Vecka 4: Oxford Guide to behavioural experiments kap 1, 2 och 7 Flashcards
Hur skiljer sig definitionen av beteendeexperiment på s 8 från Ramnerös definition av exponering?
Oxford definition: Beteendeexperiment är planerade upplevelseaktiviteter, baserade på experiment eller observation, som utförs av patienter i eller mellan kognitiva terapisessioner. Deras design är härledd direkt från en kognitiv formulering av problemet, och deras primära syfte är att få ny information som kan hjälpa till att:
- testa giltigheten av patienternas existerande föreställningar om sig själva, andra och världen
- konstruera och/eller testa nya, mer adaptiva föreställningar
- bidra till utveckling och verifiering av den kognitiva formuleringen
Ge en övergripande rational för beteendeexperiment i KBT.
Patienten går runt och tror att saker de tänker är sanna utan att riktigt ha testat att utmana antagandena. Man skulle kunna utmana antagandena i samtalsterapi, men man tänker sig att beteendeexperiment fungerar bra då de ger tydliga bevis som är relevanta i förhållande till patientens antaganden (jämfört med att man pratar med någon om att det skulle kunna vara på ett annat sätt). Tanken är alltså att det är lättare att tro på och ta till sig motbevis till ens tankar genom beteendeexperiment jämfört med andra metoder.
Viktiga principer i beteendeexperimenten är:
In-session exposure (presentationer & rollspel med video feedback, självhävdelseträning, sociala färdigheter osv)
Skattning (ångest, tråkig, konstig)
Kognitiv omstrukturering före och efter
Dessa är relaterade till på Lewin och Kolbs lärocirkeln.
Inlärningscirkeln föreslår att inlärning och vidmakthållande förbättras när den som lär sig följer en sekvens av steg, som vart och ett bygger på sin föregångare och utgör en grund för steget som följer. När det gäller BEs är upplevelsebaserat lärande och reflektion, såväl som planering och noggrann observation, helt klart nyckelkomponenter. Baserat på konceptualiseringen av problemet (Reflect), planerar patienten och terapeuten ett lämpligt experiment för att testa en deklarativ övertygelse (Plan). Patienten genomför experimentet (Experience), kanske ändrar någon aspekt av normal prestation, observerar resultaten (Observe) och reflekterar tillsammans med terapeuten över implikationerna för tron (Reflect). Ytterligare experiment planeras (Plan), och cykeln fortsätter. Potentiellt kan cykeln starta vid någon av dessa fyra punkter.
Beskriv olika syften som beteendeexperiment kan ha i en behandling (exempelvis att testa hypoteser på nivån av automatiska tankar) och ge ett exempel för varje syfte.
Beteendeexperiment har tre huvudsakliga syften: att utveckla formuleringen (prediktion), testa negativa kognitioner och att konstruera och testa nya, mer adaptiva perspektiv (det verkliga utfallet). Huvudkomponenten är kanske egentligen inte att justera tänkandet men snarare, genom kognitiv förändring, att förändra det känslomässiga tillståndet och främja problemlösning.
Från att den enda förklaringen på den sociala situationen är den man själv här till en mer nyanserad bild av sociala situationer.
tillskriva nya förklaringar till de gamla
Vad kan vara viktigt att tänka på när vi planerar, utformar och genomför beteendeexperiment?
Planering med förberedelse för det som kommer både innan och efter experimentet.
Checklista för planeringsfasen
Är syftet med experimentet tydligt? Förstår patienten rationalen för experimentet?
Har du specificerat kognition(er) som bör fokuseras på, och i synnerhet det förutspådda resultatet av experimentet?
Har du identifierat ett alternativt perspektiv, om det är lämpligt?
Har du bedömt graden av tilltro till kognition(erna) i fokus, förutsägelser om resultatet av experimentet och det alternativa perspektivet (0–100 %)?
Har du tagit hänsyn till känslor och fysiska symtom?
Har du identifierat ohjälpsamt beteende som kan leda till kognitionerna i fokus?
Har du bestämt vilken typ av experiment som kommer att ge det bästa testet av kognitionen i fokus (hypotestestning, upptäckts-orienterad, aktiv, observationell)?
Har du bestämt dig för en tid och en plats och räknat ut vilka resurser du behöver (inklusive andra människor)?
