Vecka 1: Ramnerö och Törneke: (del 2: kapitel 5, 6, 7 och 9) Flashcards
Vad är en funktionell analys?
Svar: en funktionell analys är en metod för att detaljerat kartlägga och förstå sig på varför en person får en viss respons (beteende) i en viss situation (utefter problemet patienten kommer mer till terapin, samt i förhållande till målen med behandlingen). Beteendet behöver varken som bra eller dåligt, poängen med analysen är att förstå beteendets funktion. Den funktionella analysen kan liknas vid att sätta förstoringsglas över ett visst tidsbestämt händelseförlopp där problemet visade sig tydligt. I den funktionella analysen är terapeuten mycket specifik i sitt frågande.
För att fördjupa den funktionella analysen kan vi skilja mellan två typer av beteenden: respondenta och operanta beteenden (här kan även Mowrers tvåfaktormodell användas i kartläggningen).
EXTRA Kåver: Checklista för frågor i en funktionell analys
Välj ut den senaste gången som du drabbades av … (t.ex. en panikattack).
Var befann du dig? Dag och tid? Med vem? Beskriv miljön och situationen.
Vilket var själva problembeteendet - tanke, känsla, handling, kroppsreaktion?
Etablerande omständigheter (EO) - Var du sårbar (av sömnbrist, matbrist, sjukdom, nedstämd etc.)?
Utlösande faktorer (respondenter): - Vad utlöste problemet?
Vilka länkar fanns på vägen från utlösaren och till den maximala problemreaktionen: tankar, känslor, handlingar, kroppsreaktioner?
Förstärkare, försvagare, negativa förstärkare (operanter).
Kortsiktiga konsekvenser - Vilka konsekvenser fick problembeteendet på kort sikt, i stunden?
Långsiktiga konsekvenser - Vilka långsiktiga konsekvenser har ditt problembeteende fått?
Hur hänger detta ihop - hur kan vi förstå dina reaktioner? Sammanfatta.
Vilka är dina innersta tankar om detta problem och det som hände?
Beskriv respondent betingning. Vilka exempel på respondent betingning kan du se i ditt eget liv? Formulera några hypotetiska kliniska exempel på respondent betingning och använd begreppen obetingat stimulus (OBS/UCS), obetingad respons (OBR/UCR), neutralt stimulus (NR), betingat stimulus (BS/CS) och betingad respons (BR/CR) när du gör detta. Rita upp ett schema/paradigm för inlärningen och reaktionerna (exempel på s 89f).
Svar: respondent betingning innebär att vi kopplar samman ett neutralt stimulus med ett annat stimulus som redan framkallar en viss respons. Något som tidigare haft en slags betydelse (eller ingen alls) får nu en ny. Ett stimulus kan bestå av olika, men tydliga och iakttagbara, företeelser som framkallar en kroppslig, tankemässig eller känslomässig reaktion. I inlärningsteorin menar man att en respons är en icke viljestyrd reaktion som utlöses av ett stimulus (ex att svettas, få hjärtklappning, nysa). Respondent betingning skapar möjlighet till förändring av organismens agerande och bidrar därmed till anpassning och överlevnad.
Grundprinciper för respondent betingning:
- Obetingad stimulus (OBS eller UCS): ett stimulus som automatisk framkallar en viss respons (ger en reaktion utan inlärning). Exempel: Mat är ett obetingat stimulus som framkallar salivering (en obetingad respons).
- Obetingad respons (OBR eller UCR): den automatiska responsen på ett obetingat stimulus. Det har en omedelbar effekt hos oss, utan betingad inlärning. Exempel: vår salivering (OBR) vid synen av mat (OBS). Känslomässiga reaktioner har sin grund i obetingade responser, formade av evolutionen (ex: vi märker vår egen ilska och kroppen är redo för attack).
- Neutral stimulans (NS): ett stimuli som inte från början framkallar någon särskild respons. Det finns alltså inte någon särskild inlärning och inte heller en omedelbar / naturlig effekt. Exempel: ljudet av en klocka, en ton.
