Löss (Linognathus setosus, Trichodectes canis) Flashcards
Generellt
Lusen är ljust brun, 1–2 mm lång och tillplattad dorso-ventralt. När den blodsugande lusen (L. setosus) har sugit blod
blir bakkroppen blågrå. Äggen (gnetterna) sitter fastlimmade
på hårstrån och är blanka, ovala och cirka 0,5 mm långa med
”hamrad” yta. Lössen har hela sin utveckling med alla utvecklingsstadier på värddjuret. Livscykeln tar tre till fem
veckor och en vuxen lus kan leva fyra till sex veckor. Utanför
värddjuret överlever lusen endast kortvarigt, under maximalt
gynnsamma omständigheter i två veckor, men vid rumstemperatur endast några dygn.
Förekomst
Löss tillhör de vanligast förekommande ektoparasiterna hos hund i Sverige. Blodsugande lus (Linognathus setosus) är väsentligt vanligare än pälsätande lus
(Trichodectes canis), som däremot är den vanligaste utanför
Skandinavien.
Klinik
Hundar med lusangrepp har vanligen en mild till
måttlig klåda som oftast involverar området bakom öronen
och på halsen. Hunden kan även utveckla pyotraumatisk
dermatit (hot spots, fukteksem). Helt asymtomatiska hundar
med löss förekommer. Svårt angripna hundar kan uppvisa
anemi. Lusangrepp är vanligast på unga hundar och smittar
via direktkontakt, kammar, borstar och filtar. Löss är värddjurspecifika och smittar alltså inte mellan djurslagen och
inte heller till människa.
Diagnostisering
Makroskopiskt påvisande av löss och gnetter.
Parasiten eller ägg kan i vissa fall också återfinnas i träck.
Behandling
Insekticida läkemedel avdödar löss men inte
ägg. För behandling rekommenderas till exempel deltametrin, fipronil, permetrin eller selamektin enligt godkänd
dosering. Läkemedlets effektduration behöver vara minst tre
veckor för att uppnå god effekt.
