Labbhandledning Flashcards
Vad har de patogena bakterierna för näringskrav
Bakteriers näringskrav varierar mycket, men de flesta patogena bakterier kräver vatten, salter, proteiner, kolhydrater och vitaminer för att föröka sig.
Vad menas med renodling?
- hur genfomför du en renodling
För att kunna undersöka en bakteries egenskaper måste man få den i renkultur, fri från andra bakterier.
- Vanligtvis sker detta genom att en bakteriesuspension späds så långt att kloner av de enskilda bakterierna uppstår som avgränsade kolonier.
- selektivsubstrat. Selektivsubstraten är sammansatta av ett grundsubstrat och ett ämne som hämmar växten av de ej önskvärda bakterierna.
Ge exempel på fast och flytande substrat
Förklara flytande substrat:
- grundbuljong
Fast substrat:
- Agar
- blodagar
- blåagar
- staph agar/MSA
- resistensplattor
- chokladagar
- chromagar
Flytande substrat
- Grundbuljong Detta substrat används som grundsubstrat för flytande substrat. Växer de flesta bakterier.
- *Fasta substrat**
- *Agarsubstrat** mycket bakterier växer
Blodagar är ett ickeselektivt substrat där de flesta bakteriearter växer. På blodagar kan bakteriers hemolyserande förmåga studeras.
Blåagar är ett selektivsubstrat för gram-negativa bakterier, hämmar gram-positiva bakterier. Laktosjäsande bakterier ger färgomslag till gult i agarn.
Staphylococcusagar är ett selektivsubstrat för stafylokocker, hämmar övriga
Resistensagarplattor (Muller-Hinton) används när man med diskdiffusionsmetoden vill kontrollera bakteriers antibiotikaresistens.
Chocklad-GL-agarplattor odling av flertalet kräsna bakterier.
Chrom-agar Ger olika bakteriearter olika färger. Finns både allmänna och selekterande Chrom-agarplattor.
Berätta om gram-färgning
- Hur kan du skilja gram- och gram+
- hur görs de möjligt
- vad ska man tänka på för att inte få falskt resultat
- vad är gram-variabla bakterier
- SVårfärgade bakterier?
Reaktionen möjliggör en indelning av gram+ och gram-
kristallviolett komplexbinds inuti celler då Lugol ́s-lösning tillsätts.
När sedan cellerna sköljs med alkohol (eller aceton) spolas i gram- detta komplex bort, medan det förblir kvar i gram+ eftersom kristallviolett-komplexet då är kvar i cellen.
För att ej förlora det diagnostiska värdet av Gram-reaktionen bör den alltid utföras på unga celler (vanligen odlade över natten) eftersom äldre celler nästan genomgående är Gramnegativa oavsett om bakteriearten ifråga är det eller inte.
Till sist skall påpekas att denna färgreaktion inte är typen “antingen eller”. En organism kan således vara mer eller mindre Grampositiv eller Gramnegativ. Vissa bakterier kan stå på gränsen mellan positiv eller negativ reaktion (Gram-variabla).
Vissa bakterier är mycket svåra att färga.
Då de väl tagit färg, vilket sker t.ex. genom upphettning under färgningen, håller de färgen så starkt att inte ens starka syror avfärgar dem, sk syrafasta bakterier. Detta beror sannolikt på hög halt av lipider och vaxer i cellväggen. Mykobakterierna är denna grupps främsta representanter.
Berätta om bakterieidentifikation
För att kunna identifiera olika sorters bakterier så utnyttjar man olika egenskaper hos olika bakterier.
Först börjar man oftast med att göra grovindelningen med hjälp av växt i syre eller inte och gram-färgning för att identifiera om det är en kock eller en stav, gram-positiv eller gram-negativ bakterie, aerob eller anaerob bakterie.
Därefter studerar man olika egenskaper hos bakterien, dessa kan vara deras förmåga att bryta ner olika kolhydrater och proteiner, det kan vara att identifiera förekomst av olika enzymer eller ytstrukturer eller om de är rörliga eller orörliga.
Berätta om katalas testet.
Vad gör katalaset
berätta om Slidex/Staf aurex
Berätta om koagulas test
Berätta om indolspot test
Berätta om oxidas test
Berätta om esculin test
Berätta om arabinos test
efter positivt esculin test
Berätta om laktos test
Berätta om Motilitetsrör
Hur genomför du en gram färgning?
Preparatläggning och fixering:
- Märk upp ett objektglas på tillfredsställande sätt (blyerts på mattrand)
- Placera med hjälp av plastinös/bomullspinne eller pipett en droppe PBS (alt dest.vatten) på glaset
Överför med steril plastinös sparsamt med bakterier och rör ut dessa i
droppen så att ett preparat av en 50-örings storlek bildas
Låt lufttorka
Mikroskopera med immersionsolja och 100x – objektiv. Gör rent mikroskopet efter användning.
Resultat:
- Grampositiva bakterier blir blå (blålila)
- gramnegativa blir röda (rosaröda)
Vad menas med gramlabila bakterier?
Vissa grampositiva bakterier tappar lätt sin färgbarhet. I preparat från renkultur ser man då både blå och röda bakterier. Dessa bakterier benämns gramlabila.
