Utsatta barn Flashcards
Föreläsning 13
Övergrepp och försummelse av barn i Sverige
Exempel på fysiskt våld: att slå, knuffa, sparka, bita, bränna, nypa, riva förgifta eller försöka kväva ett barn (5-10%)
Ex på psykiskt våld: nedvärderande omdömen, orimliga bestraffningar, hån, nedvärdering, isolering, tvingas bevittna våld (10%)
Ex på sexuella övergrepp: Att utsätta barn för fullbordade samlag, sexuellt betonade smekningar av en vuxen, sexuella inviter från en vuxen, blottning inför barnet (5-10%)
Exempel på försummelse: Att en vuxen (ofta under lång tid) skadar eller äventyrar barnets hälsa (fysiskt eller psykiskt) eller utveckling genom att inte ge det omsorg; som brist på mat, kläder, sjukvård, tandvård, stimulans, utbildning eller kärlek (5%)
Riskfaktorer för utsatthet
Att vara pojke – för fysisk misshandel:
- Pojkar tenderar generellt att själva senare utöva våld när de själva utsatts än flickor
Att vara flicka – för sexuella övergrepp
Att ha en kronisk sjukdom eller funktionsnedsättning – för utsatthet av flera slag, både i den egna familjen och i samhället
Otrygg anknytning – för utsatthet i kamratkretsen
- Anknytningserfarenehter tidigt i livet påverkar senare utveckling – Utvecklingsstegen bygger på varandra
Att vara ung – för allvarligare psykopatologi
- I synnerhet om man inte tidigt får hjälp
Att ha varit utsatt tidigare – för ny utsatthet
- Ex: om man befunnit sig i en miljö som oftast är farlig tidigt i livet där ens stress-risksystem behövt anpassats (lägre riskbedömning, ett stressystem som både slagit av och är hyperaktivt) i kombination med låg självkänsla, önskan och längtan efter närhet, att tillhöra, i kombination med avsaknat/svagt stöd från familjen är ett exempel på hög risk för ytterligare utsatthet
Trauma
En extremt påfrestande händelse (innehållande hot, våld, skräck) som varken kan undflys eller bekämpas av den drabbade
En mkt stressande händelse, utanför det förväntade “normala” mänskliga erfarenheter som ofta innehåller känslor av intensiv skräck, rädsla och hjälplöshet
Biologiska, kognitiva och känslomässiga överlevnadsreaktioner aktiveras (stress-respons systemet)
Påfrestning – från stress till trauma
Trauma betyder skada – är alltså inte en händelse. En viss händelse kan bli ett trauma för en person men inte för en annan.
Positiv stress: förväntad, utvecklingsmässigt och kulturellt accepterad stress
Tolererbar Stress: Emotionellt påfrestande stress
Toxisk stress: traumatisk stress
TYP 1- SINGLE TYPE (trauma)
- Enstaka olyckshändelser, katastrofer, sjukdomar, oförberedda svåra separationer osv…
- Kan ge upphov till traumareaktioner och symtom
- Signalerna klingar av i de flesta fall
- Socialt stöd och stabilitet viktigaste åtgärderna
Traumatiska efterverkningar typ 1
- Sårbarhet, rädsla och ångest visar på den otrygghet som kommit in i barnens tillvaro
- “Psykologisk sköld” skadad (tillfälligt).
- Fokus på upplevd trygghet
Typ 2 – Komplext trauma (utvecklingstrauma)
- Uppmärksammats senaste 10 åren
- Upprepade (kronisk) tillfällen av hot/fruktan med tillhörande reaktion i nervsystemet, i kombination med omsorgsmiljö som brister i reglingsstöd (utsätter/alt brister i skydd och regleringsstöd). Ofta relationella övergrepp (våld i hemmet, sexuella övergrepp t.ex.)
