språk 2.0 Flashcards
Pre-lingvistisk utveckling
Pre-lingvistisk utveckling hänvisar till den tidiga fasen av språkutveckling som inträffar från födseln till cirka 12 månader, innan barnet börjar producera ord och meningar. Under denna period förbereder sig barnet på att utveckla språk genom att lära sig att förstå och kommunicera på olika sätt. Här är några viktiga aspekter av pre-lingvistisk utveckling och hur de är kopplade till språkutvecklingen:
1. Categorical speech perception:
2. Child-directed speech:
3. Vokalisering - jollerperioden:
4.Joint attention (delad uppmärksamhet)
5.Protodeclarative gestures (protodeklarativa gester):
6.Protoimperative gestures (protoimperativa gester):
Categorical speech perception:
Under Pre-lingvistisk utveckling kommer: Categorical speech perception handlar om barnets förmåga att skilja och kategorisera de ljud som hörs i sitt språk. Barnet börjar tidigt skilja mellan olika språkljud och kategorisera dem i sitt sinne. Till exempel kan de skilja mellan “b” och “p” i ord som “boll” och “poll”. Denna förmåga att kategorisera språkljud är viktig för att barnet senare ska kunna skapa meningsfulla ord och meningar.
Child-directed speech:
Under Pre-lingvistisk utveckling kommer: Child-directed speech, även kallat “baby talk” eller “motherese”, är den typ av tal som vuxna riktar mot spädbarn och små barn. Det kännetecknas ofta av en högre tonhöjd, melodisk röst, förenklad grammatik och repetition av ord. Child-directed speech hjälper till att locka barnets uppmärksamhet och underlätta deras språkutveckling. Det är känt att barn lättare lär sig språkljud, ord och
Vokalisering - jollerperioden:
Under Pre-lingvistisk utveckling kommer: Under vokalisering - jollerperioden börjar barnet att producera olika ljud och vokalisationer. I början kan de göra ljud som gråt, fniss, gurgla och skrika. Med tiden utvecklar de mer kontrollerade ljud som cooing, där de producerar vokaler som “oo” och “aa”. Sedan övergår de till joller, där de kombinerar konsonantliknande ljud med vokaler, till exempel “bababa” eller “dadada”. Denna period är en viktig förberedelse för att barnet ska börja producera sina första riktiga ord.
Joint attention (delad uppmärksamhet):
Under Pre-lingvistisk utveckling kommer:Joint attention refererar till förmågan att dela uppmärksamhet med andra människor kring en gemensam punkt av intresse. Det innebär att barnet kan följa och förstå vuxnas uppmärksamhet och också locka deras uppmärksamhet till något de finner intressant. Detta är en viktig förmåga i den tidiga språkutvecklingen eftersom det skapar en grund för kommunikation och gemensam förståelse. När barnet och den vuxna delar uppmärksamhet kan de också börja använda språk och gester för att kommunicera om det de ser och upplever.
Protodeclarative gestures (protodeklarativa gester):
Under Pre-lingvistisk utveckling kommer: Protodeklarativa gester är gester som används för att dela och peka ut något intressant eller uppmärksamma något. Till exempel kan ett barn peka på en fågel i luften och titta på sina föräldrar för att dela sin upptäckt. Dessa gester har en social funktion och används för att dela information och att få den vuxnas uppmärksamhet. De är viktiga för att etablera gemensam förståelse och för att öppna upp möjligheten att använda språklig kommunikation.
Protoimperative gestures (protoimperativa gester):
Under Pre-lingvistisk utveckling kommer: Protoimperativa gester är gester som används för att be om eller få något. Till exempel kan ett barn sträcka ut sina armar för att bli upplockat eller peka på en kaka för att indikera att de vill ha den. Dessa gester är mer direktiva och syftar till att påverka den andras beteende. Genom att använda dessa gester lär sig barnet att använda icke-verbala medel för att få sina behov tillfredsställda och interagera med omgivningen.
Fonologi
Fonologi är en gren inom språkvetenskapen som handlar om studiet av ljudsystemet i ett språk. Inom språkutvecklingen innebär fonologi att barnet lär sig och anpassar sig till det ljudsystem som används i det språk de växer upp med. De lär sig att känna igen och producera olika språkljud, förstå skillnader mellan ljud och hur de kan kombineras för att skapa ord och meningar. Fonologiska färdigheter är avgörande för att barnet ska kunna förstå och använda sitt modersmål korrekt.
Holophrase:
Holophrase: Holophrase är ett tidigt stadium av språkutvecklingen där ett barn använder enstaka ord eller korta fraser för att uttrycka hela meningar eller idéer. Under denna fas kan ett barn använda en enda ord för att kommunicera en hel tanke. Till exempel kan de säga “vatten” för att uttrycka att de är törstiga eller “mamma” för att begära sin mammas uppmärksamhet. Holofraser kan också vara icke-verbala, som att peka på en leksak och säga “boll” för att uttrycka att de vill ha bollen.
Holofrasfasen är en viktig övergångsperiod i språkutvecklingen där barnet börjar använda sina tidiga fonologiska och lexikala färdigheter för att kommunicera på ett mer funktionellt sätt. Det markerar övergången från att använda enstaka ord till att börja bilda längre fraser och sätta samman mer komplexa tankar.
Det är viktigt att notera att helophrasefasen inte är begränsad till ett specifikt åldersspann, eftersom barn utvecklas i sin egen takt. Vissa barn kan börja använda holofraser runt 12 månaders ålder, medan andra kan visa detta beteende senare.
