Avsnitt 4_Parenteralia Flashcards
Parenteral administrering
Parenteral administrering
Ursprunglig betydelse: Para enteron (“vid sidan av tarmen”)
Parenteral = Vid sidan av tarmen, i då tiden, kallade man all beredning som inte intas via mun för parenteral
Modern betydelse: Definieras av administreringssättet
Ph Eur: Parenteralia administreras på något av följande sätt:
1- Injektion
2- Infusion
3- Implantation
Alla 3 sätten ovan ska vara sterila.
Total krav: Allt parenteralt ska vara sterilt
Med de 3 vägar, penetrerar man huden eller skikt i kroppen.
Kräver kanyl, nålsystem, applikator eller annan anordning som penetrerar hud eller annan yttre barriär.
Alla de hjälpmedlen (Kanyl och nålsystem) är viktiga, för att man kan själv injicera (För exempelvis diabests patienter).
Def. Ph Eur: Parenterala beredningar är sterila beredningar avsedda att administreras genom injektion, infusion eller implantation i människa eller djur
Parenteral administrering: Kan administreras via 2 vägar:
Parenteral administrering: Kan administreras via 2 vägar:
1- Tillförsel till blod (vaskulär): I blod och lymfa (Lymfvätska)
- I ven (intravenös)
- I artär (intraarteriell)
2- Tillförsel till organ eller anatomiskt hålrum (kroppshåla): Direkt i organ, t.ex urinblåsa.
Parenteral administreringsvägarna:
Tillförsel till
Parenteral administreringsvägarna:
Tillförsel till organ eller anatomiskt hålrum, ex:
1- I muskel (intramuskulär)
2- I hud (intradermal, subkutan)
3- I led (intraarteriell)
4- I hjärta (intarkardiell): Med akut terapi
5- I öga (oftalmiska injektioner, t.ex intravitreal): OBS! Ögon LM är inte injektioner.
6- I likvor (intralumbal)
7- I bukhåla (Intraperitoneal)
Ovan är latinska benämningar
Vanligaste parenteral administreringsvägarna
Vanligaste parenteral administreringsvägarna:
1- Intravenös
Ven: Som leder blodet tillbaka till hjärtat.
2- Subkutan: Under huden. I hudens olika skikt.
3- Intramuskulär: I muskeln
Nålsystem och teknik styr var någonstans man injicerar:
1- Intradermal: 10 till 15 graders vinkel
2- Subkutan: 45 graders vinkel
3- Intramuskulär: 90 graders vinkel
Användning av parenteral administrering (Skäl till att parenteral administrering är vanlig):
Möjligheter:
Användning av parenteral administrering (Skäl till att parenteral administrering är vanlig):
Möjligheter:
1- Hög biotillgänglighet (vid intravaskulär injektion av lösning = 100%): Särskilt LM som metaboliseras i högre grad, eller som ej kan passera biologiska barriär (T.ex biologiska LM, peptider)
2- Snabb effekt - särskilt viktigt vid akut terapi (intravaskulär injektion eller injektion direkt i målorgan)
3- Varierande duration (depåpreparat för injektion men också genom tillsats av läkemedel till infusionsvätskor)
4- Enkelt variera doseringen (barn-vuxna-äldre)
5- Administrering till medvetslösa patienter
6- Bra för ämnen som är svåradministrerade på annat sätt pga metabolism eller låg permeabilitet över biologiska barriärer
7- Lokaliserad terapi (målstyrd frisättning, intraarteriell administrering): Med injektion lokaliserar man injektionen till speciella platser i vissa organ eller artär som leder blodet till organen (t.ex Vid behandling av lever cancer).
8- Kombinera vätsketerapi med läkemedelsbehandling (intravenös infusion)
Risker med parenteral administrering:
Risker / Svårigheter:
Risker med parenteral administrering:
Risker / Svårigheter:
1- Irreversibel administrering
2- Smärta (mycket nerver i huden) och risk för bristande följsamhet till ordination: Smärta risken är besvärlig för vaccin kampanjer.
3- Kräver ofta sjukvårdspersonal för administrering (undantag fr.a. subkutan injektion vid kronisk terapi)
4- Risk för kontamination (mikrober, partiklar)
5- Hållbarhet i lösning (injektionsmediciner vanligen vattenbaserade vilket påverkar kemisk hållbarhet)
6- Varierade upptag beroende på val av muskel och vaskularisering av denna (ex fysisk aktivitet, hjärtinsufficiens)
7- Lokala skador och blödningar (inkl. kärlirritation vid infusioner (tromboflebit)): kärlirritation är svår för patienter som står på kronisk behandling.
Allmänna säkerhetskrav på parenterala beredningar
Allmänna säkerhetskrav på parenterala beredningar:
1- Sterila – fria från levande organismer
Ex på kontrollmetod: Mikrobiologiska tester, vanligen provtagning följt av odling.
