Giardia intestinalis Flashcards
Generellt
Giardia intestinalis (före detta G. lamblia, G. duodenalis) är en vanligt förekommande encellig parasit som lever på tarmslemhinnan och kan hindra tarmens normala funktion.
Anmälningspliktig: Nej Epizooti: Nej Zoonos: Ja
Förekomst och agens
Cystor av Giardia avges med avföringen. Dessa cystor är mycket tåliga, är resistenta mot flera desinfektionsmedel och sprids lätt i till exempel vatten. Smitta mellan katter kan spridas via infekterat vatten eller föda men ännu vanligare är förmodligen att smitta tas upp från närmiljön eller från en annan katt.
Infektionen är ofta subklinisk men kan i kombination
med stress orsaka diarré och avmagring.
SVA påvisar Giardia hos cirka 10 procent av katter som undersöks. Parasiten är vanligast hos unga djur.
Giardia intestinalis påvisas hos flera djurslag, även människa. Även om det är samma art som infekterar människa och andra däggdjur finns det flera olika genotyper/assemblages av vilka vissa är vanligast hos människa och andra hos övriga djurslag (se nedan). Vanligast är att varje djurslag har sin egen genotyp men ibland kan det förekomma att smitta har skett till annat djurslag till exempel från människa till husdjur och vice versa.
Genotyp/assemblage Värddjur
A människa, däggdjur
B människa, däggdjur
C/D hund
E idisslare, häst
F katt
G gnagare
Symtom
Giardia förekommer både hos friska och sjuka djur. Symtom visar sig framför allt i form av intermittent diarré och viktminskning hos katter i miljöer med många individer. Parasiten uppträder ofta som en opportunist, det vill säga symtom kan uppträda i samband med stress, plötsliga foderbyten eller tarmstörningar av andra orsaker.
Diagnos och förebyggande åtgärder
Genom träckprovsundersökning kan cystor av Giardia påvisas.
Vid SVA diagnostiseras Giardia med hjälp av en immunofluorescens-teknik som ger en säker och snabb diagnos.
Sjuka djur bör isoleras från friska. Det är en fördel om man schamponerar pälsen i samband med behandling så att eventuella cystor avlägsnas. Behandling bör följas upp med förnyad träckprovsundersökning cirka 14 dagar efter avslutad behandling. Emellanåt måste djuret behandlas upprepade gånger.
Beroende på temperatur och luftfuktighet kan cystorna överleva länge i miljön. Därför rekommenderas att man i samband med behandling även sanerar miljön i de fall man har återkommande problem med Giardia.
Exempel på åtgärder vid sanering
Behandling + schamponering av de aktuella djuren
Rengör ytor noggrant så att alla rester av avföring avlägsnas. Låt torka.
Tvätta textilier, till exempel liggunderlag och filtar i tvättmaskin och låt torka ordentligt.
Diska mat- och vattenskålar i diskmaskin, låt torka.
Avlägsna avföring så ofta det är möjligt.
Ångtvätt (100 grader i en minuter) med efterföljande noggrann torkning kan avdöda smitta. Golvvärme och bastu kan användas för att torka sådant som inte kan tvättas i maskin.
Rengjorda torra ytor kan desinficeras med Klorin.
Behandling
I Sverige finns det inga läkemedel godkända
för behandling av denna infektion hos katt. Enligt litteraturen
och klinisk erfarenhet är följande substanser effektiva;
fenbendazol (50 mg/kg kroppsvikt 1 gång dagligen i 3–5
dagar, denna substans är godkänd för behandling av Giardia
spp. i flera europeiska länder) eller humanläkemedel
innehållande metronidazol (25 mg/kg kroppsvikt 2 gånger
dagligen i 5–7 dagar).
