Podcast: Näringsbehov och utfodringsstrategier för suggor Flashcards
Vad är grisens naturliga diet?
Den domesticerade grisen härstammar från vildsvin och deras naturliga diet består av
rötter, gräs, växter, rotknölar och löv, men även en del smådjur som maskar, sniglar och fåglar. Grisar är omnivorer, vilket betyder att de äter både växtbaserad och animalisk föda, och spenderar största delen av dagen till att söka föda genom att böka i marken, beta och tugga.
Vad äter egentligen en sugga i
produktion i grova drag?
Först och främst så ser proportionerna i foderstaten olika ut beroende på vart suggan befinner sig i produktionscykeln, men däremot är fodermedlena relativt lika. Man brukar dela
in foderråvarorna i energifodermedel, proteinfodermedel, enskilda näringsämnen och smaktillsatser. Den största delen av foderstaten består av energifodermedel i form av
spannmål, men energi tillkommer även i form av fett. Proteinfodermedel kan antingen ingå som vegetabiliska, såsom ärtor och sojamjöl, eller animaliska, såsom fiskmjöl och vassle.
Sedan brukar även enskilda näringsämnen ingå, som aminosyror, vitaminer och mineraler. Till sist kan man tillsätta olika ämnen för att främja smak eller hälsa
Är det något särskilt som måste beaktas när man utformar en foderstat till specifikt suggor?
Det är många faktorer som måste beaktas, bland annat måste man se till att uppfylla
behoven av essentiella aminosyror eftersom grisarna själva inte kan syntetisera dessa. Den första begränsande aminosyran för grisar är lysin, dvs den aminosyra som finns lägst mängd i fodret relaterat till grisens behov. Suggor behöver även rätt proportioner av mineraler, där kalcium och fosfor utfodras i störst mängd. Digivande suggor har ett högre behov av kalcium, fosfor och natrium än dräktiga suggor.
Hur ser en suggas produktionscykel ut?
En suggas produktionscykel är från grisning till grisning, vilket innebär att suggan grisar, ger di, avvänjning av smågrisar, galldagar, seminering eller betäckning, blir dräktig och sen börjar det om igen. I genomsnitt hinner en sugga med 2,2 produktionscykler per år.
Hur skiljer sig energibehovet under produktionscykeln?
Till att börja med så finns det olika näringsrekommendationer från olika avelsföretag. Jag brukar ofta utgå ifrån Topigs Norsvins rekommendationer då de används i störst utsträckning på suggsidan som genetik. Suggorna kan i grova drag delas in i sinsuggor och
lakterande suggor och behoven skiljer sig däremellan. Allmänt har sinsuggor ett lägre energibehov och utfodras mer restriktivt jämfört med lakterande suggor som har ett högre energibehov och utfodras mer generöst
Vad är målet för sinsuggorna?
Målet för sinsuggor är att bli och vara dräktig, samt att producera en stor kull med
livskraftiga smågrisar med höga födelsevikter och låg kullvariation.
Vad är sinsuggornas behov och hur utfodras de under dräktigheten?
Sinsuggor ska ges ett
dräktighetsfoder med låg energikoncentration och låg andel aminosyror då de inte ansätter stora mängder kött eller ger di. Suggorna utfodras även restriktivt under dräktigheten som ett sätt att kontrollera deras hull. Dräktighetsperioden är den viktigaste perioden för
återuppbyggnad av kroppsvävnader och samtidigt undviker man att suggorna blir för feta före grisningen. Eftersom att sinsuggorna utfodras restriktivt så har de en högre ätmotivation och därför är det viktigt att ge ett fiberrikt dräktighetsfoder som kan stimulera och minska stereotypier, såsom rör- och svansbitning. Energibehovet under dräktigheten skiljer sig också beroende på kullnummer, hull och fodrets energiinnehåll
Hur bestäms då fodermängden utifrån rekommendationerna?
Rekommendationerna anges i MJ NE per dag och sedan bestäms fodermängden
utifrån fodrets energiinnehåll i MJ.
Hur kan de olika stadierna under dräktigheten delas in?
