Anknytning och psykopatologi Flashcards
Föreläsning 9
Varför skulle barn med tidig trygg anknytning löpa mindre risk för att utveckla psykopatologi?
- Förmåga till känslomässig reglering
- Kontinuitet i omvårdnad
- Generaliserade positiva förväntningar – när jag behöver stöd finns viktiga människor i min närhet där för att hjälpa mig
- God självkänsla – när jag signalerar vad jag behöver är jag värd att lyssnas på
Risk för senare utagerande (externaliserande) beteendeproblematik:
- Externaliserande problem: Trots, fientlighet
- Otrygg anknytning var generellt associerat med risk för externaliserande problematik (d = 0.31 – inte en jättestor effekt men den finns där)
- Sambandet mellan otrygg anknytning och risk för utagerande problematik var större för pojkar än för flickor
- Desorganiserad anknytning har framförallt samband med risk för senare utagerande problematik (d= 0.34)
- Preliminärt tycks sambandet mellan desorganiserad anknytning och utagerande problematik vara starkare för pojkar än flickor
- Sambandet modereras inte av socioekonomisk status
Risk för senare inåtvända problem
- Signifikant men svagt samband, mellan otrygg anknytning och risk för inåtvända problem (d= 0.15)
- Undvikande anknytning gav, tvärt emot vad flera enskilda tidigare studier visat, en högre riskökning för inåtvända problem (d= 0.17)
- En ambivalent eller desorganiserad anknytning var inte associerat med ökad risk för inåtvända symptom
- Tidig otrygg anknytning var en likvärdig riskfaktor för flickor och pojkar
- Socioekonomisk, högriskgrupp-lågriskgrupp, kön, klinisk grupp eller hur studierna mätt internaliserande problem var inte modererande faktorer
Risk för senare kamratproblem
- Associationen mellan trygg anknytning och social kompetens (får kompisar, visa empati, intimitet, prosociala beteenden som att dela och samarbeta) med kompisar var signifikant (d= 0.39). Barn med tidig trygg anknytning visade högre social kompetens med kompisar jämfört med barn med tidig otrygg anknytning
- Alla typer av otrygg anknytning var likvärdigt associerat med lägre social kompetens med kompisar
Risker för otrygg anknytning
- Risk för senare utagerande (externaliserande) beteendeproblematik
- Risk för senare inåtvända problem
- Risk för senare kamratproblem
Summering av metaanalyserna rörande den tidiga anknytningens betydelse
Tidig trygg anknytning (före 3 års ålder) hade ett tydligt samband med större social kompetens med kompisar, färre utagerande problem och i lägre utsträckning till lägre grad av inåtvända problem. Trygg anknytning kan ses som en skyddsfaktor för psykisk ohälsa och en “friskfaktor” för social kompetens (åtminstone upp till 15 års ålder).
Alla typer av otrygg anknytning ökade risken och ”underminerade” social kompetens med kompisar.
När det gäller psykopatologi så var undvikande anknytning signifikant förenat med ökad risk för externaliserade och internaliserade problem medan ambivalent anknytning inte var förenat med en förhöjd risk för vare sig utagerande eller inåtvända problem.
Desorganiserad anknytning var förenat med risk för externaliserande men inte med internaliserande problem
Otrygg anknytning barn-pappa och externaliserade och internaliserade problem
Mycket forskning har kretsat kring anknytning mamma-barn
Nu mer forskning kring pappor – fått fram liknande mönster som vid otrygg anknytning till mamman
Otrygg anknytning till sin pappa var associerat med en högre grad av beteendeproblem
Otrygg anknytning till sin pappa hade också samband med en högre grad av internaliserande problem men effektstorleken mindre.
En otrygg barn-mamma respektive barn-pappa anknytning är likvärdigt associerat till barns externaliserade och internaliserade beteenden
Anknytningsstörningar i DSM-5
Anknytningsstörning m social hämning
Anknytningsstörning m social distanslöshet
- I kapitlet Trauma och stress-relaterade syndrom
- Viktigt att inte se otrygg anknytning som patologi, ska ses som en riskfaktor som har en betydelse men som inte är ensamt bidragande till psykopatologi
- Båda de anknytningsstörningar som finns i DSM kräver att man utsatts för extrem försummelse.
Anknytningsstörning m social hämning
- Mindre vanlig än anknytningsstörning m social distanslöshet
- Barnet ska ha erfarit ett mönster av extremt otillräcklig omvårdnad
- Social hämning handlar om att inte påkalla hjälp, söka tröst, väldigt tillbakadragen i sociala situationer, svårt att visa känslomässigt gensvar och ömsesidighet i sociala relationer.
- Kan likna autism men man har inte samma särpräglade intressen, rörelsemönster osv. Kriterierna för autism får inte vara uppfyllda för att ställa diagnos
Enligt DSM-5:
Enligt DSM-5 (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, Fifth Edition) innefattar diagnoskriterierna för reaktiv anknytningsstörning (RAD) eller anknytningsstörning med social hämning följande:
A. Ett mönster av emotionellt tillbakadraget beteende mot vuxna vårdnadshavare, vilket manifesterar sig i båda följande sätt:
- Barnet söker sällan eller aldrig tröst när det är upprört.
- Barnet svarar sällan eller aldrig på tröst när det är upprört.
B. En ihållande social och emotionell störning, karakteriserad av åtminstone två av följande:
- Minimal social och emotionell respons till andra.
- Begränsad positiv affekt (känslomässigt uttryck).
- Episoder av oförklarlig irritabilitet, ledsamhet eller rädsla som är uppenbara även under icke hotfulla interaktioner med vuxna vårdgivare.
