Vad du behöver veta om labbanalyser Flashcards
Hur uppnås analytisk specificitet?
Antikroppar
Ofta använder man antikroppar. Dessa antikroppar är en enorm industri - de tas fram och man gör monoklonaler av dem från olika djur - sedan klonar man generna och försöker hitta antikroppar som binder precis det man vill. Det tar ofta decennier att utveckla detta. Man kan på så sätt få antikroppar som binder specifikt.
Bakteriella enzymer
Man kan använda t.ex. laktatdehydrogenas för att få ut produkter från enzymet. Man kan därefter mäta absorbansen på dessa produkter för att se vad resultatet blir om man t.ex. tillsatt NADH.
Specifika enzymsubstrat som mätning av ALAT
Vissa enzymer kan vara intressanta att mäta. Man kan i fallet med ALAT tillsätta alanin och får då till slut fram NAD+ genom enzymatisk aktivitet som har en absorbans som man kan mäta.
Man vill helt enkelt skapa en väldigt enkel kemisk reaktion som är lätt att mäta på något sätt som gör den billig, användbar och pålitlig.
Vanliga analysmetoder, ex?
- fotometri
- sandwich ELISA
- nefelometri/tubidometri
Fotometri
- Används för t.ex. hemoglobin, bilirubin, NADH eller H2O2-produktion i enzymatiska reaktioner.
- Bilirubin som kommer från hem-metabolismen är gult. Man kan mäta även det vid en absorbans vid 450 nm.
Sandwich ELISA
- Exempel: Troponin T, hormoner
- Sandwich ELISA innebär i princip att man har en antikropp som binder det man är ute efter, t.ex. troponin. Antikropparna sitter fast på en fast fas och man tvättar sedan bort blodprovet - då sitter (i detta exempel) troponinet kvar på antikroppen på den fasta fasen. Man sätter sedan på en annan antikropp som binder på ett annat ställe på troponinet. Får man en kolokalisation av båda antikroppar på samma molekyl får man en signal. Den andra antikroppen kan ha en fluorofor och man kan då mäta fluorescensen genom överföring av elektroner mellan fluoroforerna - så kallad FRET. Dessa metoder används i “single molecule”-detektion vilket sker i en maskin - man får då ut hur många molekyler som finns. Man kan då mäta flera gånger för att man kanske kan få ut 500 molekyler ena försöket men 473 den andra gången på grund av ren sannolikhet för händelser att ske vilket blir utmaningen att ha i åtanke vid så pass hög upplösning.
Nefelometri/turbidometri
Är en gammal metod.
De vanligaste rörtyperna
Serumrör med gel
Plasmarör - EDTA
Plasmarör - Heparin
Det vanligaste man vill göra med blodprovet är att få reda på vad som finns mellan blodkropparna - det vill säga plasmakomponenter. Man kan därför centrifugera ett blodprov så att blodkropparna faller till botten medan den andra hälften är vätska. Vätskan kan vara intressant.
Typer av prover
Man kan då vilja göra tre olika typer av prover:
- Helblod
- Plasma
- Serum
Helblod:
Tar man ett helblodsprov blockerar man koagulationen med tillsats (EDTA, heparin, citrat) som binder upp kalcium. Kalcium är nödvändig för koagulation. Man centrifugerar dock inte.
Helblod tas ofta när man måste räkna celler.
Plasma
Koagulationen blockeras med tillsats. Provet centrifugeras.
Har man torrt heparin i botten av provröret koagulerar aldrig blodet vilket gör att man får en övergångsfas där man har blodplasma.
Serum
Ingen tillsats ⇒ blodet koagulerar. Provet centrifugeras och koaglet kommer hamna längst ned. Då får man fram serum men kan inte mäta till exempel koagulationsfaktorer.
Logistiken
Rutinen är att någon beställer prov. Därefter räknas det ut vilka provrör som behövs. Om man vill exempelvis mäta både antikroppar och natrium måste man ha både helblodsrör och serumrör. Därefter tar man proverna och klistrar fast etiketter. Informationen på etiketterna är:
- Patientidentitet
- Kundkod
- Provtagningstid
- Beställda analyser
Provrören packas ned, transporteras och packas upp på labb. I vissa fall kan man mer eller mindre hälla provet in i maskinen och efter analys kommer data föras in i Melior.
