Språk och afasier instuderingsfrågor Flashcards
• Hur är talapparaten uppbyggd?
● Talapparaten är de delar av kroppen som används i talproduktion.
● Består av tre system med olika funktion:
○ Andningssystemet:
■ Lungorna, bröstkorgen, diagfragma och luftstrupe.
■ Producerar den luftström som de andra delarna av talapparaten använder för att
producera ljud.
○ Fonationssystemet:
■ Struphuvudet och stämläpparna.
■ När stämläpparna förs ihop gör lufttrycket att de börjar vibrera vilket kallas för
fonation (råljud).
○ Artikulationssystemet:
■ Hålrummen ovanför struphuvudet (svalg, munhåla, näshåla) och de strukturer
som omger hålrummen (tungan och läpparna).
■ Här formas konsonanter och vokaler (språkljud).
• Redogör för Wernicke – Geschwindmodellen, vad den bidragit med och vilka brister den anses ha idag.
● Förklarar hur språk produceras hos människor och redogör för hur anatomiska strukturer
kopplade till språk är ihopkopplade med varandra och utgör ett språksystem.
● Information bearbetas annorlunda beroende på om det rör sig om att förstå det skrivna ordet
(läsning) och att svara på talat språk (talförståelse och talproduktion).
● Läsning:
○ Informationen når först occipitalloben via ögonen, sedan primära visuella cortex och
vidare till gyrus angularis för att slutligen nå Wernickes area. Då har man läst tyst och
förstått.
● Talförståelse:
○ Språkljud kommer in via öronen, sedan till primära auditiva cortex och vidare till
Wernickes area. Då har man hört och förstått.
● Talproduktion: Arcuate fasciculus skickar signaler till Brocas area. Därifrån går de vidare till
motorcortex som aktiverar artikulationsmuskler i ansiktsområdet (M1) vilket blir till tal.
● Bidrag: Förklarar mekanismerna bakom språkförståelse- och produktion.
● Brister:
○ När man har gjort studier på människor stämmer forskningsresultaten inte överens med
modellen då skador på vissa områden inte skapar de nedsättningar som skulle uppträda
om man följer modellen.
○ Skador utanför regioner beskrivna i modellen kan leda till afasi (svårigheter i
språkproduktion) vilket talar för att nätverket är mer omfattande än vad som beskrivs
här.
• Ge exempel på forskningsfynd (studier) som talar emot att afasi kan förklaras utifrån skada i endast ett visst specifikt område. Stämmer den kliniska verkligheten (patienters verkliga symptombild) med definitionen av Brocas afasi som endast en expressiv svårighet?
● Afasi:
○ En förvärvad kommunikationsstörning som följd av hjärnskada och karaktäriseras av nedsatta språkliga förmågor som att prata, lyssna, förstå, läsa och skriva.
○ Kan inte förklaras utifrån sensorisk nedsättning eller sjukdom, är heller oftast inte relaterad till intellekt.
● Klassifikationer av symtom var till en början kopplade till hjärnregioner, men sådana exakta
korrelationer finns inte då språkproduktion och -förståelse beror på ett komplicerat nätverk med
flera involverade hjärnstrukturer som samarbetar.
● Det finns stora variationer i symtombild beroende på skadans lokalisation, omfattning och
personliga faktorer, därför går det inte att förklara afasi utifrån skada i endast ett specifikt
område, utan beroende på var skadan är lokaliserad (tillsammans med de andra faktorerna)
varierar symtomen.
● Därför har man gjort en uppdelning av olika former av afasi som är relaterade till skador på olika
kortikala områden:
○ Icke-flytande: En svårighet att uttrycka sig språkligt.
○ Flytande: En störning i språkförståelse (pratar flytande men utan mening).
○ Rena afasier: Enbart en förmåga är påverkad (som att läsa eller skriva).
● Nina Dronkers och medarbetares (1999) studie på strokepatienter med språksvårigheter.
○ Relaterar flytande afasi till skador på mediala temporalloben och tillhörande vitsubstans.
