Vecka 1: Ramnerö och Törneke: del 1: kapitel 1, 2, 3 och 4 Flashcards
Vad innebär funktionell kontextualism?
Svar: funktionell kontextualism är ett synsätt där man tittar på beteendets funktion beroende på vad det syftar till / vilka konsekvenser det har i en viss kontext (i det sammanhang som omger beteendet).
EXTRA: beteenden kan vara olika men fylla samma funktion, exempelvis att hälsa genom en vinkning eller genom att le. Hälsningarna är funktionellt ekvivalenta, de tillhör samma funktionella klass – dvs de kan ha samma eller ett liknande syfte.
Vad är en topografisk analys?
Svar: den topografiska analysen är en beskrivning av problemet i beteendetermer uppdelat i överskott och underskott. Vad gör vi för mycket av (i relation till mina mål)? Vad gör vi för lite av (i relation till mina mål)? Tillräckligt detaljerat för att det ska vara användbart i behandlingen. Detta i relation till vad som är viktigt för den enskilde personen och problemets vidmakthållande! (och ibland i relation till lagar, fara och kanske i viss mån till vad som är normativt i personens sociala grupp..). OBS!!! BETEENDEN! Inte ”arbetslös”, ”stökigt hemma”, ”sömnproblem”, självförtroende, osv (tänk istället på vad det observerbara beteendet kan vara). I behandlingen strävar vi mot att underskottsbeteenden ska öka och överskottsbeteenden ska minska!
Vanligt misstag att man skriver upp problem i den topografiska analysen. Problem kan vara viktiga i livet, men vi behöver i så fall fokusera på underskottet i det (ex “alltid stökigt hemma”, underskottet är kanske då att man sällan städar)
Topografin är vad man gör, funktionen är varför man gör det… Med beteendets topografi innebär att vi beskriver ett beteende så detaljrikt som möjligt vad gäller frekvens, intensitet, varaktighet osv.
Topografisk analys: vad har vi för mycket / för lite av i relation till problematiska beteenden.
Topografin undersöker hur ett beteende som ser likadant ut ändå kan skilja sig i funktion, syfte och konsekvens. Flyttar man samma beteende ur den aktuella kontexten kan det få en annan innebörd beroende på faktorer såsom mottagare, plats, omständighet etc. Topografiskt identiska beteenden kan alltså vara helt olika ur funktionell aspekt. Exempelvis en man som vinkar till sin granne vs att han vinkar till unga kvinnor på stan. Topografiskt sett är detta beteenden lika, han vinkar till någon, men funktionellt är beteendena INTE ekvivalenta – mannen vinkar till grannen av ett skäl och till de unga kvinnorna av ett annat. Den topografiska analysen begränsar sig till att beskriva olika handlingar, men den är inte förklarande.
Vad är viktigt att tänka på när vi ska beskriva beteenden i en beteendeanalys? Hur konkret och detaljerat bör det vara?
Svar: man kan tänka på följande:
Ge specifika beskrivningar snarare än att vara generell.
- Ex att känna ilska kan beskrivas som en rad olika, mer eller mindre observerbara komponenter; spänning i musklerna, sammanbitna käkar, hjärtklappning, värmekänsla, en impuls att agera snabbt och brutalt som att slå eller skrika. Ilskan kan också leda till ett inskränkt fokus på det som utlöser ilskan, till negativa, kritiska och dömande tankar och det kan bli svårt att göra det som fungerar i stunden.
Beskriv ett beteende så detaljrikt som möjligt vad gäller frekvens, intensitet, varaktighet
- Ex: Åsa kan uppleva problem av att känna hjärtklappning och muntorrhet när hon ska redovisa i grupp. Detta händer ungefär två gånger i halvåret och hennes liv är inte i någon större utsträckning påverkat. Jan känner stark ångest med panikattacker när han vistas bland folk på en vanlig gågata. Han får attacker flera gånger om dagen med intensiv hjärtklappning, starka spänningar, svårigheter att andas och svimningskänslor. Båda upplever problem av liknande karaktär, dvs. de lider av social ångest, men problemen ser olika ut i fråga om just utlösande situationer, intensitet, varaktighet och frekvens.