Det fungerar dock inte alltid. Det visade sig i en undersökning att ungefär var tredje prov hade något preanalytiskt fel på sig, t.ex. att det fanns för lite blod. Det finns en viss mängd citrat i varje provrör som förutsätter att man tar en viss mängd blod, annars blir citratkoncentrationen för hög eller för låg vilket påverkar provsvar. Det är alltså typiska preanalytiska fel. Det är en väldigt hög siffra. Problemen uppstår på grund av att sköterskor tar blodproven i Sverige medan det i andra länder finns labbpersonal som går och tar blodprov vilket leder till i princip inga fel.
Personalen som hanterar proverna på klinisk kemi måste vara utbildad. Det kommer inspektörer till labben och bekräftar att labbpersonalen är behörig att jobba där - så bibehålls en hög standard.
Det finns olika sorters blodceller:
- Röda blodkroppar: 99% av alla celler i blodet volymsmässigt.
- Trombocyter
- Lymfocyt (vilande): Lymfocyter ser annorlunda ut om de blivit aktiverade eller om de är vilande. Ofta mäter man andelen av lymfocyter i stadier.
Vilande lymfocyter ser ungefär ut som stekta ägg.
Ökar mer vid virala infektioner. - Reaktiv lymfocyt
- Neutrofil granulocyt
Granulan innehåller klorin i princip. Deras bekämpning av mikrober sker med hjälp av syre på olika sätt och de är därför väldigt beroende av syre.
Kärnan är väldigt veckad för att granulocyterna måste bilda ett “klet” runt infektionen. Först tömmer granulocyterna sina granula och släpper väteperoxid. Neutrofilerna förstör dock även sin cellkärna för att bakterierna inte ska kunna spridas vidare. DNA:t fungerar som en gelé som kapslar in infektionen.
Neutrofilerna ökar framförallt vid bakteriell infektion. De ökar snabbt därför att de inte behöver dela sig. Dels finns neutrofiler vilandes i benmärgen som kan mobiliseras snabbt men neutrofilerna finns även hela tiden och rullar längs med kärlväggarna. Får man en infektion eller om man ger adrenalin lossnar de från blodkärlsväggarna och man får då in neutrofilerna i provet. - Eosinofil granulocyt
- Basofil granulocyt
- Monocyt
Monocyter ingår i det retikuloendoteliala systemet. Mycket av levern och mjälten består av denna celltyp.
Blodutstryk?
Man kan göra ett klassiskt blodutstryk men det är då lite svårt att se annat än röda blodkroppar. Man kan dock räkna ca 50 celler och avgöra hur många av dessa celler som t.ex. är neutrofiler. Blodutstryk är den klassiska metoden men används inte idag.
Vad arbetar man m idag ist för blodutstryk?
Man arbetar idag istället med maskiner. Det finns en automatisk cellräknare som mäter cellernas utseende genom att skina med en laser genom cellerna vilket ger upphov till en skugga. Man kan på detta sätt mäta cellstorlek och vissa morfologiska egenskaper. Varje cell får sex dimensioner på sig och genom att använda dessa värden kan man avgöra gränsen för att kalla en av cellerna t.ex. en monocyt. Utav denna maskin får man ut en plot vad gäller fördelningen av celltyper. Plottar man cellerna efter granulering och cellstorlek kan man få ut de flesta cellerna. Man kan få ut antalet vita blodkroppar per liter.
Vänsterförskjuten diff?
Ibland ser man omogna leukocyter i patientens blod. Det beror på att patienten har haft en långvarig infektion vilket lett till en produktion av nya omogna celler från benmärgen. Man säger då att “diffen är vänsterförskjuten”. En vänsterförskjuten diff indikerar att produktionen av neutrofiler har ökat. Man måste räkna cellerna för hand för att kunna konstatera en förskjuten diff därför att maskinerna inte kan räkna cellerna i förhållande till dessa utvecklingsstadier.