För att enklare kunna förklara hur behoven skiljer sig så kan man dela in dräktigheten i tre faser tidig, mellan och sen. För sinsuggor brukar jag utgå från att fodrets energiinnehåll är runt 9,1 MJ.
När är den tidiga dräktigheten och hur utfodras suggan då?
Den första fasen avser dag 0-49 och här utfodras suggan
restriktivt med omkring 2-2,8 kg foder, där energibehovet ökar med kullnummer.
Energibehov från 19-25,1 MJ NE, vilket motsvarar 2-2,8 kg foder om man utgår från att fodrets energiinnehåll är 9,1 MJ.
När är mellan dräktigheten och hur utfodras suggan då?
Dag 50-84 är den andra fasen av dräktigheten och här är energibehovet likt den tidiga dräktigheten. Skillnaden här är att förstagrisare utfodras något mer under denna fas, medan äldre suggor utfodras något mindre jämfört med den tidiga dräktigheten. Detta gör att utfodringen ligger mellan 2,3-2,6 kg foder beroende på kullnummer.
Energibehov från 21,2-24,2 MJ NE, vilket motsvarar 2,3 - 2,6 kg foder om man utgår från att fodrets energiinnehåll är 9,1 MJ.
När är den sena dräktigheten och hur utfodras sugan då?
Den sista fasen är den sena dräktigheten som är dag 85-115 och här utfodras hon som mest med omkring 2,9-3,2 kg. Vid utfodring innan grisning rekommenderas det att ge ett övergångsfoder, pga att fodret för lakterande suggor har en för hög lysinnivå medan dräktighetsfodret har en för låg nivå. Man ska även utfodra minst 3 gånger per dygn, för om det har gått mer än 6 timmar sedan senaste utfodringen ökar grisningsförloppet.
Energibehov från 26,1-28,7 MJ NE, vilket motsvarar 2,9-3,2 kg foder om man utgår från att fodrets energiinnehåll är 9,1 MJ.
Hur ska man tänka kring hull under dräktigheten? Ofta
brukar man ju prata om att suggan varken får vara för tunn eller för fet?
Det är väldigt viktigt att hålla koll på suggans hull under
dräktigheten så att fostertillväxten blir optimal samt att hon får de bästa förutsättningarna för
en lyckad grisning, mjölkproduktion och ge di till smågrisarna.
Vad är riskerna om suggan är för tunn eller för fet under dräktigheten?
Riskerna om suggan är för
tunn är att smågrisarna kan ha en lägre födelsevikt, att hon kan få bogsår, att hon använder för mycket av kroppsreserverna och kan få problem att bli dräktig efter avvänjningen.
Om suggan däremot är för fet ökar risken för grisningskomplikationer och dålig aptit under laktationen,
vilket ger en lägre mjölkproduktion.
Det krävs dock en viss fettansättning i kroppen för att de ska kunna visa brunst, bli dräktiga och föda fram många fina och jämna grisar. Fettlagret
fungerar också i viss utsträckning som energireserv för suggan under digivningen.
Vad är målet för lakterande suggor?
Målet för lakterande suggor är att producera mjölk som möjliggör optimal smågristillväxt. Suggorna kan producera upp mot 450 kg mjölk under en laktation, vilket
verkligen understryker hur viktig utfodringen är under den här tiden.
Hur ska man tänka kring utfodring under digivningen?
Digivande suggor har höga krav på att producera mjölk till smågrisarna och det kan vara svårt för dem att äta så mycket foder som krävs. Därför ska suggorna ges ett digivningsfoder med hög smaklighet och
energikoncentration som utfodras tre till fyra gånger per dag med noggrann individuell
övervakning. Tillskott av mineraler och vitaminer är även viktigt för att både suggan och smågrisarna ska må bra
Hur förändras energibehovet under laktationen fram till
avvänjning av smågrisarna?
Energibehovet för en lakterande sugga ser annorlunda ut jämfört med en sinsugga i och med att man behöver göra ett tillägg för mjölkproduktionen. Det här tillägget baseras på förväntad kulltillväxt, medan underhållsbehovet baseras på suggans kroppsvikt. För lakterande suggor brukar jag utgå från att fodrets energiinnehåll är omkring 10 MJ.
