ORTOPEDI Flashcards
Redogör för utförandet av de olika moment som ingår i en ortopedisk undersökning
1) Iaktta djuret så fort man ser det, titta på rörelser, ev hälta som syns på väg in undersökningsrummet
2) Signalement: många olika typer av problem är rasbunda, tenderar att drabba stora reps små raser osv
3) Anamnes: plötsligt eller successivt förlopp, trauma, hur länge har det pågått, symtomfira itervall, smärta, släktingar med problem?
4) Allmän klinisk undersökning: mycket viktigt då många andra problem kan ge sken av att vara ortopediska, tex prostatabesvär, addison, anaplasma/borrelia, smärta i scrotum, juver, perianalt
5) Stillastående: kroppställning, rygghållning, belastas alla ben?
6) Rörelsemönster: titta när den reser sig/lägger sig, i skritt och trav, bakifrån, framifrån, från sidan (kolla humerus och femurs pendelrörelse). Titta på huvudrörelse (ses assymetrisk rörelse? Huvudet sänks på friskt framben och höjs vid haltande framben), titta på svansörelse, ryggens rörelse
7) Palpation av belastade ben: känn efter assymetrier i form av muskelomfång, svullnad, värme, smärta, skeletkontur, känn efter ökad fylllnad i leder, kontrollera posturala reaktioner
8) Palpation av obelastade ben: palpera igenom alla fyra ben, spara det skadade sist. Palpera sådan som varit svårtstående dvs klor, tår, kloflasar oav. Ta ut passiv rörelse i leder, bedöm ändlägen, smärta, abnorm rörlighet, inskränkt rörlighet. Draglåda, patellaluxation, höftledsluxation
9) Vidare diagnostik i form av rtg, CT, atroskopi osv
Redogör för etiologi, patogenes, symptom, diagnos och behandling vid OSTEOARTIT/ARTROS.
Etiologi: Skador på en ledyta leder till OA - det finns flera mekanismer bakom OA, det kan handla om onormal belastning av en normal led (tex instabilitet som tex korsbandsruptur, övervikt, ofunktionella ledvinklar), normal belastning av en onormal led (utvecklingssjukdom, fraktur), inflammtation i leden (reaktiv artrit, sek till GI-störning), mm. OA är en icke-inflammatorisk (klassas som det men är förknippad med låggradig infl-process), icke-infektiös degeneration av ledbrosk följt av subkondral benskleros (förtjockning), osteofytbildning (benpålagringar?) samt fibros av periartikulära mjukdelar. Primär OA uppstår idiopatiskt hos äldre individer och innebär att brosket degenereras. Sekundär OA uppträder som en reaktion på ledsjukdom/skada.
Patogenes: OA börjar vanligen med skada i ledbroskets yta. Detta leder till en inflammatorisk reaktion‐ synovit: synoviocyter celler släpper ut inflammatoriska meidatorer, såsom cytokiner. Chondrocyter stimuleras då till att frisätta proteaser, dessa bryter bl a ned kollagen (finns i ledbrosket, ledkapseln). Det är ju en samtida belastning av leden då djuret rör på sig. Det leder till en uppluckring matrix, brosket går sönder och broskbitar lossar. Små bitar brosk fagocyteras av synoviocyter, vilket leder till ännu mer inflammatorisk reaktion samt belastning på subchondralt ben. Det blir en ond cirkel och till slut OA. Oavsett etiologi fås en artrit. Etiologin styr dock hur man behandlar patienten. För att komma till rätta med inflammationen måste man veta grundorsaken. Förhoppningsvis hinner man stoppa det tidigt, annars förödande konsekvenser.
Symtom: beror på etiologin. Hälta, smärta, ledsvullnad, minskat rörelseomfång, nedsatt funktion, krepitering och ledinstabilitet är vanligt.
Diagnos:
- Med rtg kan man se subkondral benskleros, artikulär och periartikulär osteofytformation, minskning av ledspringan. Men koppla alltid till klinisk bild, kan vara symptom- och hältfri
- Analys av ledvätskan kan visa minskad viskositet, ökad vätskevolym, och ökat antal mononukleära fagocyterande celler.
Behandling: man kan inte hindra utvecklingen av OA, syfte med behandling är att lindra smärta och bromsa utvecklingen
Kirurgi: mest effekt tidigt i sjukdomsprocessen – korrigera underliggande problem tex korsbansdruptur. Kombineras med medicinsk behandling (ses nedan). Kirurgi kan också ha sin plats vid grav OA, när konservativ behandling ej hjälpt: caputresektion, byte av höftled, artrodes (steloperation), amputation.
