TBL hygien och smittspridning Flashcards

1
Q

När förändrades dem basala hygien rutinerna och vem står för föreskrifterna? Vilken personal grupp inkluderas nu också i hygienrutinerna?

A

1 januari 2016 trädde en ny föreskrift om Basal hygien från Socialstyrelsen

Det nya är att även personer som arbetar inom socialtjänst omfattas av föreskriften

How well did you know this?
1
Not at all
2
3
4
5
Perfectly
2
Q

Vad beskriver de basala hygien rutinerna?

A

Hur vi som personal ska skydda patient och personal från smitta

How well did you know this?
1
Not at all
2
3
4
5
Perfectly
3
Q

Tre viktiga åtgärder för att förebygga smittspridning/vårdrelaterade infektioner

A

Basala hygienrutiner, kortärmade arbetskläder, punktdesinfektion.

How well did you know this?
1
Not at all
2
3
4
5
Perfectly
4
Q

Vad gäller för arbetskläder i vården?

A

 ska vara kortärmade, torra och rena

 bytes dagligen och vid förorening

 tvättas i en kontrollerad tvättprocess

Inga privata kläder i direkt patientvård!

How well did you know this?
1
Not at all
2
3
4
5
Perfectly
5
Q

Vad gäller för naglar?

A

Inga konstgjorda naglar, kort klippta och inget nagelack

How well did you know this?
1
Not at all
2
3
4
5
Perfectly
6
Q

När skall handdesinfektion användas?

A

 Före och efter patientnära vårdarbete

 Före rent och efter orent vårdrelaterat arbete

How well did you know this?
1
Not at all
2
3
4
5
Perfectly
7
Q

Handdesinfektion är inte alltid tillräckligt. När ska man tvätta händerna?

A

 När händerna är synligt förorenade

 Efter vård av patient som har diarré

 Vid vård av patient med virusgastroenterit och Clostridium difficile-enterit

Efterföljs alltid av noggrann avtorkning samt handdesinfektion

How well did you know this?
1
Not at all
2
3
4
5
Perfectly
8
Q

När ska du använda handskar?

A

vid risk för kontakt med kroppsvätskor för att undvika kraftig förorening av mikroorganismer

How well did you know this?
1
Not at all
2
3
4
5
Perfectly
9
Q

Ska du desinfektera händerna trots att du använt handskar?

A

Desinfektera alltid dina händer efter att du tagit av dig handskarna!

How well did you know this?
1
Not at all
2
3
4
5
Perfectly
10
Q

Varför används plastförkläde?

A

skydda arbetsdräkten när det finns risk för kontakt med kroppsvätskor

How well did you know this?
1
Not at all
2
3
4
5
Perfectly
11
Q

Stänkskydd används för att

A

skydda ansiktet vid risk för stänk av kroppsvätskor

How well did you know this?
1
Not at all
2
3
4
5
Perfectly
12
Q

Punktdesinfektion; När och av vem? Vad för ytdesinfektion skall användas?

A

Vid spill av kroppsvätskor. Utförs direkt av vårdpersonal.

 Ytdesinfektion, minst 70 % etylalkohol med tensid
 Virkon 1 %

How well did you know this?
1
Not at all
2
3
4
5
Perfectly
13
Q

Vad gäller för hår och huvudbonad?

A

 Hår och skägg får inte hänga ner i arbetsfältet

 Mössa ska användas på operationsavdelning, sterilcentral, storkök

 Huvudduk/slöja ska vara kort eller instoppad under arbetsdräkten

How well did you know this?
1
Not at all
2
3
4
5
Perfectly
14
Q

Var finns mikroorganismerna på kroppen

A

 Mängden mikroorganismer varierar på olika delar på kroppen

 Ett exempel där det finns riklig mängd med mikroorganismer är ljumsken

How well did you know this?
1
Not at all
2
3
4
5
Perfectly
15
Q

Finns de mikroorganismer i vårt hår, om ja, vad gör man åt detta?

A

 På våra hårstrån finns det också mikroorganismer, därför är det viktigt att håret inte hänger ner i arbetsområdet

 På operationsavdelning används mössa för att förhindra hårsläpp

How well did you know this?
1
Not at all
2
3
4
5
Perfectly
16
Q

Varför finns mikroorganismerna i miljön?

