Quizfrågor kortsvar + Fallet Björn Flashcards
Göran lider av social ångest. När han har muntlig presentation inför klassen tittar han mer i sina papper än på sina klasskamrater, han dricker ibland ur sin vattenflaska och använder gärna powerpoint för att om möjligt minska klasskamraters blickar på honom. Vilken slags förstärkning kan vi anta driver dessa beteenden?
Negativ förstärkning
Kim tycker att det är obehagligt att åka buss och spårvagn. Kim får hjärtklappning, svimningskänslor och tankar om att hen ska göra något konstigt i panik. Kim sätter sig därför som oftast på sätet vid gången nära bakdörren för att enkelt kunna hoppa av då bussen stannar. Kim använder sig också av lugnande musik i sina hörlurar för att hantera situationen.
I den respondenta processen CS → CR (på svenska BS → BR) identifieras buss och spårvagn som CS. Vad är CR?
Ångest/rädsla
Vilka två huvudsakliga delar brukar ingå i en beteendeanalys?
Topografisk del och en funktionell del
Vilket av följande fenomen beskrivs bäst som att lära via konsekvenser
Operant inlärning
Undvikandebeteenden vid ångestsyndrom är vanligen huvudsakligen…
Negativt förstärkt
Hur gör man för att släcka ut en reaktion som uppkommit genom klassisk/respondent betingning
Presenterar betingat stimulus upprepade gånger utan närvaro av obetingat stimulus
Klara och Jonna lever tillsammans. Klara tycker om att prata om olika ämnen som intresserar henne. På kvällarna vill hon gärna prata om konst, om böcker hon har läst eller om viktiga händelser i samhället. Jonna, som inte är intresserad av samma ämnen som Klara, kan då inte låta bli att muttra eller ifrågasätta Klaras intressen. När det har gått ett år har Klara slutat att prata om saker som intresserar henne när hon är hemma. Istället spenderar Klara och Jonna vanligtvis kvällarna framför någon serie på Netflix.
Vad illustrerar diagrammet nedan?
R → Sr-
Klara pratar om sina intressen följs av Jonna muttrar och ifrågasätter
Positiv bestraffning
En patient kommer 20 minuter för sent till sessionen för tredje gången i rad och säger att hon är ledsen och har dåligt samvete att hon är sen igen, men att hon har för mycket att göra på jobbet. Vilket/vilka av följande svar kan sägas motsvara validering på nivå 6, ”radikal äkthet”?
”När du kommer sent får vi väldigt svårt att hinna med något som är meningsfullt på våra samtal. Vi behöver problemlösa kring det här så att terapin blir hjälpsam för dig.”
Vilket eller vilka av följande påståenden är sanna när det gäller behandling av PTSD enligt Foas Prolonged Exposure (PE)?
Depressivt undvikande adresseras inom ramen för arbetet med exponering in vivo
Den imaginativa exponeringen följs direkt av bearbetning
Rationaler och psykoedukation ges både muntligen och skriftligen
Sant eller falskt? Under behandlingen Prolonged exposure vid PTSD sker vanligen In vivo exponering för situationer patienten börjat undvika p g a traumat först EFTER imaginativ exponering för traumaminnen.
Falskt
Vilket/vilka svarsalternativ är en korrekt beskrivning av skillnaden mellan en tvångstanke och en inre, kovert tvångshandling?
En tvångstanke är ofrivillig och en kovert tvångshandling är frivillig
En tvångstanke höjer ångestnivån och en kovert tvångshandling sänker ångestnivån
Hur gör man för att släcka ut en reaktion som uppkommit genom klassisk/respondent betingning
Presenterar betingat stimulus upprepade gånger utan närvaro av obetingat stimulus
Vilket eller vilka av följande påståenden är sanna?
Vid exponering in vivo försöker vi arrangera situationer där våra patienten återkommande presenteras för betingade stimuli, utan att aversiva obetingade stimuli är närvarande.
Vilket eller vilka av följande påståenden är sanna?
Exponering in vivo beskrivs ofta fungera genom att nyinlärning inhiberar den ursprungliga (och fortsatt intakta) associationen mellan betingade och obetingade stimuli.
Exponering in vivo är en central komponent i Prolonged Exposure för behandling av PTSD.
