Ledsna och rädda barn och unga föreläsning Flashcards
När barn är ledsna och rädda, vad händer med symtomen?
Negativa tankemönster om sig själv (självkänsla, utseende, förmåga, oälskad, utanför etc.)
Negativt påverkat känsloläge (hopplöshetskänsla, orkeslöshet, tomhet, förtvivlan, ångest)
Sänkt funktionsnivå
Hur yttrar sig de vanligaste symtomen vid depression hos barn?
Sänkt självkänsla
Håglöshet
Social isolering
Trötthet
Försämrade skolprestationer
Störd mat och sömn
Självdestruktiva impulser
irritabilitet
Kinkighet, gnällighet
Dålig matlust
Förlorad leklust
För barn som fått ihållande depression (dystymi), vad för diagnoskrav finns det?
A. Nedstämdhet under större delen av dagen de flesta dagar under minst 1 år.
B. Minst två av följande: äter för lite eller för mycket, sover för lite eller för mycket, brist på energi (orkar inte), låg självkänsla, koncentrationskänslor/obeslutsamhet hopplöshetskänsla.
C. Inte besvärsfri senaste året för längre tid
D. MM.
Vad är diagnoskriterierna för dysforiskt syndrom med debut under barndom och tonår?
A. Återkommande häftiga vredesutbrott
B. Vredesutbrotten är oförenliga med utvecklingsnivån
C. Vredesutbrotten tre eller fler i veckan
D. Sinnesstämning irritabel även mellan vredesutbrotten
E. Pågått minst 12 mån.
F. Visar sig i minst två av de tre sammanhangen hemma, kamraterna, skolan
G. Barnet 6-18 år.
H. Kriterierna A-E uppfyllda före barnet är 10 år.
I. Ingen manisk eller hypoman period i mer än ett dygn.
J. Ingen annan diagnos är bättre förklaring (t ex depression, PTSD)
Vad för exempel på ångeststörningar finns det hos barn?
Exempel på ångeststörningar:
Separationsångest (och skolvägran)
Selektiv mutism
Specifika fobier
Social ångest
Paniksyndrom
GAD
Kan du berätta vad du vet om självskadebeteende hos barn?
Självskadebeteende definieras som den direkta och avsiktliga skadegörelsen av den egna kroppsvävnaden utan avsikt att ta sitt liv (Favazza, 1996).
De vanligaste metoderna är att skära sig, skrapa sönder huden, slå sig själv eller att bita eller bränna sig själv (Graham, 2010).
Prevalensen skiljer sig åt mellan olika länder, med höga prevalenssiffror i Sverige.
Kontakter med andra på nätet har visat kunna bidra till självskadebeteende, särskilt hos flickor. Man uppmuntrar varandra att använda självskador som ett sätt att hantera sitt mående. (Johansson, 2010).
I en befolkningsstudie såg man ett samband mellan självskadebeteende och egentlig depression, ångeststörningar och ätstörningar hos flickor. (Hintikka, 2009).
Det finns ett väletablerat samband mellan utsatthet för vanvård, misshandel, sexuella övergrepp och andra former av utsatthet under tidig barndom och en ökad risk för självskadebeteende (Nock 2009). Andelen incestöverlevare som utsätter sig för självskador varierar mellan 17% och 58% i olika studier (Nock, 2009).
När barn får frågan varför de skadar sig själva, vad brukar de svara?
för att lugna ner sig (affektreglering),
för att förhindra att de blir dissociative (när det gör ont känner jag mig själv)
för att vara som kompisarna,
för att bestraffa sig själv (för att jag är dum, för att jag är värdelös)
för att lindra egen smärta (lättare när det gör ont I kroppen för då känner jag inte ångesten på samma sätt). (Lindholm, 2011).
Vad innebär uppgivenhetssyndrom?
Extremt exempel på nedstämdhet/förtvivlan/hopplöshet
Specifika omständigheter och patientgrupp
Symtombilden likartad
Hur ser kunskapsläget ut när det gäller depressiva symtom hos barn och unga?
Förekomst – ovanligt under 12 år (1 %) vanligare i tonåren (3 %) NICE
Hos barn – nästan alltid kopplad till omsorgssvikt (vanvård, misshandel, inga föräldrar)
Hos barn är depression ganska ovanligt. Under tonåren drabbas betydligt fler, särskilt flickor (SBU).
Hos barn och ungdomar är symtomen ofta mer präglade av utagerande beteende, ökat sömnbehov och försämrade skolprestationer. Samtidigt är sådana problem ganska ospecifika och räcker inte för att ställa diagnosen depression (SBU).
Kognitiv beteendeterapi och interpersonell psykoterapi har ett måttligt vetenskapligt stöd i dessa åldrar, men långtidseffekterna är otillräckligt dokumenterade.