A

 Det finns mikroorganismer i vår miljö bl a beroende på att vi flagar av oss hudpartiklar med bakterier

 När man tagit på olika föremål exempelvis dörrhandtag eller hissknappar kan händerna förorenas

How well did you know this?
1
Not at all
2
3
4
5
Perfectly
17
Q

De stora riskerna för smittspridning i olika vårdmoment är vid kontakt med

A

 skadad hud och infarter, t ex sår och katetrar

 hantering av kroppsvätskor

 slemhinnor

How well did you know this?
1
Not at all
2
3
4
5
Perfectly
18
Q

Endogen smitta

A

Endogena infektioner orsakas av mikroorganismer från människans egen bakterieflora.

I samband med vård, behandling eller undersökning, kan bakterierna hamna i vävnader där de inte hör hemma och orsaka infektioner.

Bakterier från exempelvis patientens egen hudflora kan föras ner i ett operationssår i samband med operativa ingrepp och tarmbakterier kan komma in i urinvägarna via en urinkateter.

How well did you know this?
1
Not at all
2
3
4
5
Perfectly
19
Q

Exogen smitta

A

Exogena infektioner orsakas av mikroorganismer som överförs till individen från en smittkälla i omgivningen, det vill säga från andra människor eller miljön.

How well did you know this?
1
Not at all
2
3
4
5
Perfectly
20
Q

Kontaktsmitta

A

vanligaste smittvägen i vården

How well did you know this?
1
Not at all
2
3
4
5
Perfectly
21
Q

Direkt kontakt smitta

A

Direkt kontaktsmitta sker vid fysisk kontakt mellan smittkällan, till exempel en infekterad patient eller smittbärande frisk person, och den mottagliga individen, utan mellanled.

Så sprids till exempel hudinfektioner såsom impetigo (svinkoppor) och herpes samt vissa luftvägsinfektioner.

How well did you know this?
1
Not at all
2
3
4
5
Perfectly
22
Q

Indirekt kontakt smitta

A

Indirekt kontaktsmitta är den vanligaste smittvägen för många av de smittor som förekommer i vården.

Smittämnet överförs via mellanled från en person till en annan.

Detta kan ske med händer, kläder eller föremål (utrustning, sängbord, dörrhandtag med mera) som är förorenade med smittämnen från hud, sår, luftvägar, kräkning, urin eller avföring.

Så sprids till exempel hudbakterier och tarmbakterier, inklusive multiresistenta bakterier och många virusinfektioner.

How well did you know this?
1
Not at all
2
3
4
5
Perfectly
23
Q

Droppsmitta

A

Hosta, nysningar, kräkningar och diarréer ger en dusch av stora tunga droppar som snabbt faller ner i luften och inte når längre än någon meter.

24
Q

Direkt droppsmitta

A

Dropparna når den mottagliga individens ögon och slemhinnor direkt.

25
Q

Dropp-kontaktsmitta (indirekt droppsmitta)

A

Dropparna faller ner på föremål och förs vidare som indirekt kontaktsmitta.

Dropp-kontaktsmitta är i de flesta fall en vanligare smittväg än direkt droppsmitta.

Detta gäller till exempel för calicivirus som orsakar vinterkräksjuka.

26
Q

Vad är luftburen smitta

A

Droppkärnor från/till luftvägarna

Saliv kan vid tal spridas från luftvägarna, men innehåller vanligen för få mikroorganismer för att orsaka smittspridning.

Vid hosta kan förutom droppsmitta även en aerosol uppstå. Då dropparna i aerosolen torkar ihop till mindre droppkärnor ( <5 µm) kan de spridas med luften och därefter inhaleras till de nedre luftvägarna. Så sprids till exempel vattkoppor, mässling och tuberkulos.

Legionella kan spridas till luftvägarna med vattendroppar vid till exempel duschning.

Från huden sprids större partiklar till luften i stora mängder, särskilt vid utbredda hudskador.

En stor del av dessa partiklar bär på bakterier, vilka kan falla ner i sår och leda till infektioner, till exempel i samband med operationer vid infektionskänslig kirurgi.

De kan också virvla upp i luften, till exempel vid bäddning av säng och spridas till öppna sår eller falla ner på ytor och föremål och ge upphov till indirekt kontaktsmitta.

27
Q

Vad är Blodburen smitta

A

Smittämnen överförs via blod till blod eller slemhinna.