Exponering in vivo är en central komponent i KBT-behandling av tvångssyndrom.
Exponering in vivo är en central komponent i KBT-behandling av specifik fobi.
Exponering in vivo kan främja kognitiv omstrukturering eftersom patienterna lär sig att det fruktade stimuluset egentligen är harmlöst.
Exponering in vivo är oftast en central komponent i KBT för agorafobi.
Exponering in vivo utgår ofta från en sk exponeringshierarki.
Vad innebär sömnrestriktion
Att man strävar efter att sova den sovtid man brukar ha i genomsnitt, för att sedan utöka sovtiden successivt.
I depressionsbehandlingen “Beteendeaktivering vid depression” används akronymen ACTION. Vad står T och I för? Välj ett alternativ för vardera bokstav
Integrera (integrera nytt beteende i dina rutiner)
Testa (testa det valda beteendet)
Vilken/vilka av följande aspekter adresseras INTE som en modul i Clarks manual/behandling vid social ångest?
(3 poäng, felaktiga svar ger minus, dock kan man inte få mindre än totalt 0 poäng på frågan)
Självvalidering
Ingår:
Förväntansångest,
Säkerhetsbeteenden,
Post mortem
Beskriv ingående tre exempel på hur du i kontakten med patienten kan använda dig av dina kunskaper om operant betingning/operant inlärning för att påverka patientens beteende under sessionen i önskad riktning. Använd begrepp som exempelvis positiv förstärkning, negativ förstärkning, positiv bestraffning, negativ bestraffning och utsläckning i svaret. Beskriv bara exempel som du bedömer skulle vara hjälpsamma och etiska!
För att påverka patientens beteende på ett etiskt sätt under sessioner är det viktigt att använda begrepp från operant betingning och operant inlärning på ett målmedvetet och genomtänkt sätt. Här följer tre exempel där olika operanta tekniker kan tillämpas för att främja önskade beteenden och samtidigt undvika att förstärka problematiska beteenden.
- Positiv förstärkning för att förstärka önskvärda beteenden
Positiv förstärkning innebär att något positivt tillförs för att öka sannolikheten för att ett beteende ska upprepas. Detta används ofta för att förstärka funktionella eller önskvärda beteenden.
Exempel: Om en patient lär sig och tillämpar en ny coping-strategi för att hantera stress (t.ex. andningstekniker, mindfulness eller problemlösning), kan terapeuten ge positiv förstärkning genom att ge beröm eller uppmuntran varje gång patienten tillämpar denna strategi. Detta förstärker beteendet genom att patienten får en känsla av bekräftelse och uppskattning, vilket ökar sannolikheten att han eller hon fortsätter att använda strategin i framtiden.
Motivation: Att använda positiv förstärkning hjälper patienten att känna sig belönad för att ta konstruktiva steg mot förändring, vilket gör det mer troligt att patienten kommer att fortsätta använda den nya, funktionella strategin för att hantera sina svårigheter.
- Negativ förstärkning för att minska undvikande beteenden
Negativ förstärkning innebär att en oönskad eller obehaglig stimulus tas bort för att öka sannolikheten att ett beteende upprepas. Detta används ofta för att minska undvikande beteenden och uppmuntra individen att konfrontera det som orsakar rädsla eller ångest.
Exempel: Om en patient upplever ångest när de tänker på att gå till en social situation (som en fest eller ett möte), kan terapeuten hjälpa dem att se att ångesten minskar när de gradvis utsätter sig för dessa situationer (exponering). Om de vågar ta det första steget och gå till en mindre social samling, kan terapeuten ge beröm och påpeka att deras ångest sannolikt kommer att minska över tid. På så sätt förstärks det positiva beteendet att våga delta i sociala sammanhang, och den oönskade ångesten (som en obehaglig stimulus) minskar genom patientens konfrontation med situationen.
Motivation: Genom att använda negativ förstärkning kan terapeuten hjälpa patienten att inse att undvikande beteenden faktiskt upprätthåller deras ångest eller andra problem. När patienten ser att konfrontation leder till att ångesten avtar, är de mer benägna att fortsätta utsätta sig för sådana situationer.