Prover tas från parenterala beredningar och odlas för att upptäcka eventuella levande mikroorganismer. Om mikroorganismer växer upp från provet indikerar det att beredningen inte är steril.
2- Fria från synliga (visible) oönskade partiklar och specificerat antal av osynliga (sub- visible) partiklar
Ex på kontrollmetod:
Visible particles: Visuell inspektion (vid tillverkning genom speciell syningsstation): Beredningen inspekteras visuellt för att upptäcka synliga oönskade partiklar såsom partiklar av glas, fibrer eller andra föroreningar.
Sub-visible particles: Partikelstorleksanalys – Ex. ”electrical sensing zone” metod, ljusspridning: Metoder som “electrical sensing zone” eller ljusspridning används för att mäta och analysera storleken på partiklar i beredningen, även de som är för små för att ses med blotta ögat.
3- Fria från pyrogener och endotoxiner: Pyrogener och endotoxiner kan ge upphov till feber. Främmade oönskade substanser som kan ge upphov till feber.
Ex på kontrollmetod:
Pyrogentest: Limulus (LAL)-test - kemisk test: Kemiskt test för att detektera närvaro av endotoxiner, som är toxiska föreningar som finns i bakteriecellväggar. Testet använder en komponent från blodet hos hästskokräftor för att reagera med endotoxiner och producera en mätbar reaktion.
Kanintest (feberreaktion) – biologisk test: Man utför djur försök: Biologiskt test där en beredning injiceras i en kanin och temperaturen övervakas för att detektera eventuella feberreaktioner, vilket indikerar närvaro av pyrogener.
4- Isotona: Bör ligga nära blodets osmolalitet.
Ex på kontrollmetod:
Osmometrisk mätning: Mäter koncentrationen av lösta partiklar eller osmolaliteten i beredningen för att säkerställa att den är isotons med kroppsvätskor.
5- Isohydriska (pH 3-9): Ju mer man avviker från blodets osmolalitet och isohydriska, blir det smärtsam och orsakar skada på organ och blodkärl
Ex på kontrollmetod:
pH-metrisk mätning: Mäter pH-värdet i beredningen för att säkerställa att det är inom det önskade intervallet för att undvika smärta och skada vid injektion.
Parenterala läkemedelsformer (Ph Eur)
Parenterala läkemedelsformer (Ph Eur)
1- Injektionslösning
2- Infusionslösning
Ovan 2 är vanliga vätskor att införa/injicera. Kan vara i lösning eller i dispersa system
3- Injektions- och infusionskoncentrat: Dessa koncentrat innehåller vanligtvis höga nivåer av det aktiva läkemedlet och kan spädas ut innan administrering beroende på den specifika doseringsrekommendationen och administreringsmetoden.
4- Pulver för injektion och infusion
5- Gel för injektion
6- Implantat
Fysikalisk system för parenteraila
Fysikalisk system för parenteraila:
1- Flytande:
Lösningar: En lösning är en homogen blandning av två eller flera komponenter där det lösta ämnet är jämnt fördelat i lösningsmedlet. Lösningar är vanligtvis transparenta
Emulsion: Emulsioner kan vara oljedroppar i vatten (O/W) eller vattendroppar i olja (W/O).
Kolloider: Kolloider är blandningar där partiklar av en fas (ofta fasta) är jämnt fördelade i en annan fas (ofta vätska). Partiklarna är större än molekylstorleken men mindre än 1 mikrometer.
Suspension: Partiklarna i suspensioner är vanligtvis större än 1 mikrometer och kan sedimentera eller avsättas om de lämnas obevakade under en längre tid. Medan kolloida förflyttar dem sig.
Emulsion och suspension är grova dispersa system.
1 mikrometer är skillnad mellan kolloider och de andra 2 systemen
2- Halvfasta: Geler som är vattenbaserade system som är mjuka system
Geler
3- Fasta: Som inplanteras i kroppen
Fasta kroppar med varierande uppbyggnad
Fysikaliska system för vanligaste administreringsvägar
Med volymer
Fysikaliska system för vanligaste administreringsvägar:
1- Intravenös
Fysikaliska system:
Vattenlösningar
o/v-emulsioner: Används för att få lipider i kroppen
Volymer:
Från någon ml till någon liter:
Injektion < 15 ml
Infusion > 15 ml
2- Intramuskulär: Injicerar olika fysikaliska system, såsom suspensioner, emulsion (v/o och o/v) —> Små volymer
Fysikaliska system
Vattenlösningar
Vattensuspensioner
Emulsioner
Oljelösningar
Oljesuspensioner
Volymer:
Injektion < 2-4 ml
3- Subkutan
Fysikaliska system
Vattenlösningar
Vattensuspensioner
o/v-emulsioner
Implantat
Volymer: Små volymer
Injektion < 2 ml eller implantation
Hjälpämnen
Hjälpämnen
1- Lösningsmedel (med vatten blandbara vätskor; Vegetabiliska oljor): Vatten är vanligaste, men även vätskor som är blandande med vatten.
