Instuderingsfrågor - Häst Flashcards
Hästar som lever fritt äter under stor del av dygnet. Hur många timmar, och hur är de fördelade över dygnet?
De söker föda under ca 10-14 timmar per dygn, i medel ca 12 h per dygn. De äter under ungefär 10 perioder per dygn, och pauserna i ätandet är nästan alltid max 2 h långa. I undantagsfall kan de beta upp till 18 h per dygn om det är ont om föda och de måste leta efter gräset.
Hur mycket foder kan en a) stor häst på 650 kg och b) en mindre ponny på 200 kg äta per dygn av ett ensilage med 45 % torrsubstanshalt?
a) stor häst från 1,5 till 3 % av sin egen kroppsvikt (650 kg) i kg torrsubstans (ts), vilket blir från 6500,015= 9,75 kg ts till 6500,03=19,5 kg ts. Det motsvarar från 9,75 kg ts/0,45= 22 kg
ensilage till 19,5 kg ts/0,45= 43 kg ensilage per dygn (med en ts-halt i ensilaget på 45 %).
b) ponny från 1,5 till 5 % av sin egen kroppsvikt (200 kg) räknat i kg torrsubstans (ts), vilket blir från 2000,015= 3 kg ts till 2000,05=10 kg ts. Det motsvarar från 3 kg ts/0,45=7 kg ensilage till 10 kg ts/0,45=22 kg ensilage per dygn (med en ts-halt i ensilaget på 45 %).
Om det är ett högdräktigt sto kan hon äta lite mindre, ca 2 % av sin egen kroppsvikt i kg ts per dygn, på grund av platsbrist i bukhålan när fostret ökar i storlek (vilket sker från
dräktighetsmånad 8-9).
Vilken konsumtionsförmåga har hästar?
Konsumtionskapacitet 1‐3 % av kroppsvikten i kg torrsubstans för större hästar och upp till 5
% för små ponnyraser
- ca 2 % av kv för
högdräktiga ston ‐ platsbrist
Konsumtionsförmåga per dag (kg ts/100 kg kroppsvikt)
- Ponnier: 1,5 - 5,0
- Hästar: 1,5 - 3,0
Du har registrerat hur mycket av olika foder en shetlandsponny äter per dygn när den fått välja själv. Ponnyn väger 150 kg, och du har noterat att vid fri tillgång på halm äter den 2,5 kg, men vid fri tillgång på hö äter den 7 kg hö per dygn. Varför äter den inte lika mycket halm
som hö? Höet är skördat strax före midsommar utanför Uppsala och har en torrsubstanshalt
på 84 %, och halmen är vetehalm som bärgats efter tröskning i slutet av augusti, också utanför Uppsala, och har en torrsubstanshalt på 90 %.
Ponnyn äter mindre halm än hö på grund av det högre innehållet av fiber, dvs växtcellväggar, i halmen.
Det gör att ättiden blir längre och kräver mer tuggarbete innan hästen kan svälja.
Intaget av hö motsvarar 6 kg0,84= 6 kg torrsubstans (ts-halten i höet var 84 %), vilket blir 6 kg ts/150 kg kroppsvikt =0,04100=4 % av kroppsvikten.
Intaget av halm motsvarar 2,5 kg0,9=2,25 kg torrsubstans (ts-halten i halmen var 90 %), vilket blir 2,25 kg ts/150 kg kroppsvikt=0,015100=1,5% av kroppsvikten.
Hästar äter oftast inte all halm de har tillgång till utan sorterar i halmen och väljer ut de delar de tycker bäst om, t ex bladen.
Halm är oftast också mindre tilltalande för hästar jämfört med olika typer av vallfoder.
Man kan beskriva hästars digestion som mekanisk, kemisk-enzymatisk och mikrobiell. Vad avses med denna beskrivning mer specifikt? Var sker respektive nedbrytning i mag-tarmkanalen och hur går den till?
Mekanisk nedbrytning = tuggning, finfördelning av födan i munhålan så att den kan blandas med saliv och bli lätt att svälja.
Kemisk-enzymatisk i magsäck och tunntarm.
- Först kemisk med lågt pH i magsäcken där proteinnedbrytning påbörjas och bakterier
oskadliggörs
- Därefter i högre (neutralt till svagt basiskt) pH i tunntarmen där olika enzymer utsöndras för vidare nedbrytning av protein och peptider till aminosyror, av fett till fettsyror och av icke-strukturella kolhydrater som socker och stärkelse till glukos och fruktos.
