nervsystemet Flashcards
Vilka är nervsystemets 4 huvudfunktioner?
- sända information från kroppens yttre och inre till ryggmärgen och hjärnan
- sända kontrollsignaler från hjärnan och ryggmärgen för att göra-åtgärda-juster i kroppens inre och yttre
- livsupprätthållande funktioner, balans i kemi, hjärta, andas, blodtryck
- tankar, känslor, personlighet
Vad är en sensorisk nervcell-neuron
den leder nervimpulser från sinnesorganen tex huden till CNS - affereta signaler
vad är en neuron
en nervcell
beskriv nervcellens uppbyggnad
dendrit nucleus synaps axon myelin soma
Vad är myelin
ett skyddande fetthölje i axonet som gör att nervsignalerna går fortare
Vad är en synaps
en omkopplingsstation
Vad är axon
den leder information bort från cellkroppen
Vad är dendriter
dendriter leder information till cellkroppen
vad gör afferenta nerver
sänder information till ryggmärgen och hjärnan
vad gör efferenta nerver
sänder information till kroppens delar i motoriska nervbanor
vad är en motorisk enhet?
är den motoriska nerv och muskelcell den styr
hur stor är en motorisk enhet?
den kan vara allt från få celler(finmotorisk) till 2000st (grovmotorisk)
Vad består CNS av?
hjärnan och ryggmärgen
Definiera en perifer nerv
är en nervtråd som förmedlar signaler till och från CNS
Vad är autonoma NS uppgift?
att styra funktioner i kroppens organ som inte är direkt viljestyrda
Vad är proprioception?
människans förmåga att kunna avgöra de egna kroppsdelarnas position
vad är muskelspolens huvuduppgift?
är att mäta hur muskelns längd förändras och skydda mot översträckning och muskelbristning
vad är senspolens huvuduppgift?
är att se till så att muskeln inte utvecklar för mycket kraft så att sammandragningen orsakar skador i senor eller muskelfäste
ge exempel på effekten av grundmotorisk träning
- förbättrar kommunikationen mellan hjärna och kropp
- förbättrar rörlighet och funktion
- skapar normal funktion och bättre prestation
Förklara skillnaden mellan öppen och sluten kedja
öppen kedja är när du tränar en isolerad muskel och sluten kedja är när du aktiverar hela muskelkedjan och fötterna är i marken
nämn de 9 grundmotoriska rörelserna
rulla åla stödja krypa gå springa hoppa hänga klättra
info om hjärnan
Hjärnan väger ungefär 1,5 kilo,
Hjärnan förbrukar dock 20 procent av kroppens energi 20 procent av den syremängd som tillförs kroppen via blodet.
Storhjärnan
består av två halvor,
s.k. hemisfärer
Hemisfärerna delas in i höger och vänster sida
Hos de allra flesta är vänster hjärnhalva dominant och ansvarar framförallt för språk och tal.
Höger hjärnhalva är mer konstnärlig och skapande.
Hjärnbarken
Storhjärnans yttre skikt kallas för hjärnbark eller cortex. Den är överordnad resten av det centrala nervsystemet. Hjärnbarken kan styra mekanismer som finns utvecklade i nätverk inom lägre delar av CNS så att dessa smidigt kan anpassas till olika krav med en oslagbar flexibilitet.
Hjärnbarkens yta är veckad, och ser ut ungefär som en knäckt valnöt. Vecken kallas vindlingar och har mellanliggande fåror. Detta är lösningen på problemet med att få den stora ytan i ett huvud att ta tillräckligt lite plats för att kunna passera den trånga födslokanalen. Några fåror är extra tydliga och de delar in de båda hjärnhalvorna i lober.
Storhjärnans lober har olika uppgifter
I pannlobens bark finns rörelsecentrumet som kontrollerar alla viljestyrda muskelrörelser. Här är också de högsta tankefunktionerna och vår förmåga att koncentrera oss förlagda.
I tinningloben finns bl. a. centra för hörsel- och talförståelse samt viktiga områden för att hantera minne och känslor.
I hjässloben samordnas sinnesintrycken från öga, öra, hud och rörelseapparat med varandra och hjärnan skapar här en “inre bild” av omvärlden och den egna kroppens läge och rörelser i denna omvärld.
