Första reflekterande uppgiften begrepp Flashcards
Vad innebär konfrontation?
Konfrontation är en terapeutisk intervention, vilket innebär att patienten ser motstridigheter i det egna agerandet. Konfrontation kan också handla om att ifrågasätta patientens användande av försvar, men då måste man först som terapeut ha hjälpt patienten skilja ut sig själv från sina försvar för att kunna gå vidare till att konfrontera försvaren. Ett konkret exempel på konfrontation är “Märker du hur du minimerar betydelsen av dina känslor just nu, trots du inledde sessionen med att säga att det varit en så jobbig dag?”
Vad innebär anknytning och självreglering?
Det är genom att barnet visar affekter som barnet kan påverka sin anknytningsperson och tryggheten i relationen till anknytningspersonen är relaterad till hur affekterna tas emot, kommuniceras kring och regleras. Tillsammans med anknytningspersonen
gör barnet upprepade erfarenheter av att känslorna organiseras och regleras framgångsrikt. Med tiden internaliseras dessa strategier och barnet utvecklar sin egen självreglering. Ett exempel på detta är att barnet hör ett motorcykelljud, blir rädd och börjar gråta. Först kommuniceras mamman och barnet och mamman speglar tillbaka barnets ledsamhet på ett intonat sätt, men byter fokus och visar sedan genom känslouttryck att motorcykelljudet inte är farligt vilket i sin tur leder till att barnet lugnar ned sig.
Vad innebär anknytning i psykoterapi?
Individens anknytningsmönster tenderar att få konsekvenser för patient-terapeut-relationen, på grund av att patientens inre arbetsmodeller påverkar patientens upplevelse av sig själv, förmåga att etablera relationer till andra samt tolkning av sin omvärld. Det är hjälpsamt att som terapeut få en uppfattning om sin patients anknytningssystem, för att därefter kunna anpassa interventionen. Den terapeutiska relationen kan liknas vid en anknytningsrelation, i och med att patienten vänder sig till terapeuten för stöd. Till exempel om patienten har undvikande anknytningsmönster, kan patienten ha svårt i början att lita på terapeuten och vara öppen med sina känslor, eftersom patientens inre arbetsmodeller bygger på att hon inte kan räkna med andra för stöd. I terapisessionerna märks kanske detta genom att patienten undviker djupa samtal om sina känslor och ofta rationaliserar sina upplevelser.
Att som terapeut ta tid att reflektera hur sitt egna anknytningsmönster ser ut och hur man själv reagerar på avvisanden, konfrontationer eller starka känslopåslag är viktigt för det underlättar därmed att se hur detta i sin tur påverkar terapin och patienten. Till exempel om terapeuten har ambivalent anknytningsmönster kan man reagera starkt om patienten har undvikande genom att känna sig avvisad eller otillräcklig. Genom att medvetandegöra sig själv om detta, kan terapeuten undvika att bli frustrerad och istället fortsätta arbeta metodiskt med att stärka alliansen.
Vad innebär härbärgering?
Härbärgering beskrivs handla om förmågan hos en terapeut att kunna ta emot och hantera sin patients tuffa affekter på ett sätt som får patienten att förstå sig på affekterna bättre. Författarna förklarar att härbärgering är en förmåga som är central inom terapin. Genom att terapeuten tar in det patienten känner och tolererar de tuffa känslorna samtidigt som han tillåter sig själv känna sina egna känslor kan man hjälpa patienten sätta ord på känslorna. Högberg et al., (2023) menar att härbärgering handlar om en inre förmåga som terapeuten bör ha snarare än teknisk färdighet. Terapeuten ska ta hand och hålla de jobbiga känslorna för patienten för att hen ska kunna förstå sig på dem och hantera dem. Högberg et al., (2023) jämför till hur barn projicerar jobbiga känslor över till sina föräldrar för att kunna hantera dem. Det kan handla om ett barn bråkar med en kompis vilket väcker jobbiga känslor inom hen som är svåra att förstå sig på och för att kunna hantera dem
vänder barnet sig till sin förälder. Då behöver föräldern härbärgera barnets känslor och tillåta sig själv känna de jobbiga känslorna som väcks inom en själv för att sedan kunna hjälpa barnet förstå och sätta ord på vad det är hen känner.
