Podcast: Avelsarbete för bättre grisar – så är avelsprogrammen uppbyggda Flashcards
Vad är ett avelsprogram?
Det görs enligt följande (1) man mäter och registrerar olika
egenskaper så att (2) avelsvärden kan beräknas och (3) användas för att välja de djur som ska användas i aveln. (4) Avelsframsteg inom en ras kan mätas genom att se om medeltalet för avelsvärdena förbättras för de egenskaper man önskar förbättra enligt avelsmålet
Varför bedriver vi avel på våra
grisar? Kan grisarna inte bara få vara som dom är?
Dagens produktion kräver av våra tamgrisar skiljer sig en del ifrån deras biologiska bakgrund och trots domesticeringen från vildsvinen så finns fortfarande
många naturliga beteenden och egenskaper kvar hos tamgrisen. Några egenskaper har det skett genetiska framsteg inom genom avelsmål och avelsarbete som till exempel bättre foderomvandlingsförmåga, större kullstorlekar och i samband med större kullstorlek har även antalet spenar ökats hos suggorna. Förutsättningar samt efterfrågan ändras med tiden och exempelvis läggs mer vikt på avelsmål som berör miljön idag än vad det gjordes för 20-30 år sedan.
Ge några exempel på hur avelsarbetet har förändrats och hur det kan förändra sig i framtiden?
Tidigare var aveln nästintill enbart fokuserad på tillväxt vilket innebär att det fanns
någon eller några enstaka egenskaper i avelsmålet och på så vis fick man också ett snabbt
avelsframsteg. Men idag läggs mer fokus på fodereffektivitet, hälsa och djurvärlfärd som i sig
tillsammans leder till lägre miljöpåverkan och hållbarare djur. Detta genom att fler egenskaper är med i avelsmålet, vilket gör att det tar längre tid att få ett avelsframsteg än om man bara har med någon eller några enstaka egenskaper. Dock leder resultatet till en hållbarare gris då fler egenskaper förbättras på en och samma gång i avelsframsteget.
Utöver detta så har även nya produktionssystem, såsom att suggorna får grisa fritt istället för i fixeringsboxar som det var förr, gett upphov till att andra egenskaper som bättre benhälsa numera är en egenskap att eftertrakta i avelsmålen, då de går runt mer i det fria produktionssystemet och för att de ska klara av att göra det krävs bra och starka ben.
Om jag tänker på framtiden så kan jag tänka mig att egenskapen för köttsammansättning
skulle kunna förändras, exempelvis genom efterfrågan på fett, ska det finnas mer eller mindre fett i köttet?
Vad är extra viktigt när man bedriver ett avelsarbete?
När man håller på med avelsarbete och sätter upp de olika avelsmålen är det viktigt att tänka på djurvälfärd och avla för friska djur. Friska djur är viktigt för att ha en fungerande produktion. Vid sjukdom, skador eller andra påfrestningar kommer produktionen minska.
Man måste komma ihåg att inga naturliga beteenden har helt avlats bort, utan vi har snarare höjt toleransen hos grisen. Vi har exempelvis avlat för grisar som har bra lynne och är lugna, dock kan stress fortfarande lösa ut aggressiva beteenden som kan ses hos vildsvin.
Vilka ungefärliga avelsmål har moderraserna?
För modersraserna, som är Lantras och Yorkshire, är deras avelsmål moderegenskaper, kullstorlek, produktion, hållbarhet, slaktkvalitet och reproduktion, det enda
som skiljer raserna åt är att lantras även har egenskapen för köttkvalitet med i sitt avelsmål.
Vilka ungefärliga avelsmål har faderraserna?
Fadersraserna, Duroc och Hampshire, har produktion, slaktkvalitet och hållbarhet som gemensamma avelsmål och sedan har Duroc även kullstorlek och köttkvalitet med i sitt avelsmål.
Varför vill man ha korsningsavel hos grisar?
Korsningar ger upphov till korsningseffekt, heterosis, vilket innebär att avkomman presterar bättre än föräldrarnas medeltal. Därför kombinerar vi raser för att produktionen ska bli så
effektiv som möjligt och dra nytta av de positiva effekterna korsningarna ger.
