Kennelhosta Flashcards
Generellt
Kennelhosta är ett samlingsbegrepp för kikhosteliknande symtom hos hund. Sjukdomen är ganska vanlig i Sverige. Typiska symtom på kennelhosta är akut insättande hostattacker.
Anmälningspliktig: Nej Epizooti: Nej Zoonos: Nej
Kennelhosta är ett samlingsbegrepp för kikhosteliknande symtom hos hund. Flera olika smittämnen är inblandade. Vissa smittämnen kan ensamma orsaka typiska kennelhostesymtom, medan andra smittämnen främst förekommer i kombination. Typiska symtom på kennelhosta är akut insättande hostattacker. Hundarna kan hosta så att de får kväljningar och hostar upp vitt slem. Djurägaren tror ibland att hunden satt något i halsen. Ofta har hunden också en kort febertopp i samband med starten av hostan.
Smittämnes
Flera virus och bakterier orsakar hosta hos hund. Hundens parainfluensavirus typ-2, hundens respiratoriska coronavirus och bakterien Bordetella bronchiseptica har, var och en för sig, i experimentella studier visats orsaka hosta hos hund. Andra smittämnen, som hundens adenovirus typ-2, hundens herpesvirus typ-1, mykoplasma-arter, streptokocker, pasteurella-arter, koliforma bakterier och pseudomonas-bakterier har också påvisats hos hostande hundar, men då främst som sekundärinfektion eller eventuellt bifynd.
Hundens parainfluensavirus typ-2 (CPiV-2) orsakar vanligen en relativt lindrig inflammation i övre luftvägarna men sprids lätt och kan snabbt orsaka ett typisk kennelhosteutbrott i en hundpopulation. Inkubationstiden varierar mellan två och åtta dagar. CPiV-2 utsöndras från övre luftvägarna under den första hostveckan. Den smittade hunden utvecklar påvisbara antikroppar i blodet cirka tio dagar efter infektionen.
Hundens respiratoriska coronavirus (CRCoV) upptäcktes första gången 2003 i Storbritannien och har sedan dess påvisats i flera andra länder hos hundar med kennelhosta. I en experimentell studie visades att CRCoV infekterar de övre luftvägarna och orsakar milda respiratoriska symtom, såsom nosflöde, nysningar och hosta. Inkubationstiden varierar mellan en och fem dagar. Virus utsöndras i svalget upp till 6-16 dagar efter infektionstillfället. Antikroppar utvecklas mellan dag 6 och 14 efter en infektion.
Hundens adenovirus typ-2 (CAV-2) är ett virus som är nära släkt med det virus som orsakar smittsam leverinflammation (HCC) men CAV-2 angriper huvudsakligen luftvägarna. Infektion med enbart CAV-2 orsakar vanligen inga påtagliga kliniska symtom men kan ge förstorade tonsiller och påtagliga förändringar i lungvävnaden. CAV-2 utsöndras under åtta till nio dagar efter infektionen. Antikroppar mot CAV-2 kan påvisas från fem till sex dagar efter infektionen och angriper då virus varför virusutsöndringen minskar påtagligt.
Hundens herpesvirus typ-1 (CHV-1) är ett virus som också angriper övre luftvägarna på hund men som vanligtvis inte orsakar tydliga kliniska symtom. CHV-1 anses inte längre vara någon väsentlig orsak till kennelhosta utan har större betydelse som dödlig infektion hos nyfödda valpar vilket beskrivs om Hundens herpesvirus på SVA:s webbplats.
Bordetella bronchiseptica är en bakterie som kan förekomma i luftvägarna även hos friska individer. I experimentella studier orsakar infektion med enbart B. bronchiseptica typiska symtom på kennelhosta framför allt hos unga hundar. Bakterien kan utsöndras från övre luftvägarna i tre till fyra månader efter genomgången infektion. Hundar som genomgår infektionen utvecklar antikroppar mot infektionen inom en vecka men antikroppsnivåerna minskar relativt snabbt.
Smittväg
De smittämnen som anses vara de vanligaste orsakerna till kennelhosta, CPiV-2, CRCoV och Bordetella bronchiseptica, överförs framför allt när en sjuk hund kommer i kontakt med en annan hund så att smittämnen kan överföras via nos-nos kontakt eller via hosta/nysning. Man kan också överföra smitta via gemensamma vattenskålar, föremål som hunden tar i munnen eller genom till exempel tandinspektion av flera hundar. I en svensk studie har vi visat att spridning av CPiV-2 gynnas av att hundarna deltar i tävlingar eller vistas på hunddagis medan Bordetella bronchiseptica sprids ändå, troligen på grund av att bordetella-smittade hundar är smittförande längre tid än vid CPiV-2 och genom att Bordetella bronchiseptica kan överleva länge i miljön utanför hunden, vilket inte gäller för CPiV-2. Motsvarande studier för CRCoV har ännu inte gjorts i Sverige.
En hund som haft kennelhosta är inte skyddad mot att få sjukdomen igen vid ett senare tillfälle.
