Loppor (Ctenocephalides felis felis, C. canis) Flashcards
Generellt - livscykel
Loppor är insekter som saknar vingar, är bruna, blanka,
2–4 mm och har en kropp som är hård och tillplattad från
sidorna. De sex benen är långa och gör att loppan kan ta sig
fram fort och även hoppa mellan värddjur. Livscykeln är från
två veckor upp till ett och ett halvt år, vanligast cirka en
månad. Loppan lägger ägg efter blodmåltid, och lägger
sedan några ägg per dag under ungefär en månad. Äggen
ramlar ner från djuret, vilket även loppans avföring gör.
Äggen kläcks efter en till tio dagar. Larven, som liknar en
liten fluglarv, livnär sig framför allt på loppavföring. Larverna
förpuppas inom en vecka till tre månader. Pupporna är
mycket härdiga och kan leva i över ett år. Puppan kläcks om
den känner av värme, vibrationer, en passerande skugga eller
ökad koldioxidhalt.
Förekomst
Det finns mer än 2 000 arter av loppor. Katter
kan angripas av en mängd olika lopparter, men det är bara
katt-, hund- och människoloppan som kan föröka sig med
hjälp av blod från katt. Den art av dessa som är kliniskt mest
förekommande är kattloppan Ctenocephalides felis felis. Alla
stadier av loppan dör om temperaturen understiger 0°C i
mer är 24–36 timmar. I varmare klimatzoner överlever
loppans
alla stadier även utomhus och är därför vanligt förekommande.
I Skandinavien förekommer kattloppan i Danmark
samt i södra Sverige och Norge. I de fall katter inte
behandlats profylaktiskt mot loppor i samband med resor
söderut, förekommer det att loppinfestation kan påvisas
efter hemkomst. Spridning till kontaktdjur kan då ske. I de
flesta andra fall när loppor påvisats hos katt i Sverige rör det
sig om angrepp av till exempel ekorrloppa, fågelloppa, igelkottloppa
eller råttloppa. Alla lopparter kan föda sig med
blod från vilket varmblodigt djurslag som helst, men kan
endast föröka sig efter blodmål från ”rätt” värddjur.
Klinik
Loppangrepp kan orsaka varierande grad av
klåda, seborré och diffus alopeci framför allt på ländryggen.
Katter kan även utveckla miliär dermatit och/eller lesioner
tillhörande eosinofila granulomkomplexet (eosinofila granulom, plaque och även indolent ulcera). Loppans saliv
innehåller peptider som kan fungera som allergen och orsaka loppallergi, den internationellt sett vanligaste formen av allergi hos katt. Infektionen kan även förlöpa helt asymtomatiskt. Kraftiga loppangrepp kan orsaka anemi. Loppan kan bita människa.
Dignostik
Med finkam kan parasiten eller dess exkrementer
påvisas. Exkrementerna är mörka och kommaformade.
Fuktade och placerade på vitt hushållspapper framträder
en rödbrun färgton på grund av exkrementernas innehåll av
blod. För artbestämning krävs mikroskopering av själva
loppan. Huvudets form samt förekomst och utseende på de
borst som finns på nacke (pronatala ctenidier) och kind
(genala ctenidier) är karakteristiska för respektive art. Direktmikroskoperingen underlättas om loppan först placeras i kaliumhydroxidlösning 10 % eller i klorfenolac. Parasiten och dess ägg kan ibland även påvisas i träckprover.
Behandling
Det finns flera godkända substanser tillgängliga
för profylaktisk eller terapeutisk behandling. Exempelvis
kan fipronil, fipronil med metopren, flumetrin
med imidakloprid, eller selamektin användas. Om katt eller
hundloppa har konstaterats behöver behandlingen
kompletteras med lufenuron (Program vet.), en kitinhämmare som förhindrar kläckning av loppägg. Samtliga pälsdjur i hushållet och alla katter och hundar i närmiljön behöver behandlas. Observera att permetrin är toxiskt för katt och därför inte ska användas. I områden där loppor förekommer endemiskt kan parasiten inte utrotas, utan regelbunden profylaktisk behandling med adulticida produkter bör övervägas. Artfrämmande loppor (bland annat från igelkott, fågel och ekorre) kan också uppträda
hos katt men ger endast sporadiskt problem.
Behandling med någon form av adulticid kan dock
övervägas, eftersom loppan överlever i cirka tre till fyra månader. Vid kvarstående problem bör smittkällan avlägsnas.
Miljösanering
Preadulta loppstadier, det vill säga ägg,
larver och puppor, finns i riklig mängd i omgivningen och
utgör upp till 95 % av den totala loppopulationen. Det
innebär att miljösanering är viktig. Mekanisk rengöring och
dammsugning bör ske minst två gånger per vecka och
dammsugarpåsen slängs för att förhindra återinfektion.
Tvätta textilier i maskin i 60°C. Miljöbehandling med hjälp
av saneringsfirma kan ibland behövas.
