Modul 4 - Före. 1 Övriga beredningar Rektala och vaginala läkemedel Flashcards
Rektala och vaginal läkemedel
Rektala och vaginal läkemedel
Korta fakta:
- Används främst för lokal administrering / behandling i rektum (Systemisk effekt också som suppositorium) eller vaginan…
…men kan användas för systemisk administrering t ex vid sväljsvårigheter eller om API inte är lämplig att administrera oralt.
En utmaning med dessa två administreringsvägar är dålig följsamhet för att det är svårare och obehagligt att administrera LM.
- En svårighet med rektal och vaginal administrering kan vara att få god patientföljsamhet.
- Därför utgör dessa LM <1% av marknaden, för att den är obehaglig och krånglig.
Rektum - anatomi
Rektum - anatomi
Rectalia: Efter Rectum (ändtarm)
- Avslutande delen av tjocktarmen. Slutet på tjocktarmen.
- Längd ca 15 cm: För att få absorption. Här förekommer absorptionen alltså.
- Avslutas med en cirkulär muskel (anus): Inte lika god möjlighet för absorption som i tunn tarmen.
Rektum – fysiologi
Rektum – fysiologi
- Absorberar vatten
- Täckt med slemhinna med inre yta av 200-400 cm2
- Vätskevolym: ca 3 ml, 100 mm tjockt hölje: En utmaning är låg volym som man kan lösa LM:et med.
- pH ca 7,5 hos vuxna: Neutralt.
- Låg buffertkapacitet
- Blodförsörjning med tre vener (De med cirkel runt): God blodförsörjning
-översta (Superior rectal veiv) leder blod till lever
-mellersta (Middle rectal vein) och understa (Inferior rectal vein) leder blod direkt till systemcirkulationen
Denna fysiologi, skapar förutsättningar utan att passera levern om man tar LM rektalt.
När läkemedel administreras rektalt kan de absorberas direkt genom rektums vävnader och komma in i blodomloppet utan att passera levern först, vilket kallas för första passage-metabolism. Detta kan ge en snabbare och mer effektiv absorption av läkemedlet jämfört med oral administrering, där läkemedlet måste passera levern innan det når systemcirkulationen.
Rektala läkemedel – biofarmaceutiska aspekter
Rektala läkemedel – biofarmaceutiska aspekter
- Läkemedlets effekt påverkas av hur långt upp i ändtarmen den rektala beredningen placeras.
- Biotillgängligheten blir därför svårt att prediktera.
- Om läkemedlet är kvar i lägre delen av rektum undviks första passage metabolismen och biotillgängligheten kan bli högre än vid oral administrering. Detta kan utnyttjas för LM som har hög 1:a passage metabolism.
Utmanande för att beroende på hur LM administreras av patienter om den passerar lever eller inte, man får olika F.
Rektala läkemedelsformer
Rektala preparat (Rectalia)
Rektala läkemedelsformer
Rektala preparat (Rectalia)
Definition (Ph.Eur.): “Rektala preparat är avsedda för rektal användning för att uppnå en systemisk eller lokal effekt, eller så kan de vara avsedda för diagnostiska ändamål.”
Kategorier av rektala preparat enligt din farmakopé: Olika typer av LM former:
Suppositorier
Rektalkapslar
Rektala lösningar, emulsioner och suspensioner
Pulver och tabletter för rektala lösningar och suspensioner
Rektala skum
Halvfasta rektala preparat
Rektala tamponger
Läkemedel för rektal administrering finns som salva, suppositorier och vätska.
Rektal administrering: för- och nackdelar
Rektal administrering: för- och nackdelar
De främsta skälen till att välja rektal administrering av ett läkemedel är:
* Om patienten har svårt/vill inte svälja
* Patienten kräks upp sitt läkemedel
* Patienten är medvetslös och kan inte ta sitt läkemedel
* Eller risk för självmord föreligger
Om man har patienter som tar flera LM som är inkompletta, man tar ena rektal och andra oralt
Man har problematik att ta något oralt för patienter som är inlagda. Om en patient tar flera läkemedel, där en del är i form av tabletter eller kapslar och andra inte, kan rektal administrering vara ett sätt att undvika eventuell interaktion mellan läkemedlen. Till exempel kan ett läkemedel som administreras oralt ha en viss effekt på levermetabolismen av andra läkemedel, medan ett som administreras rektalt kan undvika denna metabolism.
Rektal administrering kan också vara lämpligt om:
* Läkemedlet har oacceptabel smak som inte kan maskeras, och därmed kan inte läkemedlet ges oralt.
* Läkemedlet bryts ned i mag-tarmkanalen
* Läkemedlet genomgår hög grad av 1:a passagemetabolism
De största svårigheterna med att administrera ett läkemedel rektalt är:
* kan upplevas om svårt eller obehagligt av patienten och därmed blir patientföljsamheten sämre.