- Betingat stimulus (BS eller CS): när det neutrala stimuluset associeras med det obetingade stimuluset och börjar framkalla samma respons. Exempel: klockans ljud efter att det upprepade gånger associerats med mat då ljudet spelats upp precis innan maten kommer vid flera tillfällen.
- Betingad respons (BR eller CR): den inlärda responsen på det tidigare neutrala stimuluset. En betingad respons är ofta svagare än den obetingade responsen. Exempel: salivering vid ljudet av klockan, även utan att mat förekommer.
Kliniskt exempel – ormfobi: ett barn är ute i skogen med sin mamma och ser en orm (NS). Barnet tittar på ormen och går mot den, när barnet ska ta på ormen skriker mamma till (UCS) vilket gör barnet rädd (UCR). Från och med då när barnet ser en orm (CS) blir denne rädd (CR).
Notering: alla neutrala stimuli betingas inte så lätt. Vissa neutrala stimulus betingas först efter att det presenterats tillsammans med det obetingade stimuluset vid upprepade tillfällen. I fallet med ormen betingas denne lättare pga att vi som människor är biologiskt förberedda för en viss typ av inlärning.
OBS kopplas till det neutrala stimuluset som i sin tur leder till BS (betingat stimulus)
Exempel vid misshandel
UCS → UCR
Slag i ansiktet Rädsla
NS
Puben vid misshandeln
———————————————
CS → CR
Puben vid misshandeln Rädsla
Exempel vid kräkfobi
Någon kräks i spårvagnen en person åker i.
UCS → UCR
Kräk Äckel
NS
Spårvagnen
———————————————
CS → CR
Spårvagnen Äckel
Exempel vid panikångest
När man får en panikattack ökar pulsen.
US → UR
Panikattack Rädsla
NS
Hög puls (kroppsligt symtom)
———————————————
CS → CR
Hög puls (kroppsligt symtom) Rädsla
EXTRA inre / yttre stimuli
Det finns både inre och yttre stimuli. Yttre kan vara allt vi ser. Inre kan vara affekter, tankar, bilder, kroppsliga sensationer och minnesbilder. Inre stimuli kan leda till interoceptiv betingning (alltså att inre stimuli triggar en betingad respons ex vid panikattacker, ökad hjärtfrekvens kan kopplas samman med att ha en panikattack).
EXTRA känslor och respondent betingning
Grundkänslorna är glädje, sorg, ilska, äckel och rädsla. Känslomässiga reaktioner har sin grund i obetingade responser, formade av evolutionen (ex: vi märker vår egen ilska och kroppen är redo för attack).
Vi kan använda kunskaperna om respondent betingning för att förstå hur vår känslomässiga upplevelse av världen formas redan tidigt. Oavsett vad som ursprungligen utlöser exempelvis ilska kommer andra saker att associeras i individens erfarenhet och överta delar av obetingade stimulis funktion, så att det kan utlösa ilska. Fenomen som på detta sätt associeras är dels yttre stimuli (andra människors ageranden, lukter, specifika objekt osv.) men också inre stimuli, såsom andra affekter. Om vi tänker oss ett litet barn som får upprepad erfarenhet av att när hon upplever den basala affekten ledsnad så agerar en närstående människa på ett sätt som i sin tur utlöser rädsla hos barnet. Via respondent betingning kommer detta att kunna förändra affekten ledsnad till ett betingat stimulus för rädsla. Eller vardagligt uttryckt: barnet lär sig att bli rädd för vissa av sina egna känslor.
Extra från föreläsningen 21/1:
Lilla Albert sitter med en söt liten vit råtta, någon slår i något som gör ett högt ljud som skrämmer Albert och råttan försvinner. Albert börjar associera vita råttor (och andra saker som liknar dessa = generalisering) med fara och undviker dessa.
Det här är helt grundläggande för att förstå ångestsyndrom.
Beskriv faktorer/omständigheter som påverkar sannolikheten för att respondent betingning sker.
