Spolmask Flashcards
Generellt
Spolmask är en vanlig parasit hos utekatter. Beroende på hur stor maskbördan är kan kattungar uppvisa symtom från magtarm-kanalen.
Agens
Det finns två arter av spolmask, kattspolmasken Toxocara cati (syn T. mystax) och spolmasken Toxascaris leonina. Oftast påvisas kattspolmasken T. cati. Spolmasken T. leonina är mindre vanligt förekommande och påvisas främst hos vuxna katter. Mellan 5 och 15 procent av utekatter uppskattas ha spolmask. I en svensk studie hittade man spolmaskägg hos 20 procent av de undersökta utekatterna.
Smittväg
Hos kattungar efter katta som levt strikt inomhus förekommer inte spolmask.
Hos honkatter som blir infekterade under dräktighetens senare del vandrar spolmasklarverna (T. cati) ut i kroppen där de lagras i en vilofas för att sedan aktiveras när kattan föder ungar.
Ungarna smittas då via mjölken de första dagarna efter födseln (galaktogen smitta). Någon smitta till fostren som hos hund förekommer inte.
Vuxna katter kan smittas om de äter smågnagare (så kallade parateniska värdar) med vilande spolmasklarver i vävnaderna.
Dessutom kan katter få i sig spolmaskägg med färdigutvecklad larv via munnen (per oralt). Larverna vandrar sedan från magtarmkanalen genom levern till lungorna för att hostas upp, sväljas ned i mage-tarm och växa ut till vuxna maskar.
Zoonosaspekt
Den zoonotiska betydelsen är osäker. De flesta fall av visceral och okulär larva migrans hos människa brukar vara förorsakade av hundens spolmask (T. canis).
Klinik
Infektion med spolmask är ofta subklinisk hos
vuxna katter, men kan vid massiv infektion ge symtom från
mag-tarmkanalen (kräkningar och/eller diarréer) eller avmagring.
Migrerande larver kan ge symtom från luftvägarna
hos kattungar. Vid kraftig infektion kan de även få ascites,
och dödsfall kan förekomma.
Diagnos
Ägg av masken påvisas i träckprov.
Vuxna maskar kan ibland ses i uppkastning
eller avföring. De är då två till fem cm långa, några mm grova, runda och gulvit-brunröda till färgen. Enstaka maskar liksom larver kan inte påvisas då dessa inte avger ägg. Kull med kattungar som ej avmaskats bör undersökas avseende förekomst av ägg från spolmask under sin åttonde levnadsvecka.
Behandling
Första behandlingen bör ske under fjärde till
sjätte levnadsveckan. Efter första behandling ska avmaskningen upprepas varannan (pyrantel - Banminth) eller var fjärde vecka (fenbendazol, flubendazol) fram till leverans. Visar kattungarna symtom på spolmaskinfektion som uppkastade maskar, diarré eller ascites ska djuren avmaskas med ett läkemedel som innehåller bensimidazol. Då det finns flera substanser som ensamt är aktiva mot spolmask behöver kombinationsläkemedel inte användas. Vid behandling används den godkända doseringen som anges i respektive läkemedels produktresumé.
Katten behandlas samtidigt med ungarna. Vuxna katter avmaskas bara efter påvisad infektion. Katter
som lever strikt inomhus smittas inte med spolmask. Eprinomektin, flubendazol, milbemycinoxim, moxidektin, pyrantel och selamektin och är godkända för behandling av spolmask hos vuxna katter. Vissa av dessa läkemedel finns bara som kombinationsläkemedel.
