Kattpest Flashcards
Generellt
Det finns vacciner som ger ett mycket bra skydd mot kattpest. Alla katter i Sverige vaccineras dessvärre inte och kattpest är därför tyvärr inte en helt ovanlig sjukdom i vårt land. Symtomen varierar men ofta får katten kräkningar och kraftig diarré.
Anmälningspliktig: Nej Epizooti: Nej Zoonos: Nej
Infektion med felint panleukopenivirus (parvovirus), kattpest
Förekomst
Felint panleukopenivirus (FPV) finns spritt över hela världen. Utbrott av klinisk sjukdom till följd av infektion med FPV är tyvärr inte ovanligt i Sverige. Utbrott ses framförallt i områden där många katter är ovaccinerade samt i ovaccinerade besättningar. Alla katter som inte är immuna mot FPV kan dock anses löpa risk för att utsättas för FPV smitta. Katter kan även infekteras med hundens parvovirus (Canine parvovirus type 2, CPV-2).
Katter som vaccinerats korrekt mot kattens parvovirus är under normala förhållanden väl skyddade mot infektion med parvovirus.
Agens och smittvägar
Genomgången naturlig infektion med FPV leder troligen till livslång immunitet.
Kattens parvovirus (Feline parvovirus; Feline Panleukopenia virus; FPV, på svenska också kallat kattpest virus eller panleukopenivirus) tillhör liksom hundens CPV-2 genus Parvovirus i familjen Parvoviridae. CPV-2a-stammar kan infektera katter och orsaka samma symtom som FPV.
FPV har en effektiv fekal-oral smittspridning, och både direkt och indirekt smitta sker. Viruset har en god överlevnadsförmåga utanför värddjuret och omgivningen är en mycket viktig smittkälla. Transplacental och neonatal smitta sker från icke immuna katter.
Under klinisk sjukdom kan viruset utsöndras med alla kroppsvätskor, men den intestinala utsöndringen dominerar. Infekterade katter kan utan att visa symtom utsöndra virus i upp till sex veckors tid - eventuellt betydligt längre.
FPV är ett tåligt virus och kan kvarstå i infektiös form utomhus såsom i skog och mark, stadsbebyggelse etcetera i allt från månader till flera år. Viruset har också visats överleva i infektiös form i icke rengjord inomhusmiljö inkluderande föremål och textilier som till exempel gardiner och burgaller i upp till ett år. Människor kan via skor, kläder och händer etcetera tjäna som vektorer både inom en djurklinik och genom att föra in smittan in i hushåll där katter inte får vistas utomhus.
Indirekt smitta (miljösmitta) är alltså mycket svårt att undvika.
FPV har god motståndskraft mot förändringar i pH och temperatur och motstår flertalet desinfektionsmedel tillgängliga på marknaden. Noggrann rengöring krävs, därefter används i tillämpliga fall desinficering, efter noggrann granskning av vilket desinfektionsmedel som är aktuellt, i vilken dos och med vilket tillvägagångssätt. Hemmiljöer är svåra att helt sanera, det är lätt att missa till exempel textilier och svårstädade ställen/krypin dit små kattungar gärna tar sig.
Fullgott immuniserade (vaccinerade) katter som fått levande attenuerat FPV- vaccin utsöndrar inte patogent virus.
Patogenes och klinik
Infektion sker peroralt. Symtom ses till följd av virusreplikation och påföljande skador i vävnader med snabb celldelning; krypteptielceller i tarm, lymfoid vävnad (lymfknutor, mjälte och thymus) och benmärg samt placentavävnad och fostervävnad.
Inkubationstiden är vanligen fyra till fem dagar. Grad av sjukdom varierar från subklinisk infektion till ett perakut, dödligt förlopp.
Asymtomatisk infektion är vanligt hos framför allt vuxna katter.
En subakut symtombild är också vanligt. Typiskt ses symtom under en till tre dagars tid i form av ett lindrigt till måttligt gravt nedsatt allmäntillstånd tillsammans med mild leukopeni och feber med eller utan utveckling av diarré.