Därefter sker den mikrobiella nedbrytningen av ffa fiber (=strukturella kolhydrater) som sker i
blindtarm och kolon (=grovtarmen) där energirika kortkedjiga fettsyror (=VFA, volatile fatty acids) bildas.
Hästar som utfodras med större mängder kraftfoder kan i tillägg till ovanstående också ha en
viss mikrobiell jäsning av stärkelse i den övre delen av magsäcken (där slemhinnan är kutan). Detta sker dock inte med grovfoder eftersom det inte innehåller någon stärkelse och dessutom passerar magsäcken snabbare än vad kraftfoder gör.
Hästar har låg utsöndring av amylas från pankreas till tunntarmen, och digestan har en snabb passagehastighet genom tunntarmen. Vad betyder det ur ett utfodringsperspektiv?
Amylas=enzym som bryter ned stärkelse till mindre delar (t ex maltos, dextriner), som
sedan bryts ned vidare till glukos (av borstbrämsenzymer) som tas upp från tunntarmen till blodet.
Begränsad utsöndring av amylas gör att hästar inte kan bryta ned stora mängder stärkelse.
Den snabba passagehastigheten genom tunntarmen gör att
stärkelsenedbrytningen ytterligare begränsas.
Om onedbruten stärkelse kommer till grovtarmen ökar det risken för grovtarmstörningar som tex snabb jäsning av stärkelse till mjölksyra som sänker pH-värdet i grovtarmen och ökar risken för störningar där som kan leda till kolik. Det betyder att man behöver begränsa givan av stärkelserika foder till hästar.
Den maximala rekommendationen är 150 g stärkelse per 100 kg kroppsvikt och
utfodringstillfälle samt <500g stärkelse per 100 kg kroppsvikt och dygn.
Hästar har ingen gallblåsa. Vad betyder det ur ett utfodringsperspektiv?
Hästars avsaknad av gallblåsa betyder att de inte kan koncentrera gallan, vilket i sin tur
betyder att de inte kan ta hand om större mängder fett i sin föda på en och samma gång.
Gallans uppgift är att finfördela fettet så att lipas (från pankreas) kan komma åt och börja
bryta ned fettet.
Om det finns större mängder fett i fodret än vad gallan i hästens tunntarm kan ta hand om kommer onedbrutet fett att passera vidare till grovtarmen.
Det innebär att den mikrobiella fibernedbrytningen i grovtarmen påverkas negativt (mikroberna ”halkar” av fibern), men det blir inte sådana tarmstörningar som t ex stärkelsejäsning i grovtarmen orsakar.
max 75 g fett per 100 kg kroppsvikt och dag (högre giva = påverkar fibernedbrytningen i grovtarmen)
Vad är VFA? Var finns de? Vad har de för betydelse för hästen?
VFA står för Volatile Fatty Acids, på svenska flyktiga fettsyror.
De består (i huvudsak) av
ättiksyra (acetat), propionsyra (propionat), smörsyra (butyrat) (och även av valeriansyra i
liten andel).
De bildas som biprodukter tillsammans med koldioxid och metan i hästens
grovtarm när mikrober jäser fiber för att få energi.
VFA är energirika och står för ca 70-75 % av hästens energiförsörjning när den utfodras med en grovfoderbaserad foderstat.
Hos en frisk häst med normal grovtarmsjäsning, som utfodras med en grovfoderbaserad foderstat är fördelningen av VFA i grovtarmen ca 70 % acetat, 20 % propionat och 10 % butyrat (och
någon enstaka procent valerat).
Om foderstaten är rik på kraftfoder kommer fördelningen av de olika VFA att förändras, så att acetatandelen minskar, propionatandelen ökar och laktat tillkommer.
Om laktatandelen blir märkbart större finns risk för försurning av grovtarmen och störningar i dess funktion (grovtarmsacidos). Mängden koldioxid och metan som bildas kan
också gå snabbare än vanligt vilket kan leda till ansamling av gas i grovtarmen (normalt sett
tas den bildade gasen upp till blodet och lämnar kroppen med ffa utandningsluften).
Ansamling av gas i grovtarmen kan innebära tarmlägesförändringar som kan orsaka kolik.
Hur skall man göra foderbyten för hästar? Varför?
Foderbyten skall alltid göras successivt för hästar, minst över två veckor, för att vänja in
grovtarmsmikroberna på det nya fodret långsamt.