Har du förutsett möjliga problem och utarbetat hur du kan övervinna dem?
Har du sett till att något konstruktivt kommer att vinnas på experimentet, oavsett resultatet (‘no lose’)?
Har du bestämt dig för hur du ska bedöma effekten av experimentet? Har du det du behöver för att registrera resultatet?
Har du valt en lämplig svårighetsgrad – utmanande, men hanterbar?
Har du utforskat och löst tvivel, rädslor och reservationer?
Har nödvändiga medicinska kontroller utförts?
Checklista för upplevelsefasen
(patient) Känner du dig tillräckligt säker för att ge dig in på experimentet? Vilken ytterligare uppmuntran eller stöd skulle du finna till hjälp?
Är du beredd på ett fullt engagemang i experimentet, med medveten om vad som händer?
Har du förberett påminnelser om vad du ska göra och vad du ska hålla utkik efter under experimentet (t.ex. flashcards, arbetsblad)?
Kontrollerar du förändringar i graden av tro på kognitioner i fokus, förutsägelser och alternativa perspektiv när experimentet fortskrider?
Övervakar du noggrant förändringar i känslomässigt tillstånd?
Är du uppmärksam på kognitioner och säkerhetsbeteenden som kan bli uppenbara först när experimentet är igång?
Är du ute efter oväntade händelser och möjligheter?
Har du räknat ut hur du kan undvika missmod om allt inte går väl?
Har du bestämt när och hur du ska diskutera experimentet (debriefing) för att skydda konfidentialitet?
(Terapeut) Är du bekväm med att följa med patienten utanför mottagningsrummet?
Checklista för observationsfasen
Har du bestämt vad du ska observera (tankar, känslor, kroppsförnimmelser, beteende, andras beteende, miljön)?
Har du ett sätt att registrera förändringar i trovärdighet och känslomässigt tillstånd och resultatet av experimentet?
Lyssnar du med ett akut öra efter fördomar i minnet och hur händelser rapporteras?
Håller du koll på kvarvarande säkerhetsbeteenden?
Har du undersökt orsakerna till partiella förändringar och bestämt vad behövs ytterligare arbete?
Har du undersökt orsakerna till negativa utfall och räknat ut hur du ska hantera dem?
Har du utforskat tvivel och reservationer om vad som har observerats?
Vad man ska tänka på när man observerar:
Patienternas tankar och känslor före, under och efter experimentet (med särskild uppmärksamhet på fördomar i uppfattning och tolkning)
Betydande förändringar i kroppstillstånd eller förnimmelser
Beteende, inklusive användning av säkerhetsbeteenden och andra självskyddande åtgärder som kan göra det svårt att vara öppen för nya erfarenheter
Vad patienter märkte om andra personer som var inblandade i situationen, speciellt i förhållande till sig själva
Relevanta aspekter av miljön (t.ex. hur stort ett utrymme var, hur trångt ett rum var, hur hård en hund var, hur trafikerad vägen var)
Resultatet av experimentet, inklusive effekten av förändringar i patientens tänkande eller beteende.
Checklista för reflektionsfasen
Har du bestämt meningen med experimentet? Vilka frågor hjälper dig att göra det?
Har du räknat ut implikationerna av experimentet för redan existerande idéer (specifika förutsägelser och kognitioner i fokus; andra tankar, antaganden och övertygelser; formuleringen)?
Har du sett till att det som har lärts i just detta experiment kommer att föras vidare till nya situationer och över tid (generalisering)?
Har du gett gott om tid för diskussion?
Har du undersökt reaktionerna på experimentet fullt ut (återkoppling), inklusive att sammanfatta vad som har lärts och reservationer?
Har du sett till att nyinlärning har konsoliderats? När ska du recensera?
Checklista för nästa planeringsfas
Vilka är de praktiska konsekvenserna av ny förståelse? Hur kan det översättas till förändringar i tänkande och beteende på en daglig basis?
Hur kan framsteg föras vidare genom nya experiment?
Vad mer behöver upptäckas/utredas/testas?
Vad behöver göras? Hur exakt kommer åtgärder att vidtas?
Vad är nästa experiment?
Ge ett antal exempel på hur beteendeexperiment kan användas i behandling av social fobi, se till att exemplen skiljer sig tydligt från varandra vad gäller syfte och utförande.
