Toxoplasma gondii Flashcards
Generellt
Katt är värddjur för Toxoplasma gondii men symtom ses sällan hos infekterade katter. Toxoplasma är en viktig zoonos.
Anmälningspliktig: Nej Epizooti: Nej Zoonos: Ja
Livscykel
Toxoplasmos orsakas av den encelliga parasiten Toxoplasma gondii, som har kattdjur som huvudvärd men som också kan infektera ett stort antal olika djurarter inklusive människa. Katter kan utsöndra mikroskopiska så kallad oocystor med avföringen. Efter några dagars mognadsprocess blir oocystorna infektionsdugliga och kan sedan överleva åtskilliga månader, särskilt i fuktig miljö. Andra djur, som exempelvis får, gris eller människa, kan smittas via foder, bete och vatten som kontaminerats med oocystor. Hos dessa djur sprids parasiterna och bildar så kallad vävnadscystor i till exempel hjärna, lever, hjärt- och skelettmuskulatur. Dessa mikroskopiska vävnadscystor kan innehålla tusentals Toxoplasma-organismer och förblir vanligtvis levande under värddjurets hela livstid. Köttätande djur kan sedan smittas om de äter sådana kroniskt infekterade bytesdjur. Parasitens livscykel fullbordas när en katt äter kött från en infekterad mellanvärd.
En annan viktig smittkälla är otillräckligt
upphettat kött från infekterade mellanvärdar såsom får och
gris.
Symptom
Som regel visar djur sällan tecken på allvarlig sjukdom i samband med Toxoplasma-infektion. Symtomen kan variera med bland annat djurart, infektionsdosens storlek och vilka organ som invaderas, men individer med ett normalt immunförsvar får vanligtvis endast lindriga och ospecifika symtom som går över efter infektionens akuta skede.
Kattungar som infekterats transplacentalt kan drabbas av
allvarlig, generaliserad toxoplasmos. Även vuxna katter kan
drabbas av klinisk toxoplasmos vilket anses bero på någon
form av immunosuppression.
Genomgången infektion ger som regel livslång immunitet mot förnyad infektion. Infektionen kan emellertid få allvarliga konsekvenser hos individer med kraftigt nedsatt immunförsvar samt hos gravida kvinnor och dräktiga djur. Om den blivande modern inte är immun kan parasiterna överföras till fostret och orsaka abort eller medfödd infektion. T. gondii är en viktig orsak till abort hos får, get och människa. Även hos huvudvärden sprider sig parasiterna till olika organ i kroppen, men katten själv visar sällan några sjukdomssymtom. Ibland kan dock, liksom hos andra djurslag, en allmänsjukdom utvecklas i första hand hos unga katter eller hos katter med nedsatt immunförsvar till exempel på grund av infektion med FIV. Centralnervösa rubbningar, lunginflammation och ögonskador har rapporterats från katter med toxoplasmos. Också hos hund är klinisk toxoplasmos ovanlig och ses oftast i samband med valpsjuka och andra tillstånd med negativ inverkan på immunförsvaret.
Katttens roll
Kattdjur är de enda djur som kan sprida Toxoplasmasmitta via sin avföring. De smittas vanligtvis när de äter infekterade mellanvärdar som smågnagare och småfågel men också om de utfodras med färskt rått kött eller organ och inälvor från infekterade djur. Parasiternas utveckling i kattens tarm tar tre till fem dagar varefter oocystor utsöndras under en till två veckor. Katter som tillåts jaga själva brukar genomgå denna fas vid halvårsåldern. Liksom andra djur blir katter immuna efter genomgången infektion och utsöndrar sedan inga eller endast en mycket liten mängd oocystor om de infekteras igen.
Man har i olika undersökningar inte kunnat finna något entydigt samband mellan toxoplasmos hos människor och kattinnehav. Det bör därför inte vara nödvändigt med alltför drastiska rekommendationer om att göra sig av med sin katt under till exempel en graviditet. För att förhindra att en innekatt ska utsöndra oocystor bör den inte utfodras med kött eller organ som inte värmebehandlats eller varit djupfryst. Kattlådan bör tömmas dagligen så att eventuella oocystor inte hinner bli smittfarliga, och gärna av någon annan än den gravida kvinnan. Handtvätt är givetvis en självklarhet efter arbete med jord och sand samt före och efter hantering av rått kött.