- Utsläckning för att minska problematiska beteenden
Utsläckning innebär att ett beteende inte längre får de belöningar eller förstärkningar som det tidigare fick, vilket gör att beteendet gradvis minskar. Denna teknik används för att minska problematiska eller oönskade beteenden, t.ex. överdriven klagomål, undvikande eller beroende av maladaptiva strategier (som självmedicinering eller konstant bekräftelse).
Exempel: Om en patient ständigt söker bekräftelse eller uppmärksamhet för sina negativa känslor (t.ex. genom att klaga eller prata om sina problem utan att aktivt försöka förändra något), kan terapeuten börja utslockna detta beteende genom att inte svara eller ge uppmärksamhet varje gång det inträffar. Istället kan terapeuten uppmuntra patienten att arbeta med de verktyg och copingstrategier som lärs ut under terapin. Genom att sluta förstärka klagomålet eller negativt beteende kommer patienten så småningom att lära sig att det inte leder till uppmärksamhet eller positiva resultat, och beteendet minskar.
Motivation: Utsläckning används för att minska oönskade eller destruktiva beteenden genom att eliminera de belöningar som patienten har fått genom dessa beteenden. Det kan vara ett effektivt sätt att avlägsna beteenden som hämmar terapeutisk framsteg eller personligt välmående.
Vad kallas bifogade Download bifogadeparadigm? Förklara kortfattat respektive paradigm med egna kliniska exempel (benämn vilken slags klinisk problematik du åsyftar i dina exempel). Var noga med att uppge, i ditt svar, vilket paradigm respektive siffra illustrerar. (Alltså skriv Nr 1 kallas… Nr 2 kallas…, och besvara ovanstående).
1) SR+ = Positiv förstärkning: Appetitivt tillkommer
2) SR- = Negativ förstärkning: Aversivt tas bort
3) SR- = Positiv bestraffning: Aversivt tillkommer
4) SR+ = Negativ bestraffning: Appetivt tas bort
OBS! Minus motsvarar i detta fall egentligen överstruket
1.) En topografisk analys (här i form av koverta och overta överskott och underskott) där alla relevanta beteenden från caset ska ingå
Fallet Björn:
Björn har inte varit sig själv sedan han för fem år sedan blev attackerad av en flock med vargar
utanför vännen Susans stuga i Alaska. Tidigare har han varit en aktiv och social person som älskat att
träffa människor och vara ute i naturen, nu isolerar han sig mest. Björn berättar att han sedan den
där förmiddagen i Alaska är lättskrämd och känner sig på helspänn mest hela tiden. Han har svårt att
sova och känner sig extra reaktiv när han sovit dåligt. På jobbet kan han inte koncentrera sig på sina
arbetsuppgifter längre. Han får ofta påträngande minnesbilder från vargattacken och upplever
mycket starka känslor av skräck i samband med detta. På nätterna drömmer han ofta mardrömmar
om vargar och andra skrämmande djur. När minnesbilderna kommer på dagen så händer det att
Björn dricker några öl för att lugna ner sig, även om han märker att det påverkar hans hälsa negativt
och det kan ställa till det på jobbet om någon märker det. Han märker också att han är mer lättriggad
dagen efter att han druckit, då är det som att minsta lilla påminnelse leder till en panikattack. En
gång på bakfyllan fick han ren panik när han hörde hur brevbäraren la posten i brevinkastet; han fick
för sig att det var något som försökte bryta sig in och attackera honom (och riktigt så illa brukar det
ändå inte vara när han inte druckit dagen innan). Den gången låste han in sig i sovrummet och tog sig
en återställare, det lugnade honom då men gjorde honom samtidigt orolig för hur hans drickande
och psykiska hälsa ska utvecklas. Björn försöker att inte alltid dricka när han mår dåligt. Ibland
släpper han i stället allt han gör och går ut med en podcast i hörlurarna för att minnesbilderna ska
skingras och även då kan det bli lite lugnare. Om han har svårt att lämna en situation, t.ex. om han
kör bil eller sitter i ett möte, så försöker han med all kraft att liksom ”pressa bort” de obehagliga
minnesbilderna.
Det värsta är nästan att han blir påmind hela tiden. Det är så mycket som blivit påminner om
attacken och som därför har blivit skrämmande nu. Allt som påminner om vargar väcker ångest.