Svar: I boken delas de in i två områden – att utforska den kognitiva processen och att omstrukturera tanken om den sociala faran.
Det finns olika sätt att utföra experimenten. Aktiva experiment (vanligast) där patienten tar en ledande roll eller observations-experiment där patienten observerar eller samlar in information (modellering, enkäter, inhämta information från andra källor som större databaser)
Utforska kognitiva processer
Experiment 1: en sekvens av experiment – A) filma sig själv i en konversation med en annan person vid två tillfällen. Vid första tillfället har man fokus på sig själv och hur man uppfattas, vid det andra tillfället har man fokus på den andra personen och konversationen, ger ögonkontakt, svarar mer på samtalet i stunden. Man skattar sig själv efter situationen och den man pratar med får också skatta efter konversationen – sen jämför man resultaten och jämför ens känsla beroende på hur man betedde sig. Syftet är att förstå hur man verkligen uppfattas i en konversation (och man reflekterar över detta i efterhand). B) hemuppgift att växla mellan att fokusera på sig själv / säkerhetsbeteenden och att inte göra det i konversationer; sedan observera hur man känner sig och hur man tänker att man uppfattats. C) att titta på videoklippet, men med utgångspunkt i att man tittar på någon man känner sig välvillig mot – terapeuten använder sig av tredje person när man pratar om personen i klippet.
Experiment 2: fokusera externt – preparation där man övat på att skifta fokus med terapeut i terapin för att lära sig att ha ett flexibelt fokus. Experimentet går sedan ut på att skifta fokus mellan att ha fokus på sig själv och ha mer fokus utåt i en situation, syftet är att förstå att fokus på sig själv inte är hjälpsamt för att hantera sina jobbiga tankar som kring hur man framstår.
Experiment 3: tappa säkerhetsbeteenden – experimentet går ut på att testa att vara i situationer utan att utföra sina säkerhetsbeteenden med syfte att utmana sina tankar om sig själv (och anledningen till att man har säkerhetsbeteendet. Ex en person som ofta rodnar (och tänker att folk tolkar det som en svaghet) och därför har håret framför ansiktet. Man jobbar med tanken om att rodna, ex att det kanske inte avgör hur man är som person, alla gör det ibland, man kan inte styra det. Och sen gör man experimentet som i det här fallet tex kan vara att gå till jobbet med uppsatt hår och sedan se om man kan ignorera de negativa tankarna man får när man rodnar / säga något skämtsamt när det händer för att avdramatisera situationen. Lärdomen blir förhoppningsvis att det inte är så farligt som man tänkt / ingen bryr sig.
Experiment 4: jämföra bild och verklighet – man har en tanke om hur man ser ut i en situation och filmas när man gör detta och filmas sedan när man ska imitera hur man tror att man ser ut. Ex någon som tänker att denne skakar mycket när den håller i en kaffemugg får först bära koppen “som en normal person” utan säkerhetsbeteenden och sedan imitera hur den såg ut med en tom kopp. Syftet är att se hur ens egen uppfattning av det man oroar sig för skiljer sig från verkligheten. Man kan även göra ett vidare experiment – filma sig själv med sina säkerhetsbeteenden för att jämföra med hur man såg ut när man inte använde dem.
Experiment 5: selektiv uppmärksamhet – man fokuserar starkt på det man tror är uppenbart och ser hur det egentligen är. Ex om man tror att man pratar konstigt och man spelar in detta, sedan kan man lyssna på det i sessionen och ha fokus på att upptäcka hur konstigt man pratar. Därefter reflekterar man över hur det faktiskt var. Syftet är att inse att ens tanke kanske inte stämmer (eller om den delvis stämmer kanske upptäcka att det inte är så illa?).
Experiment 6: kontrasterande känslor och verklighet – ex någon som tror att denne verkar dum och därflr planerar och håller kopp på alt man ska säga så man inte säger något dumt / tystnad uppstår. I experimentet kan man rollspela (filmas) och enbart ha några få punkter planerade utan att hålla koll på sitt tal eller vad man ska säga härnäst. Därefter kan motparten i rollspelet skatta hur intelligent / intressant personen verkade och hur mycket tystnad det var i samtalet. Individen får också själv skatta hur det kändes och sen kan man jämföra skattningar och själv se på videon och se hur man faktiskt tycker att det verkade se ut ur en utifrån-synvinkel. Syftet är att inse att ens orostankar inte stämmer. Tips här är att formulera skattningen på ett positivt sätt (alltså intressant istället för tråkig).