Vilka besättningssystem / produktionsgrenar finns i Sverige?
Renrasiga besättningar, hybridbesättningar och bruksbesättningar.
Visualisera en bild av dessa i en triangel där bruksbesättning är i botten av triangel, hybridbesättningar i mitten och avelsbesättningar i toppen.
Vad sker i avelsbesättningarna?
I toppen av triangeln
Hos avelsbesättningarna bedrivs avel på renrasiga djur för att kunna göra framsteg inom respektive ras. Medan det i hybrid och bruksbesättningarna används korsningsavel, där syftet är att utnyttja de bästa egenskaperna från respektive ras, vilket ger en större genetisk variation.
Många studier har visat att korsningsavel ger fruktsamma och friska djur med hög
avkastning, genom en så kallad korsningseffekt. Men detta förutsätter ju dock att
det finns en fungerande renrasavel, eftersom korsningseffekten inte kan
kompensera för ett långsamt eller uteblivet genetiskt framsteg.
Vad sker i hybridbesättningarna?
I mitten av triangeln
I hybridbesättningar så produceras korsningsgyltor
mellan lantras och yorkshire som sedan säljs vidare till bruksbesättningarna.
Gyltorna säljs till bruksbesättningar som gyltämnen (ca 30kg) vikt, som obetäckta (ca 5,5 månader ålder), eller som betäckningsklara eller dräktiga (ca 7månader).
Vad sker i bruksbesättningarna?
Längst ner i triangeln
I bruksbesättningarna produceras treraskorsningar, som avkommor mellan korsningssuggor och en renrasig galt, antingen
hampshire eller Duroc. Vilken fadersras man väljer beror på vilket avelsföretag man har köpt semindoserna ifrån.
Två metoder/strategier för suggrekrytering?
gyltor kan köpas in ifrån hybridbesättningar eller så kan man ha egen rekrytering i
sin egen bruksbesättning
Vad är skillnaden på att köpa in gyltor från hybridbesättningar eller att ha egen rekrytering i
sin egen bruksbesättning?
Vilken strategi som passar ens besättning avgörs av ens förutsättningar.
Inköp av gyltor innebär att avels och urvalsarbetet sker hos avels- och hybridbesättningarna.
De inköpta gyltorna får en maximal korsningsgrad i jämförelse med alternerat återkorsade gyltor som man får vid egen rekrytering, dock har man möjlighet att själv påverka
avelsarbetet om man rekryterar själv. Men detta kräver även mer tid och kunskap om avelsarbetet.
Vid inköp så används främst gyltor från hybridbesättningar. Om man kör egen
rekrytering så sker det på bruksbesättningsnivå vilket innebär att de gyltor som då används till avel redan är tre raskorsningar och man får använda sig av ett alternerande
återkorsningsprogram med tre raser. Efter några omgångar kommer både modersdjur och
avkomma ha en korsningseffekt på 67%, jämfört med den 100% korsningseffekten som man får vid inköp av gyltor.
Vad är fördelarna och nackdelarna med egen rekrytering av gyltor?
Den egna rekrytering är ju bra gällande smittskydd. Inga nya djur behövs, utan enbart semindoser köps in vilket minskar risken för smittspridning i besättningen. Man kan också arbeta för sitt eget avelsmål i den egna rekryteringen.
Nackdelen är väl att man
inte får 100% heterosiseffekt. Det krävs är mer jobb då man behöver ha kunskap om avel och hålla koll på allt inom produktionen, vilka som korsats med vilka med mera.
Vad är fördelarna och nackdelarna med inköp av gyltor?
Fördelen med att köpa in hybridgyltor är ju det att heterosiseffekten vid
betäckning blir 100%. Däremot så tar man in nya djur till besättningen som eventuellt kan föra med sig smitta. Man har heller inte samma valfrihet i vilka djur man vill rekrytera då man får köpa in de som finns tillgängliga på marknaden, vilket är både på gott och ont. Dessutom har inköpta gyltor blivit fraktade vilket kan ge stressade djur vid inflytt, det krävs även en karantän som leder till ett ökat arbetsmoment som kräver noggrannare hygien och mer arbetstid när personalen ska förflytta sig mellan stallarna.
