Immunförsvaret Flashcards
- Förklara översiktligt hur immunförsvaret fungerar.
Det immunförsvaret gör är att skilja kroppseget vs kroppsfrämmande. Identifierar celler / organismer som inte ska vara där, såsom: mikroorganismer (bakterier, virus, svamp), parasiter, främmande celler/ämnen & asociala celler.
Immunförsvaret är uppdelat i två huvudsakliga delar / typer: det medfödda/icke- specifika/nativa immunförsvaret och adaptiva/specifika /humorala immunförsvaret (samt eventuella komplement).
Det medfödda immunförsvaret består till stor del av “passiva” mekanismer. Dessa är alla typer av gränser mellan kroppen och den yttre världen. Exempel på dessa: hudbarriär, svårgenomtränglig yta i luftvägar och mag-tarm, tårar, magsyra / enzymer & kräkningar.
I kroppen “patrullerar” immunceller (makrofager?) som har receptorer (“flaggor”) som känner igen strukturer som är främmande för människokroppen. När något främmande tar sig förbi de yttre barriärerna och in i kroppen kan de därför fångas upp och identifieras av dessa.
Immuncellerna binder till dessa och ”äter upp” strukturen - fagocytos. Behåller delar av dessa för att visa för resterande celler att något främmande har upptäckts.
Immuncellerna aktiverar sedan det adaptiva immunsystemet. Immuncellerna identifierar en lämplig antikropp och startar produktionen av mängder av antikroppar för att bekämpa hotet. Till skillnad från det medfödda immunförsvaret ”tränas upp” under livet. Antikropparna dör inte när ett hot är bekämpat utan går in i “vila” vilket gör att om samma bakterie återkommer så finns redan en “armé” av det specifika bekämparna, vilket gör att de snabbare aktiveras och gör sig av med hotet. Ett sparat och riktat försvar. Utvecklar “minne“ mot ämnet den reagerat på. Vid nya aktiveringar förbättras cellen/antikroppens förmåga att attackera. (Reaktionen fördröjd jämfört med medfödda immunsystemet).
Fortsättning adaptiva immunförscaret
1) Cellerna bildas i benmärgen.
2) Stor variation i vad de reagerar mot
3) Förflyttar sig till thymus
4) Där kontrolleras att de inte reagerar mot den egna kroppen
5) Sedan förflyttas de till lymfvävnad eller ut i blodet.
Antikropp:
‘“Y”-liknande form. Den övre delen är väldigt varaiabel och kan binda till flera olika strukturer. De “slumpas” fram antikroppar som kan binda till massa olika saker. Många blir meningslösa (binder inte till något), vissa binder till egna celler (sållas bort) medan vissa binder till främmande strukturer och hjälper oss bli av med detta.
Det medfödda immunförsvaret
Det medfödda immunförsvaret består till stor del av “passiva” mekanismer. Dessa är alla typer av gränser mellan kroppen och den yttre världen. Exempel på dessa: hudbarriär, svårgenomtränglig yta i luftvägar och mag-tarm, tårar, magsyra / enzymer & kräkningar.
I kroppen “patrullerar” immunceller (makrofager?) som har receptorer (“flaggor”) som känner igen strukturer som är främmande för människokroppen. När något främmande tar sig förbi de yttre barriärerna och in i kroppen kan de därför fångas upp och identifieras av dessa.
Immuncellerna binder till dessa och ”äter upp” strukturen - fagocytos. Behåller delar av dessa för att visa för resterande celler att något främmande har upptäckts.
Det adaptiva immunförsvaret
Immuncellerna aktiverar sedan det adaptiva immunsystemet. Immuncellerna identifierar en lämplig antikropp och startar produktionen av mängder av antikroppar för att bekämpa hotet. Till skillnad från det medfödda immunförsvaret ”tränas upp” under livet. Antikropparna dör inte när ett hot är bekämpat utan går in i “vila” vilket gör att om samma bakterie återkommer så finns redan en “armé” av det specifika bekämparna, vilket gör att de snabbare aktiveras och gör sig av med hotet. Ett sparat och riktat försvar. Utvecklar “minne“ mot ämnet den reagerat på. Vid nya aktiveringar förbättras cellen/antikroppens förmåga att attackera. (Reaktionen fördröjd jämfört med medfödda immunsystemet).
1) Cellerna bildas i benmärgen.
2) Stor variation i vad de reagerar mot
3) Förflyttar sig till thymus
4) Där kontrolleras att de inte reagerar mot den egna kroppen
5) Sedan förflyttas de till lymfvävnad eller ut i blodet.
- Förklara vad inflammation respektive infektion är.
Infektion:
Sjukdomsorsakande mikroorganism som koloniserar kroppen. - En mikroorganism som inte ska vara där börjar föröka sig i kroppen.
Inflammation:
Kroppens reaktion på infektion, skada etc. - Det är hur kroppen / immunförsvaret reagerar på en infektion eller skada genom tex smärta, värme, redness, svullnad, avsaknad av funktion.
Infektion:
Infektion uppstår när patogener, såsom bakterier, virus, svampar eller parasiter, invaderar och koloniserar kroppen.
Patogenerna reproducerar sig och kan orsaka sjukdom genom att skada vävnad och störa normala kroppsfunktioner.
Infektioner kan vara lokaliserade till ett specifikt område i kroppen (till exempel en hudinfektion) eller sprida sig till olika organ och system.
Kroppen svarar på en infektion genom att aktivera sitt immunsystem, inklusive produktionen av antikroppar och immunceller, för att bekämpa och eliminera patogenerna.
Infektioner kan vara akuta och självläkande eller mer allvarliga och kräva medicinsk behandling, inklusive antibiotika eller antivirala läkemedel.
Inflammation
Inflammation är en naturlig och vanlig reaktion i kroppen som uppstår som svar på skada, irritation eller infektion.
Syftet med inflammation är att skydda kroppen genom att isolera och bekämpa potentiella skadliga ämnen eller stimulera läkning.
Under en inflammatorisk reaktion ökar blodflödet till det skadade området, vilket leder till svullnad, rodnad och ökad värme.
Kroppen släpper också ut inflammatoriska mediatorer som cytokiner och kemiska signaler, som attraherar immunceller till det drabbade området för att eliminera skadliga ämnen och reparera vävnad.
Inflammation är en del av kroppens naturliga försvar mot skador och infektioner. Det kan vara akut eller kronisk, beroende på orsaken och hur länge det varar.
- Ge exempel på infektioner i hjärnan och vilka konsekvenser dessa kan leda till.
Encefalit:
En sjukdom i själva hjärnvävnaden som kan orsakas av både virus- eller bakterieinfektioner, men virus är vanligast. Kan leda till bestående eller potentiellt livshotande skador. Detta för att hjärnan riskerar att svälla, operation är möjlig (innebär att man tar bort en del av skallbenet), men tidig diagnos och insats är avgörande. Encefalit kan leda till bestående skador i hjärnan, exempelvis i den specifika delen som blivit utsatt.
Meningit:
En sjukdom i hjärnhinnan, som också kan orsakas av både bakterie och virus, men främst virus. Svårighetsgraden varierar från självläkande (såsom förkylningsvirus) till svåra (såsom TBE, mässling, påssjuka). Vanliga konsekvenser / komplikationer är skada på kranialnerver, neurologiskt bortfall & kognitiv nedsättning.
Meningit kan vara livshotande på grund av inflammationens närhet till hjärnan och ryggmärgen; därför klassificeras tillståndet som en medicinsk nödsituation. En lumbalpunktion, där en nål förs in i ryggradskanalen för att samla ett prov av cerebrospinalvätska (CSF), kan diagnostisera eller utesluta meningit. Vissa former av meningit kan motverkas med vaccin. Den första behandlingen vid akut hjärnhinneinflammation består i att genast ge antibiotika och ibland antivirala läkemedel. Hjärnhinneinflammation kan leda till allvarliga långsiktiga konsekvenser som dövhet, epilepsi, hydrocefalus eller kognitiva brister, särskilt om de inte behandlas snabbt.
Encefalit
Encefalit är en inflammation i hjärnans vävnad, oftast orsakad av en virusinfektion, även om den ibland kan vara resultatet av en autoimmun reaktion.
Symptomen på encefalit kan variera men kan inkludera feber, huvudvärk, förvirring, desorientering, kramper och neurologiska problem som muskelsvaghet eller förlamning.
Svåra fall av encefalit kan leda till medvetslöshet och allvarlig hjärnskada.
Behandling av encefalit innefattar ofta antivirala läkemedel, immunmodulerande terapier och stödjande vård.
Meningit
Meningit är en inflammation i de skyddande membranen som omger hjärnan och ryggmärgen, kallade meninges.
Meningit kan orsakas av bakterier, virus eller svampar. De vanligaste orsakerna till bakteriell meningit inkluderar Streptococcus pneumoniae och Neisseria meningitidis (meningokocker).
Symptomen på meningit kan vara allvarliga och inkluderar hög feber, svår huvudvärk, nackstelhet, illamående, kräkningar och ljuskänslighet.
Meningit kan vara livshotande om den inte behandlas snabbt. Behandling innefattar antibiotika vid bakteriell meningit och antivirala läkemedel vid viral meningit.
