Kap 7 Självkostnadskalkylering Flashcards

1
Q

Begreppet självkostnad

A

Självkostnadskalkylering utmärks av att samtliga kostnader som normalt förknippas med verksamheten tas med i kalkylen. Man säger att självkostnadskalkylen utmärks av en fullständig kostnadsfördelning. Kostnaderna fördelas ända ner på enhetsnivå, ex. kostnaden för en varuenhet eller en konsulttimme. Självkostnaden uttrycker då kalkylobjektens långsiktiga genomsnittliga kostnad. Vid ex. prissättning och lönsamhetsanalys är det viktigt att säkerställa att de priser som tas ut på lång sikt täcker samtliga kostnader. Självkostnaden för en vara, en order eller en tjänst kan definieras;

Självkostnaden utgör summan av samtliga kostnader för en vara till dess den är levererad och betald

Självkostnaden utgör summan av samtliga kostnader för en order till dess den är fullgjord och betald

How well did you know this?
1
Not at all
2
3
4
5
Perfectly
2
Q

Huvudmetoder för självkostnadskalkylering och delmetoder

A

Det finns olika metoder för att beräkna självkostnaden, och beror på att företagets verksamheter skiljer sig åt. Innebär att ingen metod kan sägas vara generell för alla. Det finns två huvudmetoder;
- Periodkalkylering (även benämnd processkalkylering)
- Orderkalkylering (även benämnd kund- och påläggskalkylering)

Inom ramen för varje huvudmetod finns sedan delmetoder. För orderkalkylering finns det två delmetoder;
- Påläggsmetoden
- Aktivitetsbaserad självkalkylering (ABC)
När ett företag arbetar med blandade period- och orderkalkyler säger man att de arbetar med hybridkalkyler.

How well did you know this?
1
Not at all
2
3
4
5
Perfectly
3
Q

Periodkalkylering och tre metoder

A

Vid periodkalkylering beräknas självkostnaden för en viss tidsperiod, ex. för ett år eller ett kvartal. Periodkalkylering passar bäst när ett företag endast håller sig till en vara eller tjänst eller flera varor av likartade slag. Man säger att de är lika resurskrävande. Det är en viktig förutsättning då man med periodkalkylen beräknar kalkylobjektets självkostnad med enkla beräkningsmetoder. Typexempel på branscher i vilka periodkalkyler används är bryggeri-, livsmedel-, textil-, och kemibranschen. Man skiljer mellan tre metoder för periodkalkylering;

  • Divisionmetoden
  • Normalmetoden
  • Ekvivalentmetoden
How well did you know this?
1
Not at all
2
3
4
5
Perfectly
4
Q

Divisionmetoden

A

Divisionmetoden är den enklaste kalkylen av självkostnadstyp. Självkostnaden för en produkt eller tjänst beräknas med metoden enligt följande:

Totalkostnad för en tidsperiod / verksamhetsvolym = självkostnad per styck

How well did you know this?
1
Not at all
2
3
4
5
Perfectly
5
Q

Divisionmetoden med uppdelning på kostnadsställen

A

Divisionmetoden förekommer i två varianter, en utan uppdelning på kostnadsställen och en med. En uppdelning av kostnadsställen kan vara viktig för ex. kontroll av var i företaget kostnader uppstår och deras utveckling över tid per ex. avdelning.

Ett kostnadsställe kan utgöras av ex. tillverkningsavsnitt, ansvarsområde och avdelningar. Vid en uppdelning på kostnadsställen divideras kostnaden per kostnadsställe med verksamhetsvolymen i respektive kostnadsställe. Men självkostnaden per vara blir ändå
densamma, det är bara uppdelat olika.

How well did you know this?
1
Not at all
2
3
4
5
Perfectly
6
Q

Sysselsättningseffekten – en nackdel med divisionsmetoden

A

Nackdelen är att sysselsättningsnivån inte beaktas. Med metoden fördelas samtliga kostnader på verksamhetsvolymen oavsett deras storlek. Det är vanligt att företag har variation i sin sysselsättning, mellan tidsperioder beroende på ex. konjunkturer och säsongsvariationer. Eftersom ingen hänsyn tas till dom i kalkylen, kommer sysselsättningsskillnader att påverka storleken på självkostnaden mellan perioder. När sysselsättningen är under den normala kommer självkostnaden per enhet att stiga, och när den är över den normala kommer den att sjunka. Det är önskvärt med stabila självkostnader
över tid.