Det är viktigt att kartlägga ett problembeteendes topografi för att förstå patienten och hans lidande och för att kunna hjälpa personen i fråga på bästa sätt
En bedömning av överskott respektive underskott måste ställas i relation till något - överskott i relation till vad? Brist i förhållande till vad? Vem bedömer vad som är underskott respektive överskott? Patientens uttryckta mål och önskningar i kombination med en gemensam bedömning av vad som är rimligt, normalt eller funktionellt måste här ligga till grund för om beteendet ska betraktas som över- eller underskott.
En bedömning av beteendets funktionalitet har alltså en mycket viktig plats här – snarare än en värdering av ett beteende.
Viktigt med beskrivning av ancendenter så att vi förstår beteendet utifrån sin kontext.
Undvika abstrakta mål, fånga upp det observerbara beteendet i dessa.
Ge exempel på inre och yttre beteenden.
Svar: Inre beteenden är sådant individen gör som inte kan observeras av omgivningen. Exempelvis att en patient med GAD oroar sig för vad som ska hända om X, tänker att X får vissa konsekvenser, upplever att hjärtat slår snabbare pga ångesten eller känner känslor av obehag. Inre beteenden är svåra att särskilja, dvs. känslor, tankar och kroppsreaktioner hänger intimt samman. Inre beteenden är endast tillgängliga för direkt observation av personen själv. Inre beteenden kan vara svåra att verifiera. Om en person gråter eller skriker kan vi observera detta och vara eniga om beteendet, men om en person känner sorg eller känner sig arg är det inte lika lätt att enas om att det är det som sker om det är ett inre beteende.
Yttre beteenden är sådant som omgivningen kan observera, exempelvis att någon gråter, skriker, skrattar etc.
EXTRA grundkänslornas känslornas fysiska reaktion
Ilska.
Sorg.
Glädje.
Äckel.
Rädsla.
Vi tar känslan ilska som exempel. Att känna ilska kan beskrivas som en rad olika, mer eller mindre observerbara komponenter; spänning i musklerna, sammanbitna käkar, hjärtklappning, värmekänsla, en impuls att agera snabbt och brutalt som att slå eller skrika. Ilskan kan också leda till ett inskränkt fokus på det som utlöser ilskan, till negativa, kritiska och dömande tankar och det kan bli svårt att göra det som fungerar i stunden. Nu har vi beskrivit känslan ilska mer exakt och delvis också i mätbar form.Vi kan mäta hjärtfrekvens och muskelspän ning och vi kan se på en person att hon eller han är spänd, har ett snävt fokus och är beredd på att agera eller till och med attackera.
Hur är det då med känslan glädje? Vilka komponenter kan vi observera när vi är glada? Avslappnade muskler, spända ansiktsmuskler om vi skrattar, hjärtklappning/upphetsning, öppet och avslappnat rörelsemönster, impuls att skratta, vilja att stanna i och hålla kvar situationen, impuls att dela glädjen och få andra att bli glada, positivt färgade och optimistiska tankar osv.
Vad menar författarna med naming is not explaining?
Svar: de menar att vi vanligtvis benämner saker med ord för att förklara saker, men att dessa ord ger oss sällan en egentlig förklaring. Poängen är att ge något ett namn, tex att kalla en symptombild för en viss diagnos eller ett visst fenomen, inte nödvändigtvis säger så mycket om dess orsak, funktion, uttryck, syfte etc. Samma beskrivning av tex “dåligt självförtroende” eller “dåligt mående” kan ha väldigt olika innebörd för olika individer. Exempelvis kan en patient söka vård för “dåligt självförtroende” men de observerbara beteendena är en lång lista av ex att undvika situationer där man talar inför andra, oroar sig över att behöva gå ut och träffa folk, tänker att andra ska tycka att man är underlig etc. Det patienten kallar “dåligt självförtroende” kallar vi inom psykologin “social fobi”, men oavsett hur vi namnger det säger det oss inte så mycket om vi inte listar de observerbara beteendena. “Naming” förenklar kommunikationen mellan oss människor (om lyssnaren förstår sig på våra begrepp), även om vi inte får förklaringen via dem. Problem uppstår om vi drar för stora slutsatser kring från benämningarna och tolkar det som något som personen är eller har (ex att någon är deprimerad), då blir det som en egenskap eller ett ting inuti individen som får karaktären av ett väsen skilt från hennes beteende.