(Gamla grampositiva bakteriekulturer tappar oftast också sin färgbarhet.)
Skydd vid gramfärgning?
Handskar
Förvaring och avfallshantering vid gram-färgning?
Samtliga lösningar är hållbara ca 1 år. Förvaras märkta med adekvata varningssymboler, företrädesvis i mörka glasflaskor.
Kristallviolett samt övriga färglösningar får ej spolas ut i avloppet.
Färgning sker i färgtråg och färgslasken hälls på flaskor för vidare transport till kemikalierummet och borttransport.
Möjliga identifierings tester om du har:
- Gram positiva stavar
- Gram-positiva kocker
Du får in ett prov där från en patient som har urinvägsinfektion, du arbetar på sektionen som odlar ut proverna. Man vill ha en direktresistensbestämning och veta vilken typ av bakterie som de rör sig om.
Hur gör du?
Urinprovet odlas ut semikvantitativt (10ul) på:
- Chrom-agarplattor (Uri-select) som ger olika färger beroende på patogen
- Hästblodplattor (innehållande antibiotikan colistin och nalidixinsyra som selekterar fram gram-positiva bakterier genom att hämma gram-negativa bakterier)
- Müller-Hinton-agar för direktresistensbestämning.
Plattor inkuberas sedan i 37 grader celcius över natt
Identifiering görs av bakterierna utifrån koloniutseende på de olika medierna, dvs färg, storlek, form, konsistens.
CHROM-agarplattan (Uri-select) ger:
- primärpatogenerna en rosa färg
- övriga enterobakterier och enterokockerna blir ofta grönblå
- stafylokocker och vissa gram-negativa bakterier blir mer beige, gula eller vita.
Vid behov:
- gramfärgning och enzymatiska och biokemiska tester.
- Indolspot -> snabbscreening av e.coli
- Katalastest -> skilja på stafylocker och enterokock
- Koagulastest -> skilja på s.aureus och stafylocker
- Novobiocin test -> skilja s.saprofyticus från övriga staphylocker
- Eskulin test -> skilja enterokocker och streptokock
- Arabinos-test -> Skilja på e.faecalis och e.faecium
- Oxidas test-> skilja pseudonomas auregionosa, moraxella och nesirrabakterer kan bildas indolphenoloxidas
- API 20 E för gram-negativa stavar som ej går att identifiera som E. coli
- MALDI-TOF
Vanligt förekommande bakterier i urinodlingar:
Primärpatogener:
- Escherichia coli
- Staphylococcus saprofyticus
Sekundärpatogener:
- Klebsiella-arter
- Enterobacter-arter
- Proteus-arter
- Morganella morganii
- Serratia- arter
- enterokocker
- Staphylococcus aureus
- jäst-svampar
- Pseudomonas aeruginosa
Tveksamma patogener:
- Streptokocker grupp B (relevanta för gravida)
- Acinetobacter-arter
Vilken streptokockgrupp är relevant för gravida?
Grupp b
Du jobbar extra på luftvägsavdelningen på klinisk mikrobiologi. Du får in ett prov från en patient som har en luftvägsinfektion.
Man vill nu veta vilken bakterie de rör sig om. Hur gör du ?
- vanligaste patogenerna
- odling+miljö
- identifikationstester
Streptokocker, pneumokocker, moraxella och Haemophilus influenzae är vanligt förekommande bakterier vid luftvägsinfektioner.
Vid odling används:
- streptokockagar för isolering av β-hemolytiska streptokocker (Streptococcus pyogenes mfl)
- blodagar för isolering av Moraxella catharalis och pneumokocker (Streptococcus pneumoniae)
- Haemophilus influenzae-(HI)- agar för Haemophilus.
Plattor inkuberas sedan i 37 grader celcius i CO2-inkubator.
Plattorna studeras.
- streptokockplattan studera hemolys och utför agglutination
- blodplattan. Vid misstänkt pneumokock (α-hemolys) utför optochin-test.
- Vid misstänkt Moraxella, gör oxidastest samt skyffeltest
- För HI-plattan utför XV-faktortest för bestämning av HI-grupp. Prova även att göra amningstest.
*Gramfärgning görs vid behov
XV-faktor test
Optochin-test
Amningstest/XV-faktor
Skyffeltest:
Varför görs resistensbestämningar?
Resistensbestämning görs för att adekvat behandling ska kunna sättas in och att eventuella resistensmekanismer som bakterien kan ha förvärvat ska upptäckas.
Beskriv resistensbestämning enligt diskdiffusionsmetoden och MIC-bestämning
Standardmässigt utförs resistensbestämning enligt den så kallade diskdiffusionsmetoden.
Inkubering av denna platta i 16-20 timmar vid 37 grader -> Antibiotikumet i lappen diffunderar ut i agarn och bildar en koncentrationsgradient Runt lappen bildas en så kallad hämningszon utan bakterieväxt, där storleken är beroende av bakterieartens känslighet och antibiotikakoncentrationen.
Hämningszonens storlek anges som zondiametern. Resultatet svaras ut enligt SIR-systemet:
- S= sensitiv
- I= indeterminant
- R= resistent.
Vid en resistent eller indeterminant bakterie kan minsta inhiberande koncentration, MIC, bestämmas med hjälp av tex E-test eller buljongspädningsmetoder.