten direkt efter skadan och oförmåga att belasta foten fyra steg på akuten/hos läkaren
eller smärta i mellanfoten samt något av följande:
palpationsömhet över basen av femte metatarsalbenet eller över båtbenet
Oförmåga att belasta foten direkt efter skadan eller oförmåga att belasta foten fyra steg på akuten/hos läkaren
Ottawa-kriterierna har 100% sensitivitet (30% specificitet) men ska inte användas på barn under 18 år, gravida, vid flera samtidiga skador, eller vid kognitiv påverkan (intoxikation, skallskada, etc.)
Vid händelse av röntgenbild rekommenderas belastade bilder
I förstahand en klinisk diagnos där röntgen kan användas enligt ovan i differentialdiagnostiskt syfte!
Differentialdiagnos
Fotledsfraktur
Luxationsfraktur – Bråttom att reponera och stabilisera!
Stressfraktur
Hälseneruptur
Peroneussenskada eller peroneussenluxation
Osteokondral fotledskada (vanligen talus)
Behandling
Akut: minska blödning, svullnad och smärta med RICE (Rest, Ice, Compression och Elevation).
Rest - Vila foten och undvik att belasta den i onödan.
Ice - t.ex. ispåse rekommenderas i 15-20 minuter varannan-var tredje timme under de första två dygnen eller tills svullnaden lagt sig.
Compression - Elastisk bandage för att stabilisera foten och minska svullnad.
Elevation - För att minska svullnad.
Fysioterapi (remiss fysioterapeut) – Belastning efter förmåga är OK från dag 1. Balansbräda är ett utmärkt träningsredskap, både för primär- och sekundärprevention.
Tejpning och ortos – Utmärkt sekundärprevention och används vid svår fotledsdistorsion.
NSAID vid behov, framförallt i smärtlindrande syfte.
Informera patienten att återkomma om utebliven förbättring på några dagar samt om instabilitetsbesvär återstår trots 6–12 månader adekvat fysioterapi.
Rehabilitering
Det är av stor vikt med funktionell rehabilitering för att återfå god funktion i fotleden och minska risken för nya distorsioner. Ett bra sätt att trappa upp rehabiliteringen är att:
Börja göra fotcirklar i luften, därefter kan man med fotrörelser ‘‘skriva’’ alfabetet i luften - börja så fort smärtan och den första svullnaden lagt sig
Stretcha akillesenan i stående med överkroppen lutandes mot en vägg
Tåcurls, tågång, hälgång
Balansplatta
Gå på olika och ojämna ytor
Aktivitetsspecifik träning (t.ex. gå-jogga, jogga-spring, träna riktningsförändringar etc).
Komplikationer
Kronisk instabilitet med återkommande giving-way p.g.a. att ligamentet inte har läkt ordentligt. Behandling:
Ligamentreparation om instabilitet efter 6–12 månader. Beror på patienten och hur mycket han/hon har tränat.
Ligamentrekonstruktion.
Smärta – Framför allt om samtidig broskskada.
Fotledsartros – Framför allt vid återkommande distorsionstillfällen finns risk för posttraumatisk artrosutveckling i fotleden.