Hundar, katter och till och med pälsjackor och pälsliknande material så som hans mysiga fleecefiltar
gör att pulsen går upp och att kroppen börjar darra. Om han ser en hund på gatan går han över på
andra trottoaren, då känns det lite lugnare. Filtarna hemma fick hans fru lägga upp på vinden. Han
kan knappt se på naturprogram, något han tidigare älskat att göra, då det kan förekomma vargar
eller andra stora rovdjur där. Ibland tittar han ändå lite men stänger av direkt om han misstänker att
det ska komma bilder av varg, lejon eller andra liknande djur. Han har också svårt för att se blottade
tänder, ibland får han ångest bara av att människor omkring honom skrattar eller ler och visar
tänderna. När det är som jobbigast, särskilt om han sovit mycket dåligt, så undviker han att befinna
sig bland folk som han tror kommer le brett eller skratta (framför allt Jens på våning 7).
Sådant som påminner om platsen det skedde på (det vackra, ljusa och gnistrande snölandskapet där
Susans stuga låg) väcker också starkt obehag. Krispigt ljusa vinterdagar är det obehagligt att vara
utomhus och sådana dagar stannar han oftast hemma tills solen gått ner. Han tycker numer att det är
obehagligt att befinna sig i naturen i stort och undviker helt att resa till sommarstugan eller åka ut i
naturen. Det sista året går han till och med omvägar runt Slottsskogen om han ska ta sig in till jobbet
från Majorna där han bor.
På ett sätt, säger Björn, är det som att hela världen förvandlats och blivit farlig. Han undviker även
sådant som han inte alls kan koppla till vargattacken. Det har blivit otäckt att åka spårvagn, så han
går eller kör bil i stället. Det har blivit otäckt att gå på fotbollsmatcher med en massa folk så han ser
på matchen på TV:n hemma i stället. Det har blivit otäckt att gå i affärer när det är mycket folk, så
handlar på tider då det är lite folk där eller tjatar på sin fru tills hon handlar i stället. Osv.
Björn säger att det är som att hans ångest äter upp honom. De sista åren har han börjat känna att
ingenting är roligt längre. Han har slutat att träffa sina vänner, även om han inte är rädd för att träffa
dem. Han har helt enkelt ingen lust längre. Han har slutat spela gitarr hemma också, ingen lust. Han
läser inga spännande böcker längre, ingen lust. Han säger att han känner sig deprimerad.
Koverta beteenden (inre, ej observerbara):
Överskott:
Ångest och skräckkänslor: Björn upplever konstant ångest och skräck kopplad till minnesbilder och påminnelser från vargattacken.
Obehagliga inre reaktioner vid påminnelser (exempelvis pulsen går upp, kroppen darrar).
PÅTRÄNGANDE MINNESBILDER (från vargattacken och relaterade situationer).
Mardrömmar om vargar och andra rovdjur.
Panikreaktioner (som vid brevbäraren).
Underskott:
Lust och motivation: Ingen lust att träffa vänner, spela gitarr eller läsa böcker.
Känslor av glädje eller intresse för tidigare aktiviteter.
Förmåga att koncentrera sig på arbetsuppgifter.
Förmåga att sova ordentligt.
Overta beteenden (yttra, observerbara):
Överskott:
Undvikande beteenden (t.ex. undviker att gå ut i naturen, undviker spårvagnen och affärer med mycket folk).
Användning av alkohol för att lindra ångest (dricker öl).
Går omvägar för att undvika vissa platser (t.ex. Slottsskogen).
Begränsar sociala aktiviteter (inte träffa vänner eller gå på fotbollsmatcher).
Går bort från platser där det finns risk för påminnelser om attacken (t.ex. undviker ställen med vargrelaterad eller liknande exponering).
Underskott:
Socialt engagemang (inte träffar vänner eller deltar i sociala aktiviteter).
Aktivitet och delaktighet (slutat spela gitarr och läsa).
Fysisk närvaro i naturen eller andra tidigare uppskattade miljöer.