Svar: flera faktorer / omständigheter påverkar sannolikheten att respondent betingning sker:
Frekvens – antal upprepade gånger: om de tillfällen när ett betingat stimulus (CS) förekommer i relation till ett obetingat (UCS) ökar, så ökar sannolikheten att ett betingat stimulus ger upphov till en betingad respons (CR).
Konsekvensen sammanfaller alltid: Om CS förekommer alltid när UCS förekommer så blir CS benägenhet att utlösa CR större i större utsträckning än om UCS dessutom förekommer utan CS.
Ordning: CS måste föregå UCS, inte tvärtom. Ex ljudet av en klocka måste ske innan maten serveras för att klockan i längden ska betingas.
Tidsintervallet: tidsintervall mellan stimuli, betingat (CS) och obetingat (UCS), bör vara så kort som möjligt. Om intervallet ökas minskar sannolikheten för att CS ska utlösa en betingad respons (CR). Ex man ringer i klockan och väntar sedan en längre stund innan maten serveras = troligt att klockan fortsätter vara ett neutralt stimulus.
Biologi: vi är biologiskt förberedda för viss typ av inlärning. Det är oerhört mycket lättare att få en människa att bli rädd för ormar, höjder, mörker, exempelvis, än för en rad andra stimuli. Det förefaller gälla även inför situationer där vi granskas av andra, i situationer av ensamhet eller inför ovanliga upplevelser från den egna kroppen.
Intensitet: om vi upplever en stark affekt i en situation är det troligare att respondent betingning sker jämfört med om vi bara blir lite rädda.
Beskriv utsläckning / extinktion.
Svar: utsläckning innebär att vi vänjer oss vid ett betingat stimulus som väcker en betingad reaktion. För att utsläckning ska ske krävs det att relationen mellan det betingade och det obetingade stimulus upphör. Ex med Pavlovs hundar är att man ringer i klockan utan att servera mat vid upprepade tillfällen, vilket i längden resulterar i en utsläckning av betingningen (det som förväntats ske sker inte upprepade gånger). Det innebär inte att man är “tillbaka på ruta ett”, en reaktion som betingats och därefter släckts ut är ofta lätt att “återuppväcka”. Efter utsläckningen finns den första inlärningen kvar, det vi gör är att vi lär om och lär oss nya saker och om vi gör det tillräckligt mycket tar det över (man kan typ se det som att man har en större mängd av den nya inlärningen (t.ex. 60%) och en mindre mängd av den tidigare inlärningen (t.ex. 40%), på så sätt tar den nya inlärningen över men den gamla finns fortfarande kvar inom oss). Det här innebär också att det är lätt att falla tillbaka i gamla mönster, då vi fortfarande har mycket av den gamla inlärningen i oss.
Utsläckning / extinktion: här är målet med exponering (behandling). I behandling vill vi att den nya inlärningen ska dominera över den gamla inlärningen, det är målet. En realistisk förväntan på ex en lyckad ångestbehandling är därav snarare att man känner mindre ångest än tidigare, men viss ångest kvarstår, än att man blir helt av med sin ångest.
Utsläckning / extinktion i relation till operant betingning innebär att förhållandet mellan en respons och den förstärkande konsekvensen som eliminerats, beteendet förlorar sin funktion.
EXTRA flykt och undvikande
Att försöka avvärja den obehagliga eller aversiva upplevelsen när den pågår brukar kallas flykt och att inte närma sig situationer där den tidigare uppträtt brukar kallas undvikande. Det är vanligt (och naturligt) att man tar till dessa metoder och att utsläckningen därav inte sker.
EXTRA habituering
Från föreläsningen 21/1. Vid upprepad exponering eller kontinuerlig exponering över tid vänjer vi oss vid ett obetingat stimulus som väcker naturliga obetingade responder. Habituering = tillvänjning. T.ex. Ett varmt bad eller buller är båda naturligt störande – stannar vi kvar i situationen tenderar vi att vänja oss, t.ex. att stanna i ett varmt bad och efter ett tag känns det inte så jobbigt / man vänjer sig vid buller och hör det knappt tillslut.