Konservativ (medicinsk) behandling: fysioterapi då den akuta inflammationen har lagt sig, för att bygga upp styrka och stabilitet kring leden. Viktminskning, smärtlindring (NSAID, opioider, gabapentin), kosttillskott i form av Omega 3 fettsyror (antiinfl, oklart om det når led), Glukosaminoglykaner (ej bevisad effekt). Kortison kan ha effekt vid immunmedierade tillstånd, har dock bieffekter (muskelatrofi kanske inte är så bra när man behöver bygga upp styrkan kring leden..). Individanppassad behandlingsplan: kommunikation, mål, följ upp, utvärdera, revidera
Redogör för etiologi, symptom, diagnos, behandling och prognos vid IMMUNMEDIERADE POLYARTRITER.
Drabbar: Alla raser och åldrar, men predisponering hos tex schäfer, retrievers
Etiologi: Orsakas sekundärt till primär sjukdom; tex reumatoid artrit, kroniska infektioner, reaktiv artrtit, borrelia, anaplasma eller idiopaiskt. Antas bero på immunkomplexbildning pga inflammation/infektion i kroppen. Immunokomplexen fastnar i lederna (reaktiv OA). Synovialmembranet blir förtjockat, ödematöst (småkärl, komplexen fastnar här). Brosk och ben är relativt oaffekterat, men ytlig fibrillering av artikulärt brosk kan ses ibland.
Symtom: Akut eller kronisk hälta på flera ben, nedsatt funktion: stelhet, svårt att resa sig. Ledsvullnad varierar. Symptomen kan vara olika tydliga i olika leder. Andra symptom som kan ses är ryggsmärta, feber, anorexi och/eller letargi, även dermatit, uveit och glomerulonefrit kan förekomma.
Diagnos: Hitta primära orsaken! Uteslut alla andra orsaker till polyartrit: septisk artrit (synoviaaspirat), rickettsial artrit. Synovialvätskan är tunn med en markerad höjning av icke-degenerativa neutrofiler. Borrelia/anaplasma: antikroppar, PCR. Rtg för att utesluta atros.
Behandling: Glukokortikoider, 2-4mg/kg/dag i två veckor, därefter gradvis sänkning till den lägsta dosen som hindrar kliniska symtom. Många djur behöver livslång behandling, medan andra klarar sig med behandling då skov uppkommer. Borrelia/anaplasma: behandlas med tetracyklin (hämmar metallopriteinaser inflammation lägger sig, men om den är immunmedierad av annan orsak och så kommer det att återkomma!)
Prognos: Prognos för remission är bra men risk för biverkningar vid långtidsanvändning av kortikosteroider.
Redogör för etiologi, patogenes, symptom, diagnos och behandling vid OSTEOCHONDROS.
Etiologi: Vanligt hos snabbväxande stora hundar, t ex. labradorer, och golden retrievers. Uppträder ofta vid 4-9 månaders ålder. Överutfodring kan predisponera
Patogenes: Påverkan på blodkärl ger förtjockat brosk och störd benbildning. Det subchondrala benet degenererar och blir känsligt för belastning. Kan ge brosk‐flap = osteochondritis dissecans (OCD). OCD är vanligast i bogled, armbågsled, knäled och hasled, allra oftast drabbas den laterala femoralkondylen i knäleden. Broskskadan orsakar en synovit och leden drabbas till slut av OA
Symtom: Ofta handlar det om en akut eller kronisk hälta på ett ben som blir sämre efter motion. Ibland stelhet på morgonen eller efter vila.
Diagnos: Rtg (nedbrytning av subchondralt ben), synoviaprov och artroskopi (del av behandling). Undersök båda sidors leder! Misstänk att hunden har OCD tills motsatsen är bevisad om det är en ung växande hund med ledsvullnad. Negativ röntgenundersökning utesluter inte OCD, ta alltid tillbaka en växande hund med symtom för återbesök. Vänta inte på symtom på OA!
Behandling: Äldre hundar som fått OA behandlas medicinskt med NSAID, viktkontroll och vila tills hältan gått över. Därefter ökas motionen gradvis.
Redogör för etiologi, patogenes, symptom, diagnos, behandling och prognos vid PANOSTEIT.