Det sker direkt via sexuell kontakt eller genom kontaminerade blodprodukter. Indirekt sker det exempelvis genom stick- eller skärskador, injektioner, kontaminerade handskar, men även via kontaminerade läkemedel.
Så kan hepatit B och C samt hiv spridas.

28
Q

Vad är Tarmsmitta (fekal-oral smitta)

A

Tarmsmitta kan ske då smittämnen når munnen, som direkt kontaktsmitta via födoämnen och livsmedel som förtärs, eller indirekt kontaktsmitta via exempelvis förorenade händer, kranar, spolknappar eller gemensamma handdukar.

Livsmedelsburen smitta innebär att livsmedel eller vatten direkt eller indirekt kontaminerats med smittämnen, exempelvis mag-/tarminfektion orsakad av virus eller bakterier men även matförgiftning av stafylokocktoxin.

29
Q

Insektsburen smitta

A

Myggor, fästingar och kroppslöss kan föra med sig bakterier och virus mellan människor och ibland djur.

Insektsburen smitta är inget stort vårdhygieniskt problem i Sverige. Skabb samt huvud- och flatlöss kan spridas mellan patienter och personal men bär inte andra smittämnen.

30
Q

Vad är Multiresistenta bakterier

A

Multiresistenta bakterier, MRB, är ett samlingsnamn för bakterier som utvecklat resistens mot ett flertal antibiotika.

31
Q

Vad menas med rationell användning av antibiotika?

A

Överanvändning och felanvändning av antibiotika leder till ökad risk för resistensutveckling.

Vårdgivare ska ha riktlinjer för antibiotikaval vid behandling av infektioner och antibiotikaprofylax vid ingrepp.

Rekommendationer bör utformas för att uppnå bästa behandlingsresultatet och samtidigt undvika resistensutveckling.

Effekten av insatt behandling ska alltid utvärderas och verksamheten bör följa upp hur antibiotika används både på förskrivar- och enhetsnivå.

32
Q

Särskilda vårdhygieniska rutiner vid misstänkt eller konstaterad MRB (multiresistenta bakterier)

A

Vid misstänkt eller konstaterad MRB kan vårdgivaren behöva vidta ytterligare åtgärder för att förhindra smittspridning.

Utöver provtagning och grundläggande vårdhygieniska rutiner kan detta innebära särskilda rutiner för exempelvis vårdrumsplacering, rengöring och städning.

När vårdtagare med misstänkt eller känd MRB överförs mellan vårdgivare är det viktigt att mottagande enhet informeras.

33
Q

Hur sker Smittspårning

A

Vid smittspårning görs en kartläggning för att försöka identifiera smittkällan, fastställa hur smittan kan ha gått till samt om ytterligare patienter kan ha smittats.

Syftet med smittspårningen är att stoppa fortsatt smittspridning.

Detta gäller alla smittsamma sjukdomar som kan innebära ett hot mot patientsäkerheten. Smittspårningsplikt gäller för MRSA, VRE

34
Q

Vad är MRSA

A

MRSA betyder meticillinresistenta Staphylococcus aureus (gula stafylokocker) och innebär resistens mot betalaktamantibiotika (penicilliner, cefalosporiner och karbapenemer) som ofta används vid behandling av stafylokockinfektioner.

Bärarskap förekommer oftast på hud och slemhinnor, fr.a. näsa, svalg och perineum. Även sår och andra hudlesioner kan vara koloniserade utan tecken på infektion.

Stafylokocker kan orsaka infektioner i hud och mjukdelar, exempelvis impetigo eller bölder, men även sepsis och andra invasiva infektioner.

35
Q

Vad är VRE

A

VRE betyder vankomycinresistenta enterokocker.

De arter som är aktuella är Enterococcus faecium och Enterococcus faecalis.

Enterokocker är normalt förekommande bakterier i tarmen.

De är naturligt resistenta mot ett flertal antibiotika, bl.a. cefalosporiner och klindamycin.

De vanligaste resistensgenerna som orsakar vankomycinresistens kallas vanA och vanB.

Enterokocker orsakar sällan klinisk sjukdom.

VRE är sjukdomsframkallande i samma grad som vanliga enterokocker och kan då orsaka t.ex. nedre urinvägsinfektion men även allvarlig sepsis.

Bärarskap utan kliniska symtom är vanligast och ska inte behandlas.

Det är endast om/när en infektion väl utvecklats och antibiotikabehandling krävs, som antibiotikaresistensen kan leda till behandlingssvårigheter.