Energibehovet ökar successivt fram till dag 8 efter grisning och ligger på ett spann mellan
2,9-5,8 kg foder. Men efter dag 8 och fram till avvänjning utfodras suggan med fri tillgång.
Energibehov på 29,1-58,2 MJ NE från dag 1-8, vilket motsvarar 2,9-5,8 kg foder om man utgår från att fodrets energiinnehåll är 10 MJ. Omkring 90 MJ motsvarar fri tillgång vilket hon får efter dag 8.
Finns det något annat viktigt som bör beaktas vid utfodring under laktationen?
Band annat har lakterande suggor ett högre lysinbehov jämfört med sinsuggor. De har också ett högre behov av vitamin E för att ge smågrisarna en reserv av detta
vid avvänjning. Det är också viktigt att tänka på att mjölkmängden är direkt kopplad till suggans näringsförsörjning. Om suggan inte får tillräckligt med foder mjölkar hon på hullet
och då kommer hon inte kunna producera mjölk i tillräcklig mängd till smågrisarna.
Vad händer med suggans utfodring efter avvänjningen?
Tiden mellan avvänjning och brunst, som ofta innebär seminering, brukar kallas för
galldagar. Under den här perioden startar suggan sin återhämtning och den brukar vara mellan 4-6 dagar. Här utfodras suggan med fri tillgång på energirikt foder
Nämn några viktiga saker att tänka på kring miljön vid utfodringen?
För att stimulera ett högt foderintag är det viktigt att miljön och skötseln är bra och hygienisk kvalitet på foder och vatten är A och O.
Temperaturen i stallet
är också väldigt viktig och bör ligga på omkring 17 grader för suggorna.
Eftersom att suggorna dricker mycket vatten, omkring 25-50 liter per dag, så är det viktigt med ett rikligt flöde i vattennipplarna och man brukar rekommendera ett flöde på ungefär 4 liter per minut
Vilka olika utfodringssystem kan användas till suggor?
Man kan använda olika utfodringssystem när suggor inhyses i stora och små
grupper. Grupphållna suggor kan utfodras i grupp eller individuellt och man kan även skilja på blöt- eller torrutfodring där blötutfodring är vanligast
Ett utfodringssystem som kan komma att bli vanligare i framtiden?
Transponderutfodring, även kallat elektronisk suggutfodring eller ESF-systemet är det som talar mest för framtiden.
Vad innebär ESF-systemet? Nämn några för- och nackdelar med systemet?
Det innebär grupphållning där grisarna bär ett elektroniskt öronmärke. I den automatiska utfodringsstationen kan grisarna identifieras och en individuell fodergiva kan
ges.
ESF gör det då möjligt för lantbrukaren att kontrollera och övervaka det dagliga intaget hos enskilda suggor. Detta är alltså ett system som möjliggör individuella foderkurvor, vägning, flexibilitet och ekonomisk lönsamhet på lång sikt.
Nackdelarna är dock att det kan bli köbildning och konkurrens vid foderautomaten som kan leda till stress och aggression bland suggorna, samt att det kan innebära en hög investeringskostnad. ESF är också framför allt anpassat för sinsuggor och inte lakterande suggor.
Lyft fram de viktigaste hållbarhetsutmaningarna inom utfodringsområdet?
Fodret den största kostnaden inom produktionen. Det gäller att utfodra suggorna rätt, varken för lite eller för mycket, eftersom det kommer ha negativa effekter på både
ekonomin, miljön och socialt. Genom att anpassa fodret mer exakt efter behoven kan man ta till vara på näringsämnen och nå bättre foderutnyttjande. En sugga i jämt hull kräver också mindre foder och är därför mest lönsam att utfodra.
Här är det också viktigt att tänka på vilket utfodringssystem du har, men också vilket foder du använder, för att minimera foderspill och
främja djurvälfärden. Och när man pratar om vilka fodermedel som ska användas så gäller det att ta hänsyn till vart och hur det odlas men också om det egentligen hade kunnat gå till humankonsumtion.
