Farmakinetik och genetik Flashcards
Adminstration ?
Två typer/spår av behandling vilka ?
Det finns två olika typer av behandlingsmetoder:
SYSTEMISK BEHANDLING
Till den systemiska behandling räknas alla läkemedel som sprider sig i hela kroppen, vilket dock INTE är likställt med att alla dessa läkemedel leder till systemiska effekter. Ett systemiskt läkemedel kan ha lokala verkningsmekanismer, trots att det sprids jämnt fördelat i hela kroppen. Den systemiska behandling kan i sin tur även delas in i två typer:
● Enteralt - Upptag till hela kroppen via tarmen, vilket innebär att läkemedlet ges per os (oralt) eller per rektum. En alvedon brustablett räknas hit, då den bara smälter i munnen och sedan sväljs ned i magen.
● Parenteralt - Upptag till hela kroppen på annat sätt än tarmen, vilket bland annat inkluderar intravenös injektion, nässpray och läkemedelsplåster.
LOKALBEHANDLING
Effekten önskas lokalt, istället för i hela kroppen. Hit räknas således läkemedel som direkt appliceras på ett specifikt ställe → hög koncentration lokalt, men nästintill omärkbar koncentration i övriga kroppen. Hit räknas bland annat hudsalva och injektion i ledhåla.
Vad är steady state ?
Bilderna till höger visar ett diagram över hur koncentrationen av
ett läkemedel i blodet förhåller sig till tiden.
● Vid EN dos - Ett dynamiskt förlopp där
läkemedelskoncentrationen först stiger, och sedan
sjunker.
● Vid FLERA doser - Doserna lagras på varandra. Varje gång
en ny dos tillförs stiger först läkemedelskoncentrationen i
blodet, följt av att det sedan sjunker. Den nya “högsta
nivån” är högre än den som uppnåddes vid föregående
dos, vilket fortsätter ända tills en viss
jämviktskoncentrationen uppnås. Denna jämvikt kallas för
önskad koncentration/steady state, och varierar från
målstruktur till målstruktur. Steady state beror enbart på
eliminationsförmågan och ej distributionsvolymen som vi återkommer till.
OBS! Likt bilden till höger visar är doseringsintervallet = halveringstiden.
Hur fungerar koedin metabolism ?
Frågor:
● Vilka typer av enzymer är involverade?
● Vad händer om enzym —- är inhiberat/inducerat/saknas?
● Vad händer om en ko-faktor till fas 2 enzymet —– saknas?
Kodein är en substans som i sig har väldigt liten aktivitet, men är en vanlig opioid. För att kodein ska få sin effekt måste den metaboliseras till morfin först.
Kodein verkar alltså lite likt en prodrog och metaboliseras via CYP2D6 till morfin genom en demetylering av kodeinet, där en metylgrupp plockas bort. För att få en aktiv produkt krävs alltså CYP2D6.
Kodein kan också metaboliseras av CYP3A4 till norkodein. Norkodein är ett inaktivt ämne. Kodein kan också metaboliseras ned med hjälp av UGT2B7 (fas 2 enzym)
→ Eftersom det endast är enzymet CYP2D6 som bryter ned kodein till morfin, så kommer en inhibering av CYP2D6 leda till att vi inte kommer få ut någon effekt av kodeinet, eftersom det är morfin som har den största effekten.
Om man är CYP2D6-polymorf så rekommenderas det att man tar andra läkemedel än kodein.
● Blockar vi exempelvis CYP3A4 får vi mer aktiv substans → bättre effekt
● Saknas kofaktor till UGT2B7 kommer reaktionen gå åt de andra hållen
Hur går absorptionen till ?
ABSORPTION: FÖRSTA UPPTAGET
Läkemedlet kommer från tunntarmslumen att ta sig in igenom tarmepitelcellerna, vidare över basalmembranet för att slutligen hamna i kapillären. Detta förlopp sker främst genom passiv diffusion. Ett läkemedel har som bäst diffusionskapacitet då den är i ojoniserad form → diffunderar lättast.
Att en molekyl är joniserad innebär att den har en laddning, och laddade
molekyler har svårare att diffundera över membran.
Skulle läkemedlet vara en syra eller bas, kommer den omgivande miljöns egenskaper (huruvida den är sur eller basisk) att påverka absorptionen. Syror
är joniserade i basisk miljö och baser är joniserade i sur miljö.
Alla läkemedelsmolekyler kommer inte kunna absorberas, utan några kommer fortsätta resan genom tarmen utan att tas upp → avföring. Vid diarréer hinner en större del av läkemedelsdosen att utsöndras innan den absorberats.
I enterocyterna finns det även enzymer som bryter ned läkemedel, och ett känt sådant enzym är CYP3A4 som i huvudsak bryter ned xenobiotika. På detta sätt kan läkemedel först tas upp i enterocyterna, för
att sedan ändå brytas ned och åter utsöndras till tarmlumen → avföring. Enterocyterna har även, på deras apikala membran, specifika transportproteiner som återigen kan transportera ut nyligen absorberade
läkemedelsmolekyler.
Ett exempel är P-glykoprotein (P-gp), vilket är en ATP-driven transportör av xenobiotika → utsöndrar tillbaka till tarmlumen.
Under sin resa i tarmen kan även läkemedel stöta på andra substanser de kan reagera med, dessa kallas för adsorberande/chelatbildande substanser. Aktivt kol används som ett antagonist-läkemedel vid förgiftningar, vilket beror på att det har en väldigt stor specifik yta där kemiska reaktioner kan ske → blir således effektiv på att binda in läkemedel i tarmen.
Ge exempel på 6 olika CYP enzymer och vad de har för funktion. ?
● CYP1A2
○ Kan både hämmas och induceras, däribland induceras det av tobak och grillad mat. Bryter ned koffein. “Finsmakare”
● CYP2C9
○ Bryter ned ibuprofen
● CYP2C19
○ Bryter ned omeprazol
● CYP2D6
○ Leder till många läkemedelsinteraktioner eftersom detta enzym väldigt
lätt kan hämmas. Har inga signifikanta inducerare. Bryter ned kodein och metoprolol.
Finns en genetisk polymorfism. “Finsmakare”.
○ Hämmas av Hydroxiklorin
● CYP2E1
○ Nedbrytning av alkohol och paracetamol
● CYP3A4
○ CYP3A4 är det vanligaste enzymet som dessutom bryter ned flest läkemedel (allätare) eftersom det har stor plats i den aktiva ytan så att många substrat får plats. Det finns i både lever och tarm, och kan både hämmas och induceras. Detta enzym är den största orsaken till läkemedelsinteraktioner.
○ Kan hämmas av erytromycin
○ Kan induceras av karbamazepin
Man talar om två typer av läkemedelsinteraktioner, farmakokinetiska och
farmakodynamiska interaktioner. Beskriv hur dessa typer av interaktioner kan öka respektive minska effekten av läkemedel (2p)
g: Farmakokinetiska interaktioner leder till ändrad plasmakoncentration. Ökad koncentration leder till ökad risk för biverkningar, minskad till nedsatt effekt. Farmakodynamiska interaktioner innebär påverkan vid verkanstället (ex en receptor) där effekten kan ökas eller minskas.
Farmakokinetiskt - Gör att LM koncentrationen ändras och beror på krockar i de farmakokinetiska vägarna.
· Farmakodynamiskt - Beror på att bindningar till målstrukturen ändras eller att LM effekt adderas.
Fyll i tabellen
vad är det som sker när PRO resp aktiv drog inhiberas rsp induceras?