I nackloben finns centra för synen.
Ventriklarna
I storhjärnan finns fyra hålrum som kallas ventriklar. Ventriklarna har förbindelse med varandra och innehåller en klar vätska som kallas hjärn- och ryggmärgsvätska (cerebrospinalvätska). Vätskan bildas i ventriklarna, och sprids över hjärnan och i ryggmärgen. Vätskan är stötdämpande och ger ett bra skydd för hela centrala nervsystemet. Hjärn- och ryggmärgsvätskan transporterar näringsämnen till hjärnan och avfallsprodukter från ventriklarna.
Basala ganglierna
Dessa är en grupp stora nervkärnor djupt inne i pannloben som har en viktig roll i reglering av motoriken. De mottar information från hela hjärnbarken för att koordinera och sortera både beslut till rörelser och rörelseprogram. De bearbetar detta för att sedan sända informationen vidare till thalamus och därifrån åter till hjärnbarken. Basala ganglierna är viktiga för rörelsesystemet, reglerar våra rörelser, kroppshållning och spänningen i musklerna.
Thalamus
Thalamus kan liknas vid en telefonväxel och fungerar som en kopplingsstation från basala ganglierna samt till och från hjärnbarken.
Alla olika sorters sinnesintryck utom luktförnimmelser måste passera genom och kopplas om i thalamus för att kunna nå upp till storhjärnsbarken. Därför kallas ofta thalamus för “nyckeln till storhjärnsbarken”.
Hypothalamus
Hypothalamus håller igång kroppen och sköter drifter och känslor. Här finns centra för bl.a. hunger, törst, mättnad, lust, olust, hormonkontroll och dygnsrytm. Det är hypothalamus som svarar för att upprätthålla den rätta balansen i den inre kroppsmiljön. Detta är en förutsättning för att livsprocesserna skall fungera
Hypofysen
Hypofysen är en ärtstor körtel belägen närmast skallbasbenet, under hjärnan och bakom ögonen. Den tar emot nervsignaler från hypothalamus och fungerar som ett överordnat hormonellt organ. Hypofysen bildar flera olika hormoner, vilka i sin tur stimulerar andra körtlar i kroppen att bilda hormoner. I hypofysen bildas bl.a. hormoner som:
stimulerar sköldkörteln stimulerar binjurebarken stimulerar äggstockarna och testiklarna stimulerar tillväxten stimulerar mjölkkörtlarna koncentrerar urinen hjälper till vid förlossning och amning
Amygdala
“la la larm”
Denna mandelformade kärna som är belägen i tinningloben räknas till det limbiska systemet. Amygdala har en central roll i samband med att känslor av typen rädsla, skräck och vrede utlöses samt för de justeringar av blodtryck, andning, hjärtverksamhet etc. som krävs för att försätta kroppen i larmberedskap. Amygdala förefaller även att vara av största betydelse för inlärningen av och minnet av starkt känsloladdade händelser, detta i samverkan med hippocampus. Amygdala har också betydelse för hur vi tolkar våra medmänniskors ansiktsuttryck.
Hippocampus
“campusskola”
Hippocampus ligger längs tinninglobens insida. Den har täta kopplingar till större delen av hjärnan och är väldigt viktig för minnet. Här uppstår t.ex. närminnet. Hippocampus är mycket avgörande för vår inlärningsförmåga när det gäller att kunna återkalla fakta (namn, händelser, ansikten) av olika slag. Hippocampus ökar vår förmåga att orientera oss i rummet, särskilt när det gäller att ta sig fram och tillbaka i ett tidigare okänt område.
Limbiska systemet
Detta är en samling strukturer som är inblandade i känslor och beteenden som är avgörande för organismens överlevnadsförmåga och fortplantning. Till det man kallar för organismens överlevnadsförmåga räknas bl.a. inlärningsförmåga, flykt- och kampförmåga, känslolivet och upprätthållandet av homeostasen. Amygdala, hypothalamus, hippocampus och några av thalamus kärnorna är några av strukturerna som ingår i limbiska systemet.
Luktbulben
Från luktbulben går luktsignaler till luktbarken (pannloben).