En beskrivning av aktuella respondenta processer (beskriv betingade stimuli och responser på dessa)
Fallet Björn:
Björn har inte varit sig själv sedan han för fem år sedan blev attackerad av en flock med vargar
utanför vännen Susans stuga i Alaska. Tidigare har han varit en aktiv och social person som älskat att
träffa människor och vara ute i naturen, nu isolerar han sig mest. Björn berättar att han sedan den
där förmiddagen i Alaska är lättskrämd och känner sig på helspänn mest hela tiden. Han har svårt att
sova och känner sig extra reaktiv när han sovit dåligt. På jobbet kan han inte koncentrera sig på sina
arbetsuppgifter längre. Han får ofta påträngande minnesbilder från vargattacken och upplever
mycket starka känslor av skräck i samband med detta. På nätterna drömmer han ofta mardrömmar
om vargar och andra skrämmande djur. När minnesbilderna kommer på dagen så händer det att
Björn dricker några öl för att lugna ner sig, även om han märker att det påverkar hans hälsa negativt
och det kan ställa till det på jobbet om någon märker det. Han märker också att han är mer lättriggad
dagen efter att han druckit, då är det som att minsta lilla påminnelse leder till en panikattack. En
gång på bakfyllan fick han ren panik när han hörde hur brevbäraren la posten i brevinkastet; han fick
för sig att det var något som försökte bryta sig in och attackera honom (och riktigt så illa brukar det
ändå inte vara när han inte druckit dagen innan). Den gången låste han in sig i sovrummet och tog sig
en återställare, det lugnade honom då men gjorde honom samtidigt orolig för hur hans drickande
och psykiska hälsa ska utvecklas. Björn försöker att inte alltid dricka när han mår dåligt. Ibland
släpper han i stället allt han gör och går ut med en podcast i hörlurarna för att minnesbilderna ska
skingras och även då kan det bli lite lugnare. Om han har svårt att lämna en situation, t.ex. om han
kör bil eller sitter i ett möte, så försöker han med all kraft att liksom ”pressa bort” de obehagliga
minnesbilderna.
Det värsta är nästan att han blir påmind hela tiden. Det är så mycket som blivit påminner om
attacken och som därför har blivit skrämmande nu. Allt som påminner om vargar väcker ångest.
Hundar, katter och till och med pälsjackor och pälsliknande material så som hans mysiga fleecefiltar
gör att pulsen går upp och att kroppen börjar darra. Om han ser en hund på gatan går han över på
andra trottoaren, då känns det lite lugnare. Filtarna hemma fick hans fru lägga upp på vinden. Han
kan knappt se på naturprogram, något han tidigare älskat att göra, då det kan förekomma vargar
eller andra stora rovdjur där. Ibland tittar han ändå lite men stänger av direkt om han misstänker att
det ska komma bilder av varg, lejon eller andra liknande djur. Han har också svårt för att se blottade
tänder, ibland får han ångest bara av att människor omkring honom skrattar eller ler och visar
tänderna. När det är som jobbigast, särskilt om han sovit mycket dåligt, så undviker han att befinna
sig bland folk som han tror kommer le brett eller skratta (framför allt Jens på våning 7).
Sådant som påminner om platsen det skedde på (det vackra, ljusa och gnistrande snölandskapet där
Susans stuga låg) väcker också starkt obehag. Krispigt ljusa vinterdagar är det obehagligt att vara
utomhus och sådana dagar stannar han oftast hemma tills solen gått ner. Han tycker numer att det är
obehagligt att befinna sig i naturen i stort och undviker helt att resa till sommarstugan eller åka ut i
naturen. Det sista året går han till och med omvägar runt Slottsskogen om han ska ta sig in till jobbet
från Majorna där han bor.
På ett sätt, säger Björn, är det som att hela världen förvandlats och blivit farlig. Han undviker även
sådant som han inte alls kan koppla till vargattacken. Det har blivit otäckt att åka spårvagn, så han
går eller kör bil i stället. Det har blivit otäckt att gå på fotbollsmatcher med en massa folk så han ser
på matchen på TV:n hemma i stället. Det har blivit otäckt att gå i affärer när det är mycket folk, så
handlar på tider då det är lite folk där eller tjatar på sin fru tills hon handlar i stället. Osv.
Björn säger att det är som att hans ångest äter upp honom. De sista åren har han börjat känna att
ingenting är roligt längre. Han har slutat att träffa sina vänner, även om han inte är rädd för att träffa
dem. Han har helt enkelt ingen lust längre. Han har slutat spela gitarr hemma också, ingen lust. Han
läser inga spännande böcker längre, ingen lust. Han säger att han känner sig deprimerad.
