Neurobiologiskt underlag för emotioner och social kognition Flashcards
- Beskriv kortfattat begreppet emotion och förklara på vilket sätt detta skiljer sig från begreppet ”känsla”.
Känsla: känsla handlar om den upplevelsen vi får och att sätta ord på upplevelsen. I psykologiska termer är det inte detsamma som emotion.
Emotion: ett mer övergripande koncept som inkluderar mer än själva känslan. Utmärkande för emotioner är att de har ett objekt, t.ex. något man är rädd för. Ett emotionellt tillstånd kan kännetecknas av upplevelser, fysiologiska förändringar samt beteende eller beteendetendenser. Det handlar inte bara om att uttrycka emotioner utan emotionen är också förknippad med beteende ( vi rör oss mot det som är positivt och ifrån det som är negativt för oss). Emotioner kan därmed ses som ett paraplybegrepp, där känsla innefattas.
- Amygdala är en viktig komponent i det system som ligger till grund för emotioner – det limbiska systemet. Beskriv vilken roll amygdala har i emotionsprocessen.
Amygdala identifierar emotionella stimuli (en tidig detektor i emotioner, vad är det vi står inför, bör vi vara rädda etc).
Skapar en (diffus) inre bild
Detta kan genererar (snabb) reaktion, t.ex. vid ett hot
Aktiveras vid hot eller fara – men inte bara, utan även i många andra situationer
Involverad i (känslomässig) betingning. Sammanbinder något (ett stimuli) med en emotion, ex orm = emotion kopplat till rädsla
I samarbete med hippocampus (emotionellt minne)
Extra:
Amygdala är en central och kritisk komponent i det limbiska systemet, som är en grupp av strukturer i hjärnan som är kopplade till emotionell bearbetning och reaktion. Amygdala spelar en avgörande roll i emotionsprocessen på flera sätt:
Identifiering av hot och fara: Amygdala är särskilt känslig för att upptäcka potentiella hot och faror i omgivningen. När den mottar sensorisk information från våra sinnen, särskilt syn och hörsel, utvärderar den snabbt om det finns någon möjlig fara. Om amygdala uppfattar en potentiell risk, aktiveras den och sätter igång en kaskad av reaktioner för att förbereda kroppen att svara på hotet.
Emotionell bearbetning: Amygdala är också involverad i bearbetning av emotionella intryck och tolkning av sociala signaler. Det hjälper oss att känna igen ansiktsuttryck och andra icke-verbal kommunikation som kan uttrycka känslor.
Styrning av kroppens fysiologiska svar: När amygdala signalerar att det finns ett hot, skickar den signaler till andra delar av hjärnan och kroppen för att förbereda en “fight-or-flight” reaktion. Detta inkluderar ökning av hjärtfrekvens, ökad andning, frisättning av stresshormoner och ökad uppmärksamhet.
Lärande och minne av emotionella erfarenheter: Amygdala spelar också en viktig roll i inlärning och minne av emotionella händelser. Det hjälper oss att associera tidigare erfarenheter med de känslor vi kände vid den tiden. Detta är viktigt för att undvika faror och dra nytta av positiva erfarenheter.
Sammanfattningsvis kan amygdala ses som en nyckelspelare i emotionsprocessen genom att den upptäcker potentiella hot, initierar emotionella reaktioner, styr kroppens fysiologiska svar och bidrar till inlärning och minne av emotionella erfarenheter. Det är en central del av hur vi reagerar på och interagerar med vår omgivning på ett emotionellt sätt.
