Sensoriska system Flashcards
Redogör kortfattat för hur ett sensoriskt stimuli leder till hjärnaktivitet i olika steg. Använd gärna ett konkret exempel där ett stimuli aktiverar ett av de fem sinnessystemen.
Sinnessystemen har som uppgift att bearbeta information som vi får till oss via stimuli. Inte allt stimuli aktiverar receptorer utan endast det som biologiskt varit användbart för oss att reagera på (ex vi hör inte låga/höga ljud, medan andra arter gynnas av detta för sin överlevnad).
Stimuli kommer via energi (ex ljusvågor eller ljusenergi) aktivera receptorer i sinnesorganen som i sin tur skickar nervimpulser genom ett eller flera nervsystem = nerver aktiveras. Processen aktiverar vidare en specifik del av hjärnan. Processen är densamma för alla sinnessystem.
Exempel, synen:
Visuell perception börjar med att ljus som belyser de tredimensionella objekten runt omkring oss når vår lins och hornhinna (cornea). Linsen och hornhinnan fokuserar på ett visst objekt genom att spänna muskler som omger linsen. Ljuset når sedan näthinnan (retina), där ljuset bryts och bilden blir reverserad (upp och ner samt bak och fram). I näthinnan finns två typer av fotoreceptorer, tappar och stavar.
Tapparna är belägna främst nära eller i centralgropen och möjliggör färgseende och att vi ser skarpt. Dessa receptorer kräver mer ljus för att fungera. Den högsta koncentrationen av tappar finns i gula fläcken, vilken är den punkt i näthinnan som ger bäst upplösning av ett objekt som linsen/hornhinnan fokuserar på.
Stavarna finns i resterande delar av näthinnan. De behöver inte lika mycket ljus för att fungera och förmedlar information snabbare. Eftersom stavarna är mindre ljuskänsliga möjliggör de seende när ljus är begränsat, såsom vid skymning men kan endast särskilja olika intensitet av ljus, men inte nyanser och därmed blir synen färgblind i mörker (gråskala).
När ljuset nått fotoreceptorerna stimulerar de s.k. bipolära celler, som i sin tur aktiverar ganglionceller. Ganglioncellerna är utspridda över näthinnan och går samman till ett knippe som bildar synnerven. När ganglioncellerna aktiveras skickas nervsignaler genom synnerven som leder den visuella informationen ut från ögat till den del i thalamus kallad den laterala knäkroppen. Från thalamus skickas nervsignalen vidare till nackloben (Occipitalloben) där syncentra sitter.
Viktigt att tillägga är att nervsignaler skickas till flera olika delar av hjärnan vid visuell perception. De olika delarna bearbetar parallellt olika aspekter av den visuella perceptionen, där vissa delar är specialiserade på till exempel riktning och rörelse medan andra delar fokuserar på särskilda färger eller former av den visuella informationen. Därmed ser man till exempel inte bara till exempel objektet “häst” utan kan också uppfatta att hästen galopperar, i vilken riktning osv.
Från nackloben skickas nervsignalen vidare till parietalloben, där information om var objektet befinner sig rent spatialt bearbetas (visuospatial information, “var-banan”/den dorsala strömmen). Signaler skickas samtidigt mot temporalloben där information om objektets form och utseende bearbetas (“vad-banan”/ventrala strömmen).
Genom det visuella systemet och bearbetning av den visuella informationen som når detta system kan vi visuellt uppfatta det vi har runtomkring oss.
- Förklara skillnaden mellan sensation och perception.
Sensation är de fysiska förändringarna i våra sensoriska system som svar på ett stimuli, information från yttervärlden översätts till signaler i nervsystemet.
Perception är vår tolkning av dessa förändringar i det sensoriska systemet. De signaler som har att göra med sensation leder till en inre upplevelse. Perception är således något vi medvetet eller omedvetet skapar.
Perception får oss att tro att vi ser, hör, rör, luktar och smakar verkliga saker i en verklig värld. Exempelvis möjliggör perception att vi upplever syn- och kroppsförnimmelser som fundamentalt olika varandra, trots att nervimpulserna som strömmar genom nervcellerna i dessa två sensoriska system nästan identiska, liksom nervcellerna själva.
Den stora, obesvarade frågan är hur nervimpulserna (sensationen) omvandlas till meningsfull perception (vår inre upplevelse).
Sensation
Sensation är de fysiska förändringarna i våra sensoriska system som svarar på stimulering, det översätter information från yttervärlden (svar på stimuli) till signaler i nervsystemet.
Perception
Perception är vår tolkning av förändringar i det sensoriska systemet. De signaler som har att göra med sensation leder till en inre upplevelse.
- Utifrån Alexander Lurias teori kan vi tala om primära, sekundära och tertiära områden förknippade med hjärnans bearbetning av ett stimuli. Beskriv kortfattat skillnaden mellan dessa områden.