Skillnaden mellan respondent utsläckning och habituering är att habituering handlar om obetingade stimuli (aldrig inlärda reaktioner), respondent utsläckning handlar om betingat stimulus (nyinlärning).
EXTRA Prolonged Exposure – en form av utsläckning
Person som varit med om att bli misshandlad av en man på en buss = traumatiskt (att bli attackerad är ett obetingat stimulus). Det obetingade stimulus kopplas samman med det neutrala stimulit buss. In vivo exponering utifrån ångesthierarki:
Första exponering: Åka buss när det är lite folk, sitta själv.
Därefter: Åka buss när det är lite mer folk, sitta bredvid en kvinna.
Till sist: Åka buss när det är lite mer folk, sitta bredvid en man.
Beskriv operant betingning. Beskriv några exempel på operant betingning från ditt eget liv. Formulera några hypotetiska kliniska exempel på operant betingning och använd uppdelningen Antencendent-Beteende-C/Konsekvens samt begreppen positiv förstärkning, negativ förstärkning, positiv bestraffning, negativ bestraffning och etablerande omständigheter när du gör detta.
Svar: operant betingning innebär att konsekvenserna av ett beteende påverkar sannolikheten att detta beteende uppkommer igen / frekvensen av beteenden i framtiden. Det handlar om viljestyrda beteenden / reaktioner (men det innebär inte att det är ett val). I den operanta inlärningen ligger möjligheter att anpassa sig till växlande omständigheter på ett sätt som nedärvda reaktionsmönster aldrig skulle tillåta (till skillnad från respondent betingning).
Förstärkning / bestraffning har först skett om det leder till förändring i beteende. Uttrycket förstärkning talar alltid om en ökande sannolikhet för ett givet beteende i en viss situation och bestraffning om det motsatta.
Positiv förstärkning: tillförsel (eller ökning) av en viss konsekvens ökar sannolikheten för ett givet beteende. Ex: man håller ett tal på ett bröllop och efteråt kommer flera fram till en och berömmer en, vilket får konsekvensen att man vill hålla fler tal på bröllop.
Negativ förstärkning: borttagande (eller minskning) av en viss konsekvens ökar sannolikheten för ett visst beteende. Ex: man känner starkt obehag / ångest av att vara på bussen, man går av bussen och obehaget minskar. Flykt- och undvikandebeteendet står under negativ förstärkning.
Positiv bestraffning: tillförsel (eller ökning) av en viss konsekvens minskar sannolikheten för ett givet beteende. Ex: man umgås med en kompis och berättar att man är ledsen och kompisen börjar skrika åt en att man “för fan bara får rycka upp sig, det är tråkigt med deppiga människor!”, vilket resulterar i att man inte berättar när man är ledsen för kompisen igen.
Negativ bestraffning: borttagande (eller minskning) av en viss konsekvens minskar sannolikheten för ett givet beteende. Ex: man säger fula ord till sina föräldrar och de tar tillfälligt bort ens dator, vilket resulterar i att man inte använder de fula orden inför föräldrarna.
KOM IHÅG! Bestraffningskontingenser innehåller låg kontroll över vilka beteenden som förstärks i dess kölvatten. Ex: En förälder som bestraffar sitt barn när barnet berättar att det gjort något det inte får riskerar naturligtvis att barnet undviker att berätta saker överhuvudtaget för föräldern, istället för att barnet minskar sitt beteende.
Antencendent-Beteende-C/Konsekvens
I närvaro av A leder B till att man får C.
Antecedent (A): Detta är det som händer före beteendet. Utlösare kan vara externa händelser, såsom en inbjudan till en fest, eller interna upplevelser, såsom en känsla av ångest eller en negativ tanke.
Beteende (B): Detta beskriver hur personen reagerar på utlösaren. Beteendet kan vara en fysisk handling, en tanke eller en känsla.
