Loppor (Ctenocephalides felis felis, C. canis) Flashcards
Generellt
Loppor är insekter som saknar vingar. De är bruna, blanka,
generellt 2–6 mm (katt- och hundloppan är något mindre;
2–4 mm) och har en kropp som är hård och tillplattad från
sidorna. De sex benen är långa och gör att loppan kan ta sig
fram fort och även hoppa mellan värddjur. C. felis felis och
C. canis är mellanvärdar för bandmasken Dipylidium caninum. Livscykeln är från två veckor upp till ett och ett halvt
år, vanligast cirka en månad. Loppan lägger ägg efter blodmåltid, och lägger sedan några ägg per dag under ungefär en
månad. Äggen ramlar ner från djuret, vilket även loppans
avföring gör. Äggen kläcks efter en till tio dagar. Larven,
som liknar en liten fluglarv, livnär sig framför allt på loppavföring. Larverna förpuppas inom en vecka till tre månader.
Pupporna är mycket härdiga och kan leva i över ett år. Puppan kläcks om den känner av värme, vibrationer, en passerande skugga eller ökad koldioxidhalt.
Förekomst
Det finns mer än 2 000 arter av loppor. Hund
kan angripas av en mängd olika lopparter, men det är bara
katt-, hund-, räv- och människoloppan som kan föröka sig
med hjälp av blod från hund. Den art av dessa som är kliniskt
mest förekommande är kattloppan Ctenocephalides felis felis.
Alla stadier av loppan dör om temperaturen understiger 0°C
i mer är 24–36 timmar. I varmare klimatzoner överlever
loppan och dess utvecklingsstadier även utomhus och är
därför vanligt förekommande. I Skandinavien förekommer
kattloppan i Danmark samt i södra Sverige och Norge. I de
fall hundar inte behandlats profylaktiskt mot loppor i samband med resor söderut, förekommer det att loppinfektion
kan påvisas efter hemkomst. Spridning till kontaktdjur kan
då ske. I de flesta andra fall när loppor påvisats hos hund i
Sverige rör det sig om angrepp av till exempel fågelloppa,
igelkottloppa eller råttloppa. Alla lopparter kan föda sig med
blod från vilket varmblodigt djurslag som helst, men kan
endast föröka sig efter blodmål från ”rätt” värddjur.
Klinik
Beroende på hur känslig individen är för loppans saliv, orsakar loppangrepp varierande grad av klåda. Klådan
involverar ofta ländryggen, där mjällbildning och tunnhårighet ofta ses. Hunden kan även utveckla pyotraumatisk
dermatit (hot spots, fukteksem) och svårt angripna hundar
kan uppvisa anemi. Symtomfria bärare är inte ovanligt.
Ägaren kan också bli biten och uppvisa kliande papler. Peptider i loppsaliven är kraftigt allergena och kan ge upphov till
loppallergi, den internationellt sett vanligaste formen av allergi hos hund.
Diagnostisering
Med finkam kan parasiten eller dess exkrementer påvisas. Exkrementerna är mörka och formade som
ett kommatecken. Fuktade och placerade på vitt hushållspapper framträder en rödbrun färgton på grund av exkrementernas innehåll av blod. För artbestämning krävs mikroskopering av själva loppan. Huvudets form samt förekomst
och utseende på de borst som finns på nacke (pronatala
ctenidier) och kind (genala ctenidier) är karakteristiska för
respektive art. Direktmikroskoperingen underlättas om
loppan först placeras i kaliumhydroxidlösning (10 %) eller
klorfenolac. Parasiter kan i vissa fall också återfinnas i träck.
Behandling
Vid loppangrepp av andra lopparter än kattoch hundloppa är problemet spontant övergående då dessa
arter inte kan föröka sig med hjälp av blod från hunden. Behandling med någon form av adulticid kan dock övervägas,
eftersom loppan överlever cirka tre till fyra månader. Exempelvis kan adulticiderna deltametrin, fipronil, fluralaner,
permetrin, selamektin, moxidektin med imidakloprid, eller
amitraz med fipronil och metopren användas. Om katt- eller
hundloppa har konstaterats behöver behandlingen kompletteras med lufenuron, en kitinhämmare som förhindrar
kläckning av loppägg. Samtliga pälsdjur i hushållet och alla
katter och hundar i närmiljön behöver behandlas. Alla hundar och katter i närmiljön bör behandlas. I endemiska områden kan parasiten inte utrotas, utan regelbunden profylaktisk
behandling med adulticida produkter bör övervägas.
Miljösanering
Preadulta loppstadier, det vill säga ägg,
larver och puppor, finns i riklig mängd i omgivningen och
utgör upp till 95 % av den totala loppopulationen. Det innebär att miljösanering är viktig. Mekanisk rengöring och
dammsugning bör ske minst två gånger per vecka och
dammsugarpåsen slängs för att förhindra återinfektion.
Textilier tvättas i maskin i 60°C. Miljöbehandling med hjälp
av saneringsfirma kan ibland behövas. I de fall loppor från
igelkott, fågel, råtta eller ekorre har konstaterats, behöver
hunden hindras från att åter komma i kontakt med dessa djur
eller deras boplatser.