Det finns också risk att vi tolkar in vissa saker genom att ha en benämning i förväg. Om vi har fått veta om en person, som vi skall träffa, att han “har en depression” eller “lider av dåligt självförtroende” så kan detta styra hur vi agerar i relation till den personen. Men när begrepp snabbar upp förståelsen människor emellan så sker det på bekostnad av detaljrikedom och individualitet.
Extra: Observerbart beteende betyder att någon observerar detta beteende. I en terapisituation är ju denna någon i stor utsträckning klienten (som sedan berättar vad denne har observerat), vilket sätter betoningen på ett samarbetsprojekt där terapeuten är helt beroende av klientens observationer. Även terapeuten kan observera vissa beteenden i terapirummet.
Var är över- och underskottsbeteenden? Vilka exempel på över- och underskottsbeteenden kan du se hos dig själv i relation till något som du upplever som problematiskt? Formulera några hypotetiska kliniska exempel på över- och underskottsbeteenden, exempelvis i samband med depression eller social fobi.
Svar: överskottsbeteende är sådant som sker för mycket av och underskottsbeteende är sådant som sker för lite av. Ett beteende kan klassas som både en brist och ett överskott beroende på hur vi betraktar det. För en person med social ångest kan själva beteendet att dra sig undan betraktas som ett överskott, samtidigt som det innebär en brist på användande av färdigheter - att närma sig andra, våga tala etc.
En bedömning av överskott respektive underskott måste naturligtvis ställas i relation till något - överskott i relation till vad? Brist i förhållande till vad? Vem bedömer vad som är underskott respektive överskott? Patientens uttryckta mål och önskningar i kombination med en gemensam bedömning av vad som är rimligt, normalt eller funktionellt måste här ligga till grund för om beteendet ska betraktas som över- eller underskott. Rent allmänt kan sägas att man i KBT fokuserar mer på beteendeunderskotten, dvs. hjälper patienten att öka välfungerande beteenden (fylla på något). Mindre på att minska och få bort överskottsbeteenden (ta bort något).
Överskottsbeteende: Ett beteende eller en grupp av beteenden kan betraktas som problematiska därför att de uppvisar ett överskott avseende (1) frekvens, (2) intensitet, (3) duration, eller (4) för att de uppträder i ett sammanhang där det stör individens sociala adaptation. Vissa beteenden betraktas som ett överskottsbeteende så fort som de existerar, då det inte kan förväntas vara mer eller mindre av dem, exempelvis att skära sig. Även lagar påverkar om ett beteende ses som ett överskott, ex droganvändning.
Exempel:
- Att tvätta händerna 25 gånger om dagen (1).
- Att tvätta händerna med stålull och klorin (2).
- Att tvätta händerna under 30 minuter i sträck (3).
- Att avbryta samtal för att tvätta händerna eftersom man talat om ting som kunnat uppfattas som smutsiga (4).
Underskottsbeteende: Ett beteende eller en grupp av beteenden kan betraktas som problematiska därför att de uppvisar ett underskott avseende (1) frekvens, (2) intensitet, (3) duration eller (4) för att de inte uppträder i ett sammanhang där det skulle främja individens sociala adaptation.
Exempel:
- Att tvätta händerna en gång i veckan (1).
- Att tvätta smutsiga händer utan att använda tvål eller annat rengöringsmedel (2).
- Att tvätta smutsiga händer genom att dra dem snabbt under kran (3).
- Att inte ha tvättat smutsiga händer innan man sätter sig till bords på en fin middag (4).
Drastiska överskott ger oss alltid skäl att fundera över underskott. Sambanden emellan ger oss också hypoteser om funktionen i dessa överskott. På samma sätt ser vi en dualitet mellan överskott och underskott, där ett beteende ökar när ett annat minskar.
Viktigt medskick från boken: “Ingenstans i vår genomgång har vi kunnat observera underskott på “gott självförtroende” och inte heller ett överskott på ett “dåligt” dito. Det är viktigt att vara vaksam på när man för in förklarande begrepp som inte tillför ytterligare observationer. Det blir så lätt att man säger att den som beter sig passivt har underskott på “motivation”, att den som beter sig ängsligt har underskott på “mod”, och den som beter sig ilsket har överskott på “aggressivitet”. Egentligen är detta dock ytterligare en variant av “naming”. Och det var ju “not explaining”, sa vi tidigare.En tumregel är att söka efter verb i stället för substantiv. Vad per- sonen gör istället för vad hon är eller har.” (s. 41)
Vilka exempel på över- och underskottsbeteenden kan du se hos dig själv i relation till något som du upplever som problematiskt?