Konsekvens (C): Detta är vad som händer efter beteendet. Konsekvenser kan vara både externa, som andras reaktioner, och interna, som tillfällig lindring av ångest. Det är viktigt att förstå hur dessa konsekvenser påverkar och förstärker eller försvagar beteendet över tid.
Etablerande omständigheter påverkar hela eller delar av den funktionella analysen, ofta fysiologiska processer: trötthet, hunger, mättnad. Det kan också vara känslotillstånd från tex en tidigare konflikt under dagen.
Positiv förstärkning ABC: I närvaro av sjukvårdspersonal (A) skadar X sig själv (B) och får då omsorg av personalen (C). Det leder till att X ökar det här beteendet framöver.
Negativ förstärkning ABC: I närvaro av sjukvårdspersonal, men också vid inre oro (A) skadar X sig själv (B) och får då ökad uppmärksamhet vilket temporärt minskar oron (C).
Positiv bestraffning ABC: X är deprimerad och i närvaro av barn känner han en kraftig skuld eftersom han inte kan vara den far han vill pga depressionen. I närvaro av barn (A) närmar han sig barnen (B) och känner då ökad skuld (C).
Negativ bestraffning ABC: när X är i bråk med sin pojkvän (A) pga att hon inte sovit bra under natten (etablerande omständighet), får hon ett totalt utbrott på honom (B) vilket resulterar i att han lämnar hemmet och sover borta (C).
EXTRA aversiva / appetitiva konsekvenser
Aversiv - förknippad med negativ affekt. Appetitiv - förknippad med positiv affekt.
Man kan anta att vissa konsekvenser är aversiva för organismen och därmed fungerar bestraffande och att andra konsekvenser är appetitiva och därmed sannolikt fungerar belönande.
EXTRA primära förstärkare (eller obetingade)
Primära förstärkare är sådant som fyller väsentliga behov hos oss människor, som att få föda, att få vätska, hålla en behaglig kroppstemperatur, närhet och sexualitet. Med andra ord sådant som kan antas förstärka ett ur evolutionär synvinkel gynnsamt beteende.
EXTRA operant utsläckning
Operant utsläckning innebär: I närvaro av A leder B inte längre till C. I den här processen kommer vårt beteende vanligtvis att öka initialt, innan det avtar. Om ett beteende är i utsläckning och man ökar det och får önskad respons kallas det utsläckningskrevad, vilket har stor klinisk relevans. Det är en process vi ser i samband med upptrappning av olika beteenden.
Ex: om ett hotfullt beteende inte fungerar tar jag i lite till och kanske fungerar det då. I stället för utsläckning riskerar vi att ha fått förstärkningen på ett nytt (och potentiellt mer skadligt) beteende. Upptrappning av beteende kan vara en mycket farlig process. Att ta bort förstärkande konsekvenser för att uppnå utsläckning är i praktiken ofta en svår balansgång.
Vad innebär stimuluskontroll och ”att stå under stimuluskontroll”? Ge några exempel på detta och använd gärna begreppen generalisering och diskriminationsinlärning i samband med det.
Svar: man använder termen stimuluskontroll för att beskriva hur ett beteende har hamnat under kontroll av ett visst stimulus därför att det tidigare varit funktionellt att bete sig just så i samband med detta stimulus. Stimulit har fått ett signalvärde och blivit ett diskriminativt stimulus (SD) som signalerar om förhållandena - belöning/förstärkning, bestraffning/försvagning eller utebliven förstärkning - om vi gör på det ena eller det andra sättet. För att ett beteende ska hamna under kontroll av ett visst stimulus behöver beteendet ha följts av förstärkare. Det beteende som förstärkts under vissa omständigheter kommer att aktualiseras när samma eller liknande omständigheter råder igen. Stimuluskontroll innebär att bara då och endast då bete sig på det speciella sätt som ett stimulus signalerar om. Stimuluskontroll = beteende som hamnar under kontroll av ett stimuli, skillnad mot betingning då betingning innebär att beteendet utförs när ett stimulus finns närvarande.
