Vecka 3: Sarah A. Hayes-Skelton, Lizabeth Roemer, Susan M. Orsillo & Thomas D. Borkovec (2013) Flashcards
Beskriv den ursprungliga rationalen för TA för generaliserad ångest.
Svar: AR bygger på premissen att ångest involverar interagerande kognitiva system, fysiologiska, affektiva och beteendemässiga responser. Dessa responser utvecklas över tiden, var och en förstärker de andra, vilket ökar intensiteten av den ångest-responsen. Eftersom varje respons-kanal påverkar de andra bör förändringar i en kanal påverka även de andra responserna. Med andra ord, om psykisk plåga härrör från en generaliseras astressaktiveringsrespons som omfattade flera centrala och perifera fysiologiska system (t.ex. Ost, 1987), borde att lära sig att minska aktiveringen av ett system (i detta fall muskelsystemet) också minska aktiveringen i andra system. Därför syftar AR till att lära patienten att svara på ångest med ett annat respons, genom att minska muskelspänningen genom avslappning innan ångestcykeln har en chans att stärkas och öka. Det föreslås att detta kommer att leda till en nedåtgående spiral mot avslappning, snarare än att intensifiera ytterligare.
Enligt Öst (som utformade metoden?): “Syftet med denna behandlingsmetoden är att lära patienten en coping-förmåga som gör det möjligt för honom/henne att snabbt slappna av, för att motverka och så småningom avbryta ångestreaktionerna helt och hållet.” Detta uppnås genom att (1) känna igen tidiga ångestsignaler och (2) lära sig att hantera situationen genom avslappning.
Beskriv ytterligare möjliga behandlingsmekanismer i TA för GAD (författarna beskriver ett antal) och vilka möjliga vidmakthållandeprocesser dessa angriper.
Svar: initialt fokuserar i teorin var på reducerad muskelaktivering som den primära mekanismen genom vilken AR minskar ångest (forskning har visat blandade resultat av rollen av den reducerade muskelaktiveringen).
Lite unikt för GAD är oro för oron. Ur perspektivet som framställs i artikeln vidmakthålls oro och ångest av en problematisk, sammansmält relation med interna upplevelser, erfarenhetsmässigt undvikande och beteendemässig förträngning, och de förstärks genom oros funktion som en distraktion från mer plågsamma ämnen.
Ytterligare möjliga behandlingsmekanismer i TA för GAD:
Mindfulness (en nyfiken, icke-dömande medvetenhet om det nuvarande ögonblicket)
Decentrering (processen att se tankar och känslor som objektiva händelser i sinnet snarare än att personligen identifiera sig med dem)
Ökad acceptans (insikten om att upplevelser kommer och går och att det inte är användbart att bedöma eller motstå dem)
Ökat beteendemässigt engagemang
Dessa leder till behandlingsmekanismer som en medvetenhet om nuet (genom att man fokuserar på fysiska förnimmelser i kroppen). Mindfulness möjliggör en medkännande mindre dömande typ av medvetenhet. Self-monitoring innebär också ett mer nyfiket sätt att undersöka det man upplever, jämfört med den flykt från sina känslor som man kan uppleva vid ångest. TA ökar också acceptansen av ångestkänslorna då man tillåter dessa tankar och känslor att finnas samtidigt som man jobbar med att få kroppen att slappna av (visar att man kan låta orostankarna finnas samtidigt som man har sin uppmärksamhet någon annanstans, alltså på kroppen). I AR får man även patienten att stanna i situationer som de vanligtvis undviker, i och med att man klarar det i terapin kanske man även klarar det utanför terapin och får positiv förstärkning att man faktiskt är kompetent, vilket gör att man kanske utsätter sig för flera situationer framöver (nyinlärning).
