Ringorm Flashcards
Generellt
Ringorm hos katt orsakas oftast av ringormssvamp (dermatofyter), i de allra flesta fall av Microsporum canis. Även Trichophyton mentagrophytes kan infektera katter. Vilka symtom och hur mycket symtom som ses hos katter infekterade med ringorm varierar. Tydliga symtom ses oftast hos kattungar och nedsatta djur.
Anmälningspliktig: Nej Epizooti: Nej Zoonos: Ja
Agens
Många katter som infekteras med M. canis sprider smitta (sporer) till omgivningen och till andra katter utan att själva visa några symtom. Detta är ett problem då smittan hos katterna och i omgivningen kan vara omfattande innan den upptäcks. Kattungar visar oftare symtom än vuxna katter.
Trichophyton (T.) mentagrophytes är en annan ringormssvamp som kan infektera katter. Denna svamp är dock ett mindre problem i kattgrupper eftersom i princip alla smittade visar symtom. Smittrisken till andra katter är inte fullt lika stor och sporbildningen till omgivningen är mindre än hos M. canis.
Katter kan infekteras även med andra arter av ringormssvampar, men det är mycket sällsynt.
Symptom
Vilka symtom och hur mycket symtom som ses hos katter infekterade med ringorm varierar. Tydliga symtom ses oftare hos kattungar och nedsatta djur. Friska vuxna katter visar sällan några symtom alls.
Klåda förekommer undantagsvis. Typiska symtom hos svårt angripna katter är fläckvis håravfall och avbrutna hårstrån, samt fjällande hud. Krustor och en fuktande rodnad i huden kan uppstå, i vissa fall över hela kroppen, tillsammans med kraftigt, utbrett håravfall. Vanligare är dock förändringar på huvud, hals, rygg, svans och/eller framben.
Undantagsvis drabbas även klorna, ibland med klolossning som följd. Katten kan också drabbas av en bakteriell infektion i den av ringorm drabbade huden.
Smitta
Ringorm är en zoonos, vilket innebär att det smittar till människa. Hudproblem, som kan ta lång tid att behandla, kan utvecklas. Framförallt hos barn, äldre individer och människor med nedsatt immunförsvar kan hudproblemen bli svåra. Kontakta läkare om du misstänker att du smittats med ringorm.
Hos enskilda, friska katter spontanläker en M. canis infektion i allmänhet inom tio till tolv veckor. Katterna kan dock lätt återsmittas av de svampsporer som sprids i miljön. Svampsporerna kan överleva i månader till år och är ofta svåra att få bort från en hemmiljö. Eftersom katter ofta sprider smitta utan att själva visa symtom kan dessutom infektionen finnas en tid i besättningen innan man som kattägare märker det. En enda till synes helt opåverkad katt kan smitta ner en hel besättning.
Diagnos
Diagnosen ringorm hos katt fastställs genom provtagning och svampodling. Woods lampa och direktmikroskopi är mindre säkra laboratoriemetoder för kattens ringormsart och används inte rutinmässigt. Finns ringormssvamp med i provet tar det i allmänhet cirka en vecka att få ett odlingssvar men svampen kan ibland växa långsamt, så i en del fall tar det två veckor innan odlingen kan anses vara klar och ett svar kan lämnas ut. Resistensbestämning utförs inte.
Att ringormssvamp inte hittas i en odling är ingen garanti för att katten är fri från ringorm. För att så gott det går försäkra sig om att en katt är fri från ringorm bör man ta minst två prover, med minst en vecka mellan provtagningarna. Om inget av proven påvisar svampväxt och katten inte utsatts för smitta under och efter provtagningsperioden kan man vara relativt säker på att katten för tillfället är fri från ringorm.
Miljösanering
Miljösanering av ringormssmitta är som regel kostsamt, mödosamt och tidskrävande, men den är nödvändig för att få bort smittan. Infekterade katters päls är fulla med sporer som sprids överallt. Sporer i miljön är en mycket viktig orsak till dåligt behandlingsresultat och återsmitta. Framför allt gäller detta vid infektion med M. canis då denna typ verkar frisätta mera sporer till miljön än T. mentagrophytes.
En god planering är A och O; hur ska katterna grupperas, isoleras och flyttas runt och hur ska varje rum rengöras och desinficeras? Diskutera planen med din behandlande veterinär innan saneringen startar.
Alla rum inklusive det som används som isolering måste saneras.
Rengör eller släng (bränn) kattborstar, burar och dylikt. Tvätta i 60ºC och använd desinfektionsmedel.
Högtryckstvätt med hett vatten är bra om man har möjlighet/tillgång till det.
Samtliga textilier, inklusive till exempel gardiner, kläder och filtar tvättas. 43,3ºC anges som den temperatur vid vilken sporer avdödas. Tvätt i 60ºC rekommenderas dock, eftersom man bör ha en säkerhetsmarginal så att hela textilier tillräckligt länge utsätts för tillräckligt hög temperatur. Den mekaniska effekten i form av sköljning/spolning är också viktig förutom temperaturen.