Betingade stimuli:
Hundar – tidigare neutralt, nu väcker de ångest eftersom de är associerade med vargattacken.
Pälsjackor eller pälsliknande material – blir en påminnelse om vargar och därmed ett skrämmande stimulus.
Blottade tänder – kan trigga ångest för Björn eftersom de associeras med hot från rovdjur (vargar).
Vackra vinterlandskap och snö – kopplat till platsen för vargattacken.
Naturprogram med vargar eller rovdjur – fungerar som en stark ångestframkallande stimuli.
Responser på dessa betingade stimuli:
Fysiologiska reaktioner: Ökad puls, darrningar, känsla av ångest, starkt obehag och kroppsliga stressreaktioner.
Beteenden: Undvikande av hundar, pälsjackor, vinterlandskap och program som kan inkludera vargar eller rovdjur. Även undvikande av att gå ut i naturen eller delta i aktiviteter som tidigare var roliga.
Minst tre exempel på operanta processer beskrivet med SORKK
Fallet Björn:
Björn har inte varit sig själv sedan han för fem år sedan blev attackerad av en flock med vargar
utanför vännen Susans stuga i Alaska. Tidigare har han varit en aktiv och social person som älskat att
träffa människor och vara ute i naturen, nu isolerar han sig mest. Björn berättar att han sedan den
där förmiddagen i Alaska är lättskrämd och känner sig på helspänn mest hela tiden. Han har svårt att
sova och känner sig extra reaktiv när han sovit dåligt. På jobbet kan han inte koncentrera sig på sina
arbetsuppgifter längre. Han får ofta påträngande minnesbilder från vargattacken och upplever
mycket starka känslor av skräck i samband med detta. På nätterna drömmer han ofta mardrömmar
om vargar och andra skrämmande djur. När minnesbilderna kommer på dagen så händer det att
Björn dricker några öl för att lugna ner sig, även om han märker att det påverkar hans hälsa negativt
och det kan ställa till det på jobbet om någon märker det. Han märker också att han är mer lättriggad
dagen efter att han druckit, då är det som att minsta lilla påminnelse leder till en panikattack. En
gång på bakfyllan fick han ren panik när han hörde hur brevbäraren la posten i brevinkastet; han fick
för sig att det var något som försökte bryta sig in och attackera honom (och riktigt så illa brukar det
ändå inte vara när han inte druckit dagen innan). Den gången låste han in sig i sovrummet och tog sig
en återställare, det lugnade honom då men gjorde honom samtidigt orolig för hur hans drickande
och psykiska hälsa ska utvecklas. Björn försöker att inte alltid dricka när han mår dåligt. Ibland
släpper han i stället allt han gör och går ut med en podcast i hörlurarna för att minnesbilderna ska
skingras och även då kan det bli lite lugnare. Om han har svårt att lämna en situation, t.ex. om han
kör bil eller sitter i ett möte, så försöker han med all kraft att liksom ”pressa bort” de obehagliga
minnesbilderna.
Det värsta är nästan att han blir påmind hela tiden. Det är så mycket som blivit påminner om
attacken och som därför har blivit skrämmande nu. Allt som påminner om vargar väcker ångest.
Hundar, katter och till och med pälsjackor och pälsliknande material så som hans mysiga fleecefiltar
gör att pulsen går upp och att kroppen börjar darra. Om han ser en hund på gatan går han över på
andra trottoaren, då känns det lite lugnare. Filtarna hemma fick hans fru lägga upp på vinden. Han
kan knappt se på naturprogram, något han tidigare älskat att göra, då det kan förekomma vargar
eller andra stora rovdjur där. Ibland tittar han ändå lite men stänger av direkt om han misstänker att
det ska komma bilder av varg, lejon eller andra liknande djur. Han har också svårt för att se blottade
tänder, ibland får han ångest bara av att människor omkring honom skrattar eller ler och visar
tänderna. När det är som jobbigast, särskilt om han sovit mycket dåligt, så undviker han att befinna
sig bland folk som han tror kommer le brett eller skratta (framför allt Jens på våning 7).