Kan du säga vad du vet ang barn och självmordsförsök och fullbordade självmord?
Ungefär två tredjedelar av alla ungdomar som har diagnosen depression tänker på att de lika gärna kunde vara döda eller överväger att ta livet av sig (Hultén, 2000).
Även bland barn finns ett nära samband mellan förstämning och tankar om självmord, men det är ovanligt att det går så långt som till självmordsförsök eller fullbordade självmord innan barnen kommit upp i tonåren.
Under åren mellan 1990 och 1995 tog 1–2 barn i åldersgruppen 10–14 år i Stockholm livet av sig varje år, vilket motsvarar 4% av den totala dödligheten.
Bland tonåringarna (15–18 år) stiger siffran till 4–9 per år, vilket är nästan en fjärdedel av den totala dödligheten (Arborelius, 1998).
I åldersgruppen 15-24 år är självmord (säkra + osäkra) den vanligaste dödsorsaken för båda könen.
Vad säger SBU om granskning av instrument för bedömning av suicidrisk?
Det saknas vetenskapligt stöd för att något skattningsinstrument har tillräcklig tillförlitlighet för att användas för att förutsäga framtida suicid (80% sensitivitet, 50% specificitet). Instrument med hög sensitivitet kan dock fylla en funktion som pedagogiskt stöd för mindre erfarna kliniker.
Det finns starkt vetenskapligt stöd för att skattningsinstrumentet SAD PERSONS Scale har mycket låg sensitivitet; en majoritet av personer som senare gör någon suicidhandling identifieras inte.
Vad säger SBU’s sammanställning om behandling av barn och unga avseende ångest?
Vid separationsångest, överdriven ängslan, generaliserad ångest och social fobi lindrar kognitiv beteendeterapi symtomen (Evidensstyrka 1). Effekten kvarstår vid uppföljningar upp till två år (Evidensstyrka 2).
Fluoxetin, paroxetin, sertralin och fluvoxamin har visat symtomlindrande effekt men inget av preparaten är godkänt på dessa indikationer för unga patienter.
För patienter med specifik fobi är exponering för det fruktade föremålet eller situationen av nytta (Evidensstyrka 1).
Vilket terapival är förstahandsvalet som insats för barn och unga med ångest och depression?
Psykoterapi är förstahandsvalet som insats för barn och unga med ångest och depression.
Det finns idag så lite forskning om relativ effekt av psykologisk behandling, farmakologisk behandling eller kombination vid depression hos barn och unga, så det går inte att dra slutsatser om skillnader mellan dessa insatser (alla ger en viss effekt). Mer forskning behövs. Andelen ungdomar med självmordstankar var högre bland de som fick farmakologisk behandling än bland de som fick psykologisk. (Cox m fl, 2014).
Svagt stöd för att fysisk aktivitet kan vara bra (ångest), i vart fall billigt och inte skadligt (Larun m fl., 2006).
KBT har god effekt på ångest. Men det finns inte stöd för att KBT ger bättre effekt än andra insatser (TAU, terapier, självhjälpsprogram). Finns inte forskningsunderlag för att jämföra KBT och farmaka för ångest (James m. fl., 2015).
Vad säger socialstyrelsens nationella riktlinjer?
Det finns otillräckligt vetenskapligt underlag för de strukturerade instrument som används, men man bedömer att det är bra (K-SADS-PL/MINI-KID). Detsamma gäller somatisk anamnes och bedömning.
Instrument för suicidriskbedömning har otillräckligt vetenskapligt underlag, men man bedömer ändå att det är bra att använda något som komplement till klinisk bedömning. Instrumentet SAD PERSONS ska dock inte användas eftersom det finns vetenskapligt underlag för att det inte fungerar.
Screening av vårdsökande för depression eller ångest ska inte göras då det finns starkt vetenskapligt underlag för att det inte har någon effekt.
Depression:
Psykopedagogisk behandling med fokus på depression rekommenderas (otillräckligt vetenskapligt underlag), liksom KBT (måttlig effekt) och något lägre även ITP (stor effekt). Numer finns även studier som visar att PDT ger motsvarande resultat.
Systemisk familjeterapi rekommenderas inte, ABFT utreds.
Vid svårare depression rekommenderas behandling med Fluoxetin (måttlig effekt), inte antidepressiva läkemedel (liten effekt). Läkemedlet fluoxetin har visats ge effekt på kort sikt men är inte godkänt för dessa åldersgrupper, och kontrollerade långtidsstudier saknas helt.
Ångest:
Psykopedagogisk behandling med fokus på ångest (otillräckligt vetenskapligt underlag) och KBT (stor effekt), särskilt GAD, separationsångest och social fobi. PDT utreds.