How well did you know this?
1
Not at all
2
3
4
5
Perfectly
7
Q

Normalmetoden

A

För att komma till rätta med sysselsättningseffekten kan normalmetoden användas. Fördelen med den är att självkostnaden inte fluktuerar mellan tidsperioder pga. sysselsättningsvariationer. Kostnaderna indelas med normalmetoden i fasta och rörliga. De behandlas sedan på skilda sätt i kalkyleringen. Rörliga kostnader divideras med verklig verksamhetsvolym och fasta kostnader med normal verksamhetsvolym. Med verklig volym avses den volym som faktiskt framställs eller beräknas framställas. Med normal
verksamhetsvolym avses den verksamhetsvolym som över flera tidsperioder ofta framställs, eller ett genomsnitt av verksamhetsvolymen över tid. Självkostnaden för en vara eller tjänst kan beräknas enligt följande;

rörliga kostnader / verklig volym + Fasta kostnader / Normal volym = självkostnad per styck

How well did you know this?
1
Not at all
2
3
4
5
Perfectly
8
Q

Över- och undertäckning av fasta kostnader

A

När den verkliga verksamhetsvolymen för en period avviker från den normala uppstår antingen en under- eller övertäckning av fasta kostnader, men man brukar se det som att under- och övertäckning av fasta kostnader tar ut varandra över tiden (låg/hög-konjunktur).

How well did you know this?
1
Not at all
2
3
4
5
Perfectly
9
Q

Normalmetoden med uppdelning på kostnadsställen

A

Även normalmetoden förekommer utan och med fördelning på kostnadsställen. Beräkningarna utförs på samma sätt med undantag att kostnaderna indelas i rörliga och fasta.

How well did you know this?
1
Not at all
2
3
4
5
Perfectly
10
Q

Ekvivalentmetoden

A

Både divisionsmetoden och normalmetoden utgår från att kalkylobjekten är lika resurskrävande, och det är därför möjligt att dividera totalkostnaden för en period på verksamhetsvolymen. Men denna förutsättning gäller inte alltid, man måste då hänsyn till skillnader i kalkylobjektens resurskrav. En metod som då kan användas är ekvivalentmetoden.

How well did you know this?
1
Not at all
2
3
4
5
Perfectly
11
Q

Ekvivalenttal

A

För att kunna ta hänsyn till dessa skillnader i resurskrav används ekvivalenttal. De fastställs genom studier av verksamheten, ex. tidsåtgång och materialförbrukning. Exempelvis om ett företag har två produkter i samma slag av process, men den ena produkter kräver dubbelt så mycket bearbetning, och ska då bära dubbelt så stor kostnad som den andra. Företagets ekvivalenttal är då 2 för den mer resurskrävande produkten och 1 för den mindre resurskrävande. Om en produkt kräver 4 gånger så mycket bearbetning som den andra produkten, är dennes ekvivalenttal 4 osv

How well did you know this?
1
Not at all
2
3
4
5
Perfectly
12
Q

Ekvivalentvolym

A

Innan självkostnadsberäkningen kan genomföras behöver ytterligare ett begrepp introduceras, nämligen ekvivalentvolym. De andelar av kostnaderna som ska påföras kalkylobjekten, beror, utöver ekvivalenttalen, på volymen per objekt. Ekvivalenttalen multipliceras därför med volymen per kalkylobjekt. Då erhålls ekvivalentvolymen per objekt. Den kommer vid beräkning av självkostnaden fånga upp de skillnader i resurskrav som finns – fungerar som ett vägningstal. Beräkning av självkostnaden
När självkostnaden för ex. en styck vara eller tjänst ska beräknas, används både ekvivalentvolymen och den verkliga volymen.

How well did you know this?
1
Not at all
2
3
4
5
Perfectly
13
Q

Produkter i arbete vid periodkalkylering

A

Vid produktkalkylering beräknas självkostnaden för en viss period. Man vill därför inte att händelser från andra perioder ska störa beräkningarna. Finns dock ändå två fall som avviker från idealfallet. Ett första är att det vid en periods inledning redan finns påbörjade produkter som kommer att färdigställas under perioden. Det andra fallet är när det fin s produkter i arbete vid periodens slut men inte vid dess inledning.