Vad innebär insikt?
Högberg et al., (2023) förklarar att insikt handlar om att omedvetna mentala tillstånd gör medvetna. Det beskrivs handla om att bli medveten om hur vi påverkas av våra erfarenheter, önskningar, känslor och föreställningar till att agera på vissa sätt samt hur det påverkar våra mönster i relation med andra. Det handlar om att lära känna sig själv bättre och på en djupare nivå vilket ofta kan vara jobbigt och svårt men är nödvändigt för att kunna bryta destruktiva mönster och beteenden. I Modern Psykodynamisk Terapi beskrivs det av Högberg et al., (2023) handla om att genom en god terapetutisk relation kunna upptäcka inre processer som påverkar en i samband mellan sig själv och andra. Genom att kunna tolerera dessa inre drivkrafter blir relationer enklare och mer hanterbara för patienten. Det kan till exempel handla om en person som i relationer har ett mönster att distansera sig från den andra, vilket kan bero på en rädsla för att bli avvisad på grund av tidigare erfarenheter. Blir personen då medveten om detta och lär sig tolerera det blir det enklare att bryta detta dysfunktionella mönster.
Vad innebär intrapsykiska (inre) konflikter?
Intrapsykiska (inre) konflikter handlar om att en persons önskningar eller känslor går emot personens moraliska normer vilket skapar en konflikt inom en och skapar psykiska besvär för individen (Högberg et al., 2023). Dessa konflikter beskrivs uppstå på grund av att dessa olika önskningar eller förväntningar sällan går att förenas även om de upplevs som likvärdigt viktiga för individen. Dessa intrapsykiska konflikter kan upplevas och yttra sig på olika vis och det beskrivs av författarna vara vanligt att ha ett inre liv som är färgat av konflikter. Exempelvis kan det handla om en person som alltid sätter andra först och tycker att det är viktigt att se till att andra är nöjda. Denna person blir erbjuden en befordran på sitt jobb som verkligen vill ha men som hon vet att även en kollega har hoppats på. Detta kan då väcka en konflikt inom individen eftersom då önskningar motsätts som inte kan förenas. Hon känner ett obehag eftersom hon känner att kollegan kommer att bli besviken samtidigt som hon känner ett obehag kring om hon inte tar erbjudandet går hon emot sina karriärmässiga mål.
Vad innebär iscensättande?
Iscensättande handlar om att i terapin återspeglas av omedvetna processer hos både patienten och terapeuten som skapar återkommande scenarion inom terapin (Högberg et al., 2023). Detta kommer att leda till att det blir oundvikliga komplementära förhållanden i rollerna mellan patienten och terapeuten som är påverkade av deras inre konflikter och personliga erfarenheter. Detta kan leda till att distans mellan parterna skapas eftersom man då
kämpar åt olika håll. Det finns då inget utrymme för psykisk flexibilitet eller skifte i perspektiv vilket gör det omöjligt att bryta mönstret eller relationen mellan varandra. Det kan handla om att en patient har ett mönster av att känna sig som ett offer i relationer vilket då leder till att terapeuten oundvikligen får ta rollen som förövare. Om inte detta tas upp eller synliggörs kommer detta inte att kunna förändras och leda till frustration inom båda parterna.
Vad innebär hållande?
Upplevelsen av att vara hållen kan beskrivas som en känsla av att det finns människor runt om mig som orkar stå kvar och ger mig omsorg och värme om det skulle behövas. Inom den psykodynamiska terapin används begreppet för att beskriva den trygghet en patient kan känna hos sin terapeut. Känslan av hållande är en förutsättning för att patienten ska orka och våga ta itu med det som känns svårt. En patient som exempelvis känner att “min terapeut kommer finnas kvar här som ett stöd trots att jag berättar om mina allra jobbigaste tankar” har förutsättningar att våga berätta och en känsla av att den terapeutiska relationen erbjuder en trygghet.
