Farmakologi och beroende Flashcards
Hur definieras ‘psykoaktiva substanser’? Ge tre exempel på typer/klasser av psykoaktiva substanser.
Definition: Psykoaktiva substanser är en drog eller annan substans som påverkar hur hjärnan fungerar och orsakar förändringar i humör, tankar, känslor eller beteende. För att den ska påverka hjärnan behöver den passera blod-hjärn barriären.
Det är droger som används för att förändra humör, tanke eller beteende. De används för att hantera neuropsykologiska sjukdomar, och de kan även missbrukas. Vissa droger kan också fungera som toxiner som producerar sjukdomar, hjärnskador eller döden.
Ge tre exempel på typer/klasser:
Grupp 1: Antianxiety agents and sedative hypnotics: Låga doser kan sänka ångest, medium doser kan lugna en och höga doser kan bedöva, orsaka koma eller till och med döda. Sedativa hypnotics kan man bli tolerant mot, och en blandning av dessa två typer kan leda till många dödsfall.
Grupp 2: Antipsychotic agents: Hjälper personer med schizofreni att “fungera” bättre
Grupp 3: Antidepressants and mood stabilizers: Antidepp är tänkt att den fungerar genom att öka kemiska neurotransmissionen med serotonin, noradrenalin, histamin och ACh synapser och även kanske till och med dopamin synapser också.
Via vilka mekanismer påverkar psykoaktiva substanser hjärnan, och var sker denna påverkan?
Via vilka mekanismer: De kan tas upp genom blodet via inandning, oral intag, rökning eller injektion. Från dessa olika metoder transporteras det sedan till hjärnan genom blodbanan. Först måste de ta sig förbi många olika hinder vilket kan vara magsyran eller metabolismen som kan späda ut drogen. Drogen måste vara hydrofil för att kunna mixas med blodet. Det är lättast för drogen att ta sig till hjärnan via injicering direkt i hjärnan. Därefter lite svårare om det injiceras i blodet eller om det inhaleras, och störst hinder om det sväljs eftersom då måste drogen ta sig förbi magsyran.
Det finns olika typer av specific sites of action som beskriver hur påverkan sker när den har tagit sig till hjärnan. Droger kan vara:
- Agonsists: Dessa härmar effekten av naurotransmittorn (ökar action). Det är ett ämne som kan binda till en receptor och producera en biologisk respons. Dessa reaktioner kan vara önskade terapeutiska effekter eller oönskade biverkningar. Exempelvis läkemedel eller drog som efterliknar effekterna av ett naturligt ämne som normalt binder till receptorn.
- Antagonists: Hindrar bindningen av neurotransmittorn (sänker action). Det är ett ämne som blockerar eller minskar aktiviteten hos en receptor. När den binder till en receptor så hindrar den effekterna av andra molekyler från att aktivera receptorn och utföra sina biologiska funktioner.
Vad är skillnaden mellan tolerans och sensitisering när det gäller psykoaktiva substanser, och hur påverkar dessa fenomen kroppens svar på substanser över tid?
Tolerans: Menas med den sänkta effekten som en drog får vid repeterad användning. Alltså vid en långvarig användning av drogen så blir den mindre och mindre effektiv. Vid tolerans så behöver vi en högre dos än de initiala doserna för att få samma effekt. Det finns olika typer av toleranser.
Medfödd tolerans: Genetiskt betingad brist på känslighet för ett läkemedel
Farmakokinetisk tolerans: Förändringar i distributionen eller metabolismen av ett läkemedel så att en given dos ger en lägre blodkoncentration (ex alkohol).
Farmakodynamisk tolerans: Förändringar i system som påverkas av drogen så att svaret på en given koncentration av drogen minskar (ex förändringar i receptordensitet).
Inlärd tolerans: Minskning av effekterna av en drog på grund av kompensatoriska mekanismer som man fått av tidigare erfarenheter (ex alkohol).
Sensitisering: Menas med en ökad effekt genom repeterad användning. Alltså vid en långvarig användning av drogen så blir den mer och mer effektiv. Vid sensitisering behöver vi lägre doser än de initiala sådana för att få samma effekt. Det ökar antalet receptorer. Sensitisering är långvarig eftersom den ger strukturella förändringar i hjärnan som också är långvarig. Detta är på grund av strukturell plasticitet av neurala system, och kan vara saker såsom ökning av synapser, underlättat informationsflöde och fler neurotransmittorer. Sensitisering kan också hända med stress. Kroppens reaktion på stress, vilket kan innefatta ökad hjärtfrekvens, andning och svett, kan öka med varje stressexponering. När sensibiliseringen fortskrider kan en mild stressfaktor associeras med en stark stressreaktion.
Vid vilka psykiska sjukdomar/tillstånd kan psykedeliska substanser potentiellt fungera som behandling?
Psilocybin hade kunnat hjälpa mot depression, ångest, beroende, PTSD, OCD, alzheimer.
LSD kan hjälpa mot depression, ångest, beroende, alzheimer, ADHD och tourettes.
Ketamine kan hjälpa mot depression, bipolaritet, ångest, självmordstankar, beroende, autism.
MDMA kan hjälpa mot PTSD, autism, narkolepsi och ADHD.
Förklara skillnaden mellan “liking” och “wanting” i kontexten beroende, och hur dessa processer leder till drog-uppsökande beteende.
Wanting: menas med att man ser fram emot framtida händelser (dopamin). Att man har en craving dör en drog. Kopplas med dopaminsystemet.
Liking: menas med att man gillar sakerna i stunden (opioids?). Att man har ett gillande för drogen i nuet.
Teorin talar om att med repeterad droganvändning så utvecklas en tolerans för liking, och wanting sensitiserar. Så liking decreases och wanting increases med tiden.
För varje gång man tar en drog så associerar man droganvändningen med olika cues i omgivningen, såsom en nål, rummet, eller personerna som man tar drogen med eller bredvid. Dessa cues kopplas ihop med hela drog-erfarenheten. Senare när man träffar på dessa cues som är associerade med drogerna så aktiverar det dopaminaktiviteten, och en ökad dopaminaktivitet resulterar också i dog-uppsökande beteende. Denna ökning av dopamin aktivitet är den neural basen av wanting or craving
Drogberoende beror mycket på den första erfarenheten. När en person tar en drog och gillar den eller gillar det sociala sammanhanget, så genom repeterad användning så kan sedan the liking av drogen minska från den initiala nivån. Då kan man börja öka dosen av drogen för att försöka öka the liking. Då kan den njutbara effekten initialt ge drogbruk, men det är inte orsaken till ett fortsatt missbruk eftersom njutningen kan minska när missbruket utvecklas. Exempel med heroinmissbrukare som rapporterar att de inte gillar drogen men att de fortfarande vill ha den. Dessutom är lusten efter drogen ofta störst just när den beroende personen är maximalt hög, inte när han eller hon genomgår en abstinens. Slutligen, ledtrådar förknippade med drogbruk - den sociala situationen, synen av drogen eller drogtillbehör - påverkar starkt besluten att ta eller fortsätta ta en drog.