Kliniskt hittar man oftast VRE i urinodling eller sårodling, någon gång i prov från gallvägar eller i blododlingar.

VRE-bärarskap får aldrig fördröja eller förhindra att patienten får det omhändertagande som hans eller hennes tillstånd kräver.

36
Q

Vad är ESBL-bildande bakterier

A

grupp enzymer som bryter ner betalaktamantibiotika (penicilliner och cefalosporiner).

Enzymerna finns hos gramnegativa tarmbakterier, oftast E. coli eller Klebsiella pneumoniae.

Själva enzymerna orsakar ingen sjukdom.

ESBL-bildande bakterier är sjukdomsframkallande i samma grad som icke ESBL-bildande bakterier och kan således orsaka allt ifrån nedre urinvägsinfektion till allvarlig sepsis.

Bärarskap utan kliniska symtom är vanligast. Det är om/när en infektion väl utvecklats och antibiotikabehandling krävs som antibiotikaresistensen föranleder andra behandlingsval.

ESBL-bärarskap får aldrig fördröja eller förhindra att patienten får det omhändertagande som hans eller hennes tillstånd kräver.

37
Q

Vem har skrivit föreskrifterna om basala hygienrutiner

A

Socialstyrelsens föreskrifter om basal hygien i vård och omsorg är minimikrav för hur arbetet ska bedrivas för att undvika smittspridning. Bland annat innehåller den regler om handhygien och klädsel.

38
Q

Smittvägar MRSA

A

MRSA kan överföras vid kontakt mellan personer, mellan personer och djur samt via föremål och ytor i miljön.

Smittrisken är liten vid symtomfritt bärarskap hos hudfrisk person.

Smittrisken ökar om den enskilde bäraren har riskfaktorer som pågående hudinfektioner, svårläkta eller vätskande sår eller eksem. Smittöverföring kan då ske mellan personer som delar hushåll eller mellan djur och människa. Smitta kan ske i sport- och idrottssammanhang med mycket kroppskontakt och också via föremål och redskap i träningslokal eller gym.

I vårdmiljöer kan stomier och katetrar som bryter hud- och slemhinnebarriären innebära en smittrisk.

MRSA-smitta kan ske i både sjukvårds- och omsorgsverksamhet. Utlandsvård utgör en smittrisk men MRSA förekommer även vid hudinfektioner i samband med utlandsresor utan sjukvårdskontakt.

39
Q

MRSA: Bedömning av bärarskap, uppföljning och avskrivning av bärarskapet

A

MRSA kan förekomma tillfälligt, s.k. transient bärarskap, och har då påvisats vid endast ett tillfälle i näsa och/eller svalg.

Om MRSA inte påvisas i de uppföljande kontrollproverna behövs inga ytterligare kontroller och inte heller några förhållningsregler.

Bestående MRSA- bärarskap innebär att MRSA påvisats vid provtagning från en klinisk infektion, vid provtagning från perineum eller vid upprepad provtagning i näsa och/eller svalg. MRSA- bärare ska ges förhållningsregler och följas upp.

Avskrivning från MRSA-bärarskap kan ske hos en hudfrisk patient (hel hud), som varit kontinuerligt MRSA-negativ vid minst tre provtagningstillfällen (från näsa, svalg och perineum) och då minst ett år har gått mellan det första och tredje negativa provet .
Avskrivning sker i samråd mellan behandlande läkare och smittskyddsläkaren.

Förhållningsregler och fortsatta kontroller upphör vid avskrivningen. Det är viktigt att patienten vid avskrivningen informeras om att MRSA kan komma tillbaka när nya riskfaktorer uppstår och att det därför är lämpligt att patienten berättar om sitt tidigare bärarskap vid nya sjukvårdskontakter och eventuell antibiotikabehandling.

40
Q

Handläggning av patienter med MRSA

A

• Ge information om sjukdomen och dess smittvägar.

• Lämna förhållningsregler muntligt och skriftligt. Dessa regler syftar till att förebygga
smittspridning och ska vara individuellt utformade (se även patientinformationsbladet). Dokumentera i journalen vilka förhållningsregler som givits.

