Herpesvirus 2 Flashcards
Epstien barr virus (EBV)
- vanligt/ovanligt?
- vilka celler utvecklar det latens i?
mycket vanligt virus, primär infektion sker i epitelceller och utvecklar sedan latens i B-celler
Hur smittas man ofta av EBV?
Via saliv från föräldrar (om man får den i barndomen)
Via kyssar i tånåren (då får man mononukleos/körtelfeber) och är då mkt allvarligare
Reaktivering är vanlig och asymptomatisk hos vanliga, de som är immunsuprimerade kan det vara farligt hos. Kan leda till B-cellslymfom
Vad sker om man får EBV i tonåren?
- varför?
Körtelfeber/mononukleos
- hyperlymfoproliferation
- högt feber
- generell körtelsvullnad, inkl lever och mjälte. Man blir sjuk väldigt länge
Varför: Då latens etableras i B-celler och under latens etablering stimuleras B-cellsproliferation så att man får en hyper B-cell proliferering vilken ger svullna halsmandlar, svårt att svälja och vita beläggningar.
Lång inkubationstid och kan ta upp till månader innan man är återställd.
Det värsta som kan hända vid EBV?
B-cellslymfom eller nasofaryngealt carcinom ifall B-cellerna fortsätter att proliferera okontrollerat. Vanligare hos de som är immunsuprimerade
Etablering av latent fas i EBV
Börjar med kort infektion i epitel i orofarynx
–> kort infektion av naiva B-celler som finns i epitel. Här stängs snabbt de lytiska gener ner och de latenta sätts på.
De latenta generna har förmåga att få B-cellerna till att bli prolifererande blaster (som om de hade stött på ett antigen).
Denna transformation är antigenoberoende eftersom de latenta generna uttrycker proteiner som kan stimulera B-cells proliferation.
De prolifererande B-cellerna vandrar till germinalcentra och där bör de gå igenom apoptos men den hämmas av de latenta proteinerna i EBV.
T-celler och NK-celler försöker bekämpa de prolifererande blasterna, lyckas bra men några få överlever som lägger sig latent och kan återinfektera när de reaktiveras.
Vad ger de kliniska symptom hos EBV?
- vilken process
När B-cellerna vandrar till germinalcentra och förökar sig massvis så kommer T-cellerna och NK-cellerna försöka bekämpa dem, detta ger de kliniska symptomen. Dom mesta smittade cellerna dör, men vissa överlever och tar sig ut i kroppen o blir minnes-Bceller som kan reaktiveras och börja producera virus.
B-celler stimuleras till replikation hos EBV, vilka proteiner hjälper till med stimulering av detta?
Proteiner som stimulerar EBV genomet och proteiner som stimulerar proliferation av B-celler.
- LMP1 (blockar apoptos)
EBV uttrycker också icke kodande RNA som EBER1/2 och miRNAs
miRNAs: BHRF and BART targets viral and cellular genes. Important for establishing latent phase
Latensgenerna promotorer metyleras succesivt, från prolifererande blast till minnescell där knappt nått latens protein längre uttrycks. Nedstängning och utbyte av promotorer (så kan minnerB-cellerna undankomma immunförsvaret).
Latensgener i EBV genomet och vad de gör
EBNA1: Binds replication oriP. Tethers genome to host cell chromosome. Escapes proteosomal degradation
EBNA2: Major viral transcriptional activator (of viral and cellular genes)
EBNA3A, B, C: Required to establish latency. Cooperate with EBNA2
EBNA-LP: Binds and cooperates with EBNA2 in transactivation
LMP1: Major transforming protein. Blocks apoptosis. Integral membrane protein, mimics CD40. Induces B-cell proliferation by NFkB activation.
LMP2A/B: Blocks BCR crosslinking, drives proliferation, blocks lytic phase. Anti-apoptosis
EBER1/2: RNA pol III products. Repressing interferon response
miRNAs: BHRF and BART targets viral and cellular genes. Important for establishing latent phase
Hur undankommer B-cellerna immunförsvaret?
Latensgenerna promotorer metyleras succesivt, från prolifererande blast till minnescell där knappt nått latens protein längre uttrycks. Nedstängning och utbyte av promotorer (så kan minnerB-cellerna undankomma immunförsvaret).
Reaktivering av EBV
Både alfa och gamma familjen
- metylerat DNA som hindrar uttryck och de aktiverande tegment proteiner saknas. miRNA tystar.
Reaktivering kan vara sporadisk eller återkommande med eller utan symptom. Oavsätt vad som drar igång processen så måste aktivering av IE gener ske som ger transkribtion av E gener och replikation via lytiska ORI –> virusproduktion.
Inflammatoriska processer ändrar mönster av microRNA. De har därför stor betydelse om det ska ske en reaktivering eller inte.
faktorer som kan leda till inflammatoriska förändringar hos HSV1
Yttre:
- stress, feber, solljus,
tandkirurgi, hormonella svängningar…
Cellulära:
- bruten neurotrof support av nervcellerna (NGF?)
andra infektioner ger minskad mängd av omgivande CD8+ T-cells
om man kort säger, vilket protein är den primära infektionen beroende av som ej finns i den reaktiverande av en lytisk infektion i nervcell?
under primär infektion är det alfaTIF som styr
under reaktivering är det en annan typ av signal kaskad som gör att IE gener aktiveras, där finns ej alfa TIF
reaktivering av EBV
- vad bör minnescellen göra i vanliga fall och hur agerar en EBV infekterad minnescell?
Minnescellen bör differenciera ut till en plasmacell när den stöter på ett antigen som passar till den B-cells receptor som uppvisas. Så är det i en vanlig process, men EBV infekterade minnesB-cellerna uttrycker B-cells receptorer med vilken affinitet som helst. De kan känna igen en mängd olika antigen (hetrofila antikroppar). Detta gör att slumpmässigt kommer någon typ av antigen korsbinda och aktivera Bminnes-cellen. Denna signalkaskad som uppstår kan leda till att cellulära transkribtionsfaktorer aktiverar IE gener som krävs för E-gener att uppstå.
ZTa binder specifikt till metylerat CpG DNA. Oftast är metylerat DNA ett täcken på att man ej bör dra igång transkribtionen, men ZTa binder CpG metylerat DNA och ger meZRE som
- -> leder till dekondensering av viralt DNA
- -> ökad transkribtion av lytiska gener.
cytomegalovirus
sprids via slemhinnor och bröstmjölk, liknar mononukleos (feber länge) oftast asymptomatisk dock.
Lägger sig latent i främst monocyter
HHV6A 6B och 7
Hög prevalens, ger 3 dagars feber. Kan ge feberkramper även utan utslag, men oftast utslag.
-Barnsjukdomar, nästan 100% prevalens i tidiga barnår.