Sådant som påminner om platsen det skedde på (det vackra, ljusa och gnistrande snölandskapet där
Susans stuga låg) väcker också starkt obehag. Krispigt ljusa vinterdagar är det obehagligt att vara
utomhus och sådana dagar stannar han oftast hemma tills solen gått ner. Han tycker numer att det är
obehagligt att befinna sig i naturen i stort och undviker helt att resa till sommarstugan eller åka ut i
naturen. Det sista året går han till och med omvägar runt Slottsskogen om han ska ta sig in till jobbet
från Majorna där han bor.
På ett sätt, säger Björn, är det som att hela världen förvandlats och blivit farlig. Han undviker även
sådant som han inte alls kan koppla till vargattacken. Det har blivit otäckt att åka spårvagn, så han
går eller kör bil i stället. Det har blivit otäckt att gå på fotbollsmatcher med en massa folk så han ser
på matchen på TV:n hemma i stället. Det har blivit otäckt att gå i affärer när det är mycket folk, så
handlar på tider då det är lite folk där eller tjatar på sin fru tills hon handlar i stället. Osv.
Björn säger att det är som att hans ångest äter upp honom. De sista åren har han börjat känna att
ingenting är roligt längre. Han har slutat att träffa sina vänner, även om han inte är rädd för att träffa
dem. Han har helt enkelt ingen lust längre. Han har slutat spela gitarr hemma också, ingen lust. Han
läser inga spännande böcker längre, ingen lust. Han säger att han känner sig deprimerad.
Exempel 1: Undvikande av hundar
Stimulus: Hundar på gatan eller i närheten.
Organism: Björn upplever att han blir skrämd och får en ökad puls.
Respons: Björn går över till andra sidan trottoaren för att undvika hunden.
Konsekvens: Ångestnivåerna minskar (positiv för Björn).
Kontinuitet: När undvikandet leder till en minskad ångest, blir detta ett förstärkande resultat för undvikandet. Det gör att han fortsätter att undvika hundar i framtiden när han stöter på dem.
Exempel 2: Dricka öl för att lindra ångest
Stimulus: Påträngande minnesbilder eller hög ångestnivå.
Organism: Björn upplever stark ångest och oro.
Respons: Björn dricker öl för att minska ångesten.
Konsekvens: Ångesten lindras temporärt, och han känner sig lugnare.
Kontinuitet: Den temporära lindringen av ångest förstärker drickandet som ett hanteringsbeteende, vilket gör att han sannolikt kommer att dricka mer vid framtida ångestupplevelser.
Exempel 3: Undvikande av sociala sammanhang
Stimulus: Sociala sammanhang (t.ex. fotbollsmatch, affärer med mycket folk).
Organism: Björn känner sig osäker och obekväm i stora folkmassor, vilket påminner honom om vargattacken.
Respons: Björn undviker att delta i dessa aktiviteter.
Konsekvens: Han känner sig lugnare och slipper ångest.
Kontinuitet: Undvikande av sociala sammanhang leder till att ångest minskar, vilket förstärker undvikandet av dessa situationer i framtiden.
Exempel på etablerande omständigheter
Fallet Björn:
Björn har inte varit sig själv sedan han för fem år sedan blev attackerad av en flock med vargar
utanför vännen Susans stuga i Alaska. Tidigare har han varit en aktiv och social person som älskat att
träffa människor och vara ute i naturen, nu isolerar han sig mest. Björn berättar att han sedan den
där förmiddagen i Alaska är lättskrämd och känner sig på helspänn mest hela tiden. Han har svårt att
sova och känner sig extra reaktiv när han sovit dåligt. På jobbet kan han inte koncentrera sig på sina
arbetsuppgifter längre. Han får ofta påträngande minnesbilder från vargattacken och upplever
mycket starka känslor av skräck i samband med detta. På nätterna drömmer han ofta mardrömmar
om vargar och andra skrämmande djur. När minnesbilderna kommer på dagen så händer det att
Björn dricker några öl för att lugna ner sig, även om han märker att det påverkar hans hälsa negativt
och det kan ställa till det på jobbet om någon märker det. Han märker också att han är mer lättriggad
dagen efter att han druckit, då är det som att minsta lilla påminnelse leder till en panikattack. En
gång på bakfyllan fick han ren panik när han hörde hur brevbäraren la posten i brevinkastet; han fick
för sig att det var något som försökte bryta sig in och attackera honom (och riktigt så illa brukar det
ändå inte vara när han inte druckit dagen innan). Den gången låste han in sig i sovrummet och tog sig
en återställare, det lugnade honom då men gjorde honom samtidigt orolig för hur hans drickande
och psykiska hälsa ska utvecklas. Björn försöker att inte alltid dricka när han mår dåligt. Ibland
släpper han i stället allt han gör och går ut med en podcast i hörlurarna för att minnesbilderna ska
skingras och även då kan det bli lite lugnare. Om han har svårt att lämna en situation, t.ex. om han
kör bil eller sitter i ett möte, så försöker han med all kraft att liksom ”pressa bort” de obehagliga
minnesbilderna.