Stimuluskontroll innebär att beteendet står under kontroll av A, det är inte bara C som styr B. Att ett beteende förstärks betyder att det kommer under kontroll av vissa stimuli. Varje gång ett beteende har förstärkts har det ju skett under vissa omständigheter. Att lära av konsekvenser är att ställa beteendet under kontroll av antecedenter (A).
Exempelvis: eftersom jag inte vill frysa på spårvagnshållplatsen kollar jag på Västtrafiks app och går utanför hemmet när det är prick 3 minuter kvar till spårvagnen ska gå. På så sätt behöver jag inte vänta i onödan och jag hinner med spårvagnen utan att stressa.
”att stå under stimuluskontroll”
Man menar att vi står under influens av stimuli. Vi står under kontroll av en rad stimuli, men inget av dem utövar en bindande kontroll, de influerar (ex kan man influeras av ett stimuli och sen när man börjat agera influeras av ett annat stimuli vilket får en att ändra sitt agerande).
Ex: När du väntar framför ett rödljus vid övergångsstället, så är den röda gubben ett stimulus som påverkar sannolikheten för ditt beteende. Detta genom att signalera tillgång till trafikerande fordon som potentiellt skulle kunna dyka upp och köra på dig. Du är inte tvungen att stå kvar, men sannolikheten att du skall göra det ökar. Nu kan du ju se dig omkring och upptäcka att det inte är några bilar i sikte och gå över trots att det är röd gubbe. Nu har ditt beteende influerats av ett annat stimulus (ditt synintryck).
Generalisering innebär att ett inlärt beteende börjar utföras i situationer som liknar den ursprungliga situationen där beteendet först förstärktes. Det handlar alltså om att individen inte bara kopplar ett specifikt beteende till en exakt situation utan till liknande situationer, stimuli eller kontexter.
Proceduren när vi lär oss att bete oss på olika sätt i samband med olika stimuli kallas stimulusdiskriminering. Diskriminativt stimulus, ett stimulus i närvaro av vilket ett givet beteende sannolikt kommer att följas av en förstärkare (stimuli i vilkas närvaro man har en inlärningserfarenhet av att ett beteende förstärks). De flesta beteenden följs av förstärkare enbart i vissa givna situationer. Och avgörande för denna inlärning är om jag kan diskriminera eller skilja ut dessa. Diskriminativa stimuli (SD) är antecedenter som utövar kontroll över utförandet av responsen, de signalerar närvaro av en förstärkare. Ex: röd gubbe → gå ej över gatan, grön gubbe → gå över gatan, ringande telefon → svara. (om beteendet inte förstärks lär det försvagas / utebli efter några försök, t.ex. i närvaro av full make → inget samtal av hans drickande)
Exempel 1
En idrottare som startar sitt lopp först när startskottet går, men inte innan, har lärt sig att diskriminera startskottet från andra ljud och kommer därav inte springa vid andra ljus som inte låter exakt som startskottet.
Exempel 2
Om en hund lär sig att sitta på kommando “sitt” från sin ägare, kanske den också lyder när en annan person säger “sitt” (trots att rösten eller tonen skiljer sig lite, lärdomen har generaliserats).
EXTRA psykopatologi (s. 94)
Ex någon som ska gå hemifrån och står vid dörren tänker “stängde jag av spisen?” och går och kollar detta. Väl åter vid dörren kommer tanken igen, “hur var det nu, var den verkligen avstängd?”. – Om vi i detta fall lämnar frågan om hur symtomen uppkommit från början så är det ganska lätt att se att bara det faktum att detta upprepas gång efter gång innebär att respondent betingning med stor sannolikhet sker. Ytterdörren och/eller handlingen att närma sig den i avsikt att lämna lägenheten kommer lätt att bli ett CS som utlöser ångestökning. Detta blir ett exempel på att respondent betingning spelar in vid psykopatologi inte bara i den mån processen är en förklaring till att vissa symtom uppkommit utan att samma process kan vidmakthålla eller öka en problematik oavsett vad som startade den.