I akuta fall ses ofta en rad typiska symtom:
Snabbt utvecklad hög feber, ofta över 40°C.
Påverkat allmäntillstånd, anorexi, buksmärtor.
Kräkningar och i många fall en allvarlig diarré utvecklas ofta inom 24-72 timmar.
Grav dehydrering.
En grav panleukopeni ses i de flesta fall.
Komplikationer kan ses till följd av bland annat bakteriell överväxt i tarm och sekundära infektioner. Dödsfall är vanligt hos obehandlade katter till följd av bland annat dehydrering och elektrolytbalansrubbningar samt endotoxisk chock.
Perakuta fall ses framförallt hos unga katter. Denna form av kattpest kännetecknas av ett kraftigt påverkat allmäntillstånd, hypotermi och död inom 24 timmar. Döden kan inträffa inom några få timmar, det vill säga det är inte säkert att ägaren hinner uppfatta några symtom hos katten (eller katterna i de fall det rör sig om en hel grupp ovaccinerade katter).
Dräktiga katter kan abortera sina foster. Mumifikation och resorption ses också när infektion sker under tidig dräktighet. Den dräktiga honan behöver inte själv uppvisa några symtom.
Kattungar som smittas under senare delen av dräktigheten eller under den första levnadsveckan kan uppvisa symtom till följd av olika typer av hjärnskador. Synnerver och retina kan också skadas. Den vanligaste typen av skada är dock cerebellumhypoplasi. Ofta upptäcks symtomen vid två till tre veckors ålder, det vill säga i samband med att kattungarna normalt börjar bli mer aktiva och börjar gå. Grad av besvär kan variera inom en och samma kull.
Diagnos
Fekala antigentester
För definitiv diagnos av parvovirusorsakad enterit krävs påvisande av parvovirus eller virala antigen i faeces. Fekala antigentester finns kommersiellt tillgängliga för användande vid kliniker och veterinärmottagningar. För analys vid SVA skickas faecesprov till Avdelningen för virologi, immunbiologi och parasitologi. Det är önskvärt att testet utförs i ett tidigt stadium av sjukdomsförloppet. Parvovirus utsöndras hos många katter under en relativt kort tid efter infektionen och när katten kommer till veterinärvård kan utsöndringen ha upphört. En annan möjlig anledning till ett negativt provsvar är att virus är täckt av antikroppar, vilket förhindrar detektion.
Provmaterial: Faecesprov taget i så tidigt stadium av sjukdomsförloppet som möjligt.
Serologi
Närvaro av höga titrar av FPV-specifika antikroppar hos ovaccinerade djur konfirmerar exponering för infektionsämnet. Det humorala svaret mot FPV är snabbt hos katt och höga antikroppstitrar påvisas ofta mycket tidigt under infektionen. Det är därför ofta inte praktiskt möjligt att påvisa en signifikant titerstegring hos insjuknade individer.
Provmaterial: Serum eller helblod utan tillsats. Glöm inte ange att misstanke om sjukdom föreligger på remissen! Samma analysmetod används för att påvisa antikroppssvar efter vaccination.
Obduktion
I fatala fall av parvoviral enterit kan typiska förändringar påvisas i tunntarmen och lymfatiska organ (lymfknutor, mjälte, thymus). Virala antigen kan påvisas i vävnaderna med hjälp av immunohistokemi.
Provmaterial: Hela djurkroppen eller ett flertal vävnadsprov tagna från olika delar av tunntarm (främst ileum), samt vävnadsprover från lymfknutor, mjälte och thymus för histopatologisk undersökning.
Behandling
Behandling av klinisk FPV-infektion är symtomatiskt understödjande efter behov – vilket kan inkludera avancerad intensivvård- och under kontinuerlig utvärdering av prognos. Återställande av vätske- och elektrolytbalans är centralt i behandlingen. Felint interferon-ω (FeIFN-ω) har testats in vitro; i cellkultur som behandling vid FPV infektion men ett behov av in vivo studier av effekten hos levande katter efter infektion med FPV föreligger.
Profylax
Vaccin mot FPV är definierat som ett basvaccin (core vaccine)