Diagnos
Det är inte möjligt att ställa diagnosen toxoplasmos endast med ledning av sjukdomssymtomen eftersom de är ospecifika och varierar beroende på vilka organ som drabbats. Genom att påvisa antikroppar mot T. gondii kan man fastställa om djuret är infekterat. Eftersom det är vanligt med fullt friska, kroniskt infekterade, seropositiva djur kan resultaten ibland vara svårtolkade. I en undersökning i Uppsala-området från slutet av 1980-talet fann man antikroppar mot T. gondii hos 42 procent av katterna och 23 procent av hundarna som undersöktes. Prov som skicka till SVA analyseras med en så kallad immunofluorescensmetod för att identifiera specifika IgM och IgG-antikroppar mot T. gondii.
Påvisning av IgM eller titerstegring ihop med kliniska symtom tyda på att
katten nyligen infekterats.
Vid SVA används också immunhistologiska färgningsmetoder och PCR för att spåra och specifikt påvisa Toxoplasma-organismer i vävnaderna i samband med obduktion eller undersökning av vävnadsprov (biopsi).
Oocystor i katträck går att påvisa med traditionella parasitologiska metoder. Men det är svårt att spåra en smittspridande katt eftersom oocystor utsöndras under en relativt kort period. Nyttan av serologisk undersökning i detta syfte är också begränsad eftersom oocystproduktionen börjar innan katten hunnit bilda påvisbara antikroppar.
Behandling
Vid klinisk toxoplasmos hos katt och hund rekommenderas klindamycin i första hand. Som andrahandsval (om klindamycin ger biverkningar eller otillräcklig effekt till exempel vid CNS-symtom) kan en kombination av sulfonamid och trimetoprim ges.
Vid klinisk toxoplasmos
kan enligt litteraturen behandling ske med klindamycin
10–12 mg/kg kroppsvikt 2 gånger dagligen i 4 veckor eller
8–17 mg/kg kroppsvikt 3 gånger dagligen i 4 veckor. Alternativt
kan behandling ske med trimetoprim-sulfa peroralt i
dosen 15 mg/kg kroppsvikt 2 gånger dagligen i 4 veckor.
Humant
Efter infektion utsöndras parasiten i avföringen, framför allt av unga katter. I miljön kan parasiten vara infektiös upp till ett år. Får och andra varmblodiga djur inklusive människa kan smittas genom intag av parasiten. I det varmblodiga djuret vandrar parasiten ut i cirkulationen och kapslar in sig i muskulaturen, där den kan leva många år.
Människan smittas i regel genom att hon får i sig vävnadscystor från otillräckligt uppvärmt kött eller annan kontaminerad föda, såsom bär och sallad. En gravid kvinna kan smitta sitt foster via moderkakan (placenta), annars smittar inte sjukdomen från människa till människa.
Inkubationstiden anges till två till tre veckor.
De flesta smittade personer är symtomlösa, hos de som visar symtom ses en influensaliknande sjukdom med feber, muskelvärk och en övergående lymfkörtelförstoring.
Sjukdomen ligger sedan i regel latent under resten av livet, men kan reaktiveras om immunförsvaret av någon anledning sätts ned. Detta har man på senare tid sett framför allt hos aids-patienter. Smittas en gravid kvinna som inte tidigare varit i kontakt med smittämnet finns risk att hon överför infektion till sitt foster och barnet kan födas med hjärnskador. Barnet kan också födas tillsynes friskt men senare utveckla blindhet/synnedsättning.
Läkemedel för att behandla infektionen finns, men en okomplicerad toxoplasmos hos en person med normalt immunsystem behandlas i regel inte. Behandling ges däremot till gravida kvinnor med en akut toxoplasmos liksom till det nyfödda barnet. Aids-patienter med reaktiverad toxoplasmos kräver ofta behandling under resten av livet. Smittade personer utvecklar immunitet som varar hela livet.