Hjärnstammen
Hjärnstammen ligger under storhjärnan och förbinder den med ryggmärgen. Hjärnstammen består av mellanhjärnan, mitthjärnan, bryggan och förlängda märgen. Den innehåller omkopplingsstationer som påverkar information mellan hjärnans delar. I hjärnstammen finns även viktiga områden som styr kroppens automatiska funktioner som hormonsystem, blodtryck, andning, hjärtverksamhet, kroppstemperatur, ämnesomsättning och växlingen mellan sömn och vakenhet.
Hjärnstammen kan på ett skämtsamt sätt även kallas för reptilhjärnan . Oftast syftar begreppet på hjärnstammen men i vissa fall räknas även lillhjärnan och amygdala till reptilhjärnan. Reptilhjärnan är den del av människans hjärna som är verksam vid driftpräglade beteenden och grundläggande biologiska funktioner. Reptilhjärnan kallas reptilhjärna dels för att den delen av hjärnan liknar en reptils hjärna och att det inte finnas några nyanser i en sådan hjärna. Ordet avspeglar uppfattningen om reptiler som primitiva, aggressiva och styrda av instinkter. Enligt hjärnforskaren Matti Bergström är hjärnstammen ett stort kraftcentrum där vi har det omedvetna. I hjärnstammen upplevs helheter och här finns de grundvärden som vi föddes
Lillhjärnan
Lillhjärnan är betydande för balans och samordnade rörelser
Lillhjärnan har storleken av en citron och ligger under storhjärnans nacklober, alldeles bakom hjärnstammen. Lillhjärnan består av två halvor, s.k. lillhjärnshemisfärer. Lillhjärnans yta är även den väldigt veckad, men vecken är tunnare än storhjärnans. I genomskärning ser lillhjärnan ut som ett träd. Lillhjärnan betyder mycket för vår förmåga att hålla balansen, utföra väl samordnade rörelser och lagra inövade rörelseprogram, som till exempel cykling. Denna inlärning sker genom att bestämda synapser blir mer effektiva vid upprepad användning. Lillhjärnan tar emot information om kroppens läge och rörelser, och samordnar den informationen med de order om viljestyrda rörelser som kommer från storhjärnan.
Hjärnan omges av hinnor
Tre bindvävshinnor täcker centrala nervsystemet. Hinnorna runt hjärnan övergår direkt i motsvarande ryggmärgshinnor:
Hårda hjärnhinnan ligger ytterst och är kraftigast.
Spindelvävshinnan är den mellersta hjärnhinnan och följer hårda hjärnhinnan.
Mjuka hjärnhinnan ligger innerst och följer hjärnans yta. Hjärnans små blodkärl omsluts av hinnan.
GOST
Grundmotorik
Optimal andning
Segmentell rörlighet
Tyngdpunkt/tyngdpunktsförflyttning
Grundmotorik
Detta begrepp står för de rörelser som utvecklas under våra första levnadsår. Att utveckla sin grundmotorik innebär också en koordinering av andning, kroppens tyngdpunkt, balans samt tolkning av de yttre förhållanden som påverkar rörelsen. Vid träning av grundmotorik är det bra att träna normal koordination och att undvika att bryta ner rörelsen i små delar och bara träna styrka av vissa utvalda muskler. När rörelsen sker bör kroppens tyngdpunkt behållas samtidigt som den är i rörelse (tyngdpunktsförflyttning). När vi uppnår detta är vi i grundmotorisk balans. Under uppväxten och senare i livet stressas nervsystemet av olika anledningar; skador i idrott, mental stress, ensidig träning och en fritid och ett arbete som kräver att vi sitter mycket still vid exempelvis en dator. Kroppen kompenserar detta och så småningom minskar funktionen/prestationen. Genom att träna grundmotoriska rörelser så integreras reflexer och påverkar CNS att optimera kroppens funktioner – nerv och muskelsystem börjar kommunicera och samarbeta.
Optimal andning
För att kroppen ska kunna förses med livsnödvändigt syre måste luft komma in i lungorna och transporteras ut med blodet. Det sker genom andningen som m.a.o. är en livsviktig funktion. I detta avsnitt tittar vi på de muskler och leder som är viktiga för att få en optimal andning.