2- Antioxidationsmedel: När lösningar innehåller grupper som är känsliga för hydrolys.
3- pH-justering (starka syror-baser, buffertar): Man väljer starka syror och baser, för att man vill ha liten buffert effekt för att få snabb anpassning till pH.
Om berednings pH avviker från blodet fysiologiska pH orsakar det smärta.
pH justering för att beredning ska vara hållbar, om den är hydrolys känslig. När man infunderar en lösning, får man en lokal inflammation.
4- Ytaktiva ämnen (solubilisator, vätmedel, emulgeringsmedel)
5- Konserveringsmedel
6- Viskosistetshöjare
Hjälpämnen:
Hydrofil
Hjälpämnen:
Hydrofil lösningsmedel:
Etanol
Glycerol
Polyetylglycol 400
Propylensglycol
Emulgator:
Lecitin
Isotonisk givande lösning:
Natriumklorid
Glukos
Antioxidant:
Askorbinsyra (Vitamin C): Antioxidant: Askorbinsyra (Vitamin C), den kan även vara LM. Men i detta fall används den som antioxidant
Natriumpyrosulfit
Komplexbindare:
Natriumedetat
pH-justering:
HCl
NaOH
Buffert:
Citrat
Acetater
Fosfater
Konserveringsmedel:
Fenol
Kolesterol
Parahydroxibenzosyreestrat
Benzylalkohol
Thiomersal
Viskositethöjare medel:
Metylcellulosa
Natriumcarboxymetylcellulosa
Gelatin
Glycerol
Polyetylenglycerol 4000
OBS! Etanol är vävnadskadad, därför låga konc. av dessa substanser, förutom lösningar med halt 25% maximum
Läkemedelsfrisättning
Läkemedelsfrisättning
- Momentan (utan absorptionsfas, ex. intravenös)
- Depå (med absorptionsfas, ex. intramuskulär): Injiceras i en muskel, där API lämnar depån och kommer i omkringliggande vävnad och den kan transportera till blodkärlsväggen.
Frisättning från läkemedelsdepå —> Transport (diffusion) i omkringliggande vävnad —> Transport genom blodkärlsvägg eller lymfkärlsvägg
Frisättningen från LM depå är det hastighetsbestämmande steget.
Frisättningsmekanismer från läkemedelsdepå: Man kan påverka frisättning från läkemedelsdepå via:
Frisättningsmekanismer från läkemedelsdepå: Man kan påverka frisättning från läkemedelsdepå via:
1- Upplösning (löslighet, partikelstorlek): Driftkraften för depå upplösningen är substansens löslighet och partikel storlek. Frisättningen av ett läkemedel från en depå kan påverkas av dess löslighet och partikelstorlek. Om läkemedlet är dåligt lösligt i den omgivande vätskan kan det resultera i en långsammare frisättning. Att minska partikelstorleken kan öka det totala ytan för läkemedelspartiklarna och därmed öka hastigheten på upplösningen och frisättningen.
2- Diffusion (koncentration läkemedel i vehikel, viskositet och volym olja): Diffusion är en viktig mekanism för frisättning av läkemedel från depåer. Koncentrationen av läkemedlet i vehikeln (den substans som läkemedlet är löst eller suspenderat i), viskositeten på vehikeln och volymen av olja (om en oljefas används) kan alla påverka hur snabbt läkemedlet diffunderar ut ur depån och når den omgivande miljön för absorption.
3- Fördelning (fördelningskoefficient o/v): Fördelningskoefficienten mellan olja och vatten (o/v) kan påverka hur väl ett läkemedel fördelas mellan depån och den omgivande vätskan. Om ett läkemedel har en hög fördelningskoefficient till oljefasen kommer det att stanna längre i depån och därmed frisättas långsammare, medan en hög fördelningskoefficient till vattenfasen kan främja snabbare frisättning.
Primärförpackning
Krav:
Primärförpackning
Krav:
1- Transparent
2- Hållfast
3- Impermeabel
4- Kemiskt inert
5- Kompatibel med beredningen
6- Tåla sterilisering
7- Låg vikt, låg kostnad
8- Miljövänlig
Krav på primärförpackning för att förpackning material kan påverka innehållet och absorberar LM till ytan eller släppa ifrån sig substanser. Förpackningen ska vara transparent, för att undersöka partikelfrihet.
Vanligaste typer:
1- Flaskor (injektion, infusion)
2- Infusionspåsar
3- Ampuller
4- Cylinderampull (för egen-injektion med injektionspenna el. dyl.)
En cylinderampull är en typ av förpackning som vanligtvis används för att förvara och administrera flytande läkemedel. Den är vanligtvis tillverkad av glas och har formen av en cylinder med en smal hals. Halsen är ofta förseglad med en gummipropp eller ett tättningsmedel för att förhindra läckage eller kontaminering av läkemedlet.