När skall hunden stanna hemma
Baserat på vetenskapliga studier bör en hund som har kennelhosta inte träffa andra hundar eller vistas på hundklubb, hunddagis och liknande under två veckor från det att den började hosta, eftersom det är under denna tid en hund som längst kan vara smittförande med CPIV-2 och CRCoV.
Vissa hundar hostar dock längre tid än så, och så länge hunden har gott allmäntillstånd och inte någon feber, finns det inga vetenskapliga belägg för att avhålla hunden från att träffa andra hundar. Om hunden däremot skulle ha långvarig hosta med feber och påverkat allmäntillstånd, bör hunden inte träffa andra hundar eller tränas.
Bordetella bronchiseptica kan dock utsöndras under många veckor, även efter det att hostan slutat. Problemet ligger i att skilja dessa infektioner åt! I de fall man har konstaterat Bordetella-infektion hos en hund får man göra en individuell riskbedömning av hur länge hunden bör hållas isolerad. I och med att utsöndring kan ske under mycket lång tid är det svårt att ge generella rekommendationer.
Då det finns stark misstanke om att hunden kan ha utsatts för smitta, till exempel om den har träffat sjuka hundar, bör hunden inte träffa andra hundar eller vistas i miljöer där många hundar rör sig under tio dagar från det misstänkta infektionstillfället. Detta är baserat på inkubationstiden för de olika infektionsämnena.
Hundar som har hög risk för att utsättas för kennelhosta, till exempel genom deltagande i utställningar, tävlingar etcetera, bör inte komma i kontakt med ovaccinerade valpar i och med att dessa är extra känsliga för infektioner.
Diagnos
I SVA:s luftvägspaket för hund ingår, förutom fem virus (CPiV-2, CAV-2, CHV-1, Influensa A2 och hundens coronavirus CRCoV), även Bordetella bronchiseptica.
Bakteriologisk
Svabbprov från nässekret eller prov från luftstrupen kan användas för odling avseende bordetella och andra bakterier. En PCR-diagnostik för bordetella finns också. Analysen ingår i SVA:s luftvägspaket.
Virologisk
Svabbprov, taget med så kallad e-svabb eller torr steril tops, från nos eller svalg kan användas för att dektektera virusnukleinsyra med hjälp av PCR-teknik. Vid detektion av virusnukleinsyra finns möjlighet att analysera fem virus (CPiV-2, CAV-2, CHV-1, Influensa A2 samt hundens coronavirus CRCoV) från en och samma virussvabb. Även bakterien Bordetella bronchiseptica ingår i SVA:s luftvägspaket. Observera att provet bör tas så tidigt i sjukdomsförloppet som möjligt, helst inom en vecka efter det att hunden fått symtom. Går det längre tid kan det vara svårt att påvisa eventuella virus på grund av att de inte längre utsöndras.
Antikroppar mot CHV-1 och Influensa A2 kan påvisas i blodprov (serum).
Odling av bakterier utförs av SVA, Avdelningen för bakteriologi, PCR-diagnostik och antikroppsanalyser utförs av SVA, Virologisk diagnostik.
Om någon hund skulle bli så dålig att den avlider i följderna av kennelhosta, vilket är extremt ovanligt, bör hunden obduceras så att man kan se om något förändrat eller farligare smittämne dykt upp i landet. Hundar för obduktion kan skickas till SVA, se instruktion för bland annat transport och adress.
Behandling av sjuka hundar
De flesta hundar med kennelhosta tillfrisknar utan behandling eller efter behandling med enbart hostdämpande medicin från veterinär. Kontakta din veterinär för råd om vad som kan vara lämpligt till just din hund. Hunden behöver lugn och ro och ska inte ansträngas under eller direkt efter sjukdomsperioden. Det är också lämpligt att kontrollera temperaturen på hunden åtminstone dagligen. Om hunden har kvarstående feber eller får feber igen efter några dagars hosta bör kontakt tas med veterinär. Detsamma gäller om hunden får påverkat allmäntillstånd eller får svårt att andas.
Vaccination
De flesta hundar vaccineras idag mot CAV-2 när de får sin vaccination mot valpsjuka och HCC eftersom HCC-vaccinet utgörs av en försvagad stam av CAV-2. Det som i Sverige i dagligt tal kallas “vaccin mot kennelhosta” är ett vaccin mot antingen bara hundens parainfluensavirus eller ett kombinationsvaccin mot parainfluensa och bordetella. Om hunden ska träna eller tävla eller vistas på hunddagis eller kennel är det en bra idé att hålla hunden vaccinerad mot kennelhosta. Vaccinet ger inte skydd lika länge som vaccinerna mot parvovirus, valpsjuka och HCC så hunden behöver vaccineras mot kennelhosta oftare, troligtvis årligen. Det finns idag inget vaccin mot CRCoV. I andra länder finns ett vaccin mot hundens coronavirus, men det är ett annat typ av coronavirus som orsakar diarré och detta vaccin har ingen effekt mot CRCoV.