Dammsug alla ytor, helst varje dag. Bränn dammsugarpåsen varje gång. Om detta inte är möjligt, sprita den och förslut väl och släng i soporna. Se till att filtret i dammsugaren är intakt, så att inte sporer kommer ut igen ur dammsugaren. Centraldammsugare är en fördel om det finns. Rengör/desinficera dammsugarborsten noga mellan dammsugningarna.
Rengör ytor, väggar, lister, golv minst en gång/vecka! Glöm inte att rengöra undersidan av bordsskivor/bänkar, inuti lådor, bakom elemet, bil med mera.
I samband med rengöring används också desinfektionsmedel. Fråga din veterinär vilket/vilka medel som lämpar sig bäst för din typ av katthållning. Kontrollera dock alltid att medlet verkligen avdödar svampsporer. En del medel där det anges att det är verksamt mot svamp tar nämligen inte sporerna särskilt bra. Ibland anges speciella riktlinjer för just sporer, följ då dessa. Innan desinfektionsmedel används skall alla ytor vara ordentligt rengjorda, medlen har sämre effekt på smutsiga ytor.
Heltäckningsmattor måste ofta tas bort då de är i princip omöjliga att få fria från sporer.
Upprepa de delar av miljösaneringen där inga tidsangivelser står en gång per månad under hela behandlingstiden.
Behandling av katter
Dela in katterna i två grupper; en ringormsfri grupp och en infekterad grupp.
Ringormsfri grupp: Symtomfria katter som är odlingsnegativa (det vill säga ingen ringormssvamp kunde påvisas vid odling).
Bada med medel som föreskrivits av veterinär. Katten skall bära krage så att den inte kommer åt att slicka pälsen innan den torkat. Upprepa baden en till två gånger per vecka.
Infekterad grupp: Katter med symtom samt odlingspositiva katter (det vill säga ringormssvamp växte i odlingsprovet).
Skall isoleras i mindre grupper eller hållas en och en.
Klipp pälsen och bränn håret. Om det inte finns någon möjlighet att bränna håret skall det indränkas i desinfektionsmedel och förpackas mycket väl förslutet innan det kastas i soporna. Användning av engångshandskar och skyddskläder rekommenderas under klippningen av det infekterade djuret. Klippningen bör utföras i ett väl ventilerat rum som kan desinficeras efteråt.
Maskinsaxar kan vara svåra att rengöra och desinficera korrekt och det kan orsaka skador i huden som kan förvärra infektionen. En vanlig sax är lätt att rengöra, men att klippa en motsträvig katt med hjälp av vanlig sax kan både ge upphov till större sårskador och vara praktiskt ogenomförbart. En professionell trimmare, till exempel vid en veterinärklinik/mottagning/djursjukhus kan vara behjälplig. Många klippmaskiner kan ställas in på “stubbklippning” så att risken för hudskador minimeras. OBSERVERA att den som skall ta emot en eller flera katter för klippning måste få information om ringormssmittan innan, så att åtgärder för att förhindra smittspridning till andra, kanske sjuka och extra mottagliga katter kan förhindras.
Bada med medel som föreskrivits av veterinär (MALASEB). Katten skall bära krage så att den inte kommer åt att slicka pälsen innan den torkat. Upprepa baden två gånger per vecka.
Starta allmänbehandling i form av tabletter (ITRAKONAZOL), kapslar eller mixtur som skrivs ut av behandlande veterinär. Tala om för din veterinär om katten är dräktig då detta påverkar val av preparat.
Använd skyddsklädsel, inklusive sko- och hårskydd i isoleringsutrymmet och tvätta händer noga före och efter vistelse i utrymmet. Hör med till exempel apoteket om de kan rekommendera något handdesinfektionsmedel som komplement. Engångshandskar kan också vara till hjälp.
Nya odlingsprov tas från samtliga katter exempelvis tre-fyra veckor efter att behandlingen påbörjats. Därefter kan prov för uppföljning tas med två till fyra veckors mellanrum.
Symtomfria katter som under behandlingen blivit odlingsnegativa (och varit detta vid minst två, helst tre, provtagningstillfällen i rad med minst en vecka mellan provtagningarna) sätts ut till de ringormsfria katterna, efter att de badats en sista gång i någon form av sluss mellan isolerade och icke isolerade katter.
Om odlingen från en katt inte visar på infektion (det vill säga provsvaret är negativt) vid prov ett, men svamp växer ut vid prov två, räknas katten som fortsatt infekterad även om ett tredje prov är negativt. Fortsatt provtagning krävs därmed.
Behandlingen i den infekterade gruppen fortgår tills samtliga katter varit symtomfria och odlingsnegativa enligt punkten ovan.
Katter som aldrig blir odlingsnegativa:
Se över behandlingsstrategin/tekniken/miljösaneringen.
Håll katten isolerad (den kan lätt återsmitta hela katteriet igen)!
Tyvärr måste kanske avlivning övervägas, om man inte kan acceptera ständig återsmitta.