- Orbitofrontala och ventromediala delar av frontalloben är viktiga komponenter i det system som ligger till grund för emotioner. Beskriv vilken roll dessa delar har i emotionsprocessen
har en stor betydelse när det gäller emotioner, emotionellt beteende
en lagring av tidiga upplevelser finns här, om något är positivt eller negativt laddat
Representerar positiv och negativ belöning
Förknippar stimuli med positiv/negativ feedback (“minne”)
Känslig för förändring i dessa samband
Centrum för njutning
får vi skador i detta område kan det leda till sociala samspelsproblem, ex att det man tidigare förknippat som positivt inte längre är det (ex barn)
tidig tolkning av vad vi står inför sker här
Extra:
Orbitofrontala och ventromediala delar av frontalloben är viktiga komponenter i det limbiska systemet, som är en grupp av strukturer i hjärnan som är kopplade till emotionell bearbetning och reglering. Dessa områden har specifika roller i emotionsprocessen:
Orbitofrontala cortex (OFC):
Bedömning av belöning och straff: Orbitofrontala cortex är central för att bedöma konsekvenser och värderingar av handlingar och beslut. Den hjälper oss att avgöra om en situation är belönande eller riskabel och reglerar vårt emotionella svar baserat på dessa bedömningar.
Emotionell reglering: OFC är också kopplad till att reglera känslor och att hantera socialt adekvat beteende. Den hjälper oss att anpassa våra känslomässiga reaktioner i enlighet med sociala normer och förväntningar.
Ventromediala prefrontala cortex (vmPFC):
Utvärdering av moraliska och etiska frågor: Ventromediala prefrontala cortex är involverad i att utvärdera moraliska och etiska aspekter av beslut och handlingar. Den hjälper oss att bedöma rätt och fel och reglerar våra emotionella reaktioner baserat på dessa värderingar.
Riskbedömning: VmPFC hjälper också till med att bedöma risker och förmånen med olika beslut och handlingar. Det påverkar våra emotionella reaktioner genom att väga risker och fördelar.
Sammanfattningsvis spelar orbitofrontala och ventromediala delar av frontalloben viktiga roller i att bedöma konsekvenser, värdera belöningar och risker samt reglera emotionella reaktioner baserat på våra bedömningar. Dessa områden är centrala för att vi ska kunna agera på ett adaptivt sätt i emotionellt laddade situationer och för att upprätthålla socialt lämpligt beteende.
- Beskriv kortfattat på vilket sätt en traditionell syn på emotioner skiljer sig från en konstruktivistisk syn enligt Feldmann Barrett. Redogör kortfattat på vilket sätt dessa teorier skiljer sig åt i dess syn på hjärnans roll i emotionsprocessen.
Tanken har traditionellt sett varit att vi alla uttrycker liknande emotioner, som ett universellt språk och att vi därmed sätter ord på emotionen på liknande sätt oberoende av kultur, geografiskt område, familj etc = grundläggande emotioner.
Om vi antar att det finns ett antal grundläggande emotioner bör dessa också uttryckas på liknande sätt (ansiktsuttryck, röst, kroppsspråk). Man antar också att det finns en liknande fysiologi vid de olika emotionerna (att samma del av kroppen, hjärnan aktiveras) samt att den inre upplevelsen av emotionen upplevs på samma sätt av olika individer. Detta trodde man länge, vilket ledde till att emotionsforskningen sökte efter detta gemensamma “fingeravtryck”, ex samma typ av hjärnaktivering vid en emotion. Det finns dock ett väldigt svagt stöd för detta, att det finns ett gemensamt underlag för de olika emotionerna.
Kritiken som har utformats kring grundemotioner från Feldman, Barrett är:
Det finns långt fler emotioner än de grundläggande (finns även sociala emotioner, emotioner förknippade med en specifik kultur (alltså kulturellt specifika emotioner), emotioner förknippade med historia etc)
Variation är normen i hur emotioner uttrycks (mellan människor finns stor variation, tänk på dina egna relationer)
Det finns inga universella emotioner, fysiologiska uttryck eller avgränsade emotionsområden i hjärnan
Emotioner är resultat av tidigare erfarenheter och förutsägelser (tidigare har man tänkt att emotionerna är ett resultat av evolution, nu tänker man att emotioner också är något vi får med oss med en kultur, i samspelet med andra människor etc)
Emotioner är konstruktioner av världen, inte reaktioner på den (man går mer från ett bottom-up till ett top-down perspektiv)
Extra:
En traditionell syn på emotioner, såsom den förespråkades av teorier som James-Lange-teorin och Cannon-Bard-teorin, betraktar emotioner som fasta och universella reaktioner på yttre stimuli. Enligt denna syn är varje emotion kopplad till en specifik uppsättning fysiologiska och beteendemässiga reaktioner. Hjärnan ses som en passiv mottagare av sensorisk information som sedan leder till en emotionell upplevelse.
