Barnperspektivet/FN:s barnkonvention Flashcards
FN:s barnkonvention är fr.o.m. 2020-01-01 svensk lag men tidigare var Sverige bara folkrättsligt bunden av konventionen. Vad är innebörden av att vara folkrättsligt bunden av en konvention? Ange en fördel och ett problem/svårighet med att barnkonventionen numera är svensk lag.
● Att det ska implementeras i lagen. Man kan göra det antingen genom att göra konventionen till en egen svensk lag eller genom att implementera det som konventionen innefattar i redan befintliga svenska lagar. Innan Sverige gjorde barnkonventionen till en egen lag hävdade vi att innehållet av konventionen redan täcktes av andra lagar.
● Internationella konventioner blir inte automatiskt gällande rätt när de ratificeras. De är bindande för staten men kan inte tillämpas direkt av myndigheter eller domstolar. Ratificering innebär alltså inte att en konvention blir svensk lag.
● Stater som har ratificerat konventionen är däremot skyldiga att göra sitt yttersta för att följa konventionens artiklar. Ratifikation = är den process varigenom en stat binder sig folkrättsligt till en internationell överenskommelse, till exempel ett avtal, traktat eller fördrag (såsom barnkonventionen).
● Barnkonventionen är en del av den internationella folkrätten, vilket innebär att staterna som ratificerat konventionen är skyldiga att göra sitt yttersta för att följa konventionens artiklar. Men det är inte möjligt att stämma en stat för handlingar som inte är förenliga med barnkonventionen i någon internationell domstol. Kritik och påtryckningar är egentligen de enda sanktioner som finns att tillgå när ett land inte lever upp till det som står i barnkonventionen.
Tidigare tentasvar - 3/3 poäng
Att ett land är folkrättsligt bunden av en konvention innebär att landet skall inkorporera konventionens bestämmelser i landets lagstiftning. Det som anges i konventionen skall alltså återfinnas i landets lagstiftning. Detta behöver inte göras på en gång, utan landet kan ge löften om att införliva vissa bestämmelser och när i tid de har tänkt göra det.
En fördel med att barnkonventionen nu är svensk lag är att den kan åberopas i domstol, exempelvis vid vårdnadstvister eller andra fall som rör barn. Det innebär en stärkt ställning för barnet och dess rättigheter.
Ett problem med att barnkonventionen nu är svensk lag är att vi har tagit konventionen i princip rakt av, utan möjlighet att anpassa den efter befintlig lagstiftning. Ett problem är att den till viss del strider mot Europakonventionen för mänskliga rättigheter som blev svensk lag på 90-talet. Den betonar nämligen familjens rätt till privatliv starkt, vilket är ett annat perspektiv än det som finns i barnkonventionen. Ytterligare svårighet är att barnkonventionen har översatts till svenska och att den översättningen på vissa ställen har fått något annan innebörd än originalformuleringen. Små språkliga nyansskillnader kan få desto större påverkan när det kommer till tillämpning av principen.
Vilka är de fyra huvudprinciperna i FN:s barnkonvention?
● Artikel 2: Alla barn har lika värde och samma rättigheter, dvs. förbud mot diskriminering.
● Artikel 3: Vid alla åtgärder som myndigheter och privata välfärdsinstitutioner vidtar ska ”barnets bästa” ha mycket stor betydelse.
○ Bra att barnets bästa finns med i lagstiftningen - kan dock vara svårtolkat och användas av båda sidor i en tvist. Olika perspektiv talar emot varandra. Exv. frågan huruvida man bör skilja ett barn från sin biologiska familj.
● Artikel 6: Rätt till liv, överlevnad och utveckling.
● Artikel 12: Rätten för barn att få uttrycka sina åsikter och få dem beaktade, varvid hänsyn ska tas till barnets utveckling och mognad.
Vad är uppgiften för FN:s kommitté om barnets rättigheter?
● Varje konventionsstat ska med jämna mellanrum granskas av FN:s kommitté för barnets rättigheter om staten lever upp till konventionens krav. Det finns dock ingen domstol kopplad till denna kommitté som kan fälla en stat för brott mot barnkonventionen.
● Sverige har vid flera tillfällen granskats av kommittén och vid varje tillfälle utsatts för mer eller mindre långtgående kritik. Exv: “Sveriges gulag”.
I 1 kap 2 § Socialtjänstlagen talas det i första stycket om att i vissa situationer så ska ”barnets bästa” särskilt beaktas medan det i andra stycket av samma paragraf sägs att i vissa situationer så ska ”vad som är bäst för barnet” vara avgörande. Formuleringarna kan vid en hastig läsning tyckas vara motsägelsefulla men är det inte. Klargör, med ett eller ett par exempel, skillnaden mellan de två (kursiverade) uttryckssätten.
