Mjällkvalster (Cheyletiella blakei) Flashcards
Generellt
Cheyletiella blakei är en parasit som är cirka 0,4 mm och lever ytligt på överhuden där de gör tunnlar i de lösa, avlossade skikten av förhornade epitelceller. Mjällkvalster har tydligt framträdande krokar på vardera sidan om munnen. Äggen är något mindre jämfört med lusägg och är inte lika hårt fastlimmade vid hårstråna. Livscykeln är ungefär tre veckor
Förekomst
Det är inte känt i vilken utsträckning parasiten
förekommer hos katter i Sverige. Infektionen är dock sannolikt
underdiagnostiserad eftersom symtomfria bärare är
vanliga.
Klinik
Infektionen kan förlöpa helt asymtomatiskt, men
orsakar ibland lindrig till måttlig klåda och mjällbildning,
framför allt på ländryggen. Parasiten är inte strikt artspecifik.
Samtliga arter av Cheyletiella kan infektera hund, katt
och kanin. Mjällkvalster kan tillfälligt angripa människor,
dock utan att föröka sig.
Diagnosticering
Parasiten påvisas vid direktmikroskopering
av ytliga hudskrap eller tejpprover och kan också sporadiskt
identifieras i träckprov. Tejpprover kan inte användas för
artbestämning inom släktet Cheyletiella. Även mikroskopering
eller inspektion med förstoringsglas av material samlat
med dammsugare eller finkam har visat sig vara användbara
diagnostiska metoder.
Behandling
Substanserna fipronil, selamektin, samt flumetrin
(som ingår i ett läkemedel i kombination med imidakloprid)
är effektiva, men är inte godkända för att behandla
cheyletiellos hos katt. Imidakloprid har inte någon effekt
mot parasiten, vilket innebär att ovan nämnda kombinationsläkemedel
inte behöver användas för att behandla
mjällkvalster. Dessutom har lime sulfur (svavelkalk) visat sig
vara effektivt (se avsnitt om Cheyletiella hos hund). Diagnostisk
behandling kan motiveras eftersom parasiten kan
vara svår att påvisa. Behandling med antiparasitärt medel
bör pågå under minst tre veckors tid. I hushåll med många
djur eller där smittan kan antas ha funnits under lång tid är
det lämpligt att behandlingstiden förlängs till två till tre
månader. Enligt publicerad information kan parasiten ibland
överleva i miljön under betydligt längre tid än tio dagar och
därmed vara en källa till återsmitta. Om behandlingstiden
utsträcks tillräckligt länge, behövs inte omfattande miljösanering.
Samtliga katter, hundar och kaniner i hushållet bör
behandlas. Kanin ska inte behandlas med fipronil.