Konstruktivistiska synsätt, som främjas av forskare som Lisa Feldman Barrett, betonar istället att emotioner är konstruktioner som skapas av hjärnan baserat på tolkningen av sensorisk information och kontext. Enligt detta synsätt är emotioner inte förutbestämda och universella, utan de är resultatet av hur hjärnan bearbetar och tolkar inkommande stimuli. Emotioner är mer flexibla och kontextberoende än traditionellt antagits.
Skillnaderna i synsätten på hjärnans roll i emotionsprocessen är tydliga:
I den traditionella synen betraktas hjärnan oftast som en passiv mottagare av sensorisk information som utlöser fördefinierade emotionella reaktioner.
I konstruktivistiska synsättet betonas att hjärnan är aktiv och kreativ i att konstruera emotioner genom att tolka och bearbeta information från olika källor, inklusive sensoriska intryck, tidigare erfarenheter och kontext. Hjärnan formar och genererar känslor utifrån dessa tolkningar.
I konstruktivistiska synsättet framhävs hjärnans roll som en central aktör i att skapa och forma våra emotioner, medan den traditionella synen tenderar att se hjärnan som mer passiv och reaktiv gentemot yttre stimuli. Detta representerar en grundläggande skillnad i hur vi förstår hur emotioner skapas och uttrycks.
- För att förstå sociala signaler behöver du använda dig av såväl förmågan att mentalisera och använda dig av din empati. Beskriv kortfattat dessa begrepp och den hjärnaktivering som dessa funktioner är
Det finns 4 huvudsakliga nätverk för social kognition varav ett för mentalisering och ett för empati.
Mentalisering: innebär att förstå andras sociala handlingar, tänkande, intentioner (det inre tankematerialet). Nätverket för mentalisering är beläget i superior temporal sulcus & anterior temporal cortex (alltså i temporalloben.
Empati: innebär att förstå andras inre känslomässiga tillstånd (det inre känslomaterialet). Nätverket för empati är beläget i insula och cingulate cortex.
Extra:
Mentalisering:
Mentalisering, även kallad “Theory of Mind,” är förmågan att förstå och föreställa sig vad andra människor tänker, känner och upplever. Det handlar om att kunna sätta sig i någon annans ställe och resonera om deras inre tankar och intentioner.
Den hjärnaktivering som är förknippad med mentalisering involverar vanligtvis regioner i det sociala hjärnnätverket, inklusive mediala prefrontala cortex och temporoparietal junction (TPJ). Dessa områden hjälper oss att förstå och tolka andras avsikter och känslor genom att reflektera över våra egna och andras tankar.
Empati:
Empati är förmågan att känna och förstå andras känslor och reaktioner. Det innebär att du kan känna medlidande och sympati för andra och kan relatera till deras känslomässiga tillstånd.
Hjärnaktivering kopplad till empati involverar flera områden, inklusive anterior cingulate cortex och insula. Dessa områden hjälper oss att registrera andras lidande och känna medlidande samt reagera med empatiska känslor.
Sammanfattningsvis är mentalisering och empati två viktiga kognitiva och emotionella funktioner som gör det möjligt för oss att förstå och interagera med andra människor i sociala sammanhang. Dessa funktioner involverar specifika hjärnområden som är kopplade till att tolka andras tankar, intentioner och känslor samt att känna medlidande och samhörighet med andra. Denna förmåga att navigera i sociala signaler är grundläggande för våra sociala relationer och förståelsen av människors beteende och känslor.