”Barnets bästa ska särskilt beaktas”
= innebär att barnets bästa ska vara en viktig faktor, men det behöver inte vara den enda eller avgörande faktorn i beslutet. Det används i situationer där andra omständigheter och intressen också kan behöva vägas in, och där barnets bästa inte nödvändigtvis väger tyngst. Socialtjänsten måste alltså överväga barnets bästa noggrant, men kan väga det mot andra intressen som exempelvis familjens situation, förälderns rättigheter eller ekonomiska förutsättningar.
Exempel: Vid ekonomiskt bistånd till en familj ska barnets bästa särskilt beaktas. Här vägs barnets situation in, men beslutet påverkas också av föräldrarnas situation och andra faktorer som kan påverka helheten. Barnets bästa är alltså viktigt, men inte nödvändigtvis avgörande.
”Vad som är bäst för barnet ska vara avgörande”
= innebär att barnets bästa ska vara den mest avgörande faktorn i beslutet. I dessa situationer är barnets intressen så prioriterade att de väger tyngst och i praktiken styr beslutet. Det är en starkare formulering som gäller i fall där barnets välbefinnande och säkerhet står på spel och där andra intressen måste ge vika.
Exempel: Vid beslut om omhändertagande av ett barn enligt LVU (Lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga) ska vad som är bäst för barnet vara avgörande. Här står barnets trygghet, hälsa och utveckling i fokus, och detta väger tyngre än föräldrarnas rättigheter eller andra faktorer. Om det bedöms att barnet far illa i hemmet, är det barnets bästa som styr beslutet om ingripande.
Flickan R, 17.5 år, deltog den 9 mars tillsammans med två kamrater i en misshandel av en annan elev. Misshandeln, som skedde i gymnasiet, varade i ca 30 minuter och innefattade slag och sparkar även mot det liggande offret. Den 23 mars fattade rektor ett interimistiskt beslut om avstängning av R fram till den 13 april. R återkom då till skolan och gick sedan klart vårterminen. Under avstängningen och även under resterande del av vårterminen träffade R en gång i veckan skolkuratorn, en kontakt som hon hade inlett redan innan den 9 mars. Under tiden efter den 9 mars vistades också brottsoffret i skolan, dock tillsammans med en personlig assistent. Den 2 juni dömdes R till vård inom socialtjänsten och ålades också att betala skadestånd till brottsoffret. Den 15 augusti beslutade gymnasienämnden att R skulle förvisas från kommunens gymnasieskola under tre terminer räknat från kommande höst.
R överklagade gymnasienämndens beslut till förvaltningsrätten. R inlämnade därvid ett yttrande från sina två mentorer, där dessa intygade att R fungerat i skolan efter misshandeln. Hon hade varit ångerfull och inte visat upp någon aggressivitet. En socionom vid ett stödcentrum för unga brottsoffer sade dock i ett intyg att det vid tingsrättens förhandling framgick att de tilltalade inte hade någon insikt i de skador de vållat offret. Skall R:s överklagande bifallas?
● Nämnd som dömer i första hand men går att överklaga i förvaltningsdomstolen.
● Vad är möjliga straffpåföljder? Avstängning skulle exv. kunna vara kortare. Lagen öppnar dock för avstängning 3 terminer.
● Om man blir avstängd från gymnasieskola finns det ingen skyldighet från skolan att undervisa elever som är avstängda.
● Vad hände med kamraterna? (Vet ej…)
● Fallet R gick upp till kammarrätten i Jönköping där straffet sänktes till 2 terminer.
-årige Johan har av Försäkringskassan, FK, beviljats assistansersättning, bl a för tid under vilken han vistas i skolan. Johans vårdnadshavare, Lars och Melanie, har anställts som Johans personliga assistenter. Utbildningsnämnden i Västerstad beslutade med stöd av 2 kap 1 § Arbetsmiljölagen att den personliga assistansen för Johan inom ramen för skolans verksamhet av arbetsmiljömässiga skäl inte fick utföras av någon av vårdnadshavarna. Lars och Melanie överklagade nämndens beslut till FR och yrkade att beslutet skulle upphävas. De hävdade att beslutet innebar ett befogenhetsöverskridande och att AML inte kunde ges företräde framför LSS och reglerna i Socialförsäkringsbalken om assistansersättning. Utgång i FR?
● Har kommunikationssvårigheter så är berättigad assistans även i skolan. Men får enligt skolan inte vara föräldrarna.
● Uppfattar att det stör arbetsmiljön att föräldrarna är i skolan. Pojken har tillåtelse av FK att ha assistans. Något händer dock när föräldrarna är i skolan - t.o.m. så pass allvarligt att skolan uppfattar det som störande. Därmed säger skolan: “Personlig assistans får du ha men inte föräldrarna”.
● Har skolan rätt att göra såhär? → Utgången från högsta förvaltningsdomstolen: Arbetsmiljölagen tar över. Arbetsmiljön för elever och lärare väger tyngre. “Du är inte fråntagen möjligheten att ha PA, men det får inte vara mamma och pappa”.