How well did you know this?
1
Not at all
2
3
4
5
Perfectly
14
Q

Orderkalkylering

A

Vid orderkalkylering beräknas självkostnaden för företagets kalkylobjekt oberoende av tidsaspekten. Trots att det heter orderkalkylering behöver inte kalkylobjektet vara en order. Orderkalkylering är lämpligt då kalkylobjekten väsentligt skiljer sig åt när det gäller resursförbrukning. I ex. en bank som har flera olika slag av tjänster; långivning, insättning, uttag, värdepappershandel osv. Om banken vill beräkna kostnaderna för tjänsterna så är det inte lämpligt att ta samtliga kostnader för en tidsperiod och dividera dem med antalet tjänster eller kunder. Tjänsterna eller kunderna behöver därför kostnadsberäknas var för sig.

How well did you know this?
1
Not at all
2
3
4
5
Perfectly
15
Q

Utgångspunkter för orderkalkylering

A

Självkostnaden utgör summan av samtliga kostnader för en vara till dess den är levererad och betald.

vid orderkalkylering förekommer ytterligare två definitioner av begreppet självkostnad;

Den teoritiska defintionen: Självkostnaden utgörs av kalkylobjektets särkostnader plus fördelade samkostnader

Den praktiska defentionen: Självkostnaden utgörs av kalkylobjektets direkta kostnader plus fördelade omkostnader

How well did you know this?
1
Not at all
2
3
4
5
Perfectly
16
Q

Särkostnad och samkostnad – det teoretiska begreppsparet

A

Särkostnader är kostnader som orsakas av ett kalkylobjekt i en viss kalkylsituation. Ex. lönekostnader i ett konsultföretag, den tid som läggs ned på ett uppdrag är unik för just det uppdraget. Vilka kostnader som utgör särkostnader kan inte generellt anges. Det varierar mellan kalkylobjekt och kalkylsituationer.

Samkostnader är kostnader som orsakas gemensamt av två eller fler kalkylobjekt i en viss kalkylsituation. Ex. i en bank där man erbjuder flera olika tjänster i en lokal, är lokalkostnaden då en samkostnad för tjänsterna eftersom den orsakas gemensamt av tjänsterna. Eller i ett tillverkande där maskinerna behöver underhåll är detta samkostnader. Vid kalkylering är man endast intresserad av de andelar av samkostnaderna som hör till just den ordern, och dessa måste på något sätt mätas. Man säger att samkostnader behöver fördelas till kalkylobjekten.

17
Q

Direkt kostnad och omkostnad – det praktiska begreppsparet

A

Sär- och omkostnader är det teoretiskt korrekta begreppsparet vid orderkalkylering, men när kalkyleringen görs rutinmässigt behöver den förenklas. Måste väga nytta och kostnad. Istället för begreppen sär- och samkostnader används då begreppen direkta kostnader och omkostnader (indirekta kostnader eller overheadkostnader). Distinktionen mellan dessa görs då med avseende på hur de registreras i redovisningen. Direkta kostnader registreras direkt på kalkylobjektet. Omkostnaderna däremot registreras på det sammanhang eller det ställe i företaget på vilket det uppstår. Omkostnaderna fördelas sedan vidare till kalkylobjekten via särskilda omkostnadspålägg. Begreppen direkt kostnad och omkostnad kan därmed definieras enligt följande:

Direkta kostnader = Kostnader som påförs kalkylobjektet direkt
Omkostnader = Kostnader som påförs kalkylobjekt via fördelning

Kostnader bör i så stor utsträckning som det är kostnadsmässigt försvarbart behandlas som direkta kostnader. Ju större andel som behandlas som direkta kostnader, desto bättre blir precisionen i kalkyleringen.

18
Q

Två metoder för orderkalkylering

A
  • Påläggsmetoden
  • Aktivitetsbaserad självkostnadskalkyl (ABC)

Metoderna bygger på samma grund, men vissa skillnader förekommer mellan dom, och rör främst det sätt på vilket omkostnaderna fördelas till kalkylobjekten.

