Histologi - mag-tarmkanalen Flashcards
Beskriv magtarmkanalens vägg med dess olika lager (mukosa, submukosa, muskellager och adventitia).
Längst ut finns ett epitel som fram till och med cardia är flerskiktat oförhornat skivepitel vilket ger en större motståndskraft då vi sväljer större bitar mat. Efter cardia följer ett enskiktat cylinderepitel med unicellulära intraepiteliala bägarceller som producerar muciner till rectum. I nedre delen av rektum och analkanalen blir det istället ett flerskiktat förhornat epitel.
Mukosan är slemhinnan som följer mag-tarmkanalen med underliggande bindväv, blodkärl, lymfkärl samt IPANs. Särskilt i distala delar finns också ett betydande antal lymfocyter för att hindra bakterier från tarmlumen att komma in i blodet.
Lamina submucosa, eller muscularis mucosae, är ett tunt muskellager som avgränsar mukosan från submukosan.
Submukosan är ett lager av bindväv och i esofagus även esofagala körtlar. Det finns rikligt med blodkärl här
Lamina muscularis proper är det yttre muskellagret som delas upp i två enskilda lager. Det inre cirkulära muskellagret som går runt hela tarmen och det yttre longitudinella lagret som följer längs tarmen. Det yttre är uppdelat i tre strängar i colon men följer annars hela magtarmkanalen.
Lamina adventitia skiljer magtarmkanalens lager från olika delar av magtarmkanalen samt andra vävnader
Beskriv de olika lagren i detalj med avseende på hur de är uppbyggda, vilka celler (epitel, körtlar, muskler, immunceller mfl) och andra strukturer (kärl, nerver) som finns och vilka funktioner dessa celler och strukturer har.
Mukosan står för absorptionen och sekretion i den nedre delen av mag-tarmkanalen och främst för sekretion i den övre delen. I esofagus och början av magsäcken är denna flerskiktad epitel med liten absorberande funktion. I nedre delen är epitelet enskiktat cylindriskt med allt mer ökande antal bägarceller då tarminnehållet blir mer och mer fast till konsistensen. Även mängden immunceller, främst lymfocyter, ökar i distala delar för att minska risken att tarmbakterier kommer in i blodet. Under epitelet finns genomgående bindväv med fibroblaster, blodkärl i varierande mängd samt nervceller som kan vara svåra att urskilja i detta lager. I magsäcken finns ett stort antal endo- och exokrina celler som producerar både saltsyra (parietalceller) och hormoner för reglering av matintag och sekretion av enzymer bland annat. I fundus och corpus finns djupa gastric pits som formar gångar genom vilka nyproducerad saltsyra går. I duodenum och genom tunntarmen formas istället villi och liberkünska kryptor som går ner genom hela mukosan där absorption respektive sekretion sker. i kolon finns istället inte villi, möjligen några få, men kryptor finns kvar.
Lamina muscularis mucosae byggs upp av ett mindre antal lager glatta, longitudinellt orienterade, muskelceller. Denna står för att hålla mukosan och dess innehållande strukturer med en viss tonus för att öka kontakten med tarminnehållet samt för att tömma innehållet i kryptorna.
Submukosa ändrar sin karaktär mellan de övre (esofagus och cardia) och de nedre delarna av mag-tarmkanalen. I de övre finns esofagala körtlar och deras utförsgångar och bindväv runt omkring som bildar stromat. Dessutom finns rikligt med blodkärl. I de nedre delarna försvinner körtlarna och domineras istället av bindväv och blodkärl.
Det cirkulära muskellagret står för peristaltiken och bildar de peristaltiska ringarna som för födan nedåt i mag-tarmkanalen.
Plexus myentericus återfinns mellan de yttre muskellagren och kan kännas igen genom att identifiera större nervcellskroppar omslutna av stödjeceller. Dessa tillhör det myenteriska nervsystemet.
Det longitudinella muskellagret kommer att kontrahera tarmen på så sätt att avståndet som födan måste färdas kommer att förkortas
Utanför det yttre muskellagret kan två sorters strukturer finnas. Lamina adventitia som binder samman olika strukturer med varandra (ofta i övre delarna för att hålla dessa på plats). Lamina serosa är däremot ett tunt lager bindväv med celler som producerar serösa vätskor för att minska friktion mellan olika strukturer. Det senare identifieras med epitelet mesothelium som är ett enskiktat skivepitel.
Beskriv de olika delarna i magtarmkanalen: munhåla (munspottkörtlar, tänder, tonsiller, och tunga), matstrupen, magsäcken (corpus, antrum, cardia och pylorus), tunntarmen (duodenum, jejunum, ileum), grovtarmen (colon) och rectum.