Vart kommer avelsmaterialet ifrån?
I Sverige är det Svenska köttföretagen som ansvarar för att förse svenska grisproducenter med avelsmaterial via både semin och livdjur. De har två seminstationer en i Hållsta och en i Hudaryd. Genetiken köps in från 3 bolag Topigs norsvin, Danbred och HKScan.
Topigs norsvin ett norskt företag med genetik från Holland, Norge och Kanada som bedriver avel på Duroc, norsk lantras och Z-line. Deras gyltor som kommer ut i besättningar kallas TN70 och födds upp i svenska livdjursbesättningar till den svenska marknaden.
DanBred är ett danskt företag med avel på duroc, dansk lantras och Yorkshire.
HKScan bedriver avel på Hampshire och har 2 avelsbesättning i Sverige och 1 i Norge, som tillsammans utgör världens största population av Hampshire.
Hur påverkar korsningsaveln ekonomin för lantbrukaren och djurhälsan på gården?
Korsningen hos moderdjur ger upphov till fler antal embryon, högre embryovikt, fler
överlevande embryon och högre mjölkproduktion. Vilket ger större kullar med bättre
överlevnadschans. Korsningsdjuren blir dessutom tidigare könsmogna och lättare dräktiga.
Smågrisarnas individuella heterosis ger bättre hälsa med färre defekter och sjukdomar, högre överlevnadschans, bättre foderomvandlingsförmåga och bättre tillväxt.
Sammanslaget ger heterosiseffekterna dels en bättre ekonomi för lantbrukaren men även en
bättre djurhälsa. Dessutom ger fodereffektiviteten och friskare djur ett miljömässigt hållbarare djur med mindre klimatavtryck.
Hur ser avelsföretagen på framtiden, vad är deras bild på hur avelsprogrammen
kommer förändra sig?
Genom att titta på Danbred och Topigs Norsvins marknadsföring inför framtida avelsmål kan man se en viss skillnad i företagens syn på framtiden.
Topigs Norsvin som bedriver avel för sin moderslinje TN70 skriver på sin hemsida att de väljer att lägga fokus att förbättra kvantiteten samt kvalitén. Med ökat andel smågrisar som föds
behöver kullens likformighet och överlevnad vara viktig detsamma gäller suggans livslängd. Suggans beteende är även ett område som kommer få mer uppmärksamhet i framtiden. Förbättrad djurvälfärd på gårdarna kommer kräva suggor som kan producera optimalt under
dessa förutsättningar. Därför fokuserar de på sina avelsgårdar att ha lösdrift, icke fixerade suggor och ingen svanskupering.
Danbred skriver på sin hemsida att man har för framtid valt ut 6 områden som man ser som
viktiga: hållbarhet, mat tillgänglighet och säkerhet, djurvälfärd, hälsa och biosäkerhet, produktivitet och vinst, samt kött och ät kvalité. Man tycker de är viktigt att ha kvar grisproduktionen i sitt land och inte importera. Men viktigt att hitta balans mellan produktion, hållbarhet och djurvälfärd. Man marknadsför den svenska modellen som negativ och tycker vi importerar för mycket. Djurvälfärdsmässigt diskuterar man transporter kan förbättras, men hur produktionen ser ut gällande fixering och olika produktionsmodeller inte är något man väljer att lägga fokus på.
Det var intressant att det skilde sig så mellan företagen, har du någon egen reflektion av
deras framtidstro?
Min personliga uppfattning är att Danbred är mer fokuserad på produktion och vinst och ser
att grisproduktionens hållbarhet löser sig genom en effektiv produktion. Medans Topigs Norsvin väljer att fokusera både på produktion, hållbara djur samt tänker mer på hur avelsmaterialet ska passa in i den nya produktionen med en högre djurvälfärd