- Ihållande reaktioner och symptom
- Komplext trauma – komplex symtombild – kan ej reduceras till en diagnos
- Framhåller även frånvaro av skyddsfaktorer - ej endast närvaro av stressor
- Bedömning och behandling ställer krav på förståelse av både traumareaktioner och bristande reglerings (anknytning)
- “Crossing over conditions” – Typ 1 trauma övergår i typ 2 trauma
Ex: barn och förälder som blir utsatta för våld, bevittnar våld av annan förälder → barnet har upplevelsen av att inte få skydd av sin förälder → förälder har upplevelsen av att inte kunna kontrollera situationen och skydda sitt barn → kan leda till en stor uppgivenhet i föräldraskapet
- När man som förälder har känslan av att inte freda sitt eget utrymme/har utsatts för stora trauman själv kan ett barn med anknytningsbeteenden (ex mycket klängighet, närhetssökande) upplevas som väldigt jobbigt, påträngande → kan leda till dissociation, “fight-flight-reaktion” där våld kan upprepas, att man inte kan svara an till sitt barns behov
- Diagnoser som ADHD, uppförandestörning och anknytningsstörning är lika vanliga som PTSD i gruppen komplext traumatiserade barn
- Bedöms ofta som antisociala och impulsiva av vård och socialtjänst
- Som vuxna överrepresenterade vad gäller missbruk och kriminalitet
I bemötandefrågor bör vi ha med oss att frågan inte är “Vad är det för fel på dig?” utan “Vad har du varit med om?”
PTSD: Karakteriseras symtomkluster
1) Återupplevande med episoder av återupplevande av traumat i form av påträngande minnen (flashbacks) drömmar eller mardrömmar.
- Hos yngre barn sker återupplevande genom upprepande /traumatisk lek, teckningar eller i tal där händelsen upprepas gång på gång. Ju äldre barnen blir desto mer vuxenlika blir symptomen.
2) Undvikande i form av känslomässig stumhet och avflackning, tillbakadragande från andra människor, undvikande av situationer som påminner om traumat.
- Utöver rent undvikande av det traumarelaterade materialet kan undvikandet ske i form av socialt tillbakadragande eller affektlöshet. Barn och ungdomar med PTSD kan verka håglösa, likgiltiga eller vara utagerande. Det kan finnas en motvilja mot att gå i skolan och att delta i aktiviteter som annars intresserar, som träning eller lek med kamrater.
3) Överspändhet med ökad vaksamhet, förhöjd alarmberedskap och sömnsvårigheter, irritabilitet, vredesutbrott, lättskrämdhet
4) Negativa kognitiva förändringar (Ihållande och överdrivna negativa uppfattningar eller förväntningar på sig själv, andra eller världen (t ex “jag är värdelös”, “man kan inte lita på en enda människa”, “världen är genomgående farlig”, “hela mitt nervsystem är förstört för alltid”)
Trauma och anknytning
När anknytningspersonen är otrygg/farlig/kaotisk lär sig. Barnet att:
- Inte lita på andra
- Världen är en kaotisk och farlig plats
- Jag själv inte är värd att älska/tycka om
Desorganiserad anknytning – Kontrollerande
Barnen
- Litar bara på sig själva
- Vrede och hat
- Kan vara charmiga och tillmötesgående gentemot dem de är beroende av – aggressivt kontrollerade mot dem de rår på
- Ofta intensiv natträdsla – törs inte somna ensamma
Föräldern
- Rädd för barnet “Han kommer bli som sin pappa”
- Svårt att sätta gränser – upplevd hjälplöshet
- Hög risk för våldsam utvecklingslinje (barnet riskerar bli utagerande, våldsam) – trotssyndrom – ODD – personlighetsstörning
Desorganiserad anknytning – Tvångsmässigt omvårdande
Barnen
- Får egna behov av närhet, tillfredställda genom att ta hand om föräldern istället för att själv bli omhändertagen
- Beskrivs av föräldern som snälla, omtänksamma, och kärleksfulla
- tar stort ansvar för hushållsarbete, syskon mm
- Beskrivs av omgivningen som snäll, duktig
Föräldern
- Orkar inte/passiv, sjukdomsupplevelse, missbruk