Teorin baseras på tre antaganden:
1) Hjärnan bearbetar information i serie, ett steg i taget. Information från sensoriska receptorer går alltså till thalamus, sedan till primära cortex, sedan till sekundära cortex och slutligen till tertiära sensoriska cortex. På liknande sätt går utsignalen från tertiär sensorisk till tertiärmotor, sedan till sekundärmotor och slutligen till primärmotor.
2). Seriell bearbetning är hierarkisk: varje nivå lägger till komplexitet som skiljer sig kvalitativt från bearbetningen på de föregående nivåerna. Den tertiära cortexen kan betraktas som en terminalstation i den mån den tar emot input från de sensorimotoriska och perceptuella områdena och utför högre kognitiva processer på den ingången.
3) Våra uppfattningar om världen är enhetliga och sammanhängande. Lurias formulering var i överensstämmelse med sunt förnuft att någon aktiv process producerar varje percept, och naturligtvis är det enklaste sättet att göra det att forma den i tertiär cortex.
För varje steg blir informationen mer komplicerad. Det går från primära som skulle kunna påverkas av att vi exempelvis inte vrider huvudet och kollar åt vänster för att ta in hela bilden av en händelse, till det sekundära som skulle kunna påverkas av en felaktig tolkning i vår perception, till den tertiära som skulle kunna bli fel genom att vi abstraherar en annan betydelse än det som faktiskt sker (t.ex. att inte förstå vilket lag som vinner i en fotbollsmatch).
Extra:
Alexander Lurias teori om hjärnans bearbetning av ett stimuli delar in processen i tre olika områden eller nivåer: primära, sekundära och tertiära områden. Här är en kortfattad beskrivning av skillnaderna mellan dem:
Primära områden:
Primära områden är de mest grundläggande och elementära delarna av hjärnans bearbetning av ett stimuli. De är direkt kopplade till mottagandet av sensorisk information från våra sinnen.
Exempelvis, i den visuella bearbetningen, är primära områden ansvariga för att uppfatta grundläggande visuella egenskaper som form, färg och ljusstyrka.
Sekundära områden:
Sekundära områden ligger ett steg högre i bearbetningshierarkin och involverar en mer komplex analys av sensorisk information. De integrerar och kombinerar information från olika sensoriska källor och tidigare erfarenheter.
I det visuella systemet kan sekundära områden vara involverade i att identifiera objekt och tolka deras betydelse baserat på tidigare kunskap.
Tertiära områden:
Tertiära områden är de högsta nivåerna av bearbetning och är kopplade till högre kognitiva funktioner som tänkande, beslutsfattande och medvetenhet.
Dessa områden tar den bearbetade sensoriska informationen från de primära och sekundära områdena och använder den för att forma medvetandet om och förståelsen av stimuli. De gör det möjligt för oss att sätta informationen i ett sammanhang och använda den i komplexa tankeprocesser.
Sammanfattningsvis representerar Alexander Lurias teori en hierarki av hjärnans bearbetning av stimuli, med primära områden som tar emot och registrerar sensorisk information, sekundära områden som analyserar och kombinerar informationen, och tertiära områden som ger upphov till medvetenhet, förståelse och kognition. Denna teori hjälper till att förklara hur vår hjärna bearbetar och ger mening åt den omgivande världen.
Lurias 3 antaganden:
1) Hjärnan bearbetar information i serie, ett steg i taget.
2) Seriell bearbetning är hierarkisk.
3) Våra uppfattningar om världen är enhetliga och sammanhängande.
Primära områden (Lurias)
Primära områden är de mest grundläggande och elementära delarna av hjärnans bearbetning av ett stimuli. De är direkt kopplade till mottagandet av sensorisk information från våra sinnen.
Exempelvis, i den visuella bearbetningen, är primära områden ansvariga för att uppfatta grundläggande visuella egenskaper som form, färg och ljusstyrka.
Sekundära områden (Lurias)
Sekundära områden ligger ett steg högre i bearbetningshierarkin och involverar en mer komplex analys av sensorisk information. De integrerar och kombinerar information från olika sensoriska källor och tidigare erfarenheter.
I det visuella systemet kan sekundära områden vara involverade i att identifiera objekt och tolka deras betydelse baserat på tidigare kunskap.
Teritära områden (Lurias)
Tertiära områden är de högsta nivåerna av bearbetning och är kopplade till högre kognitiva funktioner som tänkande, beslutsfattande och medvetenhet.
Dessa områden tar den bearbetade sensoriska informationen från de primära och sekundära områdena och använder den för att forma medvetandet om och förståelsen av stimuli. De gör det möjligt för oss att sätta informationen i ett sammanhang och använda den i komplexa tankeprocesser.