Kroppens största andningsmuskel, diafragman ingår i centrala kontrollzonen och därför kan vi dra
slutsatsen att andningen är mycket central för att uppnå en god stabilitet och balans. Lungorna är omgivna av revben som fäster på kotor och bröstbenet och diafragman begränsar lungorna nedåt. Diafragman, även kallad mellangärdet är en kupolformad muskulös skiljevägg mellan bröst och bukhåla. Rörelserna i bröstkorgen sker tredimensionellt (framåt/bakåt och uppåt/nedåt, sidled).
Optimal andning ska ske genom näsan och är under optimala förhållanden en automatisk process. När diafragman dras ihop och sänks ner leder det till att bröstkorgen ökar i volym, expanderar lungorna och att det skapas ett undertryck som suger ner luften i lungorna efter att ha passerat näsan och den nedre luftvägen. Utandningen ska ske lika automatiskt genom elastisk rekyl i bröstkorgen och diafragmans högre, avslappnade position. Utandning bör ta ca dubbelt så lång tid som inandning för att optimera utbyte av blodgaser (syre/koldioxid). Detta optimala/korrekta andningsmönster beskrivs ofta som ”barrelbreathing” Vid barrelbreathing expanderar nedre delen av bröstkorgen lateralt vilket medför ett ökat avstånd mellan revbenen. Även nedre delen av magen aktiveras och det går att se en ökad aktivitet av bukväggen (excentrisk kontraktion). Under inandningen sänks diafragman ner utan att tippa bakåt (utan att revbensbågen lyfts), lungorna expanderar och det uppstår ett undertryck som suger ner luften i lungorna. Bäckenbotten blir då parallell med diafragman och det uppstår ett ökat intra abdominalt tryck/IAP (intra abdominal pressure).
Optimalt andningsmönster/näsandning:
Högt syreupptag – främjar fettförbränningen, minskad mjölksyra och ökad återhämtningsförmåga Stresshormoner minskar Matsmältningen förbättras Diafragman stärks Lägre puls vid hög belastning Blodtrycket sjunker
Segmentell rörlighet
Segmentell rörlighet kallas det när alla de segment/kotor som ska utföra en rörelse har rörlighet i alla plan. Då kan omkringliggande muskler utveckla maximal kraft när rörelsen utförs. I ryggraden finns det många leder (segment) som är inblandade när olika rörelser utförs. För att uppnå en funktionell, kontrollerad rörelse med hög prestationsförmåga är det optimalt om alla eller så många segment som möjligt deltar i rörelsen.
För att uppnå en optimal segmentell rörlighet är det viktigt att även omkringliggande muskulatur arbetar optimalt. För att kunna utföra en rörelse måste musklerna arbeta i koordinerade mönster eller kedjor. Vissa muskler är avsedda att ge stöd och skydda vissa strukturer som t.ex. ryggraden, och andra muskler att utveckla kraft. De har specifika fysiologiska och neuromuskulära egenskaper och därför även olika uppgifter.
För att bättre förstå de olika musklernas uppgifter i ett rörelsemönster kan de på ett förenklat sätt delas in i kraftutvecklande och stabiliserande muskulatur. Vid rörelser av armar och ben kommer den kraftutvecklande muskulaturen att utföra arbetet (skapa kraft, längd och rörelse) medan den stabiliserande muskulaturen ger stadga och stöd åt bålen. När kroppen har en optimal funktion sker ett samarbete mellan kraftutvecklande och stabiliserande muskulatur. Detta samarbete styrs av signaler från CNS.
Genom att träna segmentell rörlighet kan du uppnå en funktionell kontrollerad rörelse med hög prestationsförmåga.
Tyngdpunkt/tyngdpunktsförflyttning (stapling)
För att öka prestationsförmågan och få en god balans, styrka, rörlighet och koordination är det viktigt att ha kontroll på kroppens tyngdpunkt och hur lederna är centrerade och staplade. När en rörelse börjar med att ha kontroll på tyngdpunkten, medför det en ökad balans och stabilitet av bålen och då kan armar och ben koordinera bättre och få en större frihet i rörelsen. I alla rörelser som vi utför både i vardagen och under träning underlättas utförandet om rörelsen utgår från tyngdpunkten och bålen. Rörelser som sker i vardagen men även till stor del under träning sker omedvetet och i och med det är det stor risk att vi inte börjar rörelsen med att ha kontroll på tyngdpunkten. Resultatet blir då att rörelsen utförs mindre optimalt. Utmaningen ligger här i att lära kroppen en medveten kontroll på tyngdpunkten så fort en rörelse ska utföras. När kroppens stabiliserande och kraftutvecklande muskler samarbetar så leder det till en god hållning och en optimal tyngdpunkt.