Omvärdera social fara
Experiment 7: observera omfattningen av fara – man vill se om symtom är noterbara och om människor reagerar kritiskt på dem när de är överdrivna. Fokus är inte att ändra antagandena kring dem (även om det också kan bli ett resultat av övningen). Ex man är rädd att folk ska se att man rodnar och tänker att folk ska skratta och peka åt en om de ser det. I experimentet kan terapeuten ha på en massa rouge och gå ut till en offentlig plats tillsammans med patienten så att denne får se hur folk reagerar. Sen kan även patienten testa samma sak. Syftet är att visa att tankarna kanske inte stämmer. Det är enbart värt att göra ett sådant experiment om man tror att det faktiskt kan hjälpa patienten i framtiden. Experimentet kan såklart utföras där annan rädsla är fokus, ex att skaka inför folk eller klaga på något i en butik.
Experiment 8: bygga upp förtroende gradvis – ex om man försökt att gå obemärkt och därav har neutrala kläder, inte bör klackar, äter lunch själv och gömd etc. Här kan man gradvis exponera att utsätta sig för beteenden som inte gömmer en lika väl (ex ha på sig en färgglad tröja). Det bygger dock på att man gjort noggranna förberedelser och att patienten förstår sig på rationalen och inte använder andra sökerhetsbeteenden för att kompensera för att “sticka ut”. Syftet är att förstå att ens tankar och ångest kanske inte är så illa som man tänker, och att de kanske initialt är starka men sedan avtar.
Experiment 9: en undersökning om social fara – man kan göra en egen liten undersökning av vad man tror att folk tror om folk som X. Ex om man tror att folk dömer en för att man rodnar så kan man ställa frågan “vad tycker du om folk när du märker att de rodnar” och se vad folk svarar (man kan sedan sammanställa resultaten). Syftet är att inse att ens egna tankar om dömandet inte stämmer överens med hur omgivningen ser på det (i alla fall inte till den allvarlighetsgrad man själv tror).
Experiment 1: en sekvens av experiment
A) filma sig själv i en konversation med en annan person vid två tillfällen. Vid första tillfället har man fokus på sig själv och hur man uppfattas, vid det andra tillfället har man fokus på den andra personen och konversationen, ger ögonkontakt, svarar mer på samtalet i stunden. Man skattar sig själv efter situationen och den man pratar med får också skatta efter konversationen – sen jämför man resultaten och jämför ens känsla beroende på hur man betedde sig. Syftet är att förstå hur man verkligen uppfattas i en konversation (och man reflekterar över detta i efterhand). B) hemuppgift att växla mellan att fokusera på sig själv / säkerhetsbeteenden och att inte göra det i konversationer; sedan observera hur man känner sig och hur man tänker att man uppfattats. C) att titta på videoklippet, men med utgångspunkt i att man tittar på någon man känner sig välvillig mot – terapeuten använder sig av tredje person när man pratar om personen i klippet.
Experiment 2: fokusera externt
preparation där man övat på att skifta fokus med terapeut i terapin för att lära sig att ha ett flexibelt fokus. Experimentet går sedan ut på att skifta fokus mellan att ha fokus på sig själv och ha mer fokus utåt i en situation, syftet är att förstå att fokus på sig själv inte är hjälpsamt för att hantera sina jobbiga tankar som kring hur man framstår.
Experiment 3: tappa säkerhetsbeteenden
experimentet går ut på att testa att vara i situationer utan att utföra sina säkerhetsbeteenden med syfte att utmana sina tankar om sig själv (och anledningen till att man har säkerhetsbeteendet. Ex en person som ofta rodnar (och tänker att folk tolkar det som en svaghet) och därför har håret framför ansiktet. Man jobbar med tanken om att rodna, ex att det kanske inte avgör hur man är som person, alla gör det ibland, man kan inte styra det. Och sen gör man experimentet som i det här fallet tex kan vara att gå till jobbet med uppsatt hår och sedan se om man kan ignorera de negativa tankarna man får när man rodnar / säga något skämtsamt när det händer för att avdramatisera situationen. Lärdomen blir förhoppningsvis att det inte är så farligt som man tänkt / ingen bryr sig.
