Vätska del 2 Flashcards
Koncentrerade lösningar - tillsatser
Ska endast ges när det är motiverat
Vid specifika behov
Noggranna beräkningar på brister krävs
• Ren Glukos,10-50% i vatten
– För behandling av hypoglykemi (lågt glukos)
– Blandas in i andra lösningar
• Specifikaelektrolyter
– Ca,K, Mg,Na
– Vid brist (av Na) eller längre tids vätsketerapi
– Blandas in i andra lösningar
• Rena buffertlösningar
– Tribonat,
– Natriumbikarbonat
– Ffa i samband med intensivvård
Vätsketerapi behandlingsplan “ en kort sammanfattning”
• Chockbehandling
– Fylla det intravaskulära vätskerummet
• Rehydrering (återuppvätskande)
– Fylla det interstitiella eller intracellulära vätskerummet
• Underhåll
– Underhålla det intracellulära vätskerummet
Vätsketerapi: vad ska vi välja
Täcka basbehov och vid dehydrering
• Isoton elektrolytlösning
– Häst: Infusolec (en typ av ringeracetat)
– Hund och katt: RingerAcetat, Rehydrex med glukos mfl
• Vid acidos
– Isoton elektrolyt lösning
– Vid svårmetabolisk acidos på ej sövt djur, ev tillsats av koncentrerad buffert (Tribonat tex)
• Vid svåra kräkningar med alkalos och förlust av magsafter (= H+ och Cl-)
– 0,9% NaCl
dehydrering avser
hydratyserings underskott, där vatten går förlorat från hela kroppen. men främst från intracellulära & interstistiella vätskor
hypovolemi avser
minskning av den intravaskulära volymen. vilket är för minskat vävnads perfionen. hypovolemi är för låg blodvolym, ofta ett resultat av blödning eller vätskebrist. kan orsaka en cirkulationsvikt
Vid hypovolemi / cirkulatorisk chock
Varierande råd!! på olika kliniker
• Beror på övriga status
– Endotoxinemi?
– Blödning?
– Proteinbrist? - viktigt med prover. så man vet vilken status djuret är på
man sätter in -> • Isotona elektrolyter +/- syntetiska kolloider (beroendde på vilken brist man har)
• Annan tillförselstrategi än när man täcker basbehov och dehydrering (ex häst kan man ge med övertryck med en tryck manchett
Tillföra Vätska : Administrationsvägar
(vid infektion är det ofta en större mängd vätska som ska ges -> olika adminstrationer
• Per oralt / Enteralt: PO- i munnen som går via magsäck o tarm.
• Intravenöst : IV • Subcutant : SC • Intraosseöst- in i benet • Intraperitonealt: IP - in i bukhålan = Parenteralt ”utanför tarmen”
tillföra vätska: material
- iv kateter -kanyl- subcutant
- förlängningslang, gärna med trevägskran, annars sätta på en trevägskran
- Infusionsaggregat- mellan påse, förlängningslangoch eller kanyl
– ”vanligt”/Macro: 20 drp/ml
– Pediatriskt/Micro: 60 drp/ml
– Spiral-aggregat:10-20 drp/ml- händigt till hästar
det finns olika droppaggregat med hastighet?
Vid långsamma hastigheter/ små volymer: -> använd droppräknare/ sprutpump
ja
tillföra vätska
( vätskans tygnd -> skapar hydrostatiskt tryck. trycket är motorn. storleken är .. kan påverka flödet)
( bra med tryckmansett om man vill ha in mycket vätska på kort tid, men viktigt att kärlet klarar av det. jugularven är bra)
• Gravitation, räkna droppar
• Droppräknare/infusionspump
– Droppslangen leds ner genom maskinen
– Peristaltik (sammandragande)
- roterande pump, pressa fram vätska
• Sprutpump
– Specialspruta placeras i pumpen
– Vid smådjur och småvolymer
• Spruta (bra med extra sprutor)
– Vid bolusdos tillförsel iv ( en dos som injiceras snabbt i blodet. får nå hög koncentration i blodet)
– Ibland vid sc bolusgiva
- alltid ha en spruta med flusch när man kopplar av och på
• Övertryck
– Häst vid hypovolemi
– Ev vid intraosseös tillförsel
dosering
• Den intravenösa vätskeinfusionen beräknas efter
varje patients individuella behov och resultatet av
vätsketerapin ska regelbundet och noggrant
monitoreras för att vid behov kunna modifieras.
• Individens dehydreringsgrad bedöms vid början av
behandling och följs regelbundet upp under
behandlingens gång
risker vid feldosering (olika marginal beroende på storlek på djuret)
• Undervätskning leda till: – Takykardi (ändrad hjärtfrekvens) – Hypotension (sänkning av blodtryck) – Cirkulationssvikt – Chock – Organsvikt • Övervätskning: för mycket/för fort leda till: – Hemodilution (Minsking av blodets viskositet) – ödem – hypertension (ökning av blodtryck) – respirationssvikt – Nedsatt sårläkning – koagulationsrubbning
förberedelser infusion
• Beräkna dos och bestäm hastighet (ofta info från veterinären)
• Se till att infart finns
– permanentkateter (och förlängningsslang om det behövs)
• Varma infusionslösningar (37°C) (ger förkortad livslängs på vätskan) – Värmeskåp – Droppvärmare (kopplar på aggregatet) – Termopåse • Personliga infusionspåsar och aggregat • Märk droppåsen (vad o tidpunkt)
uppkoppling på djuret
• Aseptisk/steril anläggning av kanyl/infart
– Risk för tromboflebiter (intravenös kateter), ffa på sjuka djur
• Aseptisk hantering av droppaggregat
– Anslutning till påsen
– Anslutning till kanylen
– Sätt på kork på lösa änden när ej är uppkopplad till patienten
• Fyll kammaren (ca 1/3) (annars ser man inte dropparna) och droppslangen med vätska
• Anslut till djuret efter kontroll av fungerande infart.
• Justera dropphastigheten
omvårdnad patient med dropp
• Kontrollera kanylområdet så ej reaktion i vävnaden/stas
• Kontrollera ofta att rätt mängd/hastighet tillförs (olik aom djuret ligger/står)
• Underhållsdropp ges ofta med hjälp av tyngdlagen
– Hastigheten varierar med djurets position
– Speciellt svårt när kanylen ligger nära frambenets ”armveck”
• När droppet kopplas av
– Stäng genomflödet genom slangen
– Häng upp slangen så ej ligger på golvet
– Propp på kanylanslutningsänden
(skydda den ände som inte är kopplat till djuret)