C. Barnet har upplevt ett mönster av extremt otillräcklig vård, vilket bekräftas av åtminstone ett av följande:
- Social försummelse eller deprivation, där barnets grundläggande emotionella behov av tröst, stimulans och tillgivenhet inte har mötts av vuxna vårdnadshavare.
- Upprepade byten av primära vårdgivare som hindrar bildandet av stabila anknytningsrelationer (t.ex. frekventa byten i fosterhemsvård).
- Uppfostran i ovanliga miljöer som kraftigt begränsar möjligheterna att bilda selektiva anknytningsrelationer (t.ex. institutioner med hög vårdgivar- och barnkvot).
D. Omsorgen i kriterium C antas vara ansvarig för det störda beteendet i kriterium A (dvs. beteendet började efter det att den otillräckliga vården inträffade).
E. Kriterierna är inte bättre förklarade av en autismspektrumstörning.
F. Störningen är uppenbar före fem års ålder.
G. Barnet har en utvecklingsålder på minst nio månader.
Anknytningsstörning m social distanslöshet
- Knyter an till personer oselekterat, följa med obekant vuxen osv
- Mer vanlig
Enligt DSM-5 innefattar diagnoskriterierna för anknytningsstörning med social distanslöshet (Disinhibited Social Engagement Disorder, DSED) följande:
A. Ett mönster av beteende där ett barn aktivt närmar sig och interagerar med okända vuxna på ett sätt som visar på bristande hämmad social interaktion, manifesterat av åtminstone två av följande:
- Minskad eller total brist på återhållsamhet i närmande och samspel med obekanta vuxna.
- Överdrivet familjär verbal eller fysisk kontakt som är olämplig med hänsyn till kulturella och åldersadekvata sociala gränser.
- Nedsatt eller frånvarande behov av att kolla tillbaka med vuxen vårdgivare efter att ha tagit sig bort, även i obekanta miljöer.
- Villighet att gå med okända vuxna med minimal eller ingen tvekan.
B. Beteendena i kriterium A är inte begränsade till impulsivitet (som vid ADHD) utan inkluderar socialt distanslöst beteende.
C. Barnet har upplevt ett mönster av extremt otillräcklig vård, vilket bekräftas av åtminstone ett av följande:
- Social försummelse eller deprivation, där barnets grundläggande emotionella behov av tröst, stimulans och tillgivenhet inte har mötts av vuxna vårdnadshavare.
- Upprepade byten av primära vårdgivare som hindrar bildandet av stabila anknytningsrelationer (t.ex. frekventa byten i fosterhemsvård).
- Uppfostran i ovanliga miljöer som kraftigt begränsar möjligheterna att bilda selektiva anknytningsrelationer (t.ex. institutioner med hög vårdgivar- och barnkvot).
D. Omsorgen i kriterium C antas vara ansvarig för det störda beteendet i kriterium A (dvs. beteendet började efter det att den otillräckliga vården inträffade).
E. Barnet har en utvecklingsålder på minst nio månader.
Viktigt att komma ihåg om anknytningsstörningar
- Förekomst av anknytningsstörningarna enligt DSMs definition är ovanliga
- Diagnostisering m anknytningsstörningar sa ske med försiktighet – viktigt att läsa den stora DSM-5
- Anknytningsstörningarna är så kallade “non attachments”/ icke-anknytningar – återspeglar konsekvenser av avsaknad av möjligheter att knyta an.
- Ett tillstånd som uppstår – inte i samspelet barn och omsorgsperson – utan i avsaknad av sådant samspel.
- En konsekvens av att anknytning inte har kunnat etableras
Desorganiserad anknytning och anknytningsstörningar i DSM-5
- Konflikt uppstår där den som barnet har att vända sig till också är den som orsakar rädsla, otrygghet – man vill både närma sig och fly
- Anknytningsstörningarna i DSM-5 är inte detsamma som desorganiserad anknytning
- Desorganiserad anknytning är en forskningsbaserad term som springer ur kodning av Strange Situation Procedure (SSP).
- Desorganiserad anknytning – ett svarsmönster länkat till en specifik omsorgsperson i en specifik situation.
- Desorganiserad anknytning bedömd m SSP är mer frekvent förekommande än anknytningsstörningarna i DSM-5.
- Ibland likställs desorganiserad anknytning med att man utsatts för vanvård, men det behöver inte vara så. Kan också expv vara en förälder som dissocierar – kan upplevas mkt skrämmande för ett barn
Vanliga kliniskt spridda missuppfattningar om anknytningsteorin
- Att barn föds anknutna – man föds med ett anknytningssystem för att utveckla anknytning
- Att anknytning är lika med anknytningskvalite – man kan knyta an till en förälder med stora brister
- Att anknytningskvalite är lika med omsorgspersonens lyhördhet – anknytningskvalite är en faktor för lyhördhet, men finns andra såsom föräldrareflektion
Att anknytningskvalite är lika med relationskvalite - Att enstaka beteenden kan likställas med anknytninstrygghet/otrygghet
- Att anknytningskvalite är lika med styrka i anknytning – “har man en trygg anknytning så har man en stark anknytning”, stämmer inte.
- Även barn som är undvikande har ett stark anknytningsmönster (man har mätt kortisolnivåer i SSP, anknytningssystemet är lika aktiverat hos barn med trygg som otrygg anknytning, även om expv ett barn med undvikande anknytning kan verka helt oberörd när föräldern försvinner)
- Att otrygg anknytning och desorganiserad anknytning kan likställas med skada och psykopatologi
- Att desorganiserad anknytning utgör ett kännetecken på anknytningsstörningar i DSM
