inflammation 2 Flashcards
När kan vi få en systemisk inflammation
Om de proinflammatoriska signalerna når systemkretsloppet i tillräckligt stora mängder kan vi få en systemisk inammation där flera delar av kroppen blir delaktiga.
Vad sker vid feber?
Till att börja med får vi feber, en systemisk temperaturökning. Hypotalamus kommer dessutom notera ökningen av pro-inammatoriska signaler och själv försöka dämpa det systemiska svaret, allt handlar ju om att ha en balans mellan pro- och anti-inammatoriska signaler. Febern ökar mobiliseringen av leukocyter från benmärgen till lymfkörtlar och blodet. När inammationen når levern aktiveras syntesen av akutfasproteiner som hjälper kroppen vid en stressituation.
Vad orsakar feber?
Feber orsakas av cytokinerna IL-1, TNF- och IL-6 (De två förstnämnda är familjer medan IL-6 är en hematopoetisk cytokin) som verkar i hypotalamus. En region av hypotalamus reglerar vår normala kroppstemperatur och när den påverkas av de ovannämnda cytokinerna höjs måltemperaturen, prostaglandinet PGE2 frisläpps i hypotalamus och genom vasomotorcentrat och genom det sympatiska nervsystemet orsakas en vasokonstriktion av de perifera kärlen så värme inte leds ut till huden lika mycket och andra värmegenererande processer i kroppen ökar.
Hur fungerar neural negativ feedback från hypotalamus
Samtidigt nns en neural negativ feedback från hypotalamus till många andra delar av kroppen, t.ex. hypofysen genom ACTH till binjurebarken orsakad av hormoner från hypotalamus. Den kraftiga mängden inammatoriska cytokiner måste balanseras för att se till att svaret blir proportionell till behovet, inte mer. Från hypotalamus skickas många signaler till olika regioner såsom hypofysen som orsakar en ökad utsöndring av anti-inammatoriska signalmolekyler, ett bra exempel är glukokortikoider såsom kortisol från binjurebarken. Glukokortikoider är ett bra exempel för de stoppar väldigt många typer av inammatoriska celler (leukocyter) så glukokortikoider verkar på många steg i kedjan av inammatoriska signaler. Den neurala återkopplingens intracellulära eekt bygger till stor del på NF-kB som är en gemensam nämnare för många händelser i cellen.
Vad gör Den ökade kroppstemperaturen?
Den ökade kroppstemperaturen ökar rekryteringen och mobiliseringen av lymfocyter ut till vävnader där de behövs. Leukocyter kommer snabbare in till lymfkörtlarna genom att adhesionsproteinerna ICAM-1 och CCL21 uttrycks mera på endotelcellerna i lymfkörtlarna, leukocyter fäster då lättare och kan migrera ut ur blodödet. Febern leder till en mobilisering av neutroler som är redo men inte helt mogna ut från benmärgen genom cytokinet G-CSF. Generellt ökar nivåerna av de tre cytokinerna TNF-, IL-1 och IL-6, bakterier och virus har svårare att föröka sig då temperaturen inte längre är optimal för deras replikationscykel.
Hur skapas akutfasproteiner
Det sista steget är att akutfasproteiner skapas och utsöndras från levern och induceras också av IL-6, IL-1 och TNF-. IL-1 och TNF- inducerar syntesen av typ-1 akutfasproteiner och IL-6 syntesen av typ-2.
Målet med akutfasproteiner?
Målet med akutfasproteinerna är: att skydda kroppen från främmande organismer, begr änsa vävnadsskador från en inammation, öka koagulationsfaktorerna samt ge en antiinammatorisk återkoppling. Tittar man på t.ex. CRP så promoterar den en opsonisering av bakterier men även döda celler vilket skyddar kroppen, eller en stor mängd proteashämmare som förhindrar en överdriven vävnadsskada.
Vilka typer av akutfasproteiner finns?
g
Det viktiga med en systemisk inammation är att?
Det viktiga med en systemisk inammation är att
det är en akut och transient process som endast bör vara en kortare period,
när denna process blir långdragen kan vi börja uppleva problem då en _kronisk
systemisk inammati_on är som att vara sjuk i era månader och kan då
blir patogent.
Anledningen till att en akut
inammation kan leda till vävnadsskada är?
Anledningen till att en akut
inammation kan leda till vävnadsskada är att <strong>proteaser och fria radikale</strong>r
(a från neutroler) som ska bekämpa den inammatoriska orsaken också
bryter ned kroppsegna vävnader, ju längre en inammation pågår desto mera
kroppsvävnad som utsätts för dessa nedbrytande molekyler som leder till en
vävnadsnekros.