○ Talapraxi (icke-flytande) kan relateras till skador på insulan.
○ Endast två av många områden som är kopplade till olika former av afasi, det är alltså inte
ett enskilt område som ligger bakom.
● Brocas afasi:
○ Inte enbart en expressiv svårighet då många personer med diagnosen inte bara har svårt
att uttrycka sig, utan det är även många som har problem med språkförståelsen.
○ Tyder på svårigheter med att processa tal så att det kan förstås som språk och går att
relatera till skada på gyrus temporalis superior.
• Vilken funktion/uppgift har primära auditiva kortex?
● Är första mottagare av auditiv input och är uppdelad i flera områden som bearbetar ljud utifrån
våglängd, beräknar var ljudet kommer ifrån och utför rörelser baserat på ljudinformationen.
● Informationen filtreras och skickas sedan vidare i ledet av språkprocessande.
• Jämför forskningsmetoderna elektrisk stimulering, TMS och blodflödesmätningar (PET) - Vilka fördelar resp. problem kan finnas med dessa metoder och hur man tolkar resultatet för dem (och resultatens generaliserbarhet).
● Elektrisk stimulering:
○ Har använts för att kartlägga områden relaterade till språk, däribland Brocas och Wernickes areor.
○ Dessa påverkas av elektrisk stimulering, antingen genom att man lyckas framkalla vokalisering eller hämma förmågan att vokalisera.
○ Problem:
■ De kortikala språkområdena varierade mellan försökspersoner vilket påverkar generaliserbarheten negativt.
■ Endast enstaka substantiv användes vid de klassiska studierna, så fler hjärnregioner är troliga att vara involverade, om man hade inkluderat verb och
meningar också.
● TMS (Transcranial Magnetic Stimulation):
○ Man kan tillfälligt “slå ut” kortikala områden på friska försökspersoner, så kallade “virtual lesions” genom att man skickar en elektrisk puls genom skallbenet.
○ Fördelar:
■ Man erhåller god kausal samt temporal information vilket gör att man kan avgöra vilka hjärnregioner som är nödvändiga och tillräckliga för en given funktion, som att den anteriora delen av Brocas area är involverad i semantiskt processande och den posteriora delen i fonologiskt processande, samt beskriva förändringar i tidsförlopp av hjärnaktivitet.
■ På så vis har man lyckats specificera funktionen i klassiska språkområden.
○ Problem:
■ Man är begränsad till kortikala (ytliga) områden.
■ Apparaten producerar ett ljud som kan skapa en reaktion hos personen som utsätts för stimulationen.
■ Kan orsaka muskelsammandragningar, obehag och smärta.
■ Verkningsområdet är diffust så det går inte riktigt att veta var man får effekt.
● Blodflödesmätningar (PET):
○ Ger en funktionell avbildning genom att man mäter fördelningen av ett radioaktivt ämne
i blodet.
○ Principen är att kognitiv aktivitet leder till ökad neural aktivitet, vilket leder till ökning av
lokalt blodflöde i hjärnan, vilket orsakar en förändring i koncentrationen av radioaktiv
markör, och således en förändring av PET-signalen.
○ Man använder sig av en blockdesign där man mäter hjärnaktiviteten i block (cirka en halv
till en minut) och jämför olika kognitiva tillstånd, ett experimentellt intressant tillstånd
och ett jämförelsetillstånd som ofta kallas för baseline.
○ Fördelar:
■ Man kan mäta hela hjärnan samtidigt.
■ Ger relativt god spatial och temporal upplösning, därför kan man dra slutsatser
om var och när något sker. Exempelvis har man kunnat dra slutsatser om vilka
hjärnregioner som aktiveras vid auditiv input (Wernickes area). Här kan man se
att språkförståelse och ordgenerering kräver bearbetning på flera nivåer och är
således inte begränsat till en specifik region.
○ Problem:
■ Man måste injicera radioaktiva substanser, kan därför inte göras vid upprepade
tillfällen.
■ Begränsad till blockdesign.