- Upplevd hjälplöshet, oförmåga, skam
Desorganiserad anknytning – Tvångsmässigt foglig variant
Barnen
- Undertrycker egna känslor, behov när föräldrarna lätt blir arga och stöter bort dom
- Anpassar sig till förälderns sinnesstämning (matchar och håller med)
- Inte synas
- Vill hela tiden vara till lags – fogliga och dugliga
- “vaksam osynlighet”
Föräldern
- Fullt upp med sig själv, fokus på eget lidande
- Lättirriterad, lättväckt aggressivitet
Effekter av övergrepp och försummelse – Underliggande (neuro-kognitiva) processer
- Studier har visat att barn (30 mån) utsatta för/bevittnat våld i hemmet reagerar snabbare och kraftfullare på arga ansiktsuttryck (användbar förmåga för att bäst kunna skydda sig själv i otrygga situationer – som barn som blivit utsatta för/bevittnat våld behövt utveckla mer än andra barn)
- Känslomässigt försummade barn hade svårare att namnge och känna igen känslor i allmänhet (har inte fått med sig den tidiga känslomässiga kontakten till sin omsorgsperson – som också kommer med förståelse för och ord för sina egna känslor)
- Självuppfattningen påverkas mycket tidigt. Reagerar mer neg på spegelbild (teori kring tidig negativ känsla av sig själv – självbilden som utvecklas vid försummelse “jag är inte värd att ta hand om”)
- Utsatta barn visade sig prata mkt mindre om sina egna upplevelse och ffr negativa affekter än jämförelsegruppen
- Utsatta barn tillskriver i högre grad andra med aggressiva intentioner
- Fysiologiskt har utsatta barn visat sig ha en “flackare” kortisolnedgång under dagen. Detta moderarades av internaliserade symtom och genotyp
TRE OMRÅDEN AV REGLERINGSSVÅRIGHETER
Affekt och självreglering: Snabba kast mellan intensiva, affektiva tillstånd, svårt att lugna sig, hypersensitivitet för affektivt stimuli, försenad motorisk utveckling, sömn och matsmältningssvårigheter samt lågt utvecklat språk för känslor och kroppsliga sensationer
Reglering av uppmärksamhet och beteende: Uppmärksamhet fokuserad på hot,
missförstånd av social verbal och icke- verbal kommunikation, osäkerhet i sociala situationer, nedsatt förmåga till att värdera risk samt icke-adekvata strategier för självomsorg
Socio-emotionell funktion: Skam, känsla av värdelöshet,
separationsångest, anknytningssvårigheter; separationsångest, upptagenhet vid ständig uppmärksamhet, ständig rädsla för att bli avvisad, sexualiserat kontaktsökande
INTEGRATION/DISSOCIATION
Integration – var och en av oss föds med en naturlig tendens att integrera våra livserfarenheter till en sammanhängande, hel livshistoria och en stabil känsla av vilka vi är.
- Hjälper oss att skilja det förflutna från nuet – även när vi minns vårt förflutna eller funderar över framtiden
- Hjälper oss att utveckla vår Jag-känsla
Dissociation – ett begrepp som beskriver upplevelser av att vara avskärmad från minnen, känslor, kropp, handlingar och identitet
- När integrationen misslyckas allvarligt på ett sätt som stör och förändrar vår jag-känsla och personlighet
- Vår integrerande förmåga kan kraftigt skadas när vi traumatiseras
- Trauma hos barn kan på djupet begränsa förmågan att integrera våra upplevelser
DISSOCIATION KONSEKVENSER
- Känslor av att vara ointegrerad och fragmenterad eftersom jag har minnen, känslor, beteenden osv de upplever som främmande – som att de inte tillhör dom
- Kan ej ”växla” smidigt mellan tillstånd och reaktioner – istället förändras jag-känslan och svarsmönster från situation till situation
- Upplever mer än en jag-känsla och upplever inte sig själv som att de (helt och hållet) tillhör en och samma person
Alienation (depersonalisation) – att känna sig främmande inför sig själv och sin kropp
Alienation – (derealisation) – att känns sig främmande inför sin omgivning
