Negotiating the therapeutic alliance kapitel 3 förstå rupturer i alliansen och terapeutiska "dödlägen" Flashcards
Är terapeutens uppgift att uppmuntra patienten att ta med sig den cynism, ilska eller förtvivlan som hen känner till här och nu i den terapeutiska relationen?
Ja, för på så sätt kan en vag, generaliserad känsla av hopplöshet och förtvivlan som patienten upplever isolerat förvandlas till en konkret känsla av hopplöshet i ett specifikt relationellt sammanhang.
När terapeuten utforskar motståndet, vad måste man vara villig att utforska då?
Sitt eget bidrag till situationen och att erkänna både för sig själv och för patienten att patientens rädsla faktiskt kan vara baserad på en korrekt uppfattning om någon aspekt av terapeutens handlingar eller attityder
Är patientens uppgift att ta ansvar?
Nej, utan att uppleva ansvar för sina egna handlingar. Det första steget i att ta ansvar för sina handlingar innebär att stå bakom sina nuvarande handlingar, dvs att uppleva sina nuvarande handlingar som utvalda eller önskade. För att kunna göra detta måste hen känna sig tillräckligt självaccepterande i stunden i samband med relationen med terapeuten.
Ett viktigt inslag i processen att utveckla agens innebär vadå…?
Innebär att börja uppleva en känsla av medkänsla gentemot sig själv. Av denna anledning kan den terapeut som omedvetet känner sig fördömande mot dem som inte upplever en känsla av handlingskraft göra det ännu svårare för dem att börja få en sådan upplevelse.
Görs val på “global nivå” för patienten?
Nej, utan snarare ögonblick för ögonblick
För att börja känna handlingskraft/agens, vad är viktigt att som terapeut få patienten att upptäcka?
Upptäcka de val de gör i stunden i den terapeutiska relationen, t.ex. kan handlingen att omedvetet göra motstånd mot utforskandet av en viss känsla eller fantasi omvandlas till handlingen att avsiktligt besluta sig för att inte göra det i nuet.
Vad är en av de bättre möjligheterna att hjälpa patienter att börja ta ansvar för sina handlingar?
Det är att hjälpa dem börja stå bakom sina handlingar i den terapeutiska relationen, t.ex. kan patienten som har svårt att komma åt smärtsamma eller skrämmande känslor uppmuntras att experimentera med att säga “jag är inte villig att utforska dessa känslor just nu” snarare än att säga “jag vet inte vad jag känner”
I ett exempel i kapitlet, vilken var den mest kraftfulla sessionen för patienten?
Den där patienten uttryckligen kunde kritisera sin terapeut för att han inte var till mer hjälp för honom
Huruvida terapeuten tolkar, konfronterar, empatiserar, utmanar eller validerar är det en återspegling av…?
Terapeutens egen personliga dynamik
Ur Weiss och kollegors (1986) perspektiv, kan en terapeuts förmåga att agera på ett sätt som motbevisar patientens perspektiv en central förändringsmekanism?
Ja. T.ex. kan en terapeut som inte reagerar som svar på sin patients ilska avfärda sin patogena övertygelse om att aggression är farlig
Vad föreslår kontroll-mästerskapsteorin”control-mastery theory?
Den föreslår två olika sätt på vilka en patients patogena övertygelser kan vara inblandade i ett terapeutiskt återvändsgränd eller alliansbrott:
1. Terapeuten kan omedvetet agera på ett sätt som bekräftar patientens patogena övertygelse. t.ex. tror en patient att känslor av sorg kommer leda till att han blir övergiven. T förstår inte hur centralt detta är för P och misslyckas följaktligen med att på ett adekvat sätt inleva hans sorgliga känslor när de dyker upp. Som ett resultat avbryter P nästa session.
2. T.ex. kan en P som omedvetet tror att andra kommer att skadas av självhävdande handlingar testa denna tro på terapin genom att inte hålla med T. Om T klarar tidiga överföringstester genom att inte bli defensiv när P inte håller med, kan P omedvetet bestämma sig för att det är säkert att delta i mer omfattande överföringstester och kan därefter direkt uttrycka ilska mot T.
Hur ska man tänka kring när man som T känner obehag när klienten inte är nöjd med behandlingsresultatet?
Detta kan resultera i att man som T får arbeta i personlig terapi eller handledning för att bli mer accepterande gentemot sina egna personliga misslyckanden och begränsningar. Viktigt att komma ihåg att för klienten att känna att T misslyckats och att uttrycka negativa känslor om detta utan att exempelvis bli alltför ledsen/sårad kan vara en värdefull del av förändringsarbetet. P kanske inser att andras känslor inte behöver bli skyddade eller liknande.
Är livet ett pågående arbete?
Ja och innebörden av den tid som P har tillbringat i terapi och innebörden av den relation som man utvecklat med T kommer att utvecklas över tiden i takt med att P har andra livserfarenheter
Att lära sig leva med tvetydighet och brist på fullständig stängning (“closure”) är en viktig utvecklingsprestation, stämmer det?
Ja. I själva verket har forskning på ämnet visdom antytt att denna typ av tolerans mot tvetydighet är ett mer avancerat kognitivt-affektivt utvecklingsstadium. Detta kan räcka som tillräckligt bra avslutning i terapin
Är det centralt att göra det omedvetna medvetet inom PDT?
Ja. Genom att bli medvetna om omedvetna önskningar och vårt försvar mot dem ökar vi graden av valfrihet för oss. På så vis minskar vi i vilken grad omedvetna faktorer och antar en högre grad av handlingskraft.
Vad innebär meningskonstruktion för P?
För klienter innebär denna process av meningskonstruktion ofta att de blir mer medvetna om och artikulerar nyanserna i sin känslomässiga upplevelse i samband med relationen med T, så att de kan börja få en känsla av att känna sig mer levande och i kontakt med deras inre upplevelse