Det värsta är nästan att han blir påmind hela tiden. Det är så mycket som blivit påminner om
attacken och som därför har blivit skrämmande nu. Allt som påminner om vargar väcker ångest.
Hundar, katter och till och med pälsjackor och pälsliknande material så som hans mysiga fleecefiltar
gör att pulsen går upp och att kroppen börjar darra. Om han ser en hund på gatan går han över på
andra trottoaren, då känns det lite lugnare. Filtarna hemma fick hans fru lägga upp på vinden. Han
kan knappt se på naturprogram, något han tidigare älskat att göra, då det kan förekomma vargar
eller andra stora rovdjur där. Ibland tittar han ändå lite men stänger av direkt om han misstänker att
det ska komma bilder av varg, lejon eller andra liknande djur. Han har också svårt för att se blottade
tänder, ibland får han ångest bara av att människor omkring honom skrattar eller ler och visar
tänderna. När det är som jobbigast, särskilt om han sovit mycket dåligt, så undviker han att befinna
sig bland folk som han tror kommer le brett eller skratta (framför allt Jens på våning 7).
Sådant som påminner om platsen det skedde på (det vackra, ljusa och gnistrande snölandskapet där
Susans stuga låg) väcker också starkt obehag. Krispigt ljusa vinterdagar är det obehagligt att vara
utomhus och sådana dagar stannar han oftast hemma tills solen gått ner. Han tycker numer att det är
obehagligt att befinna sig i naturen i stort och undviker helt att resa till sommarstugan eller åka ut i
naturen. Det sista året går han till och med omvägar runt Slottsskogen om han ska ta sig in till jobbet
från Majorna där han bor.
På ett sätt, säger Björn, är det som att hela världen förvandlats och blivit farlig. Han undviker även
sådant som han inte alls kan koppla till vargattacken. Det har blivit otäckt att åka spårvagn, så han
går eller kör bil i stället. Det har blivit otäckt att gå på fotbollsmatcher med en massa folk så han ser
på matchen på TV:n hemma i stället. Det har blivit otäckt att gå i affärer när det är mycket folk, så
handlar på tider då det är lite folk där eller tjatar på sin fru tills hon handlar i stället. Osv.
Björn säger att det är som att hans ångest äter upp honom. De sista åren har han börjat känna att
ingenting är roligt längre. Han har slutat att träffa sina vänner, även om han inte är rädd för att träffa
dem. Han har helt enkelt ingen lust längre. Han har slutat spela gitarr hemma också, ingen lust. Han
läser inga spännande böcker längre, ingen lust. Han säger att han känner sig deprimerad.
Etablerande omständigheter är faktorer som gör att ett visst beteende blir mer sannolikt eller mer effektivt. I Björns fall kan dessa omständigheter vara:
Brist på sömn: När Björn har sovit dåligt är han mer reaktiv och benägen att få ångest och panik. Hans förmåga att hantera stressiga situationer minskar, vilket gör honom mer benägen att undvika eller använda alkohol för att lindra sin ångest.
Alkoholintag: När Björn dricker alkohol på grund av ångest minskar hans förmåga att hantera påträngande minnesbilder och känslor av skräck, vilket gör att han kan få en tillfällig känsla av lättnad. Detta förstärker hans användning av alkohol som en copingstrategi.
Höga nivåer av ångest: Under perioder av hög ångest är Björn mer benägen att använda undvikande beteenden som att stanna hemma, gå omvägar eller isolera sig.
