Elektrolytrubbningar - hypernatremi, hypokalemi och hyperkalemi Flashcards
Hur definieras en hypernatremi?
P-natrium > 145mmol/l.
Vid hypernatremi föreligger alltid förhöjd plasma-smolalitet med samtidig intracellulär dehydrering.
Vilka är orsakerna till hypernatremi?
Hypernatremi uppstår när man förlorar mer vatten än salt. Detta kan bland annat uppstå vid:
● Ren vattenförlust (ex. intorkning)
● Förlust av hypotona (mycket vatten, lite elektrolyter)
kroppsvätskor (ex. kräkning och diarré)
● Diabetes insipidus
● Hyperkalcemi (osmotisk diures samt hämning av ADH)
Eller när man samlar mer salt än vatten;
● Njurdysfunktion
● Iatrogen - får dropp med för högt saltmängd
● Diet
Vilka potentiella sjukdomar ser man till hypernatremi?
Vanligt vid hypernatremi är rikliga urinmängder, där eventuella diffdiagnoser till detta är:
● Diabetes mellitus (osmotisk diures)
● Njursjukdom (polyurisk fas)
Vad är diabetes inspidus?
Diabetes insipidus (DI) orsakas oftast av brist på ADH från hypofysen och kallas då central DI. Den centrala DI kan vara temporär, vid endast mindre cellskador, men även total vid mer uttalade cellskador. Cellskadorna kan orsakas av hypofysadenom, kraniofaryngeom, trauma eller av operationer.
Mindre vanligt är nefrogen DI, orsakad av minskad receptorkänslighet för ADH i njurarna (pga njurskada).
Båda tillstånden orsakar polyuri och sekundärt till det ökad polydipsi (ökad törst).
Vilka symtom och kliniska fynd kan man se vid en hypernatremi?
Ofta föreligger en tidig fas med uttalad törst
Vid P-natrium ≥ 150-160 mmol/l tillkommer även neurologiska symtom på grund av den minskade hjärnvolymen:
● Förvirring
● Nedsatt vakenhet
● Muskelsvaghet
● Kramper
När orsaken beror av en förlust av hypotona vätskor (vätskor med mer vatten än natrium, såsom kräkning och diarré) föreligger även hypovolemi (volymen plasma är låg), som kan ge kliniska tecken som:
● Torra slemhinnor (framförallt i munnen)
● Nedsatta hudturgor
● Lågt blodtryck
● Takykardi kompensatoriskt till det låga blodtrycket
Vad vill man ta reda på i anamnesen hos en patient med misstänkt hypernatremi?
I anamnesen vill man ta reda på om patienten haft
- tidigare neurologiskasjukdomar
- tillkomst av neurologiska symtom
- ökad törst
- ökade urinmängder eller andra vätskeförluster genom
diarré eller kräkningar samt användning av läkemedel såsom
litiumtabletter.
Vad vill man ta för status hos en patient med misstänkt hypernatremi?
I status försöker man notera
- allmäntillstånd
- vakenhet
- orienteringsgrad
- Uppskatta hydreringsgrad (dehydrering) genom hudturgor
- Inspektera slemhinnor i mun
- Blodtryck
- Puls
- Temp.
Vilka prover vill man initialt ta om patienten misstänks ha hypernatremi och sedan komplettera med om patienten faktiskt har hypernatremi?
När det gäller prover tas:
● B-Hb - Kan vara aningen förhöjt, pga dehydrering
● B-LPK + CRP - Utesluta eventuella infektion
● Elektrolytstatus (Na, K och krea + Ca)
● P-Glukos - samtidig hyperglykemi ökar osmolaliteten och måste behandlas
Komplementerande prover till ovanstående, om patienten visar sig ha hypernatremi är:
● U-osm
● P-osm
● U-Na
● S-kortisol
● S-TSH
● Fritt T4
OBS! Detta är samma prover som vid hyponatremi
Hur ser en hypovolem hypernatremi ut?
Skulle en patient vara intorkad på grund av vätskebrist (hypovolemi), så borde njurarna koncentrera urinen maximalt för att bibehålla så mycket vätska i kroppen som möjligt (både U- och P-osm är höga).
(Hur kan detta ovan stämma. Borde det inte vara att man försöker öka vattenretentionen genom att öka natrium reabsorptionen och därmed minska U-osmolalitet)
Hur ser en euvolem hypernatremi ut?
Skulle dock U-osm vara låg, i jämförelse med en hög P-osm, ska man direkt misstänka en central eller nefrogen
diabetes insipidus. Vid minsta misstanke på central diabetes insipidus finns risk att patienten även lider av
hypofyssvikt därav tar man hypofys relevanta prover också! För att ytterligare undersöka diabetes insipidus så
gör man ett tröstprovokationstest.
Testet innebär att patienten inte får inta något vatten under de timmarna testet pågår, samtidigt som
kroppsvikt, urinmängder och urinosmolalitet mäts. I normala fall minskar då urinproduktionen successivt, till
följd av att kroppen vill behålla vatten i kroppen, samtidigt som urinosmolaliteten ökar. Skulle njurarna dock
vara oförmögna att koncentrera urinen förblir både urinmängd och - osmolalitet oförändrad med timmarnas
gång, trots att patienten blir mer och mer intorkad → tyder på diabetes insipidus.
För att skilja på central och nefrogen kan behandling med desmopressin inledas, där ett resultat med en
förändrad U-osm tyder på oförmåga att utsöndra ADH (central DI) och med en oförändrad U-som tyder på
oförmåga för ADH att ge effekt (nefrogen DI). Desmopressin är ett LM som har liknande struktur som ADH och
har därmed samma antidiuretiska effekt genom att uppreglera Aquaporiner.
Att mäta ADH känns som ett betydligt lättare sätt att utreda ADH-sekretion på, men på grund av att ADH är en
kortverkande peptid med kort halveringstid går detta inte att mäta. Skulle dock ett prov på ADH-syntesen i
kroppen vara absolut nödvändigt kan istället copeptin mätas, vilket är en spjälkningsprodukt från
pre-prohormonet till ADH → ger ett hum om i vilken mängd ADH produceras. Lågt värde tyder på central DI
och högt tyder på nefrogen DI.
Hur behandlar man en hypernatremi?
Likt vid hyponatremi kräver en patient med akut orsakad hypernatremi en snabb korrigering, medan en
patient med kroniskt orsakad hypernatremi istället behöver en långsam korrigering för att undvika hjärnödem
(sänkning i plasman leder till att vatten flödar in i cellerna).
Skulle det röra sig om att patienten drabbas av en hypofystumör, ex. ett kraniofaryngeom opereras detta endast vid behov (risk för patienten att tappa synen). Skulle hypofys och hypothalamus skadas under operationen får patienten följaktligen både diabetes insipidus och hypofyssvikt, vilket leder till daglig
behandling med desmopressin (ADH), hydrokortison, levaxin (T4), GH samt östradiol/gestagen behandling.
Vilka komplikationer kan ses vid en hypernatrmi?
PRECIS TVÄRTOM FRÅN HYPONATREMI
● Akut hypernatremi - demyelinisering (tillsätter vi massa vätska
kommer all vätska träda ut från
cellerna)
● Kronisk Hypernatremi - hjärnödem
Hur många procent av kroppens kalium finns intracellulärt?
98%
I vilka celler hittas det huvudsakliga kaliumet?
Muskelceller
Vilket är det viktigaste riskorganet vid kaliumrubbningar?
Hjärtat