Etiologi: Drabbar unga hundar (
Redogör för etiologi/patogenes, symptom, diagnos, behandling och prognos vid ARMBÅGSLEDSDYSPLASI (FCP OCH UAP):
FRAGMENTERAD PROCESSUS CORONOIDEUS.
Etiologi/patogenes: Fragmentering av mediala processus coronoideus i armbågseden, ofta bilateralt i båda leder. Vanligaste utvecklingssjukdomen i armbågsleden hos hund. Drabbar stora raser. Beror på en inkongruens, ulna växer fortare än radius vilket gör att mediala processen belastas mer av humerus då radius inte tar en del av belastningen. Trycket leder till att mediala proc. coronoideus brister, antingen fissur eller fraktur med eller utan dislokation. Leder till OA. I normala fall tar radius 80 % av vikten i leden, medan ulna ger stabilitet.
Symtom: akut insättande hälta av varierande grad, galla (palperas mellan kollateralligamentet och olecranon), leden känns bred vid palpation lateralt-medialt i långt gångna fall (pga artros). OBS! Förändringar i kringliggande mjukdelar är vanligt.
Diagnos: palpation - tryck mot området för mediala kollateralligamentet med armbågsleden böjd. Smärtreaktion kan tyda på FPC eller osteochondros på trochlea. Röntgen - kan vara svårt att se. CT bra alternativ för diagnostik.
Behandling:
Kirurgi: ulnaosteotomi och förkorta ulna för att minska belastningen (+ löst fragment kan avlägsnas).
Konservativt: viktkontroll, fodertillskott ffa omega-3, fysioterapi, antiinfl medicin samt anpassad motion
Prognos: ju tidigare kirurgi desto bättre prognos – op ska helst ske vid 6-7 månaders ålder. OA kommer att fortsätta utvecklas efter ingreppet.
Redogör för etiologi, symptom, diagnos, behandling och prognos vid UNUNITED PROCESSUS ANCONEUS.
Etiologi: drabbar större hundraser. Orsakas av att ulna växer långsammare än radius vilket ger tryck på processus anconeus, som då inte får möjlighet att växa fast. Primärorsaken kan vara ärftliga faktorer, utfodring (överutfodr med energi och Ca2+) eller trauma mot ulnas tillväxtzon distalt. OBS! Ulna har bara en tillväxtzon (distalt) medan radius har en i vardera änden. Orsakar instabilitet i armbågsleden
Symtom: hälta vid 4-8 månaders ålder. OBS! 30 % av fallen bilateral varvid hältan är svår att upptäcka. Går med armbågen tryckt mot kroppen (adduktion) och tassen utåt (abduktion). Galla, breddad led och krepitation vid böjning av leden i långt gångna fall (pga artros med pålagringar).
Diagnos: Palpation: böj armbågsleden och tryck på området kranialt om olecranon (=anconeus) med ett pekfinger. Smärtreaktion eller krepitation? Fortsätt att trycka mot anconeus medan benet sträcks – krepitation? Röntgen
Behandling: Kirurgi: ulnaosteotomi av proximala delen av diafysen, ändarna trycks isär och en kudde med fett läggs emellan. För att undvika att proximala ulna viker sig bakåt sätts stift i märghåla. Vissa kirurger rekommenderar att anconeus fixeras i läge med en skruv, om hunden > 6.5 mån opereras lös ancoineus bort. Postop: NSAID i 4v, glukosamin + kondroitinsulfat. Ej immobilisering av leden!
Prognos: Ju tidigare kirurgi desto bättre prognos – vid 5 månader blir nästan 100 % bra. Fortfarande god prognos vis 6-8 månaders ålder. Sedan risk för deformerande artos.
Redogör för etiologi, kliniska tecken, diagnos, behandling vid HÖFTLEDSDYSPLASI.
Etiologi: medfödd slapphet i ledkapseln ger dålig kontakt mellan caput och acetabulum, vilket ger onormal belastning och därmed onormal utveckling av acetabulums form. Caput blir plattare vilket ger till instabilitet/subluxation i höftleden, som i sin tur leder till artrosutveckling och bakbenshälta. Efter hand sker en fibrotisering av ledkapseln som gör att ledslapphet ej längre kan palperas. Tillfälligt trauma kan orsaka akutisering av besvär.