Kräkfobi: överskott; undvikande av situationer, orostankar, skannar folks uttryck för att bedöma om de mår dåligt, analyserar kroppsliga förnimmelser för att förutspå sjukdom… Underskott; lugn utanför hemmet, ovilja att åka kollektivt sent på kvällen (underskott pga borde göra mer av det)
Formulera några hypotetiska kliniska exempel på över- och underskottsbeteenden, exempelvis i samband med depression eller social fobi.
Depression överskottsbeteende: sova/vila, kolla tv-serier, tankar om meningslöshet, negativa tankar om sig själv, gråta, skuldkänslor, irritation, dödstankar…
Depression underskottsbeteende: aktiviteter, skratta, aptit, positiva tankar om sig själv…
Social fobi överskottsbeteende: oro över vad andra tänker om en, isolerar sig, oro över att göra fel i sociala situationer, repeterar social interaktion i sitt huvud…
Social fobi underskottsbeteende: undviker sociala sammanhang, undvik att hålla presentationer…
(EJ klar) Vad är skillnaden mellan den diskriminativa funktionen av A och etablerande omständigheter? Formulera några nya hypotetiska exempel på diskriminativa funktioner och etablerande omständigheter
Svar: från kapitel samt föreläsning om operant betingning.
Diskriminativa stimuli (SD) är antecedenter som utövar kontroll över utförandet av responsen, de signalerar närvaro av en förstärkare.
Stimuluskontroll (SD): Det här stimuluset signalerar tillgänglighet till förstärkare, beskriver en inlärd kontingens (obs inte på ett tvingande sätt, men beroende på hur förstärkande förstärkarna är i den här situationen kan det vara oerhört svårt att stå emot).
Etablerande omständighet fungerar som en grundfaktor, något som står utanför ABC men som kan påverka samtliga led. Ex kan det vara att man sovit dåligt, att man är hungrig, att man fått en utskällning tidigare den dagen… Ofta ser vi basala fysiologiska processer som etablerande omstän- dighet, såsom mättnad, hunger, trötthet.
Vad är viktigt att tänka på när man gör en ABC-analys?
Svar: A står för antecedent, alltså en händelse som föregått något (tänk på “i närvaro av vad gjorde personen det?”). I detta fall något som föregått beteendet, B. C kommer av engelskans consequence, alltså konsekvens.
Vi måste beskriva det sammanhang i vilket beteendet uppträder. Vi kommer här till det som kallas kontingens- eller sekvensanalys. Kontingens - Ett sammanhang där en händelse, med viss sannolikhet, är beroende av en annan för att inträffa. Grundregeln är enkel! Var hittar vi B? I sitt sammanhang, mellan A och C! Vi startar analysen i något som görs (B), vi efterfrågar i närvaro av vad detta görs (A) och vilka konsekvenser som följer (C). Men eftersom analysen inte bara ska beskriva (topografi) utan söka beteendets funktion (“varför gör de på detta viset?”), så söker vi särskilt de konsekvenser som har styrande effekt.
EXTRA skilja på respondent och operant betingning
I verkligheten är våra handlingar i en given situation nästan alltid både utlösta av ett stimulus (respondent) och påverkat av följderna (operant) i situationen.
Exempel Diskriminativ funktion (Sd) / Stimuluskontroll:
- Signalerar att ett beteende sannolikt kommer att förstärkas i en viss situation.
Exempel:
“Läraren i rummet” (Sd) signalerar att räcka upp handen ger uppmärksamhet.
En kaffemaskin med lysande knapp signalerar att trycka på knappen leder till kaffe.
En person ser ett öppet kassafönster och vet att det är möjligt att betala där.
En vän säger “Berätta mer”, vilket signalerar att prata leder till uppmärksamhet.
Exempel: Etablerande omständigheter (EO):
Förstärker motivationen att utföra ett beteende genom att påverka värdet av en förstärkare.
Exempel:
“Hunger” (EO) ökar motivationen att hämta mat, vilket gör mat till en mer effektiv förstärkare.
Känsla av ensamhet gör social interaktion mer värdefull och motiverar att ringa en vän.
Brist på sömn ökar behovet av vila, vilket gör att hitta en bekväm plats att ligga på blir en prioritet.