Det gamla fodret byts då successivt ut mot det nya.
Det tar tid för mikroberna i grovtarmen att vänja in sig på nytt foder (nytt substrat för mikroberna), och om bytet går för fort kan det resultera i grovtarmstörningar med kolik, diarré, fång etc som följd
Vilken av mikromineralerna behöver man alltid tillföra i foderstaten på något sätt? Varför?
Selen, eftersom vi har selenfattig berggrund och jord i hela norra Europa och selen kommer därför alltid att finnas i för låg halt i alla foder som odlats här.
Selen behövs i glutationperoxidas tillsammans med
vitamin E för att skydda cellmembran
Brist: myopati (”white muscle disease”), svaghet,
stapplighet, svårt att dia och svälja (föl), andningssvårigheter, försämrad hjärtfunktion
En hästgård utanför Uppsala har tillgång till egen vallareal och har fått in tre olika vallfoderpartier, specificerade nedan. På samma gård finns tre grupper av hästar:
A: Vuxna fritidshästar som används för hobbyridning och tävlingar på lätt till medelnivå
B: Vuxna shetlandsponnyer som används i en besöksverksamhet (mycket lätt ridning/körning
någon gång per vecka)
C: Vuxna avelsston, varmblodiga travhästar, digivande i månad 1-3
På gården behöver man välja ett av de tre vallfoderpartierna till respektive hästgrupp. Vilket parti väljer du till vilken grupp, och varför?
Vallfoderparti 1: Hösilage, 65 % ts-halt, 8,5 MJ ME per kg ts, 50 g smb rp per kg ts
Vallfoderparti 2: Ensilage, 45 % ts-halt, 11 MJ ME per kg ts, 103 g smb rp per kg ts
Vallfoderparti 3: Hö, 85 % ts-halt, 10,1 MJ ME per kg ts, 64 g smb rp per kg ts
Vi vill täcka hästarnas energi- och proteinbehov i så stor utsträckning som möjligt med vallfoder. Vi tar därför reda på vilken balans de olika hästkategorierna har mellan g smb rp och MJ ME i sina respektive behov, och räknar ut samma kvot (g smb rp/MJ ME) i de olika
vallfodren. Då ser vi vilket foder som matchar bäst med de olika hästgruppernas behov:
- Grupp A får parti 3: hästarna behöver 6 g smb rp/MJ ME och i detta vallfoder är det 64 g smb rp/10,1 MJ ME = 6,3 g smb rp/MJ. De skulle även kunna få parti 1, men det
partiet har lägre energikoncentration (MJ ME/kg ts) och passar därför bättre till ponnyerna. - Grupp B får parti 1: ponnyerna behöver 6 g smb rp/MJ ME och i detta vallfoder är det 50 g smb rp/8,5 MJ ME =5,9 g smb rp/MJ. Ponnyerna skulle även kunna få parti 3,
men, de behöver inte så mycket energi eftersom de inte tränas speciellt hårt.
Energikoncentrationen är lägre i parti 1 (8,5 Mj per kg ts) vilket gör att ponnyerna kan få en större giva ts vallfoder av detta foder jämfört med parti 3, vilket ger dem längre ättid. - Grupp C får parti 2: stona behöver 9 g smb rp/MJ och i detta foder är det 103 g smb rp/11 MJ ME=9,4 g smb rp/MJ. Med detta vallfoder behöver man inte lägga till några proteinfodermedel i foderstaten till stona.
Vad behöver man ta reda på om man vill täcka hästarnas energi- och proteinbehov i så stor utsträckning som möjligt med vallfoder?
Vi tar därför reda på vilken balans de olika hästkategorierna har mellan g smb rp och MJ ME i sina respektive behov, och räknar ut samma kvot (g smb rp/MJ ME) i de olika
vallfodren. Då ser vi vilket foder som matchar bäst med de olika hästgruppernas behov
Vad behöver följande hästkategorier i g smb rp/MJ ME:
A: Vuxna fritidshästar som används för hobbyridning och tävlingar på lätt till medelnivå
B: Vuxna shetlandsponnyer som används i en besöksverksamhet (mycket lätt ridning/körning
någon gång per vecka)
C: Vuxna avelsston, varmblodiga travhästar, digivande i månad 1-3
Grupp A hästarna behöver 6 g smb rp/MJ ME
Grupp B ponnyerna behöver 6 g smb rp/MJ ME
Grupp C stona behöver 9 g smb rp/MJ