  • Patienten ska ha en behandlande läkare och uppföljning bör göras av läkare med särskild kunskap om MRSA, t.ex. infektionsläkare.
  • MRSA-bäraren är skyldig att informera vårdgivaren om sitt MRSA-bärarskap. Vid omvårdnad som inte innebär direkt kroppsnära kontakt (t.ex. handling, städning, medicindelning) är information i de flesta fall inte nödvändigt. Om MRSA-bäraren remitteras mellan vårdande enheter eller verksamheter måste information om bärarskap, smittrisk och förhållningsregler finnas med.
  • MRSA-bärare med pågående riskfaktorer för smittspridning bör avstå från piercing, tatuering, massage och fotvård. Om detta ändå genomförs är MRSA-bäraren skyldig att informera om sitt MRSA-bärarskap.
  • MRSA-bärare som arbetar/praktiserar i vård och omsorg ska handläggas av läkare med goda kunskaper om MRSA .

Vid förekomst av riskfaktorer för smittspridning ska personalen inte arbeta vårdtagarnära. Vid arbete på enheter med särskilt känsliga patienter bör dessutom MRSA-prover vara negativa. Beslut tas i samråd med vårdhygien och smittskydd.

  • MRSA-bärare som yrkesmässigt hanterar djur bör alltid handläggas i samråd med smittskyddsläkare och länsveterinär.
  • Barn med asymtomatiskt MRSA-bärarskap kan vistas i förskolan och förskolan behöver inte informeras. Vid förekomst av riskfaktorer för smittspridning bör barnet vara hemma. Om barnet ändå varit på förskolan bör detta meddelas smittskyddsläkaren för ställningstagande till eventuell smittspårning.
  • Vid behov av antibiotikabehandling vid klinisk infektion bör diskussion ske med infektionsläkare.
  • Vid nyupptäckt fall av MRSA hos patient i slutenvård ska vårdhygien alltid kontaktas omgående.
  • Vid vård på sjukhus tillämpas särskilda hygienrutiner - se lokala vårdhygieniska rutiner. MRSA-bärarskap får dock aldrig fördröja eller förhindra att patienten får det omhändertagande som hans eller hennes tillstånd kräver.
  • Behandlande läkare dokumenterar MRSA-bärarskapet i patientens journal [5]. Journalen märks av behandlande läkare eller enligt annan lokal instruktion (märkning vid bärarskap och avmärkning efter avskrivning av MRSA-bärarskapet).
41
Q

Smittspårning MRSA

A

Gör en bedömning av var personen kan ha förvärvat MRSA och vilka som i sin tur kan ha exponerats.

Utländska eller inhemska vårdkontakter? Aktuell utlandsresa? Kontakt med djur?

Finns episoder med misstänkt stafylokockinfektion hos den enskilde, hos personer i samma hushåll, i förskola eller i idrotts- och träningssammanhang?

Personer som delarsamma hushåll ska i allmänhet provtas för MRSA. Hushållskontakter, som också är vårdpersonal, ska alltid provtas.

Övrig provtagning sker utifrån anamnestiska uppgifter och bedömning av smittrisk. Smittspårning inom vården sker i nära samarbete med vårdhygien.

42
Q

MRSA (anmälning)

A

Anmälan ska göras till smittskyddsläkaren, enklast via www.sminet.se, senast dagen efter diagnos.

Kriterier för anmälan
Bekräftat fall- Ett laboratorieverifierat fall med:

• fenotypisk resistens förenlig med MRSA och

• påvisad genetisk markör för meticillinresistens (mecA-gen
eller annan relevant mec-gen) alternativt dess produkt (PBP2a eller annat relevant penicillinbindande protein).

43
Q

Smittvägar VRE

A

VRE smittar som regel fekalt-oralt.

Patienter kan vara koloniserade både i tarm och luftvägar, urinvägar eller sår, och kan i vårdmiljö utgöra en risk för direkt och indirekt kontaktsmitta.

VRE kan överleva under lång tid på ytor i badrum eller vårdrum såsom sängram, bord, fjärrkontroller, dörrhandtag, stetoskop, blodtrycksmanschetter mm. I vårdmiljön är smitta från dessa ytor via kontaminerade händer en viktig faktor vid VRE- spridning.

44
Q

Patienter-åtgärder vi nytt fall av VRE

A

• Vid fynd av VRE i slutenvård ska vårdhygien alltid kontaktas omgående. Särskilda
hygienrutiner gäller.

• Informera patienten noggrant om vikten av att meddela nya vårdgivare (hälso- och
sjukvård och kommunal vård) om VRE-bärarskapet när antibiotikabehandling eller
kirurgisk åtgärd är aktuell.