Genom att du har kroppens tyngdpunkt korrekt placerat under träningen kan du skapa optimala förutsättningar för den stabiliserande och kraftutvecklande muskulaturen, vilket leder till att du kan effektivisera vilken träningskvalitet som helst så som t.ex. balans, styrka, rörlighet, koordination.
Kompensation
Vid en skada, inaktivitet, stelhet eller ensidig träning är det relativt vanligt att det sker förändringar i CNS. Det kan leda till att den stabiliserande muskulaturen hämmas och motoriken förändras.
Det kan leda till att biomekaniken, balans, muskelrekrytering, andning etc. förändras och stelhet eller överbelastning/skada uppstår. Vid kompensationsproblematik behöver den kraftutvecklande muskulaturen hjälpa till att stabilisera istället för att producera längd, kraft och rörelse som är deras specialitet.
Förändra det omedvetna
Vid genomförandet av en rörelse är det endast beslutet att starta rörelsen som är en medveten handling. Av nervsystemets funktioner är det endast en liten del som det medvetna har kontroll över. För att få oss att fungera optimalt krävs det att vi gör förändringar i den omedvetna styrningen. CNS behöver matas med korrekt information för att integrera reflexer och hitta tillbaka till de rörelseprogram som det omedvetna/CNS gjort förändringar i.
Det innebär att du som PT ska lägga fokus på VAD DET ÄR SOM HINDRAR kunden från att utföra rörelsen optimalt. Minska ditt fokus på HUR rörelsen utförs! Om du kan få din kund att bli medveten om sina begränsningar så behöver de inte finnas, utan du har resurserna att rätta till problemet.
När en rörelse ska genomföras är det bra att börja med att kunden inte får styra rörelsen utan ska själv lägga märke till vad som händer. Därifrån medvetet korrigera rörelsen och sedan upprepa det omedvetet, utan att styra rörelsen. Då kan din kund skapa nya rörelseprogram och samtidigt använda kroppen på ett optimalt sätt utan att kompensera. När vi korrigerar/bestämmer över en rörelse sker detta i hjärnbarken/cortex, vilken bl.a. styr över våra medvetna rörelser. När vi sedan ska låta rörelserna utföras utan styrning sker detta i hjärnstammen, som är ett stort kraftcentrum där våra ”omedvetna handlingar/rörelser” styrs från. För att påbörja förändringsarbetet hos våra kunder och lära dem att förändra det omedvetna kan vi alltså använda oss av följande verktyg:
hur du tränar förändra det omedvetna
Grundmotorik - Rörelserna ska tränas långsamt med syfte att nervsystemet och muskelkedjorna ska aktiveras korrekt.
Optimal andning – Träna andning för att lära kunden ett optimalt andningsmönster med syfte att mata CNS med korrekt information och på så sätt påverka det omedvetna.
Segmentell rörlighet – Utför rörelserna långsamt då det underlättar för den stabiliserande muskulaturen att arbeta optimalt och funktionellt.
Tyngdpunktsförflyttning – Det är lättare för kunden att ha kontroll på tyngdpunkten om rörelserna till en början utförs långsamt. Öka sedan tempot utan att tappa tyngdpunkten i förflyttningarna.
Principer för att korrigera teknik
För att underlätta korrigering av kundens teknik så har vi tagit fram fem principer att fokusera på i syfte att förbättra kundens utförande av övningen och förbättra kroppens funktion.
Hållning Kontrollzoner Andning Rörelseutslag Tyngdpunkt
storhjärnans delar
hjässlob
pannlob
tinningslob
nacklob
pannlob
centra för motorik
hjässlob
“yeslob”
sammordning av sinnesintryck
centra för sensorik
nacklob
syncentra
tinningslob
minnesfunktioner
hörsel och talförståelse
