Hårsäckskvalster (Demodex spp.) Flashcards
Generellt
Demodex cati liknar hundens vanliga cigarrformade D. canis,
medan D. gatoi är en kortsvansad variant som lever ytligt i
fördjupningar i stratum corneum, hudens förhornade, yttersta
lager. Ytterligare en art, ännu inte namngiven, har beskrivits
i ett fåtal fall. Äggen är citronformade (D. cati) eller
ovala (D. gatoi) och larven har tre benpar, medan nymf och
vuxen parasit har fyra benpar.
Förekomst
Demodexkvalster påvisas sällan hos katt. Den
kortsvansade, ytliga D. gatoi förekommer framför allt hos
raskatter som importerats eller varit utomlands på utställning
eller parning, och är inte associerad till underliggande
immunosupprimerande sjukdom. D. cati ses däremot framför
allt i samband med immunosuppression, till exempel vid
infektion med felint leukemivirus (FeLV), felint immunosuppressivt
virus (FIV), diabetes eller maligniteter som
plattepitelscarcinom in situ.
Klinik
Demodikos hos katt kan förlöpa asymtomatiskt
eller med varierande grad av klåda. D. gatoi orsakar ofta klåda
och smittar från katt till katt. En vanlig klinisk bild är symmetriskt
bortputsad päls på buken. Huden kan vara reaktionslös
eller erytematös (rodnad) och flagande. Lesioner tillhörande
eosinofila granulomkomplexet kan förekomma. D. cati
kan orsaka hårlösa områden med lätt flagande hud som även
kan vara erytematös, hyperpigmenterad och krustig.
Diagnos
Påvisande av parasiten vid direktmikroskopering
av hudskrap, trikogram (hårplock) eller ibland i träckprov.
D. gatoi är tunn och lite genomskinlig och är därför lätt att
missa om preparatet inte granskas i mikroskop under
×10-objektivet med kondensorn stängd för att ge bra kontrast
i bilden. Där pälsen är bortputsad finns risk att också
parasiten putsats bort och prover bör därför tas från kringliggande
hudområden.
Behandling
Det saknas godkända läkemedel för att behandla
hårsäckskvalster hos katt.
Lime sulfur (svavelkalk) har enligt litteraturen och klinisk
erfarenhet oftast god effekt mot D. gatoi, men behandlingen
behöver upprepas varje vecka under minst sex veckor. Samtliga
kontaktkatter behöver behandlas. Moxidektin i kombination
med imidakloprid har i enstaka fall gett tillfredsställande
resultat.
Om D. cati diagnostiserats är den viktigaste åtgärden att
identifiera och, om möjligt, korrigera bakomliggande orsak.
Svavelkalk eller moxidektin i kombination med imidakloprid
kan användas för behandling.
För båda typerna av demodikos kan behandling dagligen
eller varannan dag med ivermektin injektionslösning peroralt
(SIC!) utgöra ett andrahandsalternativ, som emellertid
visats ge varierande behandlingsresultat. Klinisk erfarenhet
visar att ivermektin sällan ger upphov till biverkningar hos
katt. Amitraz tvättlösning i låg koncentration (0,0125 %)
applicerad en gång per vecka tills parasiten inte längre kan
påvisas har använts i begränsad omfattning med varierande
effekt. Eftersom detta läkemedel inte är godkänt i Sverige är
licensförskrivning aktuell. Observera att amitraz kan ge allvarliga
biverkningar hos såväl katten (dödsfall har rapporterats)
som hos den som hanterar läkemedlet.
