social och moralisk 2.0 Flashcards
Theory of Mind (ToM)
Förmågan att förstå att andra människor har egna tankar, känslor och önskningar som kan skilja sig från ens egna, är en central del av social och kognitiv utveckling. Barn med en välutvecklad Theory of Mind-förmåga kan förstå och förutsäga andras beteenden baserat på deras mentala tillstånd, vilket hjälper dem att navigera i sociala interaktioner och förstå andras perspektiv.
Är barn altruistiska och egoistiska?
Inom den sociala och moraliska utvecklingen är barns altruistiska och egoistiska beteenden viktiga aspekter att undersöka. Altruism avser beteenden som syftar till att hjälpa och främja välbefinnandet för andra, utan att förvänta sig något i gengäld. Det kan inkludera att dela, trösta eller hjälpa någon i nöd. Egoism, å andra sidan, innebär att agera i enlighet med sina egna önskningar och intressen, utan att ta hänsyn till andras behov eller välbefinnande.
Forskning visar att barns förmåga att visa altruistiska beteenden utvecklas över tid och är kopplad till utvecklingen av deras Theory of Mind-förmåga. När barn blir bättre på att förstå andras perspektiv och mentala tillstånd blir de också mer benägna att visa altruistiska handlingar. Detta innebär att barn gradvis blir mer medvetna om andras behov och kan agera i enlighet med detta.
Individuella skillnader är vanliga inom social och moralisk utveckling.
Varje individ utvecklar dessa färdigheter och förmågor i sin egen takt och påverkas av olika faktorer som genetik, temperament, tidigare erfarenheter och socialt stöd. Vissa barn kan visa tidiga tecken på avancerad social förståelse och moraliska resonemang, medan andra kan vara långsammare i sin utveckling.
varför är självreglering är en viktig aspekt av social och moralisk utveckling?
Det handlar om förmågan att kontrollera och reglera sina egna känslor, beteenden och impulser i olika sociala situationer. Barn som har god självreglering är bättre rustade att hantera konflikter, följa sociala normer och ta beslut baserade på moraliska principer.
Risktagande
Risktagande och osäkerhet kan också vara närvarande i social och moralisk utveckling. Under tonåren kan ungdomar bli mer benägna att ta risker i sociala sammanhang och experimentera med olika beteenden. De kan också känna osäkerhet och tvivel kring moraliska frågor och värderingar när de navigerar genom komplexa sociala och moraliska dilemman.
“Gradvis (kvantitativ) utveckling” (motorisk)
Hänvisar till en typ av utveckling där förändringar sker gradvis och kontinuerligt över tiden. Det innebär att förändringar i beteende, kognition eller färdigheter sker steg för steg genom små inkrementella förbättringar. Dessa förbättringar kan vara kvantitativa i naturen, vilket innebär att de innebär ökningar eller minskningar i graden eller mängden av en viss egenskap. Exempel på gradvis utveckling kan vara när ett barn gradvis ökar sin vokabulär eller förbättrar sin motoriska koordination med åldern.
“Stegvis (kvalitativ) utveckling”
innebär att utvecklingen sker i diskreta steg eller steg. Det innebär att förändringar inte sker gradvis utan snarare i tydligt avgränsade och distinkta steg där barnet går igenom nya och kvalitativt olika sätt att tänka, förstå eller bete sig. Dessa steg representerar en förändring i typen av kognitiva eller beteendemässiga mönster och markerar övergången från en utvecklingsnivå till en annan. Exempel på stegvis utveckling kan vara när ett barn går från att inte förstå konceptet om mängd till plötsligt att ha en “eureka”-ögonblick och kunna förstå det.
Vad är skillanderna mellan gradvis och stegvis ?
Skillnaden mellan gradvis och stegvis utveckling ligger i karaktären och hastigheten för förändring. Gradvis utveckling betonar kontinuerliga och små förändringar över tid, medan stegvis utveckling markerar diskreta förändringar i form av nya kvalitativa sätt att tänka, förstå eller agera.