  • Vid behov av antibiotikabehandling bör detta diskuteras med en infektionsläkare.
  • Ta relevanta odlingar innan antibiotikabehandling påbörjas.
  • Journalmärkning enligt lokala rutiner
45
Q

Smittspårning VRE

A

Vid VRE-fall i slutenvård ska smittspårning ske i nära samarbete med vårdhygien.

För patienter som diagnostiseras inom öppenvården eller på särskilt boende ska smittspårning ske efter samråd med vårdhygien eller smittskydd enligt lokala rutiner.

46
Q

Anmälan VRE

A

Anmälan ska göras till smittskyddsläkaren och Smittskyddsinstitutet, enklast via www.sminet.se, senast dagen efter diagnos.

Klinisk anmälan sker vid bekräftat fall

Laboratoriekriterier för diagnos

• Påvisande av fenotypisk resistens mot vankomycin hos Enterococcus faecium eller
Enterococcus faecalis
och
• påvisande av genetisk markör för vankomycinresistens (relevant van-gen) i isolatet.

47
Q

Smittvägar ESBL

A

Smittvägen är vanligtvis fekal-oral, via händerna eller livsmedel och vatten.

I vårdmiljö kan patienter förutom i tarmen också vara koloniserade med ESBL-producerande bakterier i luftvägar, urinvägar eller sår och således utgöra en risk för direkt och indirekt kontaktsmitta.

48
Q

Patient åtgärder-nytt fall ESBL

A

Patienten ges inga förhållningsregler enligt smittskyddslagen och har ingen informationsplikt gentemot anhöriga, arbete eller skola/barnomsorg.

  • Informera patienten noggrant om vikten av att meddela nya vårdgivare om ESBL-bärarskap när antibiotikabehandling, sjukhusvård eller kirurgiskt ingrepp är aktuellt.
  • Vid behov av antibiotikabehandling kan infektionsläkare kontaktas för diskussion om antibiotikaval.
  • Ta relevanta odlingar innan antibiotikabehandling påbörjas.
  • Journalmärkning enligt lokala rutiner.
49
Q

Anmälan ESBL

A

Fynd av ESBL-bildande tarmbakterier i en bakteriologisk odling anmäls av bakteriologiska laboratoriet till smittskyddsläkaren senast dagen efter att bakterierna påvisats. Det krävs ingen klinisk anmälan av behandlande läkare.

Kriterier för laboratorieanmälan enligt smittskyddslagen

Misstänkt fall: Inte aktuellt
Bekräftat fall: Ett laboratorieverifierat fall av ESBL-producerande
Enterobacteriaceae (ESBLA eller ESBLM)

50
Q

Vad är influensa

A

Influensa är en luftvägsinfektion som återkommer regelbundet varje vintersäsong.

Många drabbas vilket somliga år leder till hög sjukfrånvaro och överdödlighet bland äldre.

Influensavirus har en förmåga att förändra sig och kan därför orsaka mer omfattande epidemier vissa år.

Med oregelbundna intervaller anpassas influensavirus från andra djurarter till att infektera människor. Då finns möjligheten att en pandemi uppstår (se sidan om pandemisk influensa).

51
Q

Vad orsakar influensa och hur sprids den?

A

Influensasjukdomen orsakas av att influensavirus infekterar luftvägarna.

Det finns fyra influensavirustyper: A, B, C och D. Influensa A och B, ger upphov till den typiska influensasjukdomen. Influensa C orsakar oftast mycket milda symtom och ingår därför inte i någon ordinarie sjukdomsövervakning. Influensa D har inte påvisats hos människa, men hos flera däggdjursarter och är vanlig hos boskap.

På influensavirusets yta finns det två molekyler som är avgörande för immunförsvarets möjlighet att känna igen och bekämpa viruset och därmed för smittsamheten: hemagglutinin (H) och neuraminidas (N).

Ytmolekylerna förändras lite mellan varje säsong och därmed skyddar inte alltid den immunitet man fått från tidigare influensainfektioner.

De influensatyper som återkommer varje vinter kallas säsongsinfluensa.

När någon har influensa finns virus framförallt i svalget och övre luftvägarna. Virus sprids som aerosol-, dropp- eller kontaktsmitta.

Smittsamheten börjar redan dygnet innan man får några symtom och är som högst när man är som sjukast. En tumregel är att man är smittsam så länge man har feber. Små barn som har influensa för första gången och inte har något tidigare skydd mot infektionen utsöndrar också mycket virus. Under säsongsinfluensatider har många en kortvarig virusutsöndring utan att få symtom.