* kräver noggranna instruktioner för att läkemedlet ska placeras rätt…
* …även om läkemedlet placeras rätt initialt, men det vara svårt att få det att stanna kvar i rätt position, vilket medför att absorptionen av läkemedlet kan bli osäker.
* Läkemedlet kan även ge upphov till lokala biverkningar: Rektum är känslig för vissa hjälpämnen, vävnaden blir irriterad.
Vaginan
Vaginan
Fysiologi
- 0,75 ml vätskevolym: Mindre volym än rektal
- pH 4-5 hos vuxna: Svårare för kronisk behandling. Lägre pH än i rektum: För vissa medicinska behandlingar, särskilt kroniska sådana, kan detta låga pH-värde utgöra en utmaning. Vissa läkemedel kan vara mindre stabila eller mindre effektiva i en sur miljö
- Blodförsörjning via ett komplext nätverk av artärer och vener som leder blod direkt till systemcirkulationen
- 100 mm lång
- Lokaliserad mellan urinblåsan och rektum
Vaginala läkemedelsformer
Vaginala läkemedelsformer
Vaginala preparat (Vaginalia)
Definition (Ph. Eur.):
“Vaginala preparat är flytande, halvfasta eller fasta preparat avsedda för administrering till vagina vanligtvis för att uppnå en lokal effekt. De innehåller en eller flera aktiva substanser i en lämplig bas.”
Kategorier av vaginalia enligt din farmakopé:
Pessarer
Vaginala tabletter
Vaginala kapslar
Vaginala lösningar, emulsioner och suspensioner
Tabletter för vaginala lösningar och suspensioner
Halvfasta vaginala preparat
Vaginala skum
Medicinerade vaginala tamponger
Läkemedel för vaginal administrering finns som vätskor, halvfasta beredningar (kräm, gel, salva och skum) eller fasta beredningar (vagitorier, tabletter, kapslar). Dessutom finns vaginaltamponger och vaginalinlägg.
Vaginal administrering: för- och nackdelar
Vaginal administrering: för- och nackdelar
De främsta skälen till att välja vaginal administrering av ett läkemedel är:
* Kan uppnå både lokal och systemisk effekt på grund av relativt stor yta för absorption: Systemisk effekt är o-utforskat.
* Undviker 1:a passagemetabolismen.
De största svårigheterna med att administrera ett läkemedel vaginalt är:
* Absorptionen kan påverkas av interindividuella hormonella nivåer och av menstruationscykeln.
* Retentionstiden är begränsad: Retentionstiden är låg i vagina än i rektum, mindre blodförsörjd.
* Läkemedlet kan även ge upphov till lokala biverkningar: På grund av känslig slemhinna.
Rektala och vaginala suppositorier
Rektala och vaginala suppositorier
1- Rektala suppositorier (Ph Eur)
Ursprung: Latinets “Supponere” (placera under)
Definitionavsnitt:
“Suppositorier är fasta, enkelt-dos-beredningar. Formen, volymen och konsistensen av suppositorier är lämpliga för rektal administrering.
De innehåller 1 eller flera aktiva substanser som är utspridda eller lösta i en lämplig bas som kan vara löslig eller dispersibel i vatten eller som kan smälta vid kroppstemperatur.
Hjälpämnen… kan läggas till vid behov.”
Produktionsavsnitt: “Suppositorier framställs genom kompression eller gjutning.”
2- Vaginala suppositorier, Vagitorier, Pessarier (Ph Eur)
Definitionavsnitt:
“Pessarier är fasta, enkelt-dos-beredningar. De har olika former, vanligtvis ovala, med en volym och konsistens lämplig för införing i vagina.
De innehåller 1 eller flera aktiva substanser som är utspridda eller lösta i en lämplig bas som kan vara löslig eller dispersibel i vatten eller som kan smälta vid kroppstemperatur.
Hjälpämnen… kan läggas till, om nödvändigt.”
Produktionsavsnitt: “Pessarier framställs vanligtvis genom gjutning.”: Att man fastar en bas. Processen innebär att en bas, vanligtvis gjord av material som silikon eller gummi, formges till den önskade formen för pessariet.
Gjutning är en tillverkningsprocess där ett material, vanligtvis i flytande form, hälls eller injiceras i en form eller formverktyg för att skapa en specifik form eller produkt. När det flytande materialet stelnar eller härdar, tar det formen på formen och blir till den önskade produkten.
Baser
Baser
- Feta baser (adeps solidus): Hård fett är vanligaste
* Vanligast
* Smälta strax under kroppstemperatur (33-36 C)
* Semisyntetiska vegetabiliska fetter
Man väljer oftast feta baser för att de är vävnadsvänliga.