Vad innebär anonymitet?
Terapeuten bör präglas av en anonymitet inför patienten, vilket innebär att terapeuten inte delar detaljer ur sitt privatliv med patienten. Detta för att patienten ska kunna känna sig så fri som möjligt i relation till sin terapeut. Att känna till detaljer om sin terapeuts privatliv kan innebära att patienten behöver ta ett emotionellt eller socialt ansvar.
Vad innebär transparens/självavslöjande?
De två begreppen ligger nära varandra och kan användas synonymt. Transparens/självavslöjande innebär vanligtvis att terapeuten avslöjar sin egen emotionella reaktion på något patienten berättat. Terapeuten kan använda sig av transparens/självavslöjande för att erbjuda patienten en modellering där terapeuten visar hur hen också kämpar med sina mentala processer. Det kan exempelvis gå till på så vis att terapeuten säger något i stil med “jag känner att jag blir arg när du berättar om det här som du varit med om”. Det kan också vara så att terapeuten berättar något om sitt eget liv, om hen bedömer att det är något som kan vara till hjälp för patienten.
Vad innebär anknytningssystemet som ett beteendesystem?
Anknytningssystemet som ett beteendesystem. Anknytningssystemet är ett beteendesystem i vilket olika anknytningsbeteenden manifesteras. Alla typer av beteenden som syftar till att etablera och bibehålla kontakten med anknytningspersonen är ett anknytningsbeteende. Beteendena aktiveras i situationer som signalerar inre hot om fara (smärta, sjukdom, hunger) eller yttre hot (närvaro av något hotfullt eller frånvaro av anknytningsperson). Det finns tre övergripande aspekter av anknytningsbeteenden:
Barnet söker kontakt för att upprätthålla fysisk och psykisk närhet (leenden, prat, ögonkontakt osv).
Anknytningspersonen som trygg bas, en plats från vilken barnet kan utforska sin omgivning. När anknytningspersonen finns tillgänglig för skydd och stöd kan barnet känna sig trygg att utforska sin inre och yttre värld. Barnet kan exempelvis upptäcka rummet eller leka med ett annat barn, och då röra sig från anknytningspersonen fysiskt, för att sedan kunna återvända till den trygga basen vid behov av stöd.
Anknytningspersonen som en säker hamn som barnet kan återvända till vid situationer som väcker stress eller obehag. Här får barnet hjälp med att organisera sina känslor. Ett barn som exempelvis blir skrämd av ett starkt ljud när den leker i parken kan då vända sig till sin anknytningsperson för att bli hjälpt med att hantera känslan av rädsla.
Vad innebär agens?
En utvecklad förmåga till agens innebär att man formas till en vuxen självständig individ som klarar av att se sin egen del i meningsskiljaktigheter, förstå sin påverkan på andra och som därmed kan reglera sitt beteende eller sina känslor om så krävs. Agens utvecklas under barndomen i relation till andra genom att barnet blir sedd och uppfattad som en egen intentionell person. En person som har agens lever med en känsla av att vara den som håller i rodret till sitt eget liv, och en vetskap om sitt eget värde. En person som exempelvis bråkat med sin vän kan, om den har agens, se sin egen del i varför bråket uppstod, känna att den har förmågan att lösa konflikten och se till att få ordning på situationen.
Vad är klarifiering?
… är en intervention där terapeuten upprepar, förtydligar eller ställer förtydligande frågor (Högberg et al., 2023). Syftet kan vara att hjälpa patienten förstå sina försvar bättre, eller skilja tankar från känslor. Klarifierande frågor kan ställas för att bistå patientens förmåga till reflektion eller för att denne skall närma sig en affekt om denne verkar ha ett för stort fokus på det rationella. En patient som uteslutande talar om hur de andra tänkte och kände i en nyligen inträffad konfliktsituation kan med fördel få en fråga om hur denne själv kände när det hände:
T: Det verkar som att det var mycket som hände, men jag har inte riktigt förstått vad du kände när alla pratade i mun på varandra, skulle du vilja berätta om det?