Inkubationstiden för influensa är kort, oftast mellan ett till tre dygn.

52
Q

Symptom och komplikationer influensa

A

Typisk influensa börjar plötsligt med frossa, snabbt stigande feber ofta upp över 40 grader, allmän muskelvärk och huvudvärk, och påtaglig sjukdomskänsla. Därefter tilltar symtom från luftvägarna, främst torrhosta som förvärras genom att slemhinnan i luftvägarna angrips. Små barn kan få mer av svullna tonsiller och ont i halsen när de sväljer än vuxna. Symtom från mag- och tarmkanalen som kräkningar och diarré förekommer också, men är vanligare hos barn. Alla blir dock inte så sjuka, en del märker sannolikt inte av att de är infekterade och för andra kan det mer likna en vanlig förkylning.

Enstaka patienter blir allvarligt sjuka av influensa. Detta gäller framförallt patienter som har underliggande riskfaktorer såsom graviditet, kronisk hjärt- eller lungsjukdom, nedsatt immunförsvar eller annan svår, kronisk sjukdom och hög ålder. Hos äldre är det ganska vanligt att man på grund av influensainfektionen drabbas av bakteriell lunginflammation. Bihåleinflammation och luftrörsinflammation är andra vanliga komplikationer hos vuxna medan små barn ibland kan drabbas av öroninflammation och pseudokrupp.

Influensa är en av våra vanligaste dödsorsaker men det är svårt att mäta denna dödlighet.

53
Q

Åtgärder vid inträffade fall och/eller utbrott av influensa

A

Influensa är sedan 1 december 2015 anmälningspliktig enligt smittskyddslagen.

Laboratorieanmälan ska göras för patienter som har positiv laboratorieanalys men ingen klinisk anmälan behövs.

54
Q

Vad är calcivirus?

A

Calicivirus orsakar stora återkommande årliga epidemier i samhället, framförallt på vinterhalvåret. Calicivirus är också vanligt som smitta på sjukhus. Inte sällan måste hela sjukhusavdelningar stängas för sanering. Flera livsmedelsburna utbrott rapporteras årligen. Djupfrysta importerade hallon, ostron och livsmedel som förorenats av en sjuk person är vanliga orsaker till utbrotten.

55
Q

Vad orsakar vinterkräksjuka och hur sprids det?

A

I gruppen humana calicivirus ingår noro- och sapovirus. Humana norovirus uppträder i tre genogrupper med ett stort antal genotyper. Sapovirus uppträder i fem genogrupper, varav fyra är humana. De kan, liksom andra virus, överleva men inte tillväxa utanför den levande organismen.

kan spridas på olika sätt:

via direkt eller indirekt kontakt med smittade personer (även kräkningar kan smitta)
via dricksvatten, via råa skaldjur eller grönsaker som förorenats med avloppsvatten
via livsmedel som hanterats och förorenats av en person som är eller nyligen har varit sjuk.

Smittade personer kan vanligen sprida smitta upp till två dygn, ibland längre, efter symtomfrihet. Långtidsbärare av calicivirus är känt.

Inkubationstiden är 12–48 timmar.

56
Q

Symptom och komplikationer calcivirus

A

Symtomen är illamående, kräkningar, diarré, buksmärtor, huvudvärk, yrsel och feber. Sjukdomen är självläkande inom några dygn. Återinsjuknanden är ganska vanliga. Eftersom genomgången infektion bara ger ett kortvarigt skydd kan man drabbas flera gånger under kort tid.

57
Q

Åtgärder vid inträffade fall eller utbrott av calcivirus

A

Infektioner med dessa virus är inte anmälningspliktiga enligt smittskyddslagen.

Anmälan ska dock göras om sjukdomen har fått en anmärkningsvärd utbredning inom ett område eller uppträder i en elakartad form. Vid misstänkta utbrott skall detta alltid rapporteras till smittskyddsläkaren i landstinget och vid livsmedelssmitta även till miljökontoret eller motsvarande i kommunen.

Livsmedelslagens avstängningsregler kan bli aktuella. Det är viktigt med en god personlig hygien, speciellt handhygien. Sjuka personer bör inte laga mat åt andra under akut sjukdom.

Korrekta städrutiner under och efter utbrott är viktiga för att minimera smittspridning.