Neurobiologiskt underlag för perception och spatial orientering Flashcards
Beskriv skillnaden mellan sensation och perception. Resonera kring när aktivering av ett sensoriskt stimuli övergår till en medveten upplevelse utifrån aktivitet i hjärnan.
Sensation: fysiska förändringar i det sensoriska systemet som svar på ett stimuli. Det som händer är att receptorer reagerar på ett stimuli, som skapar aktivitet i nervsystemet som i sin tur aktiverar en del av hjärnan
Perception: tolkning av förändringar i sensoriska systemet, detta leder till ett percept (alltså en inre upplevelse)
Extra:
Aktivering av ett sensoriskt stimuli övergår till en medveten upplevelse genom en komplex process i hjärnan som kallas sensorisk bearbetning och medvetandegörande.
Sensory Input:
Processen börjar med att ett sensoriskt stimuli, som t.ex. en ljusstråle som träffar ögats retina eller en ljudvåg som når örat, fångas upp av våra sinnen.
Sensorisk Bearbetning:
Informationen från sinnena bearbetas i olika delar av hjärnan som är specialiserade för den specifika sinnet. Till exempel bearbetas visuell information i den occipitala loben och auditiv information i den temporala loben.
Sensorisk Integration:
Hjärnan kombinerar information från olika sinnen och olika delar av sinnena för att skapa en sammanhängande och sammanfattande bild av den sensoriska inputen. Detta möjliggör en rikare och mer nuancerad upplevelse.
Medvetandegörande:
För att informationen ska övergå till en medveten upplevelse, måste den nå den medvetna hjärnbarken, inklusive områden som den prefrontala cortex och parietalloben. Här blir vi medvetna om och upplever den sensoriska informationen.
Perception och tolkning:
När informationen når den medvetna hjärnbarken tolkar vi den och ger den mening. Vi känner igen och identifierar objekt, ljud, dofter eller andra sensoriska element.
Det är viktigt att förstå att processen inte är en enkel övergång; den innefattar en mängd komplexa neurala interaktioner och bearbetningar. Dessutom är våra medvetna upplevelser ofta resultatet av samverkan mellan sensorisk input, tidigare erfarenheter, minnen och kulturella påverkningar. Denna process är central för hur vi skapar vår medvetna verklighet och vår uppfattning om världen omkring oss.
Sensation
fysiska förändringar i det sensoriska systemet som svar på ett stimuli. Det som händer är att receptorer reagerar på ett stimuli, som skapar aktivitet i nervsystemet som i sin tur aktiverar en del av hjärnan
Perception:
tolkning av förändringar i sensoriska systemet, detta leder till ett percept (alltså en inre upplevelse)
Resonera kring när aktivering av ett sensoriskt stimuli övergår till en medveten upplevelse utifrån aktivitet i hjärnan.
Aktivering av ett sensoriskt stimuli övergår till en medveten upplevelse genom en komplex process i hjärnan som kallas sensorisk bearbetning och medvetandegörande.
Sensory Input:
Processen börjar med att ett sensoriskt stimuli, som t.ex. en ljusstråle som träffar ögats retina eller en ljudvåg som når örat, fångas upp av våra sinnen.
Sensorisk Bearbetning:
Informationen från sinnena bearbetas i olika delar av hjärnan som är specialiserade för den specifika sinnet. Till exempel bearbetas visuell information i den occipitala loben och auditiv information i den temporala loben.
Sensorisk Integration:
Hjärnan kombinerar information från olika sinnen och olika delar av sinnena för att skapa en sammanhängande och sammanfattande bild av den sensoriska inputen. Detta möjliggör en rikare och mer nuancerad upplevelse.
Medvetandegörande:
För att informationen ska övergå till en medveten upplevelse, måste den nå den medvetna hjärnbarken, inklusive områden som den prefrontala cortex och parietalloben. Här blir vi medvetna om och upplever den sensoriska informationen.