19
Q

Påläggsmetoden

A

Principerna för orderkalkylering kan tillämpas på olika slag av företag, ex. tillverknings-, tjänste-, och handelsföretag. Direkta kostnader bestäms i princip på samma sätt i samtliga slag av företag. Nedan ges exempel på hur orderkalkyler, s.k. kalkylmallar, typiskt ser ut i ett
tillverkande företag:

(fullständigt exempel sida 25 studco.)
Påläggmetoden i tillverkande företag:
+Direkt material(dm)

+Direkt lön (dl)

+Direkt teknik/maskin(dt/m)

+materialkostnader(mo)

+Tillverkningsomkostnader(to)

+Speciella dirket kostnader(sdk)

  • tillverkningskostnad(tvk): Summan av ovanstående kostnadsposter

+administrationskostnader(ao)

+Försäljningomkostnader (fo)

+Direkta försäljningskostander(df)

självkostnad (sjk) : summan av samtliga kostnadsposter

20
Q

Kriterier för fördelning av omkostnader

A

Vid orderkalkylering indelas kostnaderna i direkta kostnader och omkostnader. Att bestämma de direkta kostnaderna är inget problem, däremot är det betydligt svårare att bestämma kalkylobjektens andelar av omkostnaderna. I praktiken grupperas omkostnader och väljs fördelningsnycklar med utgångspunkten att fördelningen ska ge en rättvisande eller rimlig bild av de förhållanden man vill fånga upp. Fördelade omkostnader kan uttrycka olika förhållanden. Man talar om att det finns olika kriterier eller motiv för fördelning av omkostnader. Det finns tre dominerande kriterier för fördelning av omkostnader; orsak/verksam, nytta och bärkraft.

21
Q

Orsak/verkan – samband

A

Det dominerande kriteriet för fördelning av omkostnader är orsak/verkan. Strävan är att fördela kostnaderna på basis hur kalkylobjekten orsakar kostnader. Att fastställa orsakssamband är en svår uppgift. Man indelar omkostnaderna i rörliga och fasta. De rörliga omkostnaderna knyts orsakslogiskt till kalkylobjekten genom tillämpning av proportionalitetsprincipen. Man väljer då fördelningsnycklar med vilka omkostnaderna varierar proportionellt. De utgörs av verksamhetsvolymen eller av någon variabel som följer den. Direkt lön och direkt material är exempel. Ju större volym desto högre kostnader för direkt lön.

22
Q

Nytta

A

Ett annat kriterium för fördelning av omkostnader är nytta. Det tillämpas på fasta kostnader (kapacitetskostnader). Ex. kostnader för lokaler, reklamsatsningar och interna tjänster. Här talar man istället om att kalkylobjekten drar nytta av t.ex. lokaler. Denna nytta kan utgöra en utgångspunkt för fördelningen av kostnaden. Lokalkostnaden kan då fördelas i förhållande till det lokalutrymme kalkylobjektet kräver. Att fördela omkostnader med nyttokriteriet kan hävdas utgöra ett uttryck för ett långsiktigt orsakande av kostnader.

23
Q

Bärkraft

A

Många kostnader är av det slaget att det inte är möjligt att tala om orsakande på varken kort sikt (orsak/verkan) eller lång sikt (nytta). Kostnader som är relaterade till ex. administration, försäljning, företagsledning osv. är exempel som kan utgöra sådana. Ett fördelningskriterium som då kan användas kallas bärkraft. Omkostnader fördelas då med utgångspunkt i hur stora andelar kalkylobjekten anses klara av att bära. Bärkraftgrunder är ex. lönsamhet, omsättning, totala tillverkningskostnader osv. För lönsamhet resonerar man att ju lönsammare en vara eller tjänst är, desto mer omkostnader klarar den att bära.

24
Q

Principer för fördelning av omkostnader

A

Omkostnaderna grupperas i olika slag av omkostnadsposter med utgångspunkt i vilket sammanhang eller var i företaget de uppstår. Omkostnaderna fördelas sedan vidare till kalkylobjekten via pålägg. Påläggen beräknas med fördelningsnycklar. Påläggen kan uttryckas i procenttal och abslouttal. Principen för fastställandet av påläggen är:

omkostnader/fördelningsnyckel = pålägg

fördelningsnycklerna kan i princip utryckas på tre sätt: (I vissa fall kombinationer av dessa)
- Tid(ex. arbets och maskintid)
- kvantitet/mängd (ex. stycken, vikt och yta)
- Värde((ex. material-, löne-, varu-, projekt-, kund-, tjänste-, och
tillverkningskostnad)

  1. Bestäm direkta kostnader
  2. Gruppera omkostnaderna (ex. materialomkostnader)
  3. Välj fördelningsnycklar
  4. Beräkna påläggssatser
  5. Fördela omkostnaderna till kalkylobjekten
  6. Beräkna självkostnaden