Kliniska tecken: Bakbenshälta, muskelömhet och muskelatrofi baktill. Svårt att resa sig, gå uppför trappor, ovilja att galoppera. Ju äldre hund desto större risk för OA och smärta
Diagnos: smärta vid flex/ext av höftled, röntgen visar olika grader av subluxation av caput, acetabulum är ofta grundare än normalt och ofta ses benpålagringar runt leden (artros). (OBS radiologiskt utseende sägĵer inget om hundens kliniska status: många hundar fungerar bra trots HD och artrosförändringar). Uteslut andra orsaker till liknande symtom; neurologiska symtom, korsbandsskada etc. Ortolani sign: karaktäristisk ljudeffekt som uppstår tidigt i sjd-processen (innan fibotisering av kapsel) då leden har subluxerat och glider tillbaka på rätt plats igen
Behandling:
Konservativt: viktkontroll, undvika hopp och dylikt, fysioterapi och rörelseträning, NSAID – som vid övrig OA
Kirurgi, i grava fall:
- TPO (triple pelvic osteotomy): ung hund utan OA. Man roterar ner och flytta ut acetabulum för att få bättre täckning av caput
- Caputresektion: hundar
Redogör för etiologi, symptom, diagnos, behandling vid FRÄMRE KORSBANDSSKADA.
Etiologi: främre korsbandet lossnar. Främre korsbandet har 3 funktioner: förhindrar överextension av knäleden, motverkar medial rotation av tibia och kranial translation av tibia. Detta läker inte av sig självt. Djuret kan ha gått med detta länge och fått artros.
Symptom: plötsligt blockhalt, successivt tilltagande hälta, värst eller bättre efter vila. Olika anamnes; efter aktivitet, utan att nåt hänt
Diagnos: Positiv draglåda (jämför med frisk knä, individuell variation). Vid partiell ruptur ses pos draglåda enbart vid flexion
Draglådeprovokation:
* Ena handens pekfinger placeras proximala på patella medan tummen placeras caudalt om laterala fabellen
* Andra handens pekfinger placeras på crista tibia och tummen placeras bakom fibulahuvudet
* Cranial translation av tibia, prova med olika grader av flexion samt extension av knäleden. Positiv om man kan förskjuta tibia frammåt mer än 3mm
Behandling: Kirurgi är nödvändigt för att bromsa utv av OA, men även vid behandling kommer OA till slut. Kräver alltid rehab och träning!!
TPLO (tibial plateau leveling osteotomy): man sågar av övre delen av tibia och vrider detta så att platån sluttar mindre bakåt. Den nya benvinkeln fixeras med en platta som skruvas fast i tibia. Med denna metod flyttas belastningen från främre korsbandet.
TTA (tibial tuberosity advancement): man sågar av tuberositas tibiae och fäster den mot tibia i en ny vinkel, och flyttar därmed raka bandets fäste framåt. Med denna operation neutraliseras de olika krafterna som påverkar leden.
Extrakapsulär lina: syntetisk lina fästes i fascia runt fabellen och genom ett hål som borras i crista tibiae, för att stabilisera knäleden. Denna behandling väljs ibland till mindre hundar samt katter.
Enbart medicinsk behandling: om äldre och stillsam individ kan man ibland välja medicinsk behandling med vila, smärtlindring och sedana successiv träning, men ofta rekommenderar man en operation.
Redogör för etiologi, symptom, diagnos och behandling vid PATELLALUXATION.
Etiologi: Patellas raka band är förlängning på qudricepsmuskulatur. Pga fel vinkel i höften drar inte denna muskel korrekt. Då kan patella hoppa ur led medialt (vanligt hos små hundar, förekommer hos stora) och lateralt (förekommer, ff hos stora). Kan även orsakas av trauma. Detta leder alltid till OA.
Symtom: intermittent hälta, ”hoppsasteg”, de hoppar över ett eller flera steg med det drabbade bakbenet
Diagnos: Palpationsdiagnos. Medial patellaluxation: Sträckt knä, tårna roteras medialt, tryck på patella med tumme i medial riktning och känner hur den luxerar. Lateral patellaluxation: Svagt böjt knä, tårna roteras lateralt, tryck på patella i lateral riktning
Graderas efter klinisk symtombild:
1) Patella kan luxeras manuellt men reluxerar spontant
2) Patella kan luxeras, reluxerar vid tryck med fingrar eller rörelse av benet (manipulation)
3) Patella ligger luxerad, men kan reluxera vid manipulation
4) Patella ligger permanent luxerad, reluxerar ej.