Perception och tolkning:
När informationen når den medvetna hjärnbarken tolkar vi den och ger den mening. Vi känner igen och identifierar objekt, ljud, dofter eller andra sensoriska element.
Det är viktigt att förstå att processen inte är en enkel övergång; den innefattar en mängd komplexa neurala interaktioner och bearbetningar. Dessutom är våra medvetna upplevelser ofta resultatet av samverkan mellan sensorisk input, tidigare erfarenheter, minnen och kulturella påverkningar. Denna process är central för hur vi skapar vår medvetna verklighet och vår uppfattning om världen omkring oss.
- Ange ett bevis (eller stöd) för att perception existerar och diskutera på vilket sätt detta fenomen ger stöd för att perception är en viktig del i processen att uppfatta ett sensoriskt stimuli.
Ett bevis för att perception, alltså att vi upplever/tolkar de fysiska förändringarna i sinnessystemet till följd av ett stimuli, existerar är att vi t.ex. när vi tänder lampan på morgonen har en inre upplevelse av att det faktiskt blir ljusare. Perceptionen är en viktig del av processen att uppfatta ett sensoriskt stimuli då det är den del som kopplar ihop den fysiska förändringen i ett sensoriskt system, med att faktiskt uppleva förändringen. Utan perceptionen har vi ingen inre upplevelse av att vi faktiskt möter ett visst stimuli.
Ytterligare ett sätt att bevisa perceptionens existens är att vi använder oss av top-down processer, alltså: ett stimuli (ex med en bild som både kan föreställa två ansikten och en bägare) kan ge oss olika inre upplevelser beroende på hur vi tolkar. Att uppfatta ett sensoriskt stimuli beror alltså på vår inre upplevelse av stimulit, vi är medskapare i vår tolkning.
- För att kunna uppfatta ett objekt (dess plats och namn) aktiveras två olika processer i hjärnan – en övre och en undre. Benämn dessa två och beskriv kortfattat vilka delar av hjärnan som aktiveras.
Det sinnessystem vi vet mest om är sinnessystemet/det visuella systemet.
Receptorer i hjärnan reagerar på ljus, skickar signal i genom synnerven, skickas till V1. Detta områdets uppgift är att begripliggöra stimulit, skickar sedan vidare infon till omkringliggande områden runt om det primära området (V1)
Från det primära området skickas signaler vidare i två olika riktningar:
Dorsala strömmen: den övre strömmen, var-banan [objektets lokalisation]
här aktiveras parietalloben
omvandlas så vi får en upplevelse om var ett objekt befinner sig
strömmen skickas sedan vidare till frontalloben som aktiverar motoriken (ex att greppa kaffekoppen)
Ventrala strömmen: den nedre strömmen, vad-banan [objektigenkänning]
här aktiveras temporalloben
att känna igen ett objekt, men det handlar inte om själva benämningen (“Ah, det är en sån grej man brukar dricka kaffe ur”)
- Förklara begreppet spatial orientering och ange två områden i hjärnan som är betydelsefulla för att vi skall kunna utföra denna aktivitet. Beskriv kortfattat på vilket sätt de är betydelsefulla.
Spatial orientering handlar om:
en automatisk process som bygger på spatiala kartor vi skaffat oss
”Allt det beteende som är förknippat med vår förmåga att röra oss genom rummet”
Bygger bland annat på ”topografiskt minne” = minne av rörelse i rummet mellan olika punkter eller objekt (i en viss följd)
Vi skapar representationer av omgivningen i form av ”kognitiva kartor”
Två områden i hjärnan som är betydelsefulla för att vi ska kunna röra oss genom ett rum är dels:
Parietalloben: ansvarar för vår förmåga att lokalisera föremål och vår orientering mot objekt (vad-banan)
Temporalloben: ansvarar för orientering i tid, spatiala kartor, vårt spatiala minne (var-banan)