Fördelar - Feta baser (adeps solidus)
* Smältning - oberoende av vätsketillgång
* Vävnadsvänlig
Nackdelar - Feta baser (adeps solidus)
* Hantering – förvaring: Smälta vid ökad temp eller spricka sönder av kyla.
* Oxidationskänsliga: Detta gäller INTE hård fett, men andra feta fetter är oxidationskänsliga.
- Hydrofil bas (vattenlösliga eller dispergerbara baser)
* Polyetylen-glykoler (Mw 1000-6000)
* Glycerol-gelatin-blandningar
Fördelar - Hydrofil bas
* Kemiskt stabila
* Värmetåliga
Nackdelar - Hydrofil bas
* Irriterande (hygroskopiska): Inte snälla mot vävnad, torkar ut vävnaden. Trots sin förmåga att binda vatten kan hydrofila baser också ha en tendens att torka ut vävnaden om de absorberar för mycket fukt från kroppen. Detta kan leda till torrhet och obehag i vävnaden runt pessariet, vilket kan orsaka ytterligare irritation och riskera sårläkning.
* Inkompatibla med vissa läkemedel
Läkemedelsavgivande
Läkemedelsavgivande
Vattenlöslig bas:
Läkemedel suspenderat i fast bas –Sönderfall och upplösning av bas–> Läkemedel suspenderat i rektalvätska —> Läkemedel löst i rektalvätska
I suppositorier med vattenlöslig bas är läkemedlet oftast suspenderat i en fast bas. När suppositoriet administreras rektalt och kommer i kontakt med kroppsvätskor, börjar den vattenlösliga basen att sönderfalla och upplösas. Detta resulterar i att läkemedlet blir suspenderat i rektalvätskan och successivt löses upp i den.
Fet bas:
Läkemedel suspenderat i fast bas –Smältning av bas–> Läkemedel suspenderat i smält bas – Sedimentation och Vätning –> Läkemedel löst i rektalvätska
Efter att basen har smält, sker en process som kallas sedimentation och vätning. Detta innebär att läkemedlet separeras från den smälta basen och sjunker till botten av rektum på grund av tyngdkraften. Samtidigt vätas läkemedlet av rektalvätskan som omger det.
Sedimentationen är när läkemedlet sjunker nedåt och vätning är när läkemedlet absorberar vatten från rektalvätskan.
Basen smälter om den är fet.
Men vatten lösas upp.
I bägge fallen är målet att läkemedlet löses upp i rektalvätskan för att kunna absorberas genom rektalvävnaden och nå den systemiska cirkulationen. Skillnaden ligger främst i egenskaperna hos basen och hur den interagerar med kroppsvätskor för att frisätta läkemedlet.
Frisättningen från dessa system, beror på vilken bas och vilken aktiv substans på dess fysikaliska egenskaper.
Formulerings-tumregler
Formulerings-tumregler
Om API har:
1- Låg löslighet i fett + Hög löslighet i vatten —> Fet bas (För att få god frisättning)
2- Hög löslighet i fett + Låg löslighet i vatten —> Hydrofil bas (För att få god frisättning). Detta beror på att den fettlösliga API ska kunna frisättas snabbt och effektivt ur den hydrofila basen (Då den ej trivs i denna bas).
3- Låg löslighet i fett + Låg löslighet i vatten —> Testa fram. Det kan innebära att prova olika kombinationer av fet och hydrofil bas, eller att överväga andra formuleringstekniker för att förbättra lösligheten och frisättningen av läkemedlet.
Tillverkning
Tillverkning
Framställning av suppositorier genom gjutning
- Smältning av bas
- Upplösning / dispergering av aktiv substans och hjälpämnen: Under omrörning för att få en homogen blandning
- Dispensering i gjutformar: Den homogena blandningen av basen, den aktiva substansen och eventuella hjälpämnen hälls eller sprutas sedan i gjutformar. Gjutformarna är vanligtvis utformade för att ge suppositorierna deras slutliga form och storlek.
- Kylning och solidifiering: Jämn fördelning av suppositorier
- Förslutning av formar
Gjutmassa som kan stelna
Vanligaste hjälpämnen tillsatta till feta baser: För feta baser:
Vanligaste hjälpämnen tillsatta till feta baser: För feta baser:
1- Viskositetshöjare (ex.; Aluminium monostearat): För att få bra konsistens
* Öka doseringsnoggrannhet
* Öka homogenitet
* Påverka frisättning
2- Ytaktivt ämne (ex.; Tween)
* Underlätta vätning (Av bas eller rektalvätska)
3- Antioxidationsmedel (ex.; citronsyra, askorbinsyra, EDTA - Metalljon bindare)
* Öka hållbarhet av bas
Om LM eller hjälpämne är oxidationskänslig
4- Mjukgörare (ex.; Tween, glycerol)
* Förbättra basens mekaniska egenskaper
Man kan även ha konserveringsmedel i vissa fall om man har vatten fas.