Experiment 4: jämföra bild och verklighet
man har en tanke om hur man ser ut i en situation och filmas när man gör detta och filmas sedan när man ska imitera hur man tror att man ser ut. Ex någon som tänker att denne skakar mycket när den håller i en kaffemugg får först bära koppen “som en normal person” utan säkerhetsbeteenden och sedan imitera hur den såg ut med en tom kopp. Syftet är att se hur ens egen uppfattning av det man oroar sig för skiljer sig från verkligheten. Man kan även göra ett vidare experiment – filma sig själv med sina säkerhetsbeteenden för att jämföra med hur man såg ut när man inte använde dem.
Experiment 5: selektiv uppmärksamhet
man fokuserar starkt på det man tror är uppenbart och ser hur det egentligen är. Ex om man tror att man pratar konstigt och man spelar in detta, sedan kan man lyssna på det i sessionen och ha fokus på att upptäcka hur konstigt man pratar. Därefter reflekterar man över hur det faktiskt var. Syftet är att inse att ens tanke kanske inte stämmer (eller om den delvis stämmer kanske upptäcka att det inte är så illa?).
Experiment 6: kontrasterande känslor och verklighet
ex någon som tror att denne verkar dum och därflr planerar och håller kopp på alt man ska säga så man inte säger något dumt / tystnad uppstår. I experimentet kan man rollspela (filmas) och enbart ha några få punkter planerade utan att hålla koll på sitt tal eller vad man ska säga härnäst. Därefter kan motparten i rollspelet skatta hur intelligent / intressant personen verkade och hur mycket tystnad det var i samtalet. Individen får också själv skatta hur det kändes och sen kan man jämföra skattningar och själv se på videon och se hur man faktiskt tycker att det verkade se ut ur en utifrån-synvinkel. Syftet är att inse att ens orostankar inte stämmer. Tips här är att formulera skattningen på ett positivt sätt (alltså intressant istället för tråkig).
Omvärdera social fara
Experiment 7: observera omfattningen av fara
man vill se om symtom är noterbara och om människor reagerar kritiskt på dem när de är överdrivna. Fokus är inte att ändra antagandena kring dem (även om det också kan bli ett resultat av övningen). Ex man är rädd att folk ska se att man rodnar och tänker att folk ska skratta och peka åt en om de ser det. I experimentet kan terapeuten ha på en massa rouge och gå ut till en offentlig plats tillsammans med patienten så att denne får se hur folk reagerar. Sen kan även patienten testa samma sak. Syftet är att visa att tankarna kanske inte stämmer. Det är enbart värt att göra ett sådant experiment om man tror att det faktiskt kan hjälpa patienten i framtiden. Experimentet kan såklart utföras där annan rädsla är fokus, ex att skaka inför folk eller klaga på något i en butik.
Experiment 8: bygga upp förtroende gradvis
ex om man försökt att gå obemärkt och därav har neutrala kläder, inte bör klackar, äter lunch själv och gömd etc. Här kan man gradvis exponera att utsätta sig för beteenden som inte gömmer en lika väl (ex ha på sig en färgglad tröja). Det bygger dock på att man gjort noggranna förberedelser och att patienten förstår sig på rationalen och inte använder andra sökerhetsbeteenden för att kompensera för att “sticka ut”. Syftet är att förstå att ens tankar och ångest kanske inte är så illa som man tänker, och att de kanske initialt är starka men sedan avtar.
Experiment 9: en undersökning om social fara
man kan göra en egen liten undersökning av vad man tror att folk tror om folk som X. Ex om man tror att folk dömer en för att man rodnar så kan man ställa frågan “vad tycker du om folk när du märker att de rodnar” och se vad folk svarar (man kan sedan sammanställa resultaten). Syftet är att inse att ens egna tankar om dömandet inte stämmer överens med hur omgivningen ser på det (i alla fall inte till den allvarlighetsgrad man själv tror).
EXTRA övergripande strategi med KT
Den övergripande strategin inom kognitiv terapi är:
Att hjälpa patienten att identifiera och verklighetstesta ohjälpsamma kognitioner som ligger till grund för upprepade negativa mönster av känslor och beteende; och
Att utveckla och testa nya, mer adaptiva kognitioner som kan ge upphov till en mer positiv upplevelse av jaget, andra och världen.
