Chlamydia felis Flashcards
Generellt
Chlamydia felis (C. felis) är ett av de infektionsämnen som, tillsammans med bland annat felint calicivirus (FCV), Bordetella bronchiseptica (B. bronchiseptica) och felint herpesvirus (FHV-1), kan vara inblandat i det så kallade kattsnuvekomplexet. Klamydiainfektion hos katt tenderar att vara ett större problem i flerkattshushåll än i hushåll med enstaka katter. Det huvudsakliga kliniska symtomet är en inflammation i ögats bindhinna (konjunktiva).
Smittämne
Chlamydia felis (C. felis) är ett av de infektionsämnen som, tillsammans med bland annat felint calicivirus (FCV), Bordetella bronchiseptica (B. bronchiseptica) och felint herpesvirus (FHV-1), kan vara inblandat i det så kallade kattsnuvekomplexet. C. felis, ref Sachse 2015 (C. felis), har tidigare haft olika namn. Senast var namnet Chlamydophila felis och innan dess Chlamydia psittaci var felis. Det är en bakterie som lever och förökar sig inne i celler, men den har också en extracellulär fas.Utanför kroppens celler förekommer klamydia som så kallade elementarkroppar, och dessa kan infektera andra katter. Elementarkropparna kan överleva några dagar i miljön. De är känsliga för vanliga rengöringsmedel.
Smittvägar
C. felis utsöndras framför allt i ögonsekret. Klamydia smittar framför allt via direktkontakt. I undantagsfall kan den smitta korta avstånd luftburet, eller via föremål.
Klinik
Klamydia sätter sig på cellerna i slemhinnan (vanligen ögonslemhinnan) och tas därefter in i cellerna. Klamydia kan inne i cellen föröka sig och också sprida sig till närbelägna celler, tills den trycks ned av kattens immunförsvar eller av antibiotikabehandling.
Inkubationstiden, tiden från smitta till dess katten visar symtom, varierar från endast tre till fem dagar och upp till två veckor. Katter sprider också smitta utan att själva visa symtom. Immunförsvaret mot klamydia är inte starkt, och även katter som har genomgått infektion kan smittas på nytt när immuniteten efter ett tag sjunker.
Problem till följd av Chlamydia felis infektion ses oftare i flerkatts-hushåll än i hushåll med enstaka katter.
Det huvudsakliga kliniska symtomet är en inflammation i ögats bindhinna (konjunktiva). Ögonen kan i varierande grad blir röda och kladdiga. De flesta katter mår bra och fortsätter att äta.
Diagnos
Veterinären kan ta svabbprov tas från ögat hos katter som har kliniska symtom.
Profylax
Djurhållning; hur katterna hålls är den viktigaste faktorn för hur många katter som får problem till följd av Chlamydia felis infektion och hur stora problemen blir. Ibland används också vaccination som en ytterligare hjälp mot utveckling av besvär.
Behandling
I en del fall används antibiotika för att stödja enskilda katter eller en grupp katter när de har besvär. Vilken eller vilka katter kan vara aktuella att behandla och på vilket sätt avgör den utredande veterinären i varje enskilt fall.
Chlamydia infection in cats can be treated very effectively with antibiotics. Systemic antibiotics are more effective than local topical treatment (Sparkes et al., 1999). Tetracyclines are generally regarded as the antibiotics of choice for chlamydial infections (Déan et al., 2005). Doxycycline has the advantage of requiring only a single daily dose and is most frequently used at a daily dosage of 10 mg/kg orally. Recent studies have shown that treatment must be maintained for 4 weeks to ensure elimination of the organism (Déan et al., 2005). In some cats recrudescence may be noted some time after discontinuation of therapy. Continuation of treatment for two weeks after resolution of clinical signs is recommended. Tetracyclines have potential side effects in young cats although these appear to be less common with doxycycline than oxytetracycline. Alternative antibiotics may be considered if this is a concern. Fluoroquinolones are effective against Chlamydia (Gerhardt et al., 2006; Hartmann et al., 2008), but a 4-week course of therapy with clavulanic acid potentiated amoxicillin may represent the safest choice in young kittens (Sturgess et al., 2001).