Semantik
Semantik är grenen inom språkvetenskapen som handlar om studiet av betydelsen av ord och hur ord relaterar till varandra. Inom språkutvecklingen finns det två viktiga fenomen som är kopplade till semantik: fast mapping, överextensioner och underextensioner. Låt mig förklara dem för dig:
Fast mapping:
Fast mapping är en kognitiv process där barnet snabbt och flexibelt associerar ett nytt ord med dess betydelse efter bara en eller några få exponeringar för ordet. Med hjälp av kontext och förståelse av de ord och uttryck som används runt dem, kan barnet bilda en preliminär förståelse av ordet och dess betydelse. Fast mapping möjliggör att barnet gradvis expanderar sitt ordförråd genom att snabbt assimilera nya ord och deras betydelser.
Överextensioner:
Överextensioner uppstår när ett barn tillämpar ett specifikt ord på ett bredare utbud av objekt eller situationer än vad som är korrekt enligt det vuxna språket. Till exempel kan ett barn kalla alla fyrbenta djur för “hund” eller använda ordet “boll” för att referera till alla runda objekt. Detta beror på att barnet fortfarande är i processen att förstå och kategorisera världen omkring dem, och de använder ord utifrån likheter eller associationer som de uppfattar.
Underextensioner:
Å andra sidan uppstår underextensioner när ett barn tillämpar ett ord på en smalare uppsättning av objekt eller situationer än vad som är vanligt enligt det vuxna språket. Till exempel kan ett barn använda ordet “bil” endast för att referera till sin egen leksaksbil och inte för att beskriva andra bilar. Underextensioner kan bero på att barnet har en mer begränsad uppfattning om ordets betydelse eller för att de håller fast vid mer specifika kategoriseringar än vuxna.
Grammatik
Grammatik är en del av språkvetenskapen som studerar hur ord och meningar struktureras och formas. Inom grammatik finns flera begrepp som är relevanta för språkutvecklingen, såsom morfologi, telegrafisktal, morfem och Wug-test.
Morfologi
Morfologi är studiet av ordens struktur och formation. Det handlar om att analysera och förstå de minsta betydelsebärande enheterna i språket, som kallas morfem. Morfem kan vara självständiga ord (som “hund”, “gå”) eller de kan vara affix som ändrar ordets betydelse eller grammatiska funktion (som “-s” i “hundar”, “-ing” i “gående”). Genom att förstå morfologi lär sig barnet att skapa och avkoda ord och förstå deras betydelser och grammatiska regler.
Telegrafisktal
Telegrafisktal är en tidig form av språkproduktion där barnet använder enkla, kortfattade fraser som liknar en telegrafstil. I telegrafisktal utelämnas ofta funktionella ord och grammatiska markörer, och bara viktiga innehållsord behålls. Till exempel kan ett barn säga “mamma kom” istället för “Mamma, kom hit”. Trots bristen på fullständiga grammatiska strukturer är telegrafisktal ändå meningsfullt och används av barnet för att kommunicera sina behov och önskemål.
Morfem
Morfem är de minsta betydelsebärande enheterna i språket. Ett morfem kan vara ett helt ord (som “hund”) eller en del av ett ord (som “-s” i “hundar”). Det kan ha en fristående betydelse (som ett ord) eller bidra till grammatisk information (som ett affix). Till exempel kan ordet “oläsbar” brytas ned i två morfem: “o-“ som ger en negativ innebörd och “-läsbar” som betyder “möjlig att läsa”. Genom att förstå morfem och hur de kombineras kan barnet öka sitt ordförråd och förstå komplexa ordstrukturer.
Wug-testet
Wug-testet är en experimentell metod som används för att undersöka barns språkliga kreativitet och förmåga att tillämpa grammatiska regler. I testet visas bilder av fiktiva varelser eller föremål, till exempel “en wug”. Sedan blir barnet tillfrågat om vad man skulle kalla två eller flera av dessa varelser. Till exempel, om ett barn säger “två wugs” eller “tre wugs”, visar det att de förstår och tillämpar grammatiska regler för att bilda pluralformen av ordet “wug”. Wug-testet ger insikt om barnets fö
The word Gap
Ordet “word gap” inom språkutveckling i utvecklingspsykologi syftar på skillnaden i ordförråd och språkfärdigheter mellan barn från olika socioekonomiska bakgrunder. Det är ett fenomen som har studerats och dokumenterats omfattande.
Överreglering
Överreglering, även känt som övergeneralisering, är en språklig fenomen där barn tillämpar en grammatisk regel felaktigt genom att applicera den på oregelbundna eller undantagssituationer. Detta sker vanligtvis under den tidiga språkutvecklingen när barnet försöker förstå och använda grammatiska regler.
pragmatik
Hur innebörden i språkliga uttryck tolkas olika beroende på olika kontext och vem som använder språket. Tex . Kan samma uttryck ha olika betydelser beroende på var och när den används
pragmatik, hur kommunicerar man på ett effektfullt sätt?
turtagning, hålla sig till ämnet, vara tydlig (gester osv)
shading
successiv, snarare än abrupt övergång till ett nytt ämne
illoctionary intent
handlar om att förstå talarens syfte eller avsikt med en talhandling utöver den bokstavliga betydelsen av orden. Exempelvis kan en person säga: “Kan du öppna fönstret?” Den bokstavliga betydelsen av denna fras är en fråga om personens förmåga att öppna fönstret. Men den illokutionära intentionen bakom det kan vara att be personen att faktiskt öppna fönstret.