Hur kan kronisk inflammation uppstå?
Akuta inammation kan leda till kroniska inammationer om den _inte läker
ut_eller om den återkommer era gånger, till exempel orsakar en bakteriell
pneumoni en akut inammation som om den inte läker ut leder till en kronisk
inammation.
Dessutom kan kroniska inammationer uppkomma direkt och inte kräva
en akut inammation. De tre huvudsakliga orsakerna för denna väg är: 1)
intracellulära patogener<strong> </strong>(M. Tuberculosis, TBC, mm), 2) främmande kroppar
som vi inte kan bryta ned, samt 3) autoimmuna reaktioner såsom reumatoid
artrit.
Vad avgör då om en kronisk inammation kommer att utvecklas eller
inte? Det nns några faktorer man har identierat som viktiga för att avgöra
om en kronisk inammation utvecklas, dessa är
Tidslängd
Var på kroppen inammationen nn
Orsaken till inammationen
Individens blodstatus och immunkompetens
Eventuell defekt i leukocytfunktion
Om vi tittar efter vad som skiljer den kroniska inammationen från den
akuta ser vi fyra stora skillnader mellan dem två.
Först och främst är en kronisk inammation mycket mera heterogen
dvs mera oregelbunden i sin patogenes, en akut inammation hade tydliga
tecken (ökad vaskulär permeabilitet som den mest centrala) medan en kronisk
inammation kan utvecklas på olika sätt och har lite regelbundenhet.
En inammatorisk process kan gå i skov, det innebär att sjukdomstillståndet
kan går upp och ned med tillfällen av utläkning och andra med kraftigare
vävnadsskada.
Som vi sa tidigare är en kronisk inammation mera komplex, en kroniskt
inammerad vävnad genomgår en kombination av läkning och inammation
samtidigt.
Sist så har den kroniska inammation en ökad immunologis specicitet.
Det nns likt den akuta in-
ammationen typer av leukocyter
som kännetecknar en kronisk inammation.
Det är
Det är _monocyten, T-lymfocyten
och fibroblaste_n och
det är monocyten som dominerar.
Hur kan olika signaler driva en monocyt till att utvecklas till olika makrofager?
Vad gör de aktiverade makrofagerna?
De nu aktiva och
dierentierade makrofagerna ger ifrån sig cytokiner och nedbrytande molekyler
(proteaser, lipaser, fria radikaler mm), cytokinerna kommer v_erka på
T-lymfocyter_ och aktivera dem.
Beskriv Arteroskleros
Arteroskleros är en sjukdom då _kärlvävnaden blir inammerad och kan bilda
plack_ som stör blodödet och i värsta fall bildar tromboser, sjukdomen är
värst om den drabbas kärl i hjärtat eller hjärnan. Arteroskleros tros orsakas
främst av skador på endotelet när endotelet har blivit dysfunktionell.
Kom ihåg nu att inga leukocyter ska egentligen nnas i endotelet så redan här är kärlet patogent, makrofagerna kommer orsaka en inammation och
äta till sig lipider som nns i blodströmmen men som de inte bryter ned
utan ansamlar. Makrofager skapar även fria radikaler (oxiderande syre) som
muterar lipider vilka stimulerar proliferationen av glatta muskelceller. Att
makrofagerna äter så mycket lipider utan att bryta ned dem kommer ge dem
ett karaktäristiskt utseende, man kan se vakuoler i dem där fettet lagras och
de kallas därför foam cells. Det här är varför en lipid-rik kost kan vara farlig.
Utöver makrofager migrerar även T-lymfocyter in i kärlväggen och driver
den kroniska inammationen så makrofagerna fortsätter jobba och inducerar
angiogenes som stimulerar proliferationen av glatta muskelceller.
Det slutliga steget är en extracellulär ansamling av fibros och fett som
ett resultat av den kroniska inammationen, om inga plack ramlar av kan
ansamlingen av fett och kollagen leda till att kärllumen blir så liten att vi får
en ischemi nedströms.
Figur 2.10: En kronisk utsättning för skadande faktorer leder till dysfunktionella
endotelceller som vid en skada drar till sig leukocyter, något de inte ska
göra. Leukocyterna startar en långdragen kronisk inammation som leder till
en utbuktning, makrofager som samlar fett och slutligen en samling av ECM
som bara skräpar