“Embodied cognition” teorin
“Embodied cognition” teorin grundas på följande principer:
Kroppslig upplevelse: Enligt denna teori är kroppen och dess interaktion med omgivningen centralt för vår kognition. Det innebär att våra tankar, uppfattningar och föreställningar formas av vår fysiska interaktion med världen. Kroppsliga upplevelser, som att röra, utforska och manipulera objekt, spelar en viktig roll i vår kognitiva utveckling och bearbetning av information.
Ett konkret exempel på detta är tanken att rörelse och kroppsliga erfarenheter kan påverka vårt språk och tänkande. Studier har visat att när barn använder sina kroppar för att gestikulera eller utföra fysiska handlingar, kan det hjälpa dem att förstå och uttrycka komplexa idéer och begrepp. Till exempel kan gestikulering med händerna under en diskussion hjälpa till att förstärka och förtydliga budskapet.
Tre skillnader mellan Piagets och Vygotskis teorier om kognitiv utveckling är följande:
Synen på lärande: Piaget betonade att barn konstruerar sin kunskap genom egna interaktioner med omvärlden. Han ansåg att barn aktiva och upptäckande av naturen och strukturer av verkligheten leder till kognitiv utveckling. Å andra sidan betonade Vygotsky att lärande är en social process som sker genom samspel med mer kompetenta individer. Han ansåg att lärande främjas genom social interaktion och samarbete med andra.
Rollen av språk: Piaget ansåg att språkutvecklingen är en produkt av barnets kognitiva utveckling. Han såg språket som en reflektion av barnets förståelse av världen. Vygotsky å andra sidan betonade att språket spelar en central roll i barns kognitiva utveckling. Han menade att språket fungerar som ett verktyg för tänkande och hjälper barn att förstå och kommunicera med omvärlden.
Zonen för proximal utveckling (ZPD): Vygotsky introducerade begreppet ZPD, som representerar klyftan mellan det barnet kan göra på egen hand och det barnet kan göra med hjälp av en mer erfaren individ. Han ansåg att lärande och kognitiv utveckling uppstår när barnet får stöd och guidning inom ZPD. Piaget fokuserade inte på detta koncept och betonade istället barnets egna konstruktionsprocesser.
En teratogens påverkan på fosterutvecklingen kan vara på flera olika sätt. nämn några
Störning av cellulär eller organutveckling: Teratogener kan störa normala processer för celldelning, differentiering eller organbildning under embryonal eller fetalt stadium. Det kan resultera i strukturella avvikelser eller missbildningar hos fostret.
Störning av centrala nervsystemet: Vissa teratogener kan påverka utvecklingen av fostrets hjärna och nervsystem. Det kan leda till kognitiva störningar, inlärningssvårigheter eller neurologiska problem hos barnet.
Påverkan av hormonella regleringssystem: Teratogener kan störa den normala hormonella balansen under fosterutvecklingen. Det kan påverka bildandet av könsceller, könshormoner eller regleringen av andra viktiga hormonella processer. Det kan resultera i könsrelaterade avvikelser eller hormonella obalanser hos barnet.
Negativ påverkan på placenta eller fosterförsörjning: Teratogener kan påverka placenta, moderkakan, vilket kan påverka försörjningen av syre, näringsämnen och andra viktiga ämnen till fostret. Det kan ha negativa effekter på fostrets tillväxt och utveckling.
Nature vs. nurture:
Utvecklingspsykologi undersöker hur både arv (nature) och miljö (nurture) samverkar för att påverka individens utveckling.
Kontinuitet vs. diskontinuitet:
Utvecklingen kan ses som antingen en kontinuerlig process där förändringar sker gradvis över tid eller som en diskontinuerlig process där utvecklingen sker i tydliga steg eller faser.
Mognad och inlärning:
Utvecklingspsykologi betonar både biologisk mognad, där det finns en förprogrammerad kurs för utveckling, och inlärning, där erfarenheter och miljön påverkar individens utveckling.
Kritiska perioder och känsliga perioder:
Det finns vissa perioder under utvecklingen då individen är särskilt mottaglig för inlärning eller påverkan från miljön. Dessa perioder kan vara avgörande för att utveckla vissa förmågor eller egenskaper.