Munhåla: Tungan är uppbyggd av tvärstrimmig muskulatur i tre riktningar så att tungan ska få en stor rörelsemöjlighet. Det finns också många mukösa körtlar mellan muskulaturen.
Tanden bekläds av emalj som bildas av ameloblaster då tanden går igenom tandköttet. Under det finns dentin, kollagena kalcifierade trådar som produceras av odontoblaster i gränsen mellan dentinet och pulpan. I pulpan finns också bindväv, blodkärl och detta kommer att minska med åldern eftersom dentinet byggs på inifrån. Det fäster sedan i peridontalligament och sedan cementum mellan dessa.
Esofagus är dit födan först kommer efter munnen. I epitelet sker nästan ingen absorption utan viss sekretion från esofagala körtlar i submucosan. I slemhinnan, mucosan, finns bindvävstrådar, fibroblaster och kapillärer. Därunder kommer lamina muscularis mucosa med längsgående muskulatur (runt 10 lager) och även plexus submucosa. Submucosa är ett bindvävsområde där esofagala körtlar finns. Lamina muscularis proper delas upp i ett cirkulärt lager (50 cellager, ansvarig för peristaltik) och ett longitudinellt (förkortar tarmens längd vid kontraktion). Utanför dessa finns ett bindvävslager, adventitian.
Magsäcken: i cardia liknar uppbyggnaden esofagus. Vi kommer dock till en skarv där det flerskiktade skivepitelet övergår till enskiktat cylindriskt epitel med mikrovilli och de esofagala körtlarna försvinner och mucusproduktionen tas över av unicellulära, intraepiteliala bägarceller. Gastric pits börjar uppkomma
I fundus och corpus finns parietalkörtlar som går genom hela mukosan. Där kan bland annat parietalceller, huvudceller och enteroendokrina celler ses. Mellan gångarna som går ner finns bindväv som utgör stromat. I botten av mucosan syns mer bindväv, blodkärl och denna del är rikligt innerverad.
Duodenum är en rikligt veckad mucosa. Villi finns rikligt som består av epitel, basallamina, lamina propria och liberkünska kryptor uppkommer. Större veckningar i själva tarmen som även tar med sig submucosan kallas pekringiska valv. I stromat i villi finns även adipocyter och en del lymfocyter.
I ileum är villi mindre och antalet bägarceller har ökat, så även antalet lymfocyter. Muscularis mucosa är ungefär 5 lager. Det är rikt vaskuläriserat. Här kan man också tydligare se plexus myentericus. I kryptor finns panethceller som producerar lysozym så att bakterier inte kan växa till. Enteroendokrina celler kan ses i kryptorna med en högre placerad kärna och granula mer basalt så att det lättare kan gå ut i blodet.
Colon är inte lika rikligt veckad och villi har minskat betydligt, om inte försvunnit helt. Liberkünska kryptor finns kvar. Bägarcellerna är väldigt många fler då tarminnehållet är mer fast. Dessutom finns många fler lymfocyter som svar på den rika bakteriefloran. Submucosan är rik på kärl och det yttre longitudinella muskellagret är begränsad till tre stråk.
Epitelet i rectum syns en tydlig skillnad då det övergår till flerskiktat förhornat skivepitel. Musklerna blir också dominerande vid sfinktrar. Rikligt med blodkärl.
Beskriv utseende och funktion av magtarmkanalens körtlar (munspottkörtlar, esofagela körtlar, bägarceller, brunnerska körtlar, mfl) och dess ingående celler och andra strukturer.
Munspottkörtlar: stroma och parenkym. Är mukösa, perifera tillplattade celler, “tom” cytoplasma
Esofagala körtlar: mukösa som smörjer epitelet.
Bägarceller: unicellulära, intraepiteliala körtlar som producerar muciner från magsäcken och nedåt i mag-tarmkanalen.
Brunnerska körtlar: mukösa körtlar
Koppla magtarmkanalens funktion (transportera, finfördela och absorbera näringsämnen) till dess uppbyggnad och dess ingående celler i de olika delarna av magtarmkanalen.
Transportering av födan har två parametrar. Först kommer det att direkt förflyttas av peristaltisken från muskellagren och sedan kommer de producerade sekreten underlätta och till viss del möjliggöra transporten av tarminnehållet.
Finfördelningen sker först mekaniskt i magsäcken genom de kraftiga peristaltiska rörelserna i de distala delarna. Dessutom sker spjälkningen genom enzymer som produceras dels i de exokrina körtlarna och dels i celler i magsäcken.
Absorptionen sker i kryptceller i tarmarna genom absorptiva celler.