Behandling:
Grad 1 ofta konservativt
Grad 2 rekommendera kirurgi om hunden har besvär. Risk för ytterligare deformation av femur och patellarleden.
Grad 3‐4 kirurgi.
Kirurgi:
Medial luxation: Trochlear wedge eller block recession: man tar bort en kil eller block av ben i patellar groove (sulcus mellan trocklea, där patella ligger i), lägger sedan tillbaka brostket över. På så vis har man fördjupat dalen. Man kan även tajta till ledkapseln.
Medial och lateral luxation: flytta på crista tibia och fäst med wire eller skruv. Normaliserar M quadriceps dragriktning
Efter kirurgi: rörelseträning!!
Redogör för etiologi, diagnos, beahndling och prognos vid MUSKELINFLAMMATIONER (MYOSITER).
Infektiösa: Bakteriella pga trauma tex. bitskador. Vanligt hos katt och hund. Vanliga bakterier vid bitskador är Stafylokocker, Clostridier, Pasteurella. Behandling: Dränering och ev. antibiotika.
Autoimmun polymyosit:
Etiologi: Oftast okänd orsak, kan ses ibland vid SLE hos hund. Kan också triggas igång av Toxoplasma, tumörer, Anaplasma
Symtom: Svaghet och/eller stelhet i drabbade muskler, ömhet i affekterade muskler, ev. feber, ev. nedsatt AT, ibland kräkningar pga megaoesophagus
Diagnos: Symtom, ASAT, CK, ANA-test, muskelbiopsi
Behandling: prednisolon, ibland livslång behandling. Vid megaoesophagus upphöjd matplats
Prognos: Relativt god om ej megaoesphagus
Redogör för etiologi vid DEGENERATIVA MUSKELSJUKDOMAR.
Etiologi: Förvärvade till följd av: endokrina rubbningar tex. (Cushings sjukdom, hypothyroidism), ischemi vid aortatrombos, hypokalemi hos katt
Redogör för etiologi, symptom, diagnos, behandling och prognos vid HYPERTROFISK OSTEODYSTROFI/METAFYSÄR OSTEOPATI.
Etiologi: Drabbar valpar av medelstora till stora raser. Oklart varför, överutfodring med Ca2+ och/eller energi kan vara utlösande faktor. Det blir en störd blodtillförsel och fördröjd benbildning vid tillväxtzoner. Mikrofrakturer, inflammation, nekroser som följd
Symtom: Akut hälta med svullnad och värme över tillväxtzoner, kraftiga symtom som ofta kommer plötsligt – kan få hög feber (40-41; dock inte hos alla fall), kraftigt påverkat AT, ofta inappetens. Ibland är mandibula involverad med kraftig smärta när munnen öppnas
Diagnos: röntgen; ”dubbla tillväxtlinjer” dvs. en extra linje med nedsatt röntgentäthet mot diafysen i förhållande till den verkliga tillväxtlinjen.
Behandling: Stationärvård i akut skede tills smärtan lagt sig rekommenderas (ofta 1 vecka). Smärtstillande, vila första veckorna då risk för frakturer. Simning i 5-10 min/dag i badkar bra träning i tidigt skede av tillfrisknandet, dvs. innan hunden är så smärtfri att den vill belasta sina ben helt.
Prognos: Vanligtvis ses bara ett anfall, men ibland går det i skov under tillväxtperioden. Detta kan ge störd tillväxt.
Vad är SHORT ULNA SYNDROME ?
Drabbar valpar av stora raser eller efter trauma mot ulnas distala tillväxtzon. Vanligast hos unga, snabbväxande hundar. Ger en för tidig förslutning av ulnas tillväxtzon vilket leder till att radius är längre än ulna leder till radius curvatus.
Redogör för etiologi/patogenes, symptom, diagnos och behandling vid RADIUS CURVATU.
Etiologi och patogenes: kan uppstå om tillväxtzoner på unga hundar skadas eller förstörs, eller beroende på en osynkroniserad tillväxt av radius och ulna. Det senare drabbar främst chondrodystrofa raser. Skador här kan få tillväxtzonerna att slutas i förtid vilket gör att benet inte längre kan växa. Benet blir kortare och att utvecklingen av omkringliggande ben och brosk avviker från det normala.
Symtom: intermittent hälta, bendeformation.
Diagnos: klinisk undersökning. Röntgen för att fastställa graden av förändringen.
Behandling: ulna osteotomi så fort som möjligt; ulna skärs av så att radius kan få fortsätta växa